Allt handlar väl om vilka marginaler man har i sin ekonomi och som jag ser det hänger det inte enbart ihop med vilken kontantinsats man kan eller väljer att lägga in. Jag kan bara hålla med i Fredrikokarls resonemang tidigare i tråden. Vi gjorde precis som FredrikoKarl och lånade 100% av produktionskostnaden för vårt nybyggda hus för några år sedan och innan vi tog lånet så gjorde vi en bedömning om det var en bra idé innan vi gick till banken och fick lånet beviljat. Så det är absolut upp till var och en att själva bedömma den risk man tar när man tar ett lån oavsett hur stort det är.Yeti 550 skrev:Och varför måste ALLA tycka som dej ?
Det är upp till var o en att bestämma vilken risk man vill utsätta sig för vid belåning, då jag främst kommenterat TS anser jag att har man inga stålar ska man inte ta ett lån på 2,3 miljoner och sitta i knät på banken resten av sitt liv, vad händer i det fall han får oförutsedda utgifter på 50.000 ? Betänk då vad som händer om han inte får fram detta skitbelopp. SMS-lån ?
Beträffande din situation hoppas jag du är lika lycklig när vi återigen får normalräntenivå !
Ditt sista påstående tycker jag är rätt intressant: "Beträffande din situation hoppas jag du är lika lycklig när vi återigen får normalräntenivå !"
Nu vet jag inte vad du menar med "normal" räntenivå, men om vi antar att FredrikoKarl lånade (bara ett exempel) 3 000 000:- utan kontantinsats och jämför räntekostnaden med om de lånat 85% (2 550 000
så är skillnaden i räntekostnad under 2000:-/månad om räntan stiger från 2% till 6%. Jag vet inte vad du räknat med att de har för storlek på lånet eller vad du gissat att de har för inkomster eller marginaler men om deras situation står och faller med att de kommer att få betala ca 2000:- mer per månad för att de belånat fullt har jag svårt att tro utan jag är helt övertygad om att de kalkylerat med det och kommer att vara precis lika lyckliga som vid en "normal" räntenivå
Redigerat:
Jag begriper faktiskt inte vad du menar överhuvudtaget. Det jag inte fattar är hur du tycker att du kan bedömma andras risktagande utan att veta förutsättningarna överhuvudtaget när man väljer att låna 100%. Du gillar uppenbarligen inte tanken att någon lånar 100% för att antingen bygga eller köpa ett hus.
Men vi gjorde precis det, hade dessutom kapital från en försäljning av en bostadsrätt som vi sparade istället eftersom vi valde att göra vissa delar själva på huset och har fortfarande trädgården kvar att färdigställa. Men den värdering vi har idag innebär att produktionskostnaden är 80% av värderingen så vi har aldrig haft något topplån.
Om du ska uttala dig om risktagande så skulle det vara intressant om du kunde vara lite mer specifik om vad som är oansvarigt. Vad har du själv kvar efter att boendet är betalt per månad och vad anser du är OK i % eller kr att man ska ha kvar för att det ska vara ansvarigt?
Jag vet inte hur du ser på det men jag ser bostaden som en potentiell investering på samma sätt som att jag placerar mina pengar i aktier eller i madrassen.
Men jag skulle gärna vilja att du bedömmer vårt risktagande idag eftersom du verkar ha full koll på oss idioter som ändå valt att låna 100%. Vi har med dagens ränteavtal ca 10% av vår disponibla inkomst i räntor. Om räntan går upp till 6% så ökar siffran till ca 27%.
Vad tycker du att man ska som marginal efter att lånen är betalda med en ränta på exempelvis 6%? Och var går gränsen när det blir ett oansvarigt risktagande?
Men vi gjorde precis det, hade dessutom kapital från en försäljning av en bostadsrätt som vi sparade istället eftersom vi valde att göra vissa delar själva på huset och har fortfarande trädgården kvar att färdigställa. Men den värdering vi har idag innebär att produktionskostnaden är 80% av värderingen så vi har aldrig haft något topplån.
Om du ska uttala dig om risktagande så skulle det vara intressant om du kunde vara lite mer specifik om vad som är oansvarigt. Vad har du själv kvar efter att boendet är betalt per månad och vad anser du är OK i % eller kr att man ska ha kvar för att det ska vara ansvarigt?
Jag vet inte hur du ser på det men jag ser bostaden som en potentiell investering på samma sätt som att jag placerar mina pengar i aktier eller i madrassen.
Men jag skulle gärna vilja att du bedömmer vårt risktagande idag eftersom du verkar ha full koll på oss idioter som ändå valt att låna 100%. Vi har med dagens ränteavtal ca 10% av vår disponibla inkomst i räntor. Om räntan går upp till 6% så ökar siffran till ca 27%.
Vad tycker du att man ska som marginal efter att lånen är betalda med en ränta på exempelvis 6%? Och var går gränsen när det blir ett oansvarigt risktagande?
Jadu Henri, jag tro det är uppenbart för alla att du har sin åsikt klar, och det inte är någon idé att försöka övertyga dig om att man kan se på saken lite annorlunda än vad du förespråkar.
Att du återigen jämställer hög risk och hög belåning visar att du inte har förstått vad risk och marginaler innebär.
Att du återigen jämställer hög risk och hög belåning visar att du inte har förstått vad risk och marginaler innebär.
Staten ser i alla fall oro med fullbelåning även om flera här på forumet inte gör det.
Anledningen till att bolåntaket infördes var för att "skydda konsumenterna" från banker som försöker få folk att belåna sig så mycket som möjligt. Med fullbelåning så kommer det vara ett visst antal sårbara som råkar illa ut ifall något händer (typ räntehöjningar eller boprisfall).
Att några råkar illa ut anses i sig kanske inte vara ett så stort problem, "de som försatt sig i situationen får skylla sig själva" kan man väl uttrycka det. Men faran och oron över att detta kan hända en själv kan göra att hushållen håller igen och börjar spara istället för att konsumera, vilket ger lägre tillväxt som följd. Detta kan leda till en nedåtgående spiral och det vill Pappa staten inte. Pappa Staten vill att vi konsumerar "lagom" mycket för det håller hjulen snurrande.
Så budskapet är väl ungefär - "ta gärna lån och var högbelånade men spara inte stålarna utan konsumera upp degen så det kommer hela samhället till gagn. Men ta inte i alldeles för mycket och bli fullbelånade för då kan det börja bli allmän oro och börja snackas på forum och annat och det kanske gör att många slutar bränna pengar på onödig konsumtion och det är inge bra".
Anledningen till att bolåntaket infördes var för att "skydda konsumenterna" från banker som försöker få folk att belåna sig så mycket som möjligt. Med fullbelåning så kommer det vara ett visst antal sårbara som råkar illa ut ifall något händer (typ räntehöjningar eller boprisfall).
Att några råkar illa ut anses i sig kanske inte vara ett så stort problem, "de som försatt sig i situationen får skylla sig själva" kan man väl uttrycka det. Men faran och oron över att detta kan hända en själv kan göra att hushållen håller igen och börjar spara istället för att konsumera, vilket ger lägre tillväxt som följd. Detta kan leda till en nedåtgående spiral och det vill Pappa staten inte. Pappa Staten vill att vi konsumerar "lagom" mycket för det håller hjulen snurrande.
Så budskapet är väl ungefär - "ta gärna lån och var högbelånade men spara inte stålarna utan konsumera upp degen så det kommer hela samhället till gagn. Men ta inte i alldeles för mycket och bli fullbelånade för då kan det börja bli allmän oro och börja snackas på forum och annat och det kanske gör att många slutar bränna pengar på onödig konsumtion och det är inge bra".
Redigerat av moderator:
Det har inte kommit fram några fler positiva anledningar på varför man ska vara fullbelånad ännu, men det kanske kommer...-MH- skrev:
Nyfniken, något får du väl göra själv? Känns lite knepigt at jag skall behöva skriva det varje dag.
bra-byggare, här är ett till: Så man kan få startkapital till sitt nyföretagande, och därmed få bättre avkastning och friare liv än att vara löneslav vars ända glädje är att få skryta över hur lågt belånad man är.
bra-byggare, här är ett till: Så man kan få startkapital till sitt nyföretagande, och därmed få bättre avkastning och friare liv än att vara löneslav vars ända glädje är att få skryta över hur lågt belånad man är.
-MH- skrev:bra-byggare, här är ett till: Så man kan få startkapital till sitt nyföretagande, och därmed få bättre avkastning och friare liv än att vara löneslav vars ända glädje är att få skryta över hur lågt belånad man är.
Härligt, tack d^_^b Då har vi två bra anledningar (tycker alla fall jag), det börjar ta sig.
Att använda sparkontot till startkapital är väl ett exempel på hur lätt det är att "nalla" på kontot och därmed öka risktagandet igen. Men du ser väl inga risker alls med fullbelåning.-MH- skrev:bra-byggare, här är ett till: Så man kan få startkapital till sitt nyföretagande, och därmed få bättre avkastning och friare liv än att vara löneslav vars ända glädje är att få skryta över hur lågt belånad man är.
En anledning som jag gissar är ganska vanlig är att man helt enkelt inte har 15% sparat. Bor man i en liten större stad så krävs det kanske en halv miljon i kontantinsats. Har man då en situation där båda har fasta jobb och bra marginaler och kontroll på sin ekonomi så kanske man gör bedömningen att "risken" det innebär att fullbelåna sig för ett husköp överväger alternativet att första spara ihop kontaninsatsen vilket kanske tar 5 år istället. Om det är en positiv anledning är nog upp till var och en att avgöra.bra-byggare skrev:
Sen tycker jag det framgått i den här debatten att det sällan är optimalt att vara fullbelånad och om det är ett bra alternativ avgörs av de individuella förutsättningarna. Det finns absolut fall där det definitivt inte är någon bra idé, men det finns säkert också många fall där det inte är några större risker och ett helt OK alternativ och sen har vi en stor gråzon i mitten.
Är det bättre att startkapitalet kommer från ett blancolån istället för sparkontot? Eller är det för riskabelt att starta företag så det borde man nog undvika helt? Och är det verkligen nån som i den här debatten påstått att det inte finns några som helst risker med fullbelåning? Bara för att man tycker att det är ett bra alternativ under vissa förutsättningar betyder inte att att man alltid tycker att det är OK, är du med på skillnaden?Henri skrev: