Allemansrätten och ridning, ny huvudregel?

[Maijckel]

Det finns inga normalstora hästskor. Men som uppskattning av ytan tycker jag det är ett rimligt värde.

Vad väger en fullastad timmerbil med släp?
Ca 60-90 ton (typ 100-160 hästar)
Hur stor kontaktyta har varje lastbilsdäck?
Kanske 2 dm²
Antal hjul?
Mellan 26 & 34.
Alltså kanske total kontaktyta 52-68 dm²

Vikt per hjul med ovanstående siffror: 2,5-2,6 ton.
Det ger 1,25-1,3 ton/dm² = 625-650 kg/0,5 dm²

En häst i rörelse är en helt annan sak. Den har ofta bara två av hovarna i marken och sätter i hovarna med rejäl kraft varje gång.

Så att bara jämföra statiskt tryck på en stillastående häst med en lastbil ger inte hela bilden.

Jag börjar med urklipp från skogsforsks publikation.




Om jag räknat rätt utsätter en fullastad timmerbil marken för (ungefär) samma belastning som en häst i rörelse (två hovar i marken). Detta gäller alltså den statiska belastningen per ytenhet.

Skillnaden är dock (som nämnts) att ett hjul rullar fram över vägen. Hjulet är gjort av gummi och innehåller luft som fjädrar tillbaka om det träffar stenar.

Hästen sätter ned stålskor med ökande kraft ju fortare den rör sig. En stålsko är dessutom betydligt mer oförlåtande mot underlaget än ett gummihjul. Med kraften stålskon träffar grusmaterial i en vägkropp krossas gruset. Har vägägaren köpt väggrus i storlek 0-18 till sin väg kan detta efter ett antal ridturer bli förvandlat till stenmjöl.

De flesta med paddock känner nog redan till detta fenomen, då man efter en viss tid behöver byta/fylla på material i denna.

 

[gaidin]

Det finns inga normalstora hästskor. Men som uppskattning av ytan tycker jag det är ett rimligt värde.

Kanske en mellanstor? 😆

 

[Maijckel]

Miljö- och byggnämnden i Ulricehamns kommun (kommunen) beslutade den 7 februari 2024-02-07 (§ 13 diarienummer 2023.2396) att förelägga Markägarna, som ansvariga verksamhetsutövare, att möjliggöra passage genom bom/stängsel för allmänheten till fots, till häst, med cykel, rullstol och barnvagn längs den aktuella vägen på fastigheten Älmestad 1:1.

Markägarna överklagade och Länsstyrelsen i Västra Götaland avslog överklagandet (diarienummer 13309-2024). Länsstyrelsen motiverar sitt avslag med att:

"Allemansrätten kan, utöver färd till fots, anses omfatta färd med bland annat häst, cykel, och då terrängen i övrigt är framkomlig, med barnvagn och rullstol. Avgörande för vad som kan tillåtas med stöd av allemansrätten är främst risken för skada på marken samt terrängens tillgänglighet (se bland annat Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2020:36 och 2020:37).

Allemansrätten omfattar dock inte färd med motorfordon eller annan verksamhet som kan förorsaka påtagliga olägenheter eller skador, till exempel mer omfattande ridverksamhet. Enstaka ridturer torde dock kunna göras under åberopande av allemansrätten.

Länsstyrelsen anser att det inte är möjligt att i aktuellt ärende generellt ange någon yttersta gräns för allemansrätten utan tveksamma fall får bedömas efter i varje fall föreliggande omständigheter, främst de olägenheter och skador som kan följa på nyttjandet."

"Vägbommen är utformad på så sätt att man som gående med viss möda kan passera men avståndet till marken möjliggör inte passage med till exempel cykel eller häst. Vägbommen är därmed att jämställa med ett stängsel som hindrar allmänhetens tillgång till området (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2005:16 och MÖD 2020:36). Passage till området via en annan väg finns, men på ett avstånd på cirka 3 kilometer bort. Enligt Länsstyrelsen föreligger därmed förutsättningar att besluta om stängselgenombrott."

"Ett stängselgenombrott innebär en inskränkning i fastighetsägarens rätt att använda sin egendom. För att en sådan inskränkning ska vara tillåten krävs att åtgärden inte är mer ingripande än vad som behövs och att det föreligger en rimlig balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen (se Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2020:36 och 2020:37). Länsstyrelsen anser i detta fall att det allmännas intresse av att upprätthålla den allemansrättsliga tillgången till området överväger fastighetsägarens intresse av att minska risken för skada i området."

Markägarna överklagade igen, denna gång till Mark- och miljödomstolen i Västra Götaland vid Vänersborgs tingsrätt, mål nr M 4744-24. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet. Mark- och miljödomstolen motiverar sitt avslag med följande:

"Av 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken framgår att en tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att allmänheten ska kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten.

Bestämmelsen riktar sig mot uppsättning av stängsel i närheten av värdefulla friluftsområden. Området ska alltså ha betydelse för friluftslivet – främst badstränder men även andra attraktiva områden i naturen. Frågan om betydelse för friluftslivet får också bedömas med hänsyn till vilka alternativ som finns för allmänheten i närheten (jfr Bertil Bengtsson m.fl., Miljöbalken – En kommentar, 2025-05-22, kommentaren till 26 kap. 11 § miljöbalken).

Mark- och miljödomstolen anser med hänsyn till vad som framkommit om områdets närhet till sjön Ömmern, och belägenhet inom såväl odlingslandskapet Hällstad som värdetrakt för särskilt skyddsvärda träd, att området är av sådan betydelse för friluftslivet som avses i 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken. Bedömningen förstärks av de få alternativ som finns för att ta sig till och från sjön Ömmern via andra vägar.

Vid bedömningen av om det är befogat att förelägga om stängselgenombrott ska en avvägning göras mellan nyttan för det allmänna och den enskildes behov av att i oinskränkt omfattning använda sin egendom. Det ska uppmärksammas att allemansrätten är begränsad på det sättet att nyttjande av annans mark inte får ske så att det medför nämnvärd skada eller olägenhet för fastighetsägaren eller annan rättsinnehavare (jfr MÖD 2020:36).

Klagandena har till grund för sin talan redogjort för ett behov av stängsel vid jakt och skogsbruk, samt har presenterat foton till stöd för skador på vägens struktur och yta till följd av ridverksamhet. Även problem med spillning har framhållits.

Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte har visats att de skador och olägenheter som orsakas av ridverksamheten är av sådan omfattning att det av den anledningen skulle föreligga skäl att begränsa allemansrätten på det aktuella vägavsnittet. Inte heller de övriga skäl som klagandena redovisat är av sådan styrka att grund för en sådan begränsning skulle föreligga. Domstolen bedömer inte heller att föreläggandet är för oprecist. Det har alltså inte framkommit skäl för ett upphävande av föreläggandet. Överklagandet ska därför avslås."

Markägarna överklagade ännu en gång, nu till högsta instans Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt, mål nr M 9483-25. Mark- och miljööverdomstolen gav inte prövningstillstånd och därmed står Mark- och miljödomstolens avgörande fast. Beslutet får inte överklagas.

Detta ärende @Maijckel får med all tydlighet vara svar på frågan huruvida ridning omfattas av Allemansrätten eller inte.

Kommunen tvingade Markägarna att "möjliggöra passage genom bom/stängsel för allmänheten till fots, till häst, med cykel, rullstol och barnvagn".

Länsstyrelsen skriver "Allemansrätten kan, utöver färd till fots, anses omfatta färd med bland annat häst, cykel, och då terrängen i övrigt är framkomlig, med barnvagn och rullstol."

Mark- och miljödomstolen skriver "Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte har visats att de skador och olägenheter som orsakas av ridverksamheten är av sådan omfattning att det av den anledningen skulle föreligga skäl att begränsa allemansrätten på det aktuella vägavsnittet."

Mark- och miljööverdomstolen ansåg att det var så glasklart att de inte beviljade prövningstillstånd.

Vi kan därmed konstatera att ridning ingår i allemansrätten så länge som det inte är av sådan omfattning att det kan förorsaka påtagliga olägenheter eller skador så att det föreligger skäl att begränsa allemansrätten. Länsstyrelsen skriver dock "Mark- och miljööverdomstolen har genom avgörande (MÖD M 11873-21) konstaterat att andra avhållande åtgärder som begränsar den allemansrättsliga tillgången fullt ut, under vissa omständigheter har varit godtagbara." Men den domen, som alltså begränsade ridning, är alltså en begränsning av den allemansrättsliga tillgången, dock godtagbar under de förutsättningarna som rådde i det fallet. Alltså kan man även i det fallet konstatera att ridning omfattas av allemansrätten, men den får alltså trots det begränsas i vissa fall under vissa förutsättningar. Notera att i detta fall med kommersiell ridverksamhet på vägen så var ridverksamheten inte skäl nog att begränsa framkomligheten, och det var Markägarna som inte hade påvisat tillräcklig skada eller olägenhet. Alltså kan vi konstatera att ribban förefaller ligga högt om nyttan för det allmänna anses vara stor och området är av sådan betydelse för friluftslivet som avses i 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken.

Förutom denna tråd så diskuterades liknande frågeställningar i följande trådar:

Vägbom och strandskyddet:
@Claes Sörmland skriver om en samfällighet som satte upp en vägbom som en miljöinspektör menade var olaglig, men sedan backade kommunen och vägbommen fick vara kvar. Detta fall prövades aldrig rättsligt men den allmänrättsliga tillgången kan ha varit tillräckligt stark här också för att bommen inte skulle få vara kvar eftersom vägen ledde ner till en badstrand:
[länk]

Servitut på väg, men vägen blockeras – vad kan vi göra?
Diskussion om vad man får göra och vad man inte får göra som markägare och tjänande i ett servitut för väg. @Claes Sörmland med flera anser att det oftast inte är tillåtet att sätta upp en bom, @lbgu med flera anser att det visst är tillåtet att sätta upp en bom, bara man delar ut nycklar till fastigheter med servitutsrätt. Detta rör inte exakt det denna tråd handlar om, men denna tråd visar på att det kan vara otillåtet för markägare att sätta upp en bom även när man inte är tjänande under ett servitut. Den allemansrättsliga tillgången kan vara stark:
[länk]

I sammanfattning har jag 4 invändningar emot din text.

1. Målet gäller stängselgenombrott enligt Miljöbalken och är ett rättsvårdsärende som handläggs enligt lag om domstolsärenden. Det är helt fel forum om man är intresserad av fastställelsefrågor angående ridningens vara eller icke vara i allemansrätten.

2. Man får som man yrkar/bevisar. Markägarna svarade inte medans Länsstyrelsen handlade ärendet. Det verkar vara först någon gång vid tingsrättens handläggning ett ombud dyker upp.

3. Din sammanfattning av praxis var den som gällde före HD's dom för ca en månad sedan (om man överhuvudtaget kan säga att stängselgenombrottsfrågor utgör praxis för ridning). Tingsrättens dom skrevs ca 2 månader innan HD's dom. Som @Nötegårdsgubben varit inne på är ju min tes här i tråden att HD's uttalande är av praxisändrande natur.

4. Jag tror inte MÖD ville ta i detta ärende ens med tång. Markägarnas ombud hade vid tingsrättens handläggning letat upp följande:

Sedan dess har HD sagt i princip samma sak. Jag tror därför MÖD ville få lite betänketid innan man gör något förhastat, och nekade prövningstillstånd av andra skäl än att tingsrättens dom är "glasklar".

 

[Clossa]

Inte visste jag att du är så gammal. Allemansrätten har funnits åtminstone sedan landskapslagarnas tid.

I min vardag som småskogsägare på landet är allemansrätten minst lika mycket en fråga om att kunna ha en fungerande vardag som det är en fråga om rekreation.

Allemansrätten är uråldrig och absolut nödvändig om det skall fungera att bo och leva utanför tätorter utan att vara antingen storgodsägare eller någon storgodsägares statare.

Allemansrätten skrevs in i grundlagen 1994 enligt Google

 

[Maijckel]

Man måste ju dock undra vad den där hittelönen skulle bestå av 😆

Vad vill du ha? 😆 (spontant tänkte jag där och då en femhundring skickad på posten, men det gällde som sagt ett rättsfall av mer fastställande natur, dvs. inte stängselgenombrottfråga som slår alldeles för oprecist)

Minns jag fel eller citerade du domen dör en dåre band sina hästar utanför ett fik på Djurgården? Där dom blev skrämda och sprang över människor?

Ja, det gjorde jag. Mitt syfte med detta var att belysa ett naturligt beteende egentligen alla hästar besitter, och som tingsrätten lyfter fram i den domen. Sedan är såklart risken betydligt större att hästen råkar i sken när den utsätts för stadsmijö än när den befinner sig på en skogsväg.

 

[lbgu]

Vad gäller timmertransporter får man ju beakta att det är en kommersiell verksamhet som ger nytta åt markägaren som då kan sälja sitt timmer, medans ridning är ett nöje för en besutten överklass som inte betalar för sig.

Fast timmertransporterna kör ofta sönder andras vägar än markägarens. Stora bolag brukar sköta det bra, men mindre kan det vara lite si och så med. Har varit lite grannkonflikter i närheten med tjafs om sönderkörda vägar.

Angående att ridning skulle vara enbart för överklassen är struntprat. Där jag bor är det vanligt folk som har hästar och rider. Sen är det kanske annat för de som rider på Djurgården, men ute på landet är det inget speciellt med att ha en häst.

 

[Maijckel]

finns ju redan kanotfallet i HD. Varför gick dom inte på den linjen?

Det är två helt skilda ärenden. Detta ärende gäller överklagan av kommunbeslut (föreläggande av stängselgenombrott). Det handläggs enligt lag om domstolsärenden. I kanotfallet gällde det negativ fastställelsetalan enligt rättegångsbalkens regler.

Men jag undrar hur det ser ut på fastigheten idag. Förekommer det ridning på den aktuella fastigheten av grannens islandshästar? Enligt artikeln hade hästföretagaren förra året fått brev med hot om stämning från markägarnas advokat. En sådan stämning blir då ungefär som kanotfallet, dvs. negativ fastställelsetalan (eller man ber domstolen besluta att en rättighet saknas och hästföretagaren måste då bevisa att rättigheten existerar).

 

[gunnar.malmstrom]

Det finns ju t o m tydligt uttryckt:

"En allmän gräns för allemansrätten är att nyttjandet inte får ske så att det innebär någon beaktansvärd skada eller annan olägenhet för fastighetsägaren eller annan rättsinnehavare."

Är inte "annan olägenhet" ett väldigt lågt ställt krav? "Beaktansvärd skada" är ju ett rätt högt ställt krav. Beaktansvärd ekonomisk skada antar jag man menar, något som markägaren förlorar på?

"Annan rättsinnehavare" Kan till exempel vara arrendator av jakträtten. Man får alltså inte hävda " jag har rätt att gå här i skogen pga,allemansrätten " om man då hindrar jakt.

 

[oscar_uppsala]

Jag står (sort of) vid min utfästelse och belönar dig med bästa svar. Men hittelön... njaa 🙃

Domen gäller (som @Claes Sörmland nämnt) stängselgenombrott. Tingsrätten tar inte ställning till huruvida ridning ingår i allemansrätten eller ej, och MÖD beviljade ju heller inte prövningstillstånd. Så min efterlysning på en dom där ridning tydligt anges ingå i allemansrätten kvarstår.

I MÖD's tidigare domar om stängselgenombrott har väl slutsatsen snarare varit att ridning kan ingå i allemansrätten, men i t.ex. M 11873-21 beslutade MÖD att en färist (som hindrade ryttare) fick vara kvar eftersom den endast i begränsad mån hindrade allemansrättslig tillgång till området (fotgängare, cyklister och barnvagnschaufförer bedömdes kunna ta sig förbi).

Det som annars är intressant i artikeln du visar är att kommunen inte alls tog parti med turridningsföretaget (vilket man nästan kan tro av artikeln).

Kommunen skrev såhär i sitt beslut:

[bild]

[bild]


Skälet för stängselgenombrott verkar vara att allmänheten hindras av grinden, (vilket ju tål att funderas på om allemansrätten sedan HD's beslut för ca en månad sedan gäller färdsel till fots).

I övrigt kan man ju konstatera att ridning från 30 hästar kan förstöra även den bästa skogsväg, men nästan all ridning av idag har ju ett visst mått av både varaktighet och upprepning, eftersom den utgår ifrån ett stall. Enligt kommunen ingår ingen sådan aktivitet i alle

I sammanfattning har jag 4 invändningar emot din text.

1. Målet gäller stängselgenombrott enligt Miljöbalken och är ett rättsvårdsärende som handläggs enligt lag om domstolsärenden. Det är helt fel forum om man är intresserad av fastställelsefrågor angående ridningens vara eller icke vara i allemansrätten.

2. Man får som man yrkar/bevisar. Markägarna svarade inte medans Länsstyrelsen handlade ärendet. Det verkar vara först någon gång vid tingsrättens handläggning ett ombud dyker upp.

3. Din sammanfattning av praxis var den som gällde före HD's dom för ca en månad sedan (om man överhuvudtaget kan säga att stängselgenombrottsfrågor utgör praxis för ridning). Tingsrättens dom skrevs ca 2 månader innan HD's dom. Som @Nötegårdsgubben varit inne på är ju min tes här i tråden att HD's uttalande är av praxisändrande natur.

4. Jag tror inte MÖD ville ta i detta ärende ens med tång. Markägarnas ombud hade vid tingsrättens handläggning letat upp följande:
[bild]
Sedan dess har HD sagt i princip samma sak. Jag tror därför MÖD ville få lite betänketid innan man gör något förhastat, och nekade prövningstillstånd av andra skäl än att tingsrättens dom är "glasklar".

Det känns som att många i tråden kanske något överskattar prejudikatbetydelsen av ett obiter dictum i en dom där rättsfrågan är en helt annan än vilka fortskaffningssätt som omfattas av allemansrätten.

HD uttalar att allemansrätten "kan beskrivas som en begränsad rätt för var och en att använda annans fastighet, framför allt genom att färdas över den till fots och att under kortare tid vistas på fastigheten samt
att där ta vissa naturprodukter".

Det stämmer väl ändå helt med tidigare uppfattning i praxis. Lokutionen "framför allt" är ju helt korrekt såtillvida att det största allemansrättsliga användandet av andras fastigheter sker just till fots. Jag ser inte att man skulle kunna utläsa en särdeles medveten begränsning i uttalandet, men jag kan förstå om man stör sig på hästar att man gärna läser in det.

Sen är det ju en helt annan sak att hästridning kanske har lättare att nå upp till olägenhetströskeln än vad vandring har, men så var det nog redan innan HD:s dom?

 

[oscar_uppsala]

Med det sagt vill jag poängtera att frågan är intressant och att uttalandet givetvis inte är utan värde, någonting har ju domstolen menat, och man valde ju att inte t.ex. räkna upp alla sätt att utnyttja allemansrätten på, vilket såklart kan få betydelse.

För alla nördigt intresserade kan jag tipsa om denna uppsats: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1726572/FULLTEXT01.pdf

 

[polaris78]

Problemet är väl att du får inte göra markskador når man använder allemansrätten för att rida cykla gå, rullstol och barnvagn.. Sen är det väl ett enkelt faktum att hästen är den som pga tyngd oftast har enklast att lämna synliga skador tex på en skogsbilväg. Så har det ju varit både före och efter denna dom..

Problemet är ju att oftast grusvägar med stor andel ridning ofta har skador från det men det är rätt svårt att bevisa vilken häst och ryttare som gjort vilka skador och därmed blir det rätt hopplöst att komma nånstans med det. och allemansrätten tar upp ridning som tillåten så länge den inte ger skador..

Ska man vara kritisk så finns det ju markskador från häst runt varje större stall om man börjar kolla noga i omgivningarna men det är svårt att komma tillrätta med då reglerna är lite hopplöst omoderna

 

[martin.sveg]

Det är två helt skilda ärenden. Detta ärende gäller överklagan av kommunbeslut (föreläggande av stängselgenombrott). Det handläggs enligt lag om domstolsärenden. I kanotfallet gällde det negativ fastställelsetalan enligt rättegångsbalkens regler.

Men jag undrar hur det ser ut på fastigheten idag. Förekommer det ridning på den aktuella fastigheten av grannens islandshästar? Enligt artikeln hade hästföretagaren förra året fått brev med hot om stämning från markägarnas advokat. En sådan stämning blir då ungefär som kanotfallet, dvs. negativ fastställelsetalan (eller man ber domstolen besluta att en rättighet saknas och hästföretagaren måste då bevisa att rättigheten existerar).

Om Markägarna provar framkomligheten med stämning så vore det synnerligen intressant. Jag tror dock inte att det förändrar läget i stort. Antagligen får Markägarna rätt att Hästföretaget inte har rätt att bedriva kommersiell turridning i stor omfattning längs vägen. Det har även i stort sett alla instanser (kommunen, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen) framhållit, men de har samtidigt konstaterat att det faktum att det förekommer inte är skäl nog att begränsa den allemansrättsliga tillgången med bom, eftersom man då begränsar till exempel enskilda ridturer.

Märk väl att i fallet i Älmestad utgår samtliga instanser från att ridning är en allemansrättslig tillgång, och nyttan av den tillgången vägs mot intrånget för Markägarna. Så om ridning inte ingår i allemansrätten så skulle behovet av stängselgenombrott minska. Säg att enbart färdsel till fots ingår i allemansrätten, då skulle inget behov av stängselgenombrott förekomma i fallet i Älmestad, eftersom man där kunde passera till fots vid sidan om bommen, men inte passera med cykel eller till häst.

I det omtalade fallet i Mark- och miljööverdomstolen, "Färisten" (MÖD M 11873-21), så konstaterar domen att:

"Allemansrätten kan, utöver färd till fots, omfatta färd med bl.a. häst, cykel, barnvagn och rullstol. Avgörande för vad som kan tillåtas med stöd i allemansrätten är främst risken för skada på den aktuella marken. Ett föreläggande om borttagande av eller genombrott i stängsel för att möjliggöra passage för t.ex. rullstol, häst eller barnvagn skulle i och för sig samtidigt kunna möjliggöra sådan olovlig passage som stängslet är avsett att hindra. Detta medför dock inte att allemansrättens omfattning ska bedömas annorlunda. Frågan får istället hanteras inom ramen för den proportionalitetsavvägning av de allmänna respektive enskilda intressena som ska ske enligt 26 kap. 9 § andra stycket miljöbalken (se Mark- och miljööverdomstolens domar den 21 december 2020 i mål nr M 11429-18 och mål nr M 12283-18)."

"Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att eftersom anordningen enbart hindrar den allemansrättsliga tillgången till området i begränsad mån överväger det enskilda intresset, som Fastighetsägaren har framfört, det allmännas intresse av att upprätthålla den allemansrättsliga tillgången till området fullt ut. Föreläggandet såvitt avser färisten är således alltför ingripande. Det finns därmed inte förutsättningar att förelägga Fastighetsägaren att ta bort färisten enligt 26 kap. 9 och 11 § miljöbalken."

Alltså utgår domen även här från att ridning ingår i allemansrätten, och att färisten är en begränsning av den allemansrättsliga tillgången. Dock är föreläggandet att ta bort färisten för ingripande och det enskilda intresset överväger det allmänna intresset eftersom den allemansrättsliga tillgången bara begränsades avseende ridning, alltså i begränsad mån. Så i fallet med färisten så får den vara kvar trots att ridning ingår i allemansrätten, inte tack vare att ridning inte ingår.

Så även om dessa miljödomar inte specifikt prövar om ridning ingår i allemansrätten, så utgår de från det faktum att ridning ingår i allemansrätten. Om allemansrätten faktiskt enbart omfattade färdsel till fots skulle väldigt många domar om stängselgenombrott falla (inte i praktiken förstås, men om samma ärende kom upp i domstolarna igen skulle utfallet bli helt annorlunda).

Om Högsta domstolen skulle fastslå att allemansrätten enbart omfattar färdsel till fots så tror jag att vi skulle se en lång harang av domskäl där man redogör för på vilka grunder som praxis har ändrats och varför ridning, som inte är förbjudet (som motorfordon) och som kan ske utan att förorsaka påtagliga olägenheter eller skador, generellt sett inte ska ingå i allemansrätten. Jag tror personligen att det som krävs är att lagstiftaren inför ett generellt förbud mot ridning i terräng till exempel, så att det krävs att ryttare har markägarens tillstånd för att rida. Då skulle vi se en vändning i domstolarna och ridning skulle försvinna från allemansrätten.

 

[martin.sveg]

Vad kan då Markägarna i Älmestad göra för att begränsa ridningen?

Ja, dels så kan de stämma Hästföretaget som bedriver kommersiella ridturer på deras mark. Dels kan de ansöka hos kommunen om tillstånd för att sätta upp en skylt som förbjuder ridning. Det kan kommunen bevilja om ridningen orsakar stor skada på vägen.

Det Markägarna i Älmestad inte får göra är att sätta upp en bom, eller ha kvar sin bom. Eftersom ridning idag är tillåtet så får den inte begränsas, även om den till del genomförs på ett sätt som inte är tillåtet, eftersom en fysisk begränsning i form av en bom även begränsar cykel, barnvagn och rullstol. Ifall den fysiska begränsningen skulle ha ett annat syfte än att begränsa ridningen, till exempel en färist med syfte att hålla djur i en hage, och att alla andra sätt att ta sig fram förutom till häst skulle gå bra, så skulle hindret (färisten) troligen få vara kvar med hänvisning till MÖD M 11873-21.

 

[Bönhas]

Jag tänkte också på färist.
Alltså att hägna in ett område över vägen avsett för att djur skulle beta. Samt att anlägga en eller två färister. Så att djuren inte smiter.

Självklart "olyckligt" om det hindrar hästar att passera. Men det är knappast markägarnas ansvar att tillhandahålla ridvägar över sina beteshagar...

 

[Anders_Nilsson]

Jag ser en marknad för AI-kameraövervakning där man analyserar hur hårt varje häst sätter hoven och det beräknade slitaget. Man kan även införa krav på RFID-tag i örat på alla hästar så de kan identifieras samt krav på att ryttare bär hjälm med RFID-tag. Så kan man i efterhand debitera ryttarna och hästägarna ungefär som man gör med biltullar. Då ha man kvar allemansrätten och markägarna får betalt.