Visst, men avväganden blir inte lättare av att samtliga kemikalier klassas som miljövänliga. Med en liknade argumentation kan man kalla alla kemikalier för farliga. Hur avgör du om något är bra eller dåligt om alla alternativ får samma attribut?Claes Sörmland skrev:
Det är ju vad som görs idag. I Europa och Sverige har ju politiken klassat alla kemikalier som farliga som utgångspunkt och sen måste en i grunden skönsmässig byråkratisk bedömning resultera i ett godkännande för att få sälja dem. En process som är som uppsatt för politisk påverkan och osaklighet.S STB skrev:
Vi såg ju i fallet glyfosat hur förra regeringen manipulerade systemet för att få bort dessa användbara bekämpningsmedel. Nu står vi här och har stora svårigheter att utrota parkslide. Ett politiskt skapat praktiskt problem som inte borde finnas.
Redigerat:
I den meningen att det bryts ned i naturen är det ju det.S STB skrev:
Redigerat:
Nu tycker jag att du tar upp ett annat ämne. Du har i praktiken förespråkat att alla kemikalier både är miljövänliga och farliga. Givetvis är det en gråskala men i dagligt tal så måste vi kunna applicera rimliga attribut till olika kemikalier. Jag håller helt med om att glyfosat i många fall kan vara mindre miljöskadligt än någon alternativ metod för att uppnå samma syfte. Däremot är det kontraproduktivt att placera glyfosat i samma kategori som t.ex. kogödsel, vilket alla normala människor kallar för miljövänligt. Det måste helt enkelt finnas en skala där ena ändan är miljövänlig, den andra miljöfarlig, och sedan en ganska bred gråzon däremellan. Gör man inte på det viset förlorar orden sin mening och går det inte att förstå varandra.
Japp, i regel. Kan under ogynnsamma förhållanden bli kvar något halvår, men det bryts ner till slut.Guzzi skrev:
Host, host kogödsel miljövänligt? Det kan du väl ändå inte mena? Rör du inte ihop urban feel good med miljöpåverkan nu?S STB skrev:
Kogödsel:
Enorma näringsläckage både som ammoniak i luften och ut i vatten, överskott av fosfor i förhållande till kväve, risk för EHEC och andra smittor, sprider och risk för pyralidspridning och som grädde på moset enormt kostsamt att transportera runt eftersom mängden vatten i förhållande till näring är allt annat än optimal.
Om något borde nog förbjudas att användas av konsument. För stora risker och negativa effekter.
Redigerat:
Bortse gärna från mitt exempel och substituera med något annat exempel som du tycker är lämpligare. Fortsätt sedan argumentera för sakfrågan.
Nej, jag har alltid använt glyfosat långt från närmaste vattendrag eller damm. Ordet lokal kan förstås tolkas olika. Jag menade alltså mycket lokalt, t.ex. i en damm på tomten. Större områden tror jag inte att man är en risk för även om man överdoserar.
Kanske. Kanske inte. Det finns dock ingen anledning att helt ignorera risken. Det är ju inte direkt ansträngande att undvika att hälla glyfosat i vattendrag.
Man ska vara snäll mot grodynglen.
Det tycks dock vara så att glyfosat är helt ofarligt om det används i jordbruket …
För all del. Min förståelse av samtiden är att vår kultur präglas av kemofobi som har sin grund i djup okunskap. Man är rädd för kemikalier och "gifter" för man förstår inte vad de är och de har krångliga namn. För att göra detta ännu värre för samhället har dessutom de gröna rörelserna satt denna kemofobi på en piedestal, d v s man skäms inte för sin okunskap och rädsla som man borde utan okunskapen ses som något gott, något moraliskt överlägset. Sverige 2025.S STB skrev:
Jag får ibland min miljö förpestad av kogödsel. Det luktar skit, helt enkelt. Kogödsel är alltså inte vänligt mot min miljö.S STB skrev:
Allt aktivitet påverkar miljön där aktiviteten pågår. (Det gäller f.ö. inte enbart mänsklig aktivitet).
Orden "miljövänlig" och "miljöfarlig" bör avskaffas från språket och ersättas av ordet miljöpåverkande. Sen får man kvalificera på vilket sätt och hur mycket.
Redigerat:
Det påminner om E-nummerfobin. Skräcken för E-nummer har kanske gått ner en del det senaste decenniet eller så, men den här bilden är en bra illustration, tycker jag. E-nummer är en europeiskt företeelse, men det är väl tänkbart att det finns något liknande i USA. På bilden har man dock nöjt sig med skylten upp till höger i bild.
Annan sida av samma mynt - kemofobin.P pmd skrev:
Inte alls. Det är därför det är reglerat hur och vem som får använda det.P pmd skrev:
Samtidigt kan jag bli lite undrande över den livliga debatten kring hur man ska bekämpa det och kommuner som lägger enorma summor på experimentella metoder. I exemplet ovan så visade det sig att en liten dusch vid rätt tillfälle med rätt medel dödade det till hundra procent vid första behandlingen. Så vad är problemet?
Jag är själv lite sugen på att gå kursen och skaffa licens. "Gör det", sa killen som behandlade dotterns bestånd, "det finns hur mycket jobb som helst".
Risken för att det ska hamna glyfosat på olämpliga ställen torde vara betydligt större i storskalig användning än i småskalig användning. Även om privatpersoner överdoserar kommer de inte upp i de mängder som behövs för jordbruksändamål.
Claes har en stor poäng i inlägg #82.
Jag försökte anmäla mig till Jordbruksverkets kurs i glyfosatanvändning, men den kursen fick inte privatpersoner gå.
Det uppmuntrar ju inte direkt till ansvarsfull användning av glyfosat.