Om man har en hög inkomst så kostar det inte många kronor i månaden att teckna en inkomstförsäkring via facket som täcker upp till 80 % under en period. Sen om bägge i hushållet samtidigt blir sjuka/arbetslösa och inte kommer tillbaka till arbetsmarknaden så kan det säkert bli värre, och då kan det säkert finnas fall där man inte har råd med exempelvis sitt boende, oavsett belåningsgrad, och då gör man nog bäst i att göra något åt situationen innan fogden fixar det åt en.bra-byggare skrev:
Jag tror att det är precis som du skriver att det handlar i de allra flesta fall inte om fullbelåning specifikt utan om hur stora marginaler man har i sin ekonomi, hur bra kontroll man har på sin situation och att man är förutseende nog att planera för oväntade händelser.bra-byggare skrev:
Ett bra exempel på det är väl programmet lyxfällan. Jag har hittils aldrig sett ett program där själva boendekostnaden i sig varit det stora problemet, men pga mer eller mindre total brist på ekonomiskt sinne så är konsekvensen många gånger att personerna kanske inte kan bo kvar för alla pengarna istället går till kreditkortsskulder, konsumtion, fogden och fullkomligt idiotiskt slöseri.
Har man bra ekonomiska marginaler och god kontroll på sin ekonomi och sina utgifter kan det vara en helt OK lösning att låna 100 %. Saknar man det så ska man helt enkelt kanske låta bli även om det finns banker som är villiga att låna ut pengar.
Om förutsättningen är att det inte finns andra tillgångar så är risken rent matematiskt lika i de båda fallen, eftersom det är den totala förmögenheten som avgör risken.-MH- skrev:
Men i ett skarpt läge kan det vara bättre med 600.000:- på banken eftersom den likviditeten kan användas till att fortsätta betala räntor och amorteringar enligt avtal till banken. En konsekvens därav är naturligtvis att i takt med att bankbehållningen minskar så ökar risken.
Jag förmodar att det var dit du ville komma?
Alla måste inte tycka som mig, det är det som är det fina. Du får tycka som du vill, i din situation och med ditt liv. Men lägg inte värderingar i andras val då. Här verkar du ju snarare se ned på folk som resonerar på andra sätt än du, nära på en dumförklaring för folk som belånar mer än du gör. Förstår inte varför.Yeti 550 skrev:Och varför måste ALLA tycka som dej ?
Det är upp till var o en att bestämma vilken risk man vill utsätta sig för vid belåning, då jag främst kommenterat TS anser jag att har man inga stålar ska man inte ta ett lån på 2,3 miljoner och sitta i knät på banken resten av sitt liv, vad händer i det fall han får oförutsedda utgifter på 50.000 ? Betänk då vad som händer om han inte får fram detta skitbelopp. SMS-lån ?
Beträffande din situation hoppas jag du är lika lycklig när vi återigen får normalräntenivå !
Samtidigt som du säger att det är upp till var och en att bestämma vilken risk man vill utsätta sig för.
Och som jag skrivit i tråden (tror jag) så blev vi av med topplånet på en gång vid omvärdering av huset, vilket var planerat. Vi lånade 100% men inredde och rustade upp själv på insidan och gjort utsidan själv också till stor del. Topplånet försvann på några månader. Angående räntan så har vi 4.5 år kvar på en ränta på 3.5%. Det var också pga den tillfälligt låga räntan som vi ville skynda på bygget och valde att toppbelåna huset. Hade vi väntat (vilket du och någon till förespråkar att man ska göra här) så hade vi:
1: Missat tomten, som var undervärderad och kanon för oss då det är nära till jobb (motsvarande tomter nu ligger 200k högre, ett halvår efter vi bundit räntan)
2: Fått en långt högre ränta = högre kostnader till en början då man gärna har lite extra marginal för att fixa med hus och tomt
3: Fått en dyrare tomt
4: Fått ett dyrare hus
5: Fått sämre marginaler
Allt som allt så har vi sparat hundratusentals kronor genom att toppbelåna huset. Mellan tummen och pekfingret så har vi sparat ca 300-400kkr genom att fullbelåna huset, helt enkelt för att vi slog till då vi såg ett riktigt bra tillfälle. Vi hade kunnat bo kvar i den trista lägenheten två år till för att spara ihop till kontantinsatsen, men det känns som att det var bättre att bygga på en gång och ändå "spara" ihop samma summa)
Sen får ju var och en bedöma om det är bra eller dåligt. Jag vet var vi står iaf.
Som jag sagt tidigare, man måste göra en bedömning från situation till situation. För vissa personer och vissa tillfällen är det bra att fullbelåna. Men ibland kan det också vara otroligt riskfullt och rent ut sagt dumt att fullbelåna. Jag skulle dock aldrig försöka dumförklara någon som fullbelånar utan att ens veta något om situationen.
Vi är överens om det exemplet.-MH- skrev:
Kan vi även vara överens om att TS, som varken har förmögenhet eller likviditet, riskmässigt är i en mycket dålig sits? TS:s relativt höga inkomst hälper inte vid förlust av arbetet och knappast någon har en garanterad arbetsinkomst.
Om TS är i bra eller dålig sits beror på hans inkomst, och hur säker han/hopn är på den. Det vet jag inget.
Poängen min är att om hade haft 20% insats, lagt in det i huset till varenda krona och lånat "bara" 80% av sitt hus och sitter där utan likviditet är hans risk *marginellt* förändrad. Så det är inte belåningsgraden Henri, som avgör risken för TS heller.
Poängen min är att om hade haft 20% insats, lagt in det i huset till varenda krona och lånat "bara" 80% av sitt hus och sitter där utan likviditet är hans risk *marginellt* förändrad. Så det är inte belåningsgraden Henri, som avgör risken för TS heller.
Nyss har vi konstaterat att TS är "fattig" i husköparsammanhang vilket innebär en hög risk.-MH- skrev:
Eftersom ingen kan vara helt säker på sin arbetsinkomst tolkar jag ditt svar som att vi är överens om att TS är i en mycket dålig sits.