34 326 läst ·
320 svar
34k läst
320 svar
Allemansrätten och ridning, ny huvudregel?
Om "grinden" är en vägbom så kan större delen av cyklister komma under om man vinklar cykeln, men har man tex en lådcykel eller annan typ av trehjulig cykel och/eller lite rörelsehindrad så är det typ omöjligt att komma under en vägbom.M Marrebarre1 skrev:
Är man tex rullstolsburen, åker permobil, använder rullator så kan det vara svårt att komma under en vägbom.
Är det en mer heltäckande grind så kan man inte komma under grinden med en vanlig cykel.
Jag står (sort of) vid min utfästelse och belönar dig med bästa svar. Men hittelön... njaa 🙃M Marrebarre1 skrev:
Domen gäller (som @Claes Sörmland nämnt) stängselgenombrott. Tingsrätten tar inte ställning till huruvida ridning ingår i allemansrätten eller ej, och MÖD beviljade ju heller inte prövningstillstånd. Så min efterlysning på en dom där ridning tydligt anges ingå i allemansrätten kvarstår.
I MÖD's tidigare domar om stängselgenombrott har väl slutsatsen snarare varit att ridning kan ingå i allemansrätten, men i t.ex. M 11873-21 beslutade MÖD att en färist (som hindrade ryttare) fick vara kvar eftersom den endast i begränsad mån hindrade allemansrättslig tillgång till området (fotgängare, cyklister och barnvagnschaufförer bedömdes kunna ta sig förbi).
Det som annars är intressant i artikeln du visar är att kommunen inte alls tog parti med turridningsföretaget (vilket man nästan kan tro av artikeln).
Kommunen skrev såhär i sitt beslut:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Skälet för stängselgenombrott verkar vara att allmänheten hindras av grinden, (vilket ju tål att funderas på om allemansrätten sedan HD's beslut för ca en månad sedan gäller färdsel till fots).
I övrigt kan man ju konstatera att ridning från 30 hästar kan förstöra även den bästa skogsväg, men nästan all ridning av idag har ju ett visst mått av både varaktighet och upprepning, eftersom den utgår ifrån ett stall. Enligt kommunen ingår ingen sådan aktivitet i allemansrätten.
Ett annat intressant påstående av turridningsföretagaren man kan läsa i artikeln är:
Det var väl även någon i tråden som tidigare ifrågasatte mitt påstående om skador orsakade av häst. Jag skulle egentligen svarat på detta, men fastnade i två detaljer.
1. Vad väger en normalstor häst? Är 550kg ett rimligt utgångsvärde?
2. Hur stor är kontaktytan på en normalstor hästsko? (dvs. anliggningsytan) Är 60cm2 (per hästsko) ett rimligt utgångsvärde?
Det var väl även någon i tråden som tidigare ifrågasatte mitt påstående om skador orsakade av häst. Jag skulle egentligen svarat på detta, men fastnade i två detaljer.
1. Vad väger en normalstor häst? Är 550kg ett rimligt utgångsvärde?
2. Hur stor är kontaktytan på en normalstor hästsko? (dvs. anliggningsytan) Är 60cm2 (per hästsko) ett rimligt utgångsvärde?
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Vad väger en fullastad timmerbil med släp?M Maijckel skrev:
Ca 60-90 ton (typ 100-160 hästar)
Hur stor kontaktyta har varje lastbilsdäck?
Kanske 2 dm²
Antal hjul?
Mellan 26 & 34.
Alltså kanske total kontaktyta 52-68 dm²
Vikt per hjul med ovanstående siffror: 2,5-2,6 ton.
Det ger 1,25-1,3 ton/dm² = 625-650 kg/0,5 dm²
Man får nog bara acceptera att just ridning ingår I allemansrätten liksom cykling eftersom det står i naturvårdsverkets texter men som i detta fallet , ett företag som anordnar turridning på annans mark där går faktiskt gränsen kan jag tycka. Det var ju lite synd att domen handlade om stängselgenombrott och inte kommersiell verksamhet för där finns ju redan kanotfallet i HD. Varför gick dom inte på den linjen?M Maijckel skrev:Jag står (sort of) vid min utfästelse och belönar dig med bästa svar. Men hittelön... njaa 🙃
Domen gäller (som @Claes Sörmland nämnt) stängselgenombrott. Tingsrätten tar inte ställning till huruvida ridning ingår i allemansrätten eller ej, och MÖD beviljade ju heller inte prövningstillstånd. Så min efterlysning på en dom där ridning tydligt anges ingå i allemansrätten kvarstår.
I MÖD's tidigare domar om stängselgenombrott har väl slutsatsen snarare varit att ridning kan ingå i allemansrätten, men i t.ex. M 11873-21 beslutade MÖD att en färist (som hindrade ryttare) fick vara kvar eftersom den endast i begränsad mån hindrade allemansrättslig tillgång till området (fotgängare, cyklister och barnvagnschaufförer bedömdes kunna ta sig förbi).
Det som annars är intressant i artikeln du visar är att kommunen inte alls tog parti med turridningsföretaget (vilket man nästan kan tro av artikeln).
Kommunen skrev såhär i sitt beslut:
[bild]
[bild]
Skälet för stängselgenombrott verkar vara att allmänheten hindras av grinden, (vilket ju tål att funderas på om allemansrätten sedan HD's beslut för ca en månad sedan gäller färdsel till fots).
I övrigt kan man ju konstatera att ridning från 30 hästar kan förstöra även den bästa skogsväg, men nästan all ridning av idag har ju ett visst mått av både varaktighet och upprepning, eftersom den utgår ifrån ett stall. Enligt kommunen ingår ingen sådan aktivitet i allemansrätten.
Hästskit är väl inte egentligen inte ett jätteproblem ur äckelsynvinkel då det i princip är gräs.
Jag kan bara tala om hur vi gör när vi rider.
När det är mjukt och tjällossning rider vi alltid i mitten. Eller vi rider väl alltid i mitten i stort sett. Vi tar alltid bort hästbajs på grusvägar. Det går att styra undan rumpan på hästen så dom bajsar vid sidan om skogsstigar tex.
Nu har vi ingen organiserad uterittsverksamhet direkt i bygden och vi följer markägarnas vilja så det funkar bra! Vi delar stigar med både gående och cyklar och alla tar hänsyn till alla. Men vi är en liten bygd med god kommunikation.
Man måste ju dock undra vad den där hittelönen skulle bestå av 😆M Maijckel skrev:
Minns jag fel eller citerade du domen dör en dåre band sina hästar utanför ett fik på Djurgården? Där dom blev skrämda och sprang över människor?
Miljö- och byggnämnden i Ulricehamns kommun (kommunen) beslutade den 7 februari 2024-02-07 (§ 13 diarienummer 2023.2396) att förelägga Markägarna, som ansvariga verksamhetsutövare, att möjliggöra passage genom bom/stängsel för allmänheten till fots, till häst, med cykel, rullstol och barnvagn längs den aktuella vägen på fastigheten Älmestad 1:1.
Markägarna överklagade och Länsstyrelsen i Västra Götaland avslog överklagandet (diarienummer 13309-2024). Länsstyrelsen motiverar sitt avslag med att:
"Allemansrätten kan, utöver färd till fots, anses omfatta färd med bland annat häst, cykel, och då terrängen i övrigt är framkomlig, med barnvagn och rullstol. Avgörande för vad som kan tillåtas med stöd av allemansrätten är främst risken för skada på marken samt terrängens tillgänglighet (se bland annat Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2020:36 och 2020:37).
Allemansrätten omfattar dock inte färd med motorfordon eller annan verksamhet som kan förorsaka påtagliga olägenheter eller skador, till exempel mer omfattande ridverksamhet. Enstaka ridturer torde dock kunna göras under åberopande av allemansrätten.
Länsstyrelsen anser att det inte är möjligt att i aktuellt ärende generellt ange någon yttersta gräns för allemansrätten utan tveksamma fall får bedömas efter i varje fall föreliggande omständigheter, främst de olägenheter och skador som kan följa på nyttjandet."
"Vägbommen är utformad på så sätt att man som gående med viss möda kan passera men avståndet till marken möjliggör inte passage med till exempel cykel eller häst. Vägbommen är därmed att jämställa med ett stängsel som hindrar allmänhetens tillgång till området (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2005:16 och MÖD 2020:36). Passage till området via en annan väg finns, men på ett avstånd på cirka 3 kilometer bort. Enligt Länsstyrelsen föreligger därmed förutsättningar att besluta om stängselgenombrott."
"Ett stängselgenombrott innebär en inskränkning i fastighetsägarens rätt att använda sin egendom. För att en sådan inskränkning ska vara tillåten krävs att åtgärden inte är mer ingripande än vad som behövs och att det föreligger en rimlig balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen (se Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2020:36 och 2020:37). Länsstyrelsen anser i detta fall att det allmännas intresse av att upprätthålla den allemansrättsliga tillgången till området överväger fastighetsägarens intresse av att minska risken för skada i området."
Markägarna överklagade igen, denna gång till Mark- och miljödomstolen i Västra Götaland vid Vänersborgs tingsrätt, mål nr M 4744-24. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet. Mark- och miljödomstolen motiverar sitt avslag med följande:
"Av 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken framgår att en tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att allmänheten ska kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten.
Bestämmelsen riktar sig mot uppsättning av stängsel i närheten av värdefulla friluftsområden. Området ska alltså ha betydelse för friluftslivet – främst badstränder men även andra attraktiva områden i naturen. Frågan om betydelse för friluftslivet får också bedömas med hänsyn till vilka alternativ som finns för allmänheten i närheten (jfr Bertil Bengtsson m.fl., Miljöbalken – En kommentar, 2025-05-22, kommentaren till 26 kap. 11 § miljöbalken).
Mark- och miljödomstolen anser med hänsyn till vad som framkommit om områdets närhet till sjön Ömmern, och belägenhet inom såväl odlingslandskapet Hällstad som värdetrakt för särskilt skyddsvärda träd, att området är av sådan betydelse för friluftslivet som avses i 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken. Bedömningen förstärks av de få alternativ som finns för att ta sig till och från sjön Ömmern via andra vägar.
Vid bedömningen av om det är befogat att förelägga om stängselgenombrott ska en avvägning göras mellan nyttan för det allmänna och den enskildes behov av att i oinskränkt omfattning använda sin egendom. Det ska uppmärksammas att allemansrätten är begränsad på det sättet att nyttjande av annans mark inte får ske så att det medför nämnvärd skada eller olägenhet för fastighetsägaren eller annan rättsinnehavare (jfr MÖD 2020:36).
Klagandena har till grund för sin talan redogjort för ett behov av stängsel vid jakt och skogsbruk, samt har presenterat foton till stöd för skador på vägens struktur och yta till följd av ridverksamhet. Även problem med spillning har framhållits.
Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte har visats att de skador och olägenheter som orsakas av ridverksamheten är av sådan omfattning att det av den anledningen skulle föreligga skäl att begränsa allemansrätten på det aktuella vägavsnittet. Inte heller de övriga skäl som klagandena redovisat är av sådan styrka att grund för en sådan begränsning skulle föreligga. Domstolen bedömer inte heller att föreläggandet är för oprecist. Det har alltså inte framkommit skäl för ett upphävande av föreläggandet. Överklagandet ska därför avslås."
Markägarna överklagade ännu en gång, nu till högsta instans Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt, mål nr M 9483-25. Mark- och miljööverdomstolen gav inte prövningstillstånd och därmed står Mark- och miljödomstolens avgörande fast. Beslutet får inte överklagas.
Detta ärende @Maijckel får med all tydlighet vara svar på frågan huruvida ridning omfattas av Allemansrätten eller inte.
Kommunen tvingade Markägarna att "möjliggöra passage genom bom/stängsel för allmänheten till fots, till häst, med cykel, rullstol och barnvagn".
Länsstyrelsen skriver "Allemansrätten kan, utöver färd till fots, anses omfatta färd med bland annat häst, cykel, och då terrängen i övrigt är framkomlig, med barnvagn och rullstol."
Mark- och miljödomstolen skriver "Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte har visats att de skador och olägenheter som orsakas av ridverksamheten är av sådan omfattning att det av den anledningen skulle föreligga skäl att begränsa allemansrätten på det aktuella vägavsnittet."
Mark- och miljööverdomstolen ansåg att det var så glasklart att de inte beviljade prövningstillstånd.
Vi kan därmed konstatera att ridning ingår i allemansrätten så länge som det inte är av sådan omfattning att det kan förorsaka påtagliga olägenheter eller skador så att det föreligger skäl att begränsa allemansrätten. Länsstyrelsen skriver dock "Mark- och miljööverdomstolen har genom avgörande (MÖD M 11873-21) konstaterat att andra avhållande åtgärder som begränsar den allemansrättsliga tillgången fullt ut, under vissa omständigheter har varit godtagbara." Men den domen, som alltså begränsade ridning, är alltså en begränsning av den allemansrättsliga tillgången, dock godtagbar under de förutsättningarna som rådde i det fallet. Alltså kan man även i det fallet konstatera att ridning omfattas av allemansrätten, men den får alltså trots det begränsas i vissa fall under vissa förutsättningar. Notera att i detta fall med kommersiell ridverksamhet på vägen så var ridverksamheten inte skäl nog att begränsa framkomligheten, och det var Markägarna som inte hade påvisat tillräcklig skada eller olägenhet. Alltså kan vi konstatera att ribban förefaller ligga högt om nyttan för det allmänna anses vara stor och området är av sådan betydelse för friluftslivet som avses i 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken.
Förutom denna tråd så diskuterades liknande frågeställningar i följande trådar:
Vägbom och strandskyddet:
@Claes Sörmland skriver om en samfällighet som satte upp en vägbom som en miljöinspektör menade var olaglig, men sedan backade kommunen och vägbommen fick vara kvar. Detta fall prövades aldrig rättsligt men den allmänrättsliga tillgången kan ha varit tillräckligt stark här också för att bommen inte skulle få vara kvar eftersom vägen ledde ner till en badstrand:
https://www.byggahus.se/forum/threads/vaegbom-och-strandskyddet.424579/
Servitut på väg, men vägen blockeras – vad kan vi göra?
Diskussion om vad man får göra och vad man inte får göra som markägare och tjänande i ett servitut för väg. @Claes Sörmland med flera anser att det oftast inte är tillåtet att sätta upp en bom, @lbgu med flera anser att det visst är tillåtet att sätta upp en bom, bara man delar ut nycklar till fastigheter med servitutsrätt. Detta rör inte exakt det denna tråd handlar om, men denna tråd visar på att det kan vara otillåtet för markägare att sätta upp en bom även när man inte är tjänande under ett servitut. Den allemansrättsliga tillgången kan vara stark:
https://www.byggahus.se/forum/threads/servitut-pa-vaeg-men-vaegen-blockeras-vad-kan-vi-goera.557546/
Markägarna överklagade och Länsstyrelsen i Västra Götaland avslog överklagandet (diarienummer 13309-2024). Länsstyrelsen motiverar sitt avslag med att:
"Allemansrätten kan, utöver färd till fots, anses omfatta färd med bland annat häst, cykel, och då terrängen i övrigt är framkomlig, med barnvagn och rullstol. Avgörande för vad som kan tillåtas med stöd av allemansrätten är främst risken för skada på marken samt terrängens tillgänglighet (se bland annat Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2020:36 och 2020:37).
Allemansrätten omfattar dock inte färd med motorfordon eller annan verksamhet som kan förorsaka påtagliga olägenheter eller skador, till exempel mer omfattande ridverksamhet. Enstaka ridturer torde dock kunna göras under åberopande av allemansrätten.
Länsstyrelsen anser att det inte är möjligt att i aktuellt ärende generellt ange någon yttersta gräns för allemansrätten utan tveksamma fall får bedömas efter i varje fall föreliggande omständigheter, främst de olägenheter och skador som kan följa på nyttjandet."
"Vägbommen är utformad på så sätt att man som gående med viss möda kan passera men avståndet till marken möjliggör inte passage med till exempel cykel eller häst. Vägbommen är därmed att jämställa med ett stängsel som hindrar allmänhetens tillgång till området (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2005:16 och MÖD 2020:36). Passage till området via en annan väg finns, men på ett avstånd på cirka 3 kilometer bort. Enligt Länsstyrelsen föreligger därmed förutsättningar att besluta om stängselgenombrott."
"Ett stängselgenombrott innebär en inskränkning i fastighetsägarens rätt att använda sin egendom. För att en sådan inskränkning ska vara tillåten krävs att åtgärden inte är mer ingripande än vad som behövs och att det föreligger en rimlig balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen (se Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2020:36 och 2020:37). Länsstyrelsen anser i detta fall att det allmännas intresse av att upprätthålla den allemansrättsliga tillgången till området överväger fastighetsägarens intresse av att minska risken för skada i området."
Markägarna överklagade igen, denna gång till Mark- och miljödomstolen i Västra Götaland vid Vänersborgs tingsrätt, mål nr M 4744-24. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet. Mark- och miljödomstolen motiverar sitt avslag med följande:
"Av 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken framgår att en tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att allmänheten ska kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten.
Bestämmelsen riktar sig mot uppsättning av stängsel i närheten av värdefulla friluftsområden. Området ska alltså ha betydelse för friluftslivet – främst badstränder men även andra attraktiva områden i naturen. Frågan om betydelse för friluftslivet får också bedömas med hänsyn till vilka alternativ som finns för allmänheten i närheten (jfr Bertil Bengtsson m.fl., Miljöbalken – En kommentar, 2025-05-22, kommentaren till 26 kap. 11 § miljöbalken).
Mark- och miljödomstolen anser med hänsyn till vad som framkommit om områdets närhet till sjön Ömmern, och belägenhet inom såväl odlingslandskapet Hällstad som värdetrakt för särskilt skyddsvärda träd, att området är av sådan betydelse för friluftslivet som avses i 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken. Bedömningen förstärks av de få alternativ som finns för att ta sig till och från sjön Ömmern via andra vägar.
Vid bedömningen av om det är befogat att förelägga om stängselgenombrott ska en avvägning göras mellan nyttan för det allmänna och den enskildes behov av att i oinskränkt omfattning använda sin egendom. Det ska uppmärksammas att allemansrätten är begränsad på det sättet att nyttjande av annans mark inte får ske så att det medför nämnvärd skada eller olägenhet för fastighetsägaren eller annan rättsinnehavare (jfr MÖD 2020:36).
Klagandena har till grund för sin talan redogjort för ett behov av stängsel vid jakt och skogsbruk, samt har presenterat foton till stöd för skador på vägens struktur och yta till följd av ridverksamhet. Även problem med spillning har framhållits.
Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte har visats att de skador och olägenheter som orsakas av ridverksamheten är av sådan omfattning att det av den anledningen skulle föreligga skäl att begränsa allemansrätten på det aktuella vägavsnittet. Inte heller de övriga skäl som klagandena redovisat är av sådan styrka att grund för en sådan begränsning skulle föreligga. Domstolen bedömer inte heller att föreläggandet är för oprecist. Det har alltså inte framkommit skäl för ett upphävande av föreläggandet. Överklagandet ska därför avslås."
Markägarna överklagade ännu en gång, nu till högsta instans Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt, mål nr M 9483-25. Mark- och miljööverdomstolen gav inte prövningstillstånd och därmed står Mark- och miljödomstolens avgörande fast. Beslutet får inte överklagas.
Detta ärende @Maijckel får med all tydlighet vara svar på frågan huruvida ridning omfattas av Allemansrätten eller inte.
Kommunen tvingade Markägarna att "möjliggöra passage genom bom/stängsel för allmänheten till fots, till häst, med cykel, rullstol och barnvagn".
Länsstyrelsen skriver "Allemansrätten kan, utöver färd till fots, anses omfatta färd med bland annat häst, cykel, och då terrängen i övrigt är framkomlig, med barnvagn och rullstol."
Mark- och miljödomstolen skriver "Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte har visats att de skador och olägenheter som orsakas av ridverksamheten är av sådan omfattning att det av den anledningen skulle föreligga skäl att begränsa allemansrätten på det aktuella vägavsnittet."
