Det här är ett litet villasamhälle med ett nät av små korta vägstumpar från 1900-talets första år. Så av rent praktiska skäl är nog en andel per fastighet mest rationellt. Mot det rationella står att det finns egentligen ingen annan anledning att åka på vägarna än utfart från egen fastighet till landsvägen och då åker man närmsta väg över föreningens vägnät. Så skulle man vilja hävda petimeterrättvisa så ska fastigheter längre in i vägsystemet ha högre andelstal än de längst ut närmare landsvägen. Men det verkar vara knepigt att administrera.
Men i linje med detta så för strax över tio år sedan var det två fastighetsägare i samhället som inte var nöjda med att ha 1 andel var trots att deras ligger med direkt utfart till landsvägen. De har alltså ingen uppenbar nytta alls av vägnätet (möjligen promenera då). Det tyckte styrelsen var OK, så det slöts en överenskommelse om att de skulle ha 0,2 andelar, så detta gäller nu.
Problemet i denna förening är att väldigt få har alls förstått systemet med andelar (t ex de där fastigheteägarna med 0,2 andelar har det). Det har utan lagstöd drivits in pengar baserat på helt andra premisser, t ex hur fastighetheten använts. Folk är så jäkla auktoritetsbundna att nästan alla har betalat enligt detta hittepåsystem. Så vi är där nu, jag försöker få alla att förstå vad en debiteringslängd är och att man betalar efter andelar. Även årets styrelse kämpar med att förstå, för andelarna stämmer ju inte inte med hur fastigheterna används. Vet är inte intuitivt och känns orättvist. De flesta bebyggda fastigheter har 1 andel, vissa har 0,5, vissa obebyggda fastigheter har inga andelar medan andra har 1 andel, trådstartens fastighet har ingen andel o s v.
För egen del tycker jag det skulle det vara vara enklast om alla fastigheter fick en andel utom de där vid landsvägen som antingen inte skulle vara en del av GA:n eller kanske betala 0,2 andelar. Det är ett system som håller utan att behöva blanda in LM igen om 20 år.
Nötegårdsgubben skrev:
Claes Sörmland skrev: