34 326 läst ·
320 svar
34k läst
320 svar
Allemansrätten och ridning, ny huvudregel?
Tack för att du inte tar illa upp. Jag uttrycker mig utan tvivel en aning ofint emellanåt men att vi åtminstone är överens om det fria ordets välsignelse uppskattas. Jag uppskattar även sakligt motstånd här i tråden som du bidragit med i några timmar av din tid. 👍M martin.sveg skrev:Inga ömma tår här! Jag tycker diskussionen är intressant och försöker med emfas visa på en annan synvinkel.
Jag förstår hur du tänker och det är sant att "till fots" är det enda sättet som uttryckligen nämns i propositionstexten. Men, det är heller ingen begränsning. Det står "Den kan nu sägas innebära", alltså en tolkning, och "den rörelsefrihet i naturen som idag får anses ha sitt stöd i denna", och "inte är att ge en längre gående rätt att nyttja naturen än enligt nu accepterade former".
Så vilka former är accepterade för rörelse i skog och mark? Detta verkar domstolarna tagit fäste på och konstaterat att förutom till fots så är ridning, cykling och där det är lämpligt även rullstol och barnvagn (eftersom tillgängligheten gäller alla). Nu har domstolarna indirekt fastställt detta, men utan egentlig prövning. Det som man verkar utgå ifrån är att allt som är tillåtet ska ha tillgång, men sedan bedömer man om det orsakar för mycket skada. Högsta domstolen har heller inte begränsat allemansrätten. De skulle kunna sagt att det inte var okej att ta sig fram med flythjälpmedel i Forsränningsfallet till exempel, utan att färd enbart får ske till fots, men det är inte sättet som färden sker på som var problemet utan skadorna som uppstod eller som kunde uppstå.
Legalitetsprincipen här verkar vara att eftersom ridning inte är förbjudet så är det tillåtet, därmed ingår det i allemansrätten. Allemansrättens omfång är ju inte definierat utan även i propositionen skriver man att "Allemansrätten får sitt innehåll främst genom motsatsvisa tolkningar av vissa straffstadganden." Detta har också domstolarna hänvisat till i flera domslut. Det man skulle kunna invända på är att den enes rätt att röra sig innebär en begränsning för en annan (markägaren) att helt bestämma över sin egen egendom, och hur stort intrång är acceptabelt? Propositionen konstaterar att rätten till rörlighet innebär en viss inskränkning av äganderätten, och Högsta domstolen har satt ned foten kring vilken typ av skador och olägenheter som inte är tillåtet. Men i denna del skulle man kunna hävda att det inte får uppstå någon skada alls, eller att rätten att bestämma över egen mark är så stor att man får begränsa tillträde. Men då strider det mot själva grundregleringen fri rörlighet, så det tror jag inte skulle bli en gällande tolkning eftersom lagstiftaren har accepterat att allemansrätten innebär en inskränkning av äganderätten.
Den del av tråden som avser min position avseende allemansrätten och begreppet ”färdsel till fots” kunde jag i princip sammanfatta i denna stund.
Jag får då erkänna att jag hade fel i trådstart. Det gäller ju inte någon ”ny” huvudregel, utan en gammal/ursprunglig sådan. Denna huvudregel har nu dammats av och återigen mottagit dagens ljus tack vare HD’s uttalande. HD säger ungefär ”Obs. ni har väl inte glömt…”
Det finns tre rättskällor som avgränsar allemansrätten till just ”färdsel till fots” (dvs. inte färdsel med häst), varav en tillägger att denna rätt inte är avsedd att utökas.
- HD’s dom i målnr. T 3007-24 ”meteoriten”
- Prop. 1993/94:117 s. 18-19
- Prop. 1974:166 s. 91
Som ytterst ansvarig för denna myndighetsutövning åligger det ju MÖD att definitivt inte vara drivande i godtycklig sådan, och på så vis försätta underinstanserna i den sits de nu försatts i. Jag tänker här på Vänersborgs tingsrätts dom i M 4744-24 (Älmestad-fallet), där domstolen försöker uppfylla mellanchefens instruktion (MÖD) med resultat i ett totalt misslyckande att uppfylla lagstiftarens instruktion. I praktiken har ju domstolen lagt en skadegörande belastning på fastigheten som liknar officialservitut utan ersättningskrav.
Förordnande om stängselgenombrott innebär offentlig maktutövning. Sådan myndighetsutövning där risk för skada eller olägenhet för den enskilde uppstår kräver stöd i föreskrift som är förenlig med högre konstitutionella normer för undvikande av misstanke om tjänstefel. Saknas författningsstöd kan tydligt stöd i propositionstext vara acceptabelt. Sådant framgår av den förvaltningsrättsliga legalitetsprincipen med ursprung både i grundlag samt förvaltningslag, som ska vara en självklarhet vid myndighet idag. Skatteverket sammanfattar principen på sitt vis här. Vill man läsa om den i generella termer finns Carl Lebecks verk Legalitetsprincipen i förvaltningsrätten.
Stängselgenombrott får med utgångspunkt i ovanstående propositionstext ske om syftet är ”färdsel till fots”. I målet om färisten var domskälen från Växjö tingsrätt riktiga när man förklarade nedanstående. Domen ändrades emellertid av MÖD, och som resultat av MÖD's ändring gick sedan Vänersborgs tingsrätt utanför lagens ramar med sitt beslut.
(Växjö Tingsrätt målnr. M 1711-21)
Samtidigt beskriver propositionen också att allemansrätten får tolkas motsatsvis olika straffstadganden och poängterar att det som är allmänt accepterat ingår (och dessutom att fastighetsägaren får en inskränkning utan ersättning).M Maijckel skrev:Tack för att du inte tar illa upp. Jag uttrycker mig utan tvivel en aning ofint emellanåt men att vi åtminstone är överens om det fria ordets välsignelse uppskattas. Jag uppskattar även sakligt motstånd här i tråden som du bidragit med i några timmar av din tid. 👍
Den del av tråden som avser min position avseende allemansrätten och begreppet ”färdsel till fots” kunde jag i princip sammanfatta i denna stund.
Jag får då erkänna att jag hade fel i trådstart. Det gäller ju inte någon ”ny” huvudregel, utan en gammal/ursprunglig sådan. Denna huvudregel har nu dammats av och återigen mottagit dagens ljus tack vare HD’s uttalande. HD säger ungefär ”Obs. ni har väl inte glömt…”
Det finns tre rättskällor som avgränsar allemansrätten till just ”färdsel till fots” (dvs. inte färdsel med häst), varav en tillägger att denna rätt inte är avsedd att utökas.
Dessa rättskällor väger var för sig tyngre än den av MÖD/Naturvårdsverket konstruerade praxis. Varför MÖD genom oaktsam eller uppsåtlig underlåtenhet icke självmant beaktat dessa för dem kända rättskällor (nr. 2 och 3) är för mig nästintill oförklarligt. Gäller det inte jäv eller korruption är den enda rimliga förklaring jag skymtar att det synes utgöra ett slags försök att bilda ny sedvana. Domstolens förklaring till fastighetsägare är ju i princip ”såhär är det förstår ni”, eller med andra ord; godtycklig myndighetsutövning utan stöd i varken författning eller propositionstext.
- HD’s dom i målnr. T 3007-24 ”meteoriten”
- Prop. 1993/94:117 s. 18-19
- Prop. 1974:166 s. 91
Som ytterst ansvarig för denna myndighetsutövning åligger det ju MÖD att definitivt inte vara drivande i godtycklig sådan, och på så vis försätta underinstanserna i den sits de nu försatts i. Jag tänker här på Vänersborgs tingsrätts dom i M 4744-24 (Älmestad-fallet), där domstolen försöker uppfylla mellanchefens instruktion (MÖD) med resultat i ett totalt misslyckande att uppfylla lagstiftarens instruktion. I praktiken har ju domstolen lagt en skadegörande belastning på fastigheten som liknar officialservitut utan ersättningskrav.
Förordnande om stängselgenombrott innebär offentlig maktutövning. Sådan myndighetsutövning där risk för skada eller olägenhet för den enskilde uppstår kräver stöd i föreskrift som är förenlig med högre konstitutionella normer för undvikande av misstanke om tjänstefel. Saknas författningsstöd kan tydligt stöd i propositionstext vara acceptabelt. Sådant framgår av den förvaltningsrättsliga legalitetsprincipen med ursprung både i grundlag samt förvaltningslag, som ska vara en självklarhet vid myndighet idag. Skatteverket sammanfattar principen på sitt vis här. Vill man läsa om den i generella termer finns Carl Lebecks verk Legalitetsprincipen i förvaltningsrätten.
Stängselgenombrott får med utgångspunkt i ovanstående propositionstext ske om syftet är ”färdsel till fots”. I målet om färisten var domskälen från Växjö tingsrätt riktiga när man förklarade nedanstående. Domen ändrades emellertid av MÖD, och som resultat av MÖD's ändring gick sedan Vänersborgs tingsrätt utanför lagens ramar med sitt beslut.
(Växjö Tingsrätt målnr. M 1711-21)
[bild]
Så kärnfrågan är om man vill läsa allemansrätten som en tydligt definierad uppsättning rättsregler, eller om man vill läsa den som rättigheter till fri rörlighet begränsad av övrig lagstiftning. Jag finner det tydligt att domstolarna, även Högsta domstolen, har gått på den senare linjen eftersom även propositionen ger uttryck för det. Att tolka allemansrätten som en uppsättning definierade rättsregler faller på att allemansrätten uttryckligen inte är definierad i lag, och enligt propositionen har det aldrig varit lagstiftarens syfte heller. Går man också på den tolkningen som domstolarna använder, fri rörlighet begränsad av övrig lagstiftning, så blir det naturligt att utgå från att det inte spelar någon roll hur rörligheten sker så länge den är tillåten och sker utan beaktansvärd skada, och då är färdsel till fots bara ett exempel eftersom det finns fler accepterade sätt att röra sig på.
Du får väl driva ett ärende ända upp till Högsta domstolen där du hävdar att ryttare ej har fri rörlighet på din mark, eftersom ridning inte ingår i allemansrätten. Gå inte via miljömål, för då kommer du med absolut säkerhet inte att nå framgång.
Eller ett ännu säkrare sätt: få lagstiftaren att införa ett allmänt förbud mot ridning. Då kommer ridningen omgående att uteslutas ur allemansrätten.M martin.sveg skrev:
Det är väl klart att det är tillåtet? Det sprids på mängder med skogsvägar där det ska tas ut skog. Först och främst ska väl skogsägaren kunna använda sin skog, avverka mm och sedan får väl alla andra komma i andrahand?M Maijckel skrev:Jag tror ju markägarna redan idag kan sätta upp en sådan skylt. Kommunen borde inte kunna förelägga om borttagande, (men jag har inte fördjupat mig i denna fråga)
En annan intressant sak jag tänkt på är om det enligt stängselgenombrottsbestämmelsen är tillåtet att sprida bergkross storlek 0-63 på sin skogsväg. Med beaktande av att denna fraktion sannolikt hindrar rullstol, cykel, barnvagn och kanske t.o.m häst skulle ju detta kunna innebära ett föreläggande från kommunen att ersätta med lämpligare fraktion, t.ex. 0-18.
Att fraktion 0-63 är betydligt bättre i syftet "skogsbilväg" än 0-18 skulle inte förvåna mig om någon vid kommun/Länsstyrelse ansåg vara sekundärt i förhållande till allemansrätten.
De jag gått över själv har ju varit sådana där hästarna skulle fastna med hovarna i springorna. Finns ju ingen normalfuntad ryttare som skulle gå över dessa. Men skulle det vara säkert för en häst att passera så skulle dom kunna gå över. Iallafall en av mina skulle gå över utan att fundera på det.Nötegårdsgubben skrev:
Angående färister så har jag för mig att golfbanan i Kungsbacka vid Gåsevadholms slott har satt färister på grusvägen in för att inte vildsvin ska ta sig in. Banan är förövrigt helt inhängnad med vildsvinsstängsel. Där går en grusväg mellan golfbanan som leder till skogen och nu kan inte hästar längre gå där. Det var en massa år sedan jag läste om det och vet inte om det gjorts något eller vad som hände. Jag vet bara att hästägare i området protesterade men tror inte det hände något mer med det.M martin.sveg skrev:Nej, eftersom syftet med skylten inte får vara att begränsa ridning. I fallet "Färisten" så fick färisten vara kvar för att nyttan för fastighetsägaren (att djur inte skulle kunna rymma till skogs) bedömdes vara större än begränsningen av den allemansrättsliga tillgången, eftersom endast ridning begränsades.
Så färister är motmedlet mot oönskad ridning . nåt vettigt som kommer fram i tråden iaf..