Mark- och miljööverdomstolen ansåg att det var så glasklart att de inte beviljade prövningstillstånd.
Vi kan därmed konstatera att ridning ingår i allemansrätten så länge som det inte är av sådan omfattning att det kan förorsaka påtagliga olägenheter eller skador så att det föreligger skäl att begränsa allemansrätten. Länsstyrelsen skriver dock "Mark- och miljööverdomstolen har genom avgörande (MÖD M 11873-21) konstaterat att andra avhållande åtgärder som begränsar den allemansrättsliga tillgången fullt ut, under vissa omständigheter har varit godtagbara." Men den domen, som alltså begränsade ridning, är alltså en begränsning av den allemansrättsliga tillgången, dock godtagbar under de förutsättningarna som rådde i det fallet. Alltså kan man även i det fallet konstatera att ridning omfattas av allemansrätten, men den får alltså trots det begränsas i vissa fall under vissa förutsättningar. Notera att i detta fall med kommersiell ridverksamhet på vägen så var ridverksamheten inte skäl nog att begränsa framkomligheten, och det var Markägarna som inte hade påvisat tillräcklig skada eller olägenhet. Alltså kan vi konstatera att ribban förefaller ligga högt om nyttan för det allmänna anses vara stor och området är av sådan betydelse för friluftslivet som avses i 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken.
Förutom denna tråd så diskuterades liknande frågeställningar i följande trådar:
Vägbom och strandskyddet:
@Claes Sörmland skriver om en samfällighet som satte upp en vägbom som en miljöinspektör menade var olaglig, men sedan backade kommunen och vägbommen fick vara kvar. Detta fall prövades aldrig rättsligt men den allmänrättsliga tillgången kan ha varit tillräckligt stark här också för att bommen inte skulle få vara kvar eftersom vägen ledde ner till en badstrand:
https://www.byggahus.se/forum/threads/vaegbom-och-strandskyddet.424579/
Servitut på väg, men vägen blockeras – vad kan vi göra?
Diskussion om vad man får göra och vad man inte får göra som markägare och tjänande i ett servitut för väg. @Claes Sörmland med flera anser att det oftast inte är tillåtet att sätta upp en bom, @lbgu med flera anser att det visst är tillåtet att sätta upp en bom, bara man delar ut nycklar till fastigheter med servitutsrätt. Detta rör inte exakt det denna tråd handlar om, men denna tråd visar på att det kan vara otillåtet för markägare att sätta upp en bom även när man inte är tjänande under ett servitut. Den allemansrättsliga tillgången kan vara stark:
https://www.byggahus.se/forum/threads/servitut-pa-vaeg-men-vaegen-blockeras-vad-kan-vi-goera.557546/
Redigerat:
Ett lastbilsdäck har väl normalt över 3 dm² kontaktyta. Däcken rullar och är hela tiden i kontakt med marken.Demmpa skrev:
Vad väger en fullastad timmerbil med släp?
Ca 60-90 ton (typ 100-160 hästar)
Hur stor kontaktyta har varje lastbilsdäck?
Kanske 2 dm²
Antal hjul?
Mellan 26 & 34.
Alltså kanske total kontaktyta 52-68 dm²
Vikt per hjul med ovanstående siffror: 2,5-2,6 ton.
Det ger 1,25-1,3 ton/dm² = 625-650 kg/0,5 dm²
En häst i rörelse är en helt annan sak. Den har ofta bara två av hovarna i marken och sätter i hovarna med rejäl kraft varje gång.
Så att bara jämföra statiskt tryck på en stillastående häst med en lastbil ger inte hela bilden.
Dessutom så sker inte avverkning av skog på samma ställen speciellt ofta, utan det sker med många årtiondens mellanrum..
Medans ridning sker ofta till o med nästan dagligen, speciellt om det är större stall med många hästar omkring ägorna.
Medans ridning sker ofta till o med nästan dagligen, speciellt om det är större stall med många hästar omkring ägorna.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Vad menar du egentligen här?M Maijckel skrev:
Jag läser det som att du påstår att kommunen menar att ingen ridning utgående från ett stall skulle omfattas sv allemansrätten.
Om det är din position är det nog en väldigt extensiv tolkning av kommunens position. Av det du citerar verkar den snarare påpeka att den kommersiella turridning som bedrivs kanske inte omfattas av allemansrätten, men väljer att angripa frågan på ett sätt där det inte spelar någon roll.
Så menar du det såsom jag läser det så tycker jag att du vantolkar kommunens position. Även om denna position iofs. är sekundär i de frågor där saken avgörs av domstol.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Det här med domstolsordning är lite knepigt, så jag tänkte utveckla det här (som jag i sak håller med om). För det är inte givet att ett nekat prövningstillstånd beror på en tolkning att underinstansen varit glasklar. Hade det varit överklagande till Högsta domstolen hade man inte kunnat säga så.M martin.sveg skrev:
Mark- och miljödomstol är dock en tingsrätt och Mark- och miljööverdomstolen är en hovrätt (närmare bestämt Svea hovrätt). Det innebär att kraven för när MMD ska ta upp en fråga är betydligt lägre satta än vid överklaganden till exempelvis Högsta domstolen.
Det finns fyra grunder för när en hovrätt ska ta upp ett överklagande 49 kap. 14 § rättegångsbalken), närmare bestämt om:
- det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
- det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
- det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller
- det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Mot det senare skulle man iofs. från @Maijckel position kunna hävda att detta var före den enligt honom praxisändrande domen tråden kretsar kring. De flesta av oss andra ser nog inte att den domens skrivning om ”huvudsakligen till fots” (citerat ur minnet) påverkar tolkningen att även visst annat också ingår.
Jag kanske har fel, men jag tolkar grunderna för ej beviljat prövningstillstånd här som att (1) det finns ingen anledning att betvivla riktigheten i Mark- och miljödomstolens domslut, och (2) det går att bedöma riktigheten i domslutet utan prövning, och (3) rättspraxis är tydlig och det är tillräckligt likt tidigare ärenden som avhandlats i högre instans (ingen ny ledning av rättstillämpningen förväntas).Nötegårdsgubben skrev:
Det här med domstolsordning är lite knepigt, så jag tänkte utveckla det här (som jag i sak håller med om). För det är inte givet att ett nekat prövningstillstånd beror på en tolkning att underinstansen varit glasklar. Hade det varit överklagande till Högsta domstolen hade man inte kunnat säga så.
Mark- och miljödomstol är dock en tingsrätt och Mark- och miljööverdomstolen är en hovrätt (närmare bestämt Svea hovrätt). Det innebär att kraven för när MMD ska ta upp en fråga är betydligt lägre satta än vid överklaganden till exempelvis Högsta domstolen.
Det finns fyra grunder för när en hovrätt ska ta upp ett överklagande 49 kap. 14 § rättegångsbalken), närmare bestämt om:
Här är det punkterna ett och tre ihop man bör fästa vikt vid. Det fanns alltså ingen anledning att ta upp frågan för att domen kunde vara fel (1) och inte heller för att rättstillämpningen kräver mer vägledning (3).
- det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
- det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
- det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller
- det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Dessutom, i och med att beslutet att inte bevilja prövningstillstånd inte går att överklaga är Mark- och miljööverdomstolen här högsta instans (rätta mig gärna om jag har fel). Så även om Mark- och miljööverdomstolen "bor" hos Svea hovrätt så hjälper ju inte det Markägarna, för de har ingen högre instans att vända sig till.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Två behövs inte när ett är sann som jag ser det. Strängt taget är det svårt att förstå varför det alls är en egen punkt, men jag kanske druckit för lite kaffe för att tänka klart.M martin.sveg skrev:jag tolkar grunderna för ej beviljat prövningstillstånd här som att (1) det finns ingen anledning att betvivla riktigheten i Mark- och miljödomstolens domslut, och (2) det går att bedöma riktigheten i domslutet utan prövning, och (3) rättspraxis är tydlig och det är tillräckligt likt tidigare ärenden som avhandlats i högre instans (ingