Klart jag pratade med dem. För att vara säker på att de inte bara skulle ta sina bilar och åka iväg, så ställde jag traktorn bakom bilarna...Nissens skrev:
De hade ingen vettig förklaring, de ansåg/trodde/påstod att fastigheten var ett sommarställe, trots att det är en aktiv jordbruksfastighet, med får och hästar på bete, nyplöjd åker, och såklart blommor i fönstren och hundar som blivit väckta och skällde.
De visste knappt var de befann sig överhuvudtaget, och saknade kartmaterial över området och verkade inte ha en jaktledare värd namnet.
Det var nog ren tur att de inte öppnade grindar och släppte ut djuren.
Det var en märklig situation där grannfastigheten arrenderat ut jakt till ett jaktlag, men detta jaktlag låtit helt andra personer (mot betalning) jaga på den marken vilket inte ingick i arrendet. Alltså inte att ta med gäster när man själv jagade, utan verkligen sälja jakt på egen hand i andra hand. Grannfastighetens ägare var mycket missnöjd med den jaktarrendatorn, som gjorde en hel del märkliga saker och inte alls följde överenskommelsen med grannfastighetens ägare angående vad som skulle jagas eller inte jagas, om utfodring (inte åtling med t.ex. spridare) av vildsvin, och när markägaren ville att marken skulle vara fri från jakt, så vederbörande blev uppsagd så fort det gick.
Det var en minst sagt intressant period med märkliga typer, med märkligt beteende, som köpt jakt i andra av den oseriösa arrendatorn.
Det var skönt när det upphörde.
S skogaliten skrev:
Precis. Men just detta med att arrendera ut i andra hand till jägare som inte känner till markerna och jakträttsinnehavaren inte ens är med på jakten är att bädda för problem… ofta är de inte ens från Sverige.Guzzi skrev:
Jag har ett par jaktarrenden, och i de kontrakten står det tydligt att jag inte får upplåta jakten till någon annan, och jag skall dessutom vara med på den jakt som utövas.
Känns helt ok. 😊
Kan du visa paragrafen den 150m regeln står skriven i ?HogeN skrev:
Det beror väl på hur man definerar nära, även på 10 meters håll så genererar en odämpad mauser över 120db @ 90 grader, definitivt tillräckligt för att ge hörselskador.
Och ja, dämpade gevär blir vanligare, och det är bra, men alla jagar inte dämpat.
Ja, men det är lömskt med ljuddämpare till jaktvapen. Allt för många tror att ljuddämparna tar bort allt skadligt ljud. Det finns ingen leverantör av ljuddämpare som lovar det.D David L skrev:
Så, jag minns generationerna före mig som hade dålig hörsel eftersom de inte hade några hörselskydd. Det fanns helt enkelt inte när de började jaga.
Nu ser det ut som att även generationerna efter mig fördärvar sin hörsel eftersom de tror att man inte behöver hörselskydd om man har ljuddämpare på vapnet… men så är det alltså absolut inte.
Hej!G goerana skrev:
Mitt råd är att det alltid är bättre att försöka skaffa vänner än ovänner. Börjar du bråka om bygglov eftersom det är för nära gränsen och drar in kommunen så lär du ha en lång uppförsbacke om du vill bli vänligt bemött i trakten. Jägarna har ofta både familjer och vänner i de trakter de jagar. Helt plötsligt kan det visa sig att du är paria och att ingen vill hälsa på dig för att de betraktar dig som en bråkstake.
Bonden, som har marken, är kanske själv med i jaktlaget. Han kanske tröttnar och ställer ett lager med ensilagebalar på sin sida för att slippa se dig och skymmer utsikten från sommarstugan och om du har barn så får grannarnas barn höra om dig att du är jobbig och då påverkar kanske ditt bråk möjligheten för dina barn att få kompisar. Har du läst Njals saga så vet du hur konflikten i den berättelsen eskalerar fram till dess att det är öppet krig mellan grannarna. (Det där med uppställda ensilagebalar som straffmetod mot "bråkstakar" har jag sett vid mer än ett tillfälle. Det är visserligen ett löjligt beteende, men det finns många som är gör löjliga saker).
Stör gömslet dig väldigt mycket, eller är det jakten i sig som stör? Om gömslet är fult eller skymmer så kanske du kan erbjuda dig att hjälpa till att flytta det till en plats där det inte ser lika illa ut, eller kanske snygga till det. Ibland ser de ju faktiskt rent anskrämliga ut. Var trevlig i tonen och försök bygg relation istället för att ställa dig på kant med de andra. I sak kan du nog knappast vinna detta om du försöker gå den hårda vägen, men i trivsel finns säkert en del att förlora.
Om det är risken med jakten som oroar dig så är det ju väldigt positivt att det är nära din gräns de sitter, för då är det ju uppenbart att vapnen kommer riktas åt andra hållet. Det hade varit värre om de hade suttit längre bort på andra sidan så att din tomt legat i skottriktningen. Skjuts det mycket när ni är där så är det ju förstås jobbigt med smällandet.
Är det jaktledaren som har jakträtten? Är det ett gömsle som är för rådjur, vildsvin eller småvilt har jaktledaren förmodligen inget med saken att göra. En bra regel om man vill undvika att konflikter ska eskalera är att man pratar direkt med den som saken berör. Jaktledaren vill knappast behöva agera domare i sådant här. Gå därför direkt till markägaren, eller jakträttsinnehavaren om denne/denna är någon annan än markägaren men försök så långt du orkar, vara trevlig även om det är en tjurig typ...
Det är alltid markägaren som innehar jakträtten rent juridiskt.L Lars Hjälmberg skrev:
Det kan finnas gamla märkliga upplåtelser av jakträtt i 50 år till f.d. markägaren och liknande, men dessa är tveksamma.
Kanske inte den bästa idén med tanke på att störande av jakt är förbjudet i lag, det omfattar även verksamheter som faller under allemansrätten.Farstatjej90 skrev:
Från Naturvårdsverkets hemsida:
"Jakt är en rättighet som är kopplad till ägandet av mark, det vill säga bara markägaren eller den som arrenderat jakten får jaga. Att medvetet hindra, försvåra och störa jakt eller fiske är förbjudet. Likaså är det förbjudet att avsiktligt störa villebråd. Allemansrätten gäller även när jakt eller fiske pågår och aktiviteter som bär- och svampplockning kan alltså utövas så länge det sker utan nämnvärd störning av jakten eller fisket. "
https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/allemansratten/sa-gor-vi-allemansratt/jakt-och-fiske/
Ljuddämpare dämpar, i motsats mot vad alla som enbart sett gamla agentfilmer tror, bara krutknallen vid mynningen. I princip all, i Sverige godkänd, jaktammunition är sk supersonic, dvs kulan färdas snabbare än ljudet och genererar en pisksnärtliknande ljudbang som inte dämpas av någon ljuddämpare.
Så är det ju, Jag uttryckte mig fel. Markägaren äger ju i regel rätten att säga upp avtal och återta jakten, men det är rätt ofta någon annan än markägaren som sköter jakten på ett område.S skogaliten skrev:
Jag är själv jakträttsinnehavare på vår gård även om jag inte jagar. Marken ingår dock i älgvårdsområdet, så under älgjakten jagar andra där och ibland får älglaget jaga vildsvin också. Det gör inte mig något så länge jag vet om det. Om det varit på vår gård så vore det bra att prata med jaktledaren om älglaget bygger ett torn eller gömsle intill en sommarstuga, eftersom det inte finns någon annan som sköter själva jakten (fast hos oss finns det inga gränsande stugor).
På min mors gård däremot har min kusin löfte om jakten. Formellt är han inte jakträttsinnehavare. Men min mor har gett honom löfte att få jaga och sköta jakten så länge som hon äger fastigheten. Skulle han bygga ett gömsle intill en grannes sommarstuga så vore det bättre för dem i stugan att prata direkt med honom än att prata med min mor, eller med en jaktledare som inte har särskilt mycket med hans gömslen att göra. Jaktledaren har endast intressen i de gömslen som kan bli aktuella att använda under älgjakten. Det jag menar är att det alltid är bäst att vända sig så direkt som möjligt till den som det berör istället för att gå till någon som man upplever som högre upp i hierakin. Prata direkt med den person som sköter jakten på marken oavsett om det är markägaren eller någon annan.
Det hade förresten underlättat om gränsmarkerande staket och liknande följer gränserna så att jägare inte ska riskera att sätta sig, eller röra sig på fel sida om en tomtmarksgräns med laddat vapen och riskera begå jaktbrott. Risken finns förstås att markägaren på andra sidan inte alls uppfattar det som att hans åker går två meter in i granntomten. Kanske är oenigheten om gömslet en förlängning av ett tjafs om gränsdragningen. Det går nog att sätta upp fula jaktgömslen för att ge igen lika väl som man kan lägga murar med ensilagebalar utanför någons hus.
Om det redan finns en pågående konflikt. Om det är gränsen det handlar om så har jag inga råd att ge mer än att ta in någon utomstående för att lösa detta om de inte kan bli sams på annat vis. Det går att ta sådant i civilrättsliga processer, men det är väldigt dyrt för den som ska betala. Vet man inte säkert att man har rätten på sin sida ska man nog inte ta några sådana risker. Den starkes rätt ska dock inte få gälla vare sig vad gäller Ukraina och Ryssland eller mellan en stugägare och en stor markägare. En av samhällets viktigaste uppgifter är att skydda den svage.
Nejdå, det finns de som säljer mark där säljaren kräver att behålla jakträtten. Jag skulle aldrig köpa en sådan, men om köparen får ett bättre pris och inte bryr sig om jakten så kanske det går ändå…S skogaliten skrev:
Var hittar du den paragrafen?T TechMark skrev:
Allemansrätten bygger på "inte störa, inte förstöra".
Markägarens intressen får inte störas eller kränkas, pågår jakt ska denna få pågå ostörd.
Markägarens intressen får inte störas eller kränkas, pågår jakt ska denna få pågå ostörd.
Mmmm... Fast man är inte begränsad av allemansrätten på egen tomt/mark/fastighet.Fotografen skrev:
Utgår från att @Farstatjej90 inte menade att TS skulle ge sig ut i skogen och spela Mora Träsk.