Och det är ovanligt att dom tvingas bort ens där dom hindrar ridning och folket gnäller , det är ju glada nyheter för folk som är less på att ridningen görs överallt och även när den ger skador på vägar men det inte går att bevisa vilken häst resp ryttare som ansvarar för vilka skador
Och det är ovanligt att dom tvingas bort ens där dom hindrar ridning och folket gnäller , det är ju glada nyheter för folk som är less på att ridningen görs överallt och även när den ger skador på vägar men det inte går att bevisa vilken häst resp ryttare som ansvarar för vilka skador
Lär nog finnas en hel del ryttare som klarar av att hoppa över färisten med hästen. Men turridningar lär ju få det svårt då det ofta är rätt ovana ryttare.P polaris78 skrev:Så färister är motmedlet mot oönskad ridning . nåt vettigt som kommer fram i tråden iaf..
Och det är ovanligt att dom tvingas bort ens där dom hindrar ridning och folket gnäller , det är ju glada nyheter för folk som är less på att ridningen görs överallt och även när den ger skador på vägar men det inte går att bevisa vilken häst resp ryttare som ansvarar för vilka skador
Nja det kräver ju att övriga området är inhägnat isåfall. Hästar är väldigt terränggående men jag är tveksam till att man kan hägna in en hel skog tex.P polaris78 skrev:Så färister är motmedlet mot oönskad ridning . nåt vettigt som kommer fram i tråden iaf..
Och det är ovanligt att dom tvingas bort ens där dom hindrar ridning och folket gnäller , det är ju glada nyheter för folk som är less på att ridningen görs överallt och även när den ger skador på vägar men det inte går att bevisa vilken häst resp ryttare som ansvarar för vilka skador
Ja självklart i kombination med andra hinder där inte naturen gör det omöjligt.
men färristen stänger ju inte ute dom andra som gångare cyklister och barnvagnar och rullstolar så då finns ju möjligheten att göra liknande på fler ställen in på markerna. färrist kan ju byggas för att göra gång och cykeltrafik möjlig men svår att få hästen över om den placeras lite smart.. inget säger ju att färristen behöver se ut som den gör där lastbilar kan köras över den..
I den ena vägföreningen jag är med i så har vi stora problem med oönskad ridning och hästfolket saknar egen förmåga att förstå det olämpliga. och har väldigt svårt att förstå att skadorna dom gör vissa årstider skapar extra kostnader. Det diskuteras olika lösningar och förändringar allt som oftast för att göra ridningen mindre skoj där.
men färristen stänger ju inte ute dom andra som gångare cyklister och barnvagnar och rullstolar så då finns ju möjligheten att göra liknande på fler ställen in på markerna. färrist kan ju byggas för att göra gång och cykeltrafik möjlig men svår att få hästen över om den placeras lite smart.. inget säger ju att färristen behöver se ut som den gör där lastbilar kan köras över den..
I den ena vägföreningen jag är med i så har vi stora problem med oönskad ridning och hästfolket saknar egen förmåga att förstå det olämpliga. och har väldigt svårt att förstå att skadorna dom gör vissa årstider skapar extra kostnader. Det diskuteras olika lösningar och förändringar allt som oftast för att göra ridningen mindre skoj där.
Syftet har dock alltid varit färdsel till fots (och aktiviteter som hör till detta färdselsätt, typ plocka svamp).M martin.sveg skrev:
Det som kan läsas in i allemansrättens otydlighet är var denna färdsel får utövas. När allemansrätten först kom på tal i fritidsutredningen avsåg man inrätta särskilt utpekade fastigheter som ”fritidsreservat”. Allemansrätten skulle då gälla på dessa platser.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
När strandskyddsbestämmelsen infördes var det inom dessa områden allemansrätten skulle gälla, medans tolkningen av idag verkar vara ”nästan överallt”. Finns något som liknar natur, och man befinner sig utanför annans hemfridszon, sägs allemansrätten gälla där.
Det synes således vara den rumsliga avgränsningen fri rörlighet begränsad av övrig lagstiftning syftar på, eller med andra ord; vad som utgör ”allemansrättsligt tillgänglig mark”.
Det låter som en utmaning…M martin.sveg skrev:
Ok, låt oss se.
Vi verkar ändå vara överens om att det saknas positivt stöd i författning eller propositionstext som medger ridning på annans fastighet i avsaknad av överenskommelse.
Låt säga att markägarna i Älmestad-fallet installerar en grind ett tiotal meter från den tidigare bommen. Man installerar även skylt ”ridning förbjuden” på båda sidor av grinden.
Kommunen får in nytt klagomål, både för grind och skylt.
Handläggaren vid kommunen påbörjar nytt tillsynsärende. Till skillnad mot tidigare inkommer handlingar från markägarna med vändande post. Handlingarna består av två propositionstexter (färdsel till fots) samt mindre utredning som beskriver skador och olägenheter orsakade av ridning på fastigheten.
I ursprungligt tillsynsärende har handläggaren genom förbiseende missat dessa rättskällor, men denna gång blir de bilagor i ärendet från start.
Utredning om vilka skador som uppstår på grusvägen finns också med i handlingarna. Man beskriver vidare att vägen är smal och att ridning på denna innebär olägenhet eftersom trafikosäkra hästar utgör en blockerande effekt. Det händer att ryttare gör polismans tecken när man kommer med bilen, och en gång har en häst kastat av en ryttare pga. skramlande bilsläp. Man uppger även för handläggaren att grind och skylt enkelt kan passeras genom färdsel till fots, i enlighet med bifogad propositionstext.
Dessa rättskällor och omständigheter blir, om jag förstår dig rätt, inte seriöst beaktade eftersom det gäller miljömål med utgångspunkt Miljöbalken?
Jag tror ju vi kan vara överens att även miljömål faller under förvaltningslagens krav på korrekt handläggning (t.ex. legalitet och objektivitet) från första instans. Av prop. 2016/17:180 s. 148-149 följer att kraven är minst lika höga hos första instans som längre upp i kedjan för att undvika onödiga överklaganden.
När material enligt ovan tillförs akten redan från start blir det inte tal om enkla förbiseenden längre. Beslutet måste nu på medveten nivå åsidosätta rättskällor tyngre än MÖD’s praxis samt omständigheter som visar på skador och olägenheter. De enkla förbiseenden och brist på material som kännetecknade handläggning hos kommun och Länsstyrelse i första ärendet måste nu övergå till medvetna åsidosättanden.
Om jag förstår dig rätt borde beslutet från första ärendet ändå bestå?
Vilken värld lever du i?? Det blir fullständigt förstörda skogsstigar/jord/sandvägar där jag brukar gå/springa.Bart skrev:
Jag bor i en kommun med många hästar. Nu är kommunen stor, men sannolikheten för att träffa på en ryttare i skog och mark är stor. Mina föräldrar i grannkommunen bor i närheten av en väldigt stor ridskola och tillika stall. Samt att de har hästgårdar runt om.
Jag måste säga att ingen av oss upplever just hästarna som ett problem, eller att de trampar sönder stigar och vägar. Mest jobbigt är det när vi möter en dessa jättar som har en något ovan ryttare på ryggen. Det har uppstått en del spännande situationer, speciellt när hunden var yngre och ville visa att han minsann inte var rädd.
Jag skulle snarare säga att just häst är verkar vara ett utmärkt sätt att ta sig runt i terrängen utan att förstöra. Själv föredrar jag dock häst i skivor på mackan.
Det blir ojämnt och knaggligt så förbannat där hästar varit!!
Nja, inte riktigt. Bara för att något inte träffas av en potentiell straffsanktion så ingår det inte automatiskt i allemansrätten, det måste också finnas en sedvänja. Och det måste handla om att röra sig i naturen.M martin.sveg skrev:Idag är allemansrätten "tomrummet" mellan övrig lagstiftning, och om man förstår den på det sättet så kan man också se risker med att definiera den. För vad händer med det övriga tomrummet som eventuellt skulle bli kvar och inte täckas av den nya lagstiftningen? Det beror i och för sig helt på hur den nya lagen skrivs. Man skulle kunna börja med att "All rörelse på annans fastighet är förbjuden förutom i följande fall:" eller "All rörelse på annans fastighet är tillåten utom i följande fall:" för att få en heltäckande lagstiftning.
Man kan tycka det, men Naturvårdsverket tycker att det ingår i allemansrätten att använda bostadsrättsföreningars murade grillar, på bostadsrättsföreningarnas mark...Claes Sörmland skrev:
https://www.sn.se/nyheter/sormland/...-anvanda-grillplatsen-pa-innergarden/rmxgk1nj
och nummer 53 på denna sida:
https://www.naturvardsverket.se/vagledning-och-stod/allemansratten/fragor-och-svar/
Personligen tycker jag att det är långt utöver hur jag uppfattar allemansrätten och vad som är rimligt. En innergård som inte omfattas av hemfridszon uppfattar jag inte som allemansrättsligt tillgänglig, jag anser inte att det är natur. Jag ser det som en tomt till flerbostadshuset. Jag tycker att du har rätt, men den allmänna tolkningen av myndighet och domstol verkar ligga närmare min beskrivning; att det som inte är förbjudet är tillåtet.