Då är det ju riktigt illa. X gör ett jobb på löpande räkning och det tar 4 timmar, men X knappar in 8 timmar i sin handdator. 8 timmar för jobbet kan vara rimligt så alltså korrekt?Krille-72 skrev:
Återigen, anser du att det inte spelar någon som helst roll hur de olika parterna presenterar saken för ARN eller tingsrätten? Hade exempelvis Bravida vunnit detta om de inte presenterat något alls?
Äntligen börjar du fatta. Det tog ett tag.Fairlane skrev:
Som jag skrev i förra inlägget så ska entreprenören förklara sina fakturerade timmar. Det har Bravida gjort. Beställaren hävdar att timmarna inte stämmer. Nu tittar Arn på skäligheten av antalet fakturerade timmar i förhållande till utfört arbete. Allt enligt §36 i detta fall.
Jag märker att du undviker frågan om det spelar någon roll hur saker framställs.
Jag tror inte heller på att rätten automatiskt kommer döma till en leverantörs om denne fakturerar fler timmar än det faktiskt tog.
Säg att ett visst jobb tar 1-3 dagar normalt. En leverantör utför arbetet på löpande räkning och det tar 1 dag denna gång. Nu kan leverantören lugnt skicka en faktura på 3 dagars arbete för det är ju skäligt? Jag köper det inte.
Jag tror inte heller på att rätten automatiskt kommer döma till en leverantörs om denne fakturerar fler timmar än det faktiskt tog.
Säg att ett visst jobb tar 1-3 dagar normalt. En leverantör utför arbetet på löpande räkning och det tar 1 dag denna gång. Nu kan leverantören lugnt skicka en faktura på 3 dagars arbete för det är ju skäligt? Jag köper det inte.
Nej. Jag undviker inte frågan. Läs inlägg #300 igen. Där har du svaret på frågan.
” I oktober kom ARN:s beslut – som ger Bravida rätt på alla punkter. Nämnden konstaterar att arbetet har skett på löpande räkning och hänvisar till konsumenttjänstlagen: ”Enligt 36 § konsumenttjänstlagen ska, i den mån inte priset följer av avtalet, konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.”
Nämnden anser att det är visat att det pris som Bravida begärt för arbete och material är skäligt. Kundens krav avslås därför.”
Om du läser artikeln igen så ser du att beställaren velat betala för 4 Tim arbete och inte för 8 timmar. Bravida har förklarat vad som utgör dessa 8 Tim.
36§ Kliver in och Arn har kommit fram till att priset för utförd tjänst är skälig.
Det är den delen jag vänder mig mot. Jag är helt övertygad om att båda parters framställan avgör.
Att kunden skulle få ner timmarna till 4, dvs tiden de var på plats ser jag som uteslutet. Däremot kanske en vettig framställan hade gett 6 timmar. 2 timmar bör rimligen räcka till restid till och från kund samt inköp till ett jobb i den storleken såvida inte kunden bodde långt från leverantör och/eller grossist.
Observera ordet kanske. Det är möjligt att det i detta fall var högst motiverat med 4 timmar för detta. Utan att ha läst detaljerna så vet jag inte.
Att lägga på tid som inte använts till kunden kan rimligtvis aldrig var skäligt.
Kunden ska motivera varför det är oskäligt. Det är inte oskäligt att få ersättning för restid och inköp, så om kunden endast framför att han inte vill betala för den tiden. Så lämnar hen walk over. Om hen istället kunde visa att det är 10 minuters bilresa mellan Bravida och bostaden och att det var 10 minuters bilresa till grossisten så hade saken mycket väl kunnat hamna i ett annat läge. Det är därför jag envist hävdar att hur man framställer saken har betydelse
Du lyckas återigen missa poängen på hur det fungerar. I en sån här typ av konflikt blir antalet timmar som det tvistas om oväsentliga. Givetvis tittar man på båda parters argumentationer.
Men när man ska avgöra om beloppet är skäligt eller inte så tittar man på helheten.
”Enligt 36 § konsumenttjänstlagen ska, i den mån inte priset följer av avtalet, konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.”
Vi tänker oss att jag monterar en spegel hos dig och arbetet hemma hos dig tar 1 Tim. Jag fakturerar 4 Tim, en servicebil och inget material. I vårt avtal som består av ett sms där du frågar vad jag tar / Tim står det att jag tar 500 kr/ Tim. Inget mer.
Fakturan är på 2500 kr. 2000 kr arbete och 500 kr servicebil.
Ärendet hamnar hos tingsrätten då du bestridit fakturan med motiveringen att arbetet endast tog 1 Tim på plats och jag inte informerat dig om Servicebil. Du anser att 2 Tim arbetskostnad är ok.
Jag lämnar förklaringen att jag var tvungen att förbereda montaget genom att inhandla infästningsmaterial hos grossisten, åka ut till kund. Packa upp verktyg, utföra arbetet. Avetablera, skriva rapport och åka tillbaks till firman.
Nu börjar Tinget med att titta på avtalet som inte säger så mycket mer än Tim/ kostnaden. Då blir dom tvungna att gå efter 36§.
Nu ska dom avgöra skäligheten av fakturan. I princip kan man då säga att dom ska försöka avgöra vad denna tjänst kostar ute på marknaden. Vad tar hantverkare A, B och C för att utföra denna tjänst.
Dom kommer fram till att 2000 kr är skäligt. Man skiter alltså fullständigt i om arbetet tagit 1 eller 10 Tim.
Jag får nu kreditera dig 500 kr och varje part får stå för sina egna rättegångskostnader efter detta räknas som ”småmål”.
Så för att vara tydlig:
Ett visst uppdrag beräknas ta 1-3 dagar av flera hantverkarföretag. Kunden väljer ett av dessa företag och arbetet är klart på en dag. Nu kan företaget utan risk skicka en faktura på 3 dagars arbete, för det kan ju inte vara oskäligt? Är det så du menar?
Nu får du sluta skoja Fairlane.
Du behöver inte svara på detta Rörmokar'n.
Tror grundproblemet här är att vi pratar om vitt skilda saker.
Fairlane om hur hen tycker det borde vara.
Och vi andra om hur vi uppfattar att det verkligen är.
Jag kan hålla med om en del av Fairlanes punkter, och en dag kanske vi är där.
Men tills vidare får vi spela med uppsatta regler.
Jag skojar inte. Jag ställer en fråga.E El-Löken66 skrev:
Det är ju bra att du talar om för kompissen vad han behöver svara på och inte, ifall han inte klarar av det själv.
Jag kan fylla på med: "Du behöver inte svara på något om du inte vill, ingen behöver det.
Märkligt. Ni säger att man ska fråga om man tycker att något är okalrt och när man då frågar så är det också fel...
Tycker vi ARNs beslut var korrekt ut moralisk synpunkt? Okänt, behöver veta mycket mer i så fall.
Var beslutet korrekt ur juridisk synpunkt givet framlagda bevis och vittnesuppgifter? Tveklöst.
Så långt är jag med dig. Dock säger ju din kompis att det inte spelar någon roll hur bevis läggs fram, utan det räcker med att det är skäligt. Det spelar till exempel ingen roll hur många timmar det tog i praktiken, utan bara om det är skäligt eller inte, därav frågan om man kan skicka en räkning för tre dagar för ett arbete som tog en dag.E El-Löken66 skrev:
Och där kommer ju det vanliga missförståndet åter. Vadå tog?
Var personen på plats 1 dag? Och gjorde vad?
Inte alls orimligt att det var två dagars förarbete, eller en före och en efter exempelvis. Kanske någon gjorde en ritning över hela huset?
Det är ju ganska välkänt vad varje litet enskilt moment tar i tid, som du vet, så det är ju vara att jämföra dagboken med utfört arbete för att bedöma rimligheten. Vilket jag gissar ARN gjort.
Det är helt uppenbart att du inte förstår. Egentligen borde jag bara skriva att du får läsa tidigare inlägg men snäll som jag är ska jag försöka svara på din fråga.
Nej. Företaget kan inte skicka en faktura för 3 dagars arbete. Om vi vänder på det rent juridiskt ska kan man inte heller skicka en faktura för 3 dagars arbete trots att man utfört arbetet i 3 dagar om arbetet BORDE ha tagit 1 dag. Hänger du med? Det är oskäligt.
Hantverkaren måste genom redovisning av dagbok till att börja med kunna försvara sina timmar. Man ska kunna följa vad som är utfört. Bevisbördan att bemöta bestridandet ligger hos hantverkaren.
Därefter om nu §36 blir aktuell så ska man försöka avgöra om priset för tjänsten är skäligt eller inte.
Bra nu blev det tydligt. Då är vi överens.
Det som rörde till det lite var:
"I en sån här typ av konflikt blir antalet timmar som det tvistas om oväsentliga."
Dvs antalet timmar är inte oväsentliga, utan måste kunna motiveras och motiveringen måste även vara rimlig.
Det kan ju inte räcka med att ha en dagbok som säger att restid till/från kund är två timmar, om avståndet är så att man kör enkel väg på 10 minuter.
Dvs, det är inte helt omöjligt att kunden hade kunnat få ner tiden från 8 timmar till 6 timmar om kunden hade argumenterat på ett vettigt sätt för den saken. Det är inte alls säkert, man hade kanske ändå landat på 8 timmar, men det hade varit möjligt att landa på 6 timmar. När kunden valde att dels skriva rätt dåliga argument (jag går i taket) och dels inte anse sig behöva betala för någon tid alls utanför bostaden så lämnade hen mer eller mindre WO. Hen framförde inga vettiga argument och motpartens argument och bevis fick därmed stå oemotsagda.
Visst kan det vara så, men i normalfallet för en elektriker, VVSare eller liknande är det nog inte det.E El-Löken66 skrev:
Nåja, jag tror att missförståndet är utrett.