Nej.P Pligg85 skrev:
Om "moster" legat mig till last hela livet, jag har hjälpt men inte fått nåt tillbaka. Genom hjälpa moster har jag gjort att samhället behövt göra mindre. Då tycker jag inte man har nån moralisk skyldighet att hjälpa till när moster är borta...
Om moster har ett arv jag vill ha, det finns pengar kvar efter sanering gjord så är det väl rimligt att försöka göra detta - eller avstå och låta nån annan få det som blir över.
Om moster HADE haft ett arv, men gav bort det till mig strax innan hon dog, tycker jag det vore moraliskt förkastligt att låta nån annan betala för detta, pga att mosters dödsbo hade kunnat betala för sig om hon inte skänkt bort pengarna.
Om moster har supit och spelat bort pengarna, varför ska jag betala nåt för att reda ut det? Om moster aldrig hjälpt mig?
Samma tänker jag gäller även om moster är en närmare släkting, ett ex, ett syskon, en förälder eller barn. Som pga missbruk eller psykisk sjukdom inte kunnat ta emot hjälp under livet utan hamnat helt fel.
Det handlar ju minst lika mycket om den egna förmågan, vilket jag uppfattar är TS största bekymmer. Hon beskriver varma känslor för den avlidne, men vittnar om att den egna kapaciteten inte räcker till för att hantera det logistiska. I detta fall handlar det om en hoardersituation, vilket ju gör situationen ätter värre, men det skulle lika gärna kunna varit ett helt vanligt dödsbo.
Det finns många människor som kämpar varje dag med att klara av sin egen vardag. Det kan handla om svikande hälsa, ekonomiska bekymmer, andra levande anhöriga som kräver ens uppmärksamhet och en mängd andra orsaker. Det kan helt enkelt vara så att det inte finns utrymme för ytterligare belastning.
Det finns många människor som kämpar varje dag med att klara av sin egen vardag. Det kan handla om svikande hälsa, ekonomiska bekymmer, andra levande anhöriga som kräver ens uppmärksamhet och en mängd andra orsaker. Det kan helt enkelt vara så att det inte finns utrymme för ytterligare belastning.
Så länge du inte skriver på något avtal (typ med begravningsentreprenör) är det svårt att gå på någon mina. Men du kanske är villig att ta på dig kostnader för en lite finare begravning. Sök bistånd från kommunen till begravning och meddela hyresvärden snarast möjligt. Det är dödsbodelägarna som förvaltar dödsboet fram till dödsboanmälan gått igenom så det är nog bra att få det gjort. Att sätta ett dödsbo i konkurs är krångligt så kör på dödsboanmälan som du är inne på om det är möjligt (givet att dödsboet inte äger några fastigheter). Så mycket mer råd har jag inte.S Fru Kan Själv skrev:
Ja, och det är lätt att förstå hyresvärden så klart.C cpalm skrev:
Jag börjar tycka litet synd om dig. Du börjar ge intryck av att inte fylla din tid med så mycket mening då du lätt kan åka iväg flera dagar på en vecka utan större konsekvenser. Det låter som om du har en rätt slapp tillvaro där du kan välja att ligga och pilla dig i naveln när du har lust. Men du vet, att ha ett jobb där man är svår att ersätta och kräver mycket mer än en heltidstjänst och samtidigt själv ta hand om en större familj kan visserligen göra att man blir extremt bunden men det ger också värde och mening i livet. Hamnar du i situation då du behöver min yrkeskompetens garanterar jag att du inte önskat att jag tagit längre ledighet för att tömma en lägenhet.P Pligg85 skrev:
Det är klart att det gör.P Pligg85 skrev:
Sen fattar jag inte vad det bidra med din tydlig höga moral mot någon kanske i någon hel annan situation.
Människor behöver skydda sig själva, annars blir de utnytjade och förbrukade av människor runt dem. Det kan vara själviska personer, men också personer som helt enkelt saknar förståelse för hur deras beteende påverka andra. ibland för att såna människor är onda, eller dumma. Eller för att de är psykist sjuka eller underutvecklade. Som tur har samhället i Sverige ett hyfsad fungerande skydd.
Såsom de flesta behöver också TS kämpa med sina resurser och då kan man inte gå in och hjälpa någon mer än vad hon kan.
i det här fallet är det mest hyresvärden som tar smällen.
Det värsta som kunde hända här är om den avlidna hyrde privat. Då hade den private hyresvärden åkt på ett värre saneringsjobb. Kan vara mycket om det är en bekant eller snäll person som sjulle bara hjälpa till med boende och att det spårade ur.
År det kommunen som var hyresvärd (elller kanske ett kommunalt bolag) då tar de smällen bara. Det kommer svida lite i budgeten och visst betalar vi alla det via skatten eller hyra. Men så får det blir. Jag tycker inte man kan klandra anhöriga. Jag har sett såna fall och hjälpt till i vissa fall att resna och hjälpa folk på benen men det krävs inte sällan mycket mer energi än anhöriga kan orka med.
Att döma anhöriga till såna att de ska göra mer än vad de orkar är helt förkastlig i mina ögon. Har sett det ofta från folk som inte har någon aning och inte gjorde själv det minsta.
Om den avlidne har 10M, eller just precis gett bort det till den som ev ska hantera detta, så tycker jag att samhället inte ska stå för det, så ja. Släkting utan tillgångar - samhället får hjälpa till.P Pligg85 skrev:
Det tycker jag inte.P Pligg85 skrev:
Vi kan ju ställa frågan till dig, om vi säger att nån släkting blir arbetslös eller sjuk, ska man börja med att "familjen" tömmer sina tillgångar för att försörja eller betala sjukvård för sin familjemedlem?
Vi betalar skatt för att ha ett skyddsnät. Då ska man även med gott samvete kunna nyttja det. Men att ge bort 10M och sen använda skyddsnätet är lite som att fuska med bidrag. Det hade inte behövts att samhället skulle hjälpa till, Har man råd är det klart att man (dödsboet) ska betala för sig.
Dock specifikt för ämnet tömning/röjning av bostaden kliver mig veterligen inte samhället in, utan det står mellan anhöriga/närstående och hyresvärden.J JohanLun skrev:
Vad händer om man äger sin bostad? Måste inte kronofogde osv då fixa det?C cpalm skrev:
Men visst, hyresvärden har förhoppningsvis tjänat pengar tidigare och på andra lägenheter...
Önskar att den lösningen hade fungerat när pappa gick bort, men han ägde huset så det blev för oss att röja för att kunna sälja.Pjosk75 skrev:
De anhöriga kastar sig över den som hökar och säljer den för att dela på pengarna 😀J JohanLun skrev:
Det lite tråkiga är ju att om det blir en norm att lämna svarte petter till värden så kommer hyresvärdarna i förlängningen att försöka gardera sig, vilket är något som drabbar "alla".
Man hinner mer än vad man tror om man bara tar tag i det. Låter jobbigt när du nämner att man inte kan avvara nån timme på en helg ens.S Fru Kan Själv skrev:
Beklagar att du inte hinner med din vardag.
Men är det specialkompetens och sådan arbetsbelastning så är ju garanterat lönen skyhög och ett aktivt val som du själv säger.
Det som är provocerande är att gå in och ta maten, husdjuren och garanterat personliga saker och ägodelar sen backa ur när russina är plockade.
Jag kan inte påstå jag har det speciellt slappt men så kan det nog vara. Startade eget vid 18 i kombination med heltidsjobb och jobbat 7 dagar i veckan och snittat över 60 timmar veckan långa perioder.
Har idag normalt heltidsjobb, eget företag, gård med skogsbruk och är engagerad i flera styrelser och föreningar. Frugan och 3 barn.
Lugnt.
Gäller att pussla. Ena dagen lite lugnare sen har jag jobbat, snickrat på egna huset, klippt navelsträngen på dottern, dragit el och fixat med egna dödsboet efter föräldrarna samma dygn. När äldsta föddes så fick man pendla och lägga 19-20 timmar på jobbet med resa samt hinna sova 2-3 timmar och hinna se ungen i respiratorn en timme.
Skulle dock inte låta samhället bokstavligen städa upp när man plockat de där russina i kakan. Tyvärr, där har min moraliska gräns passerats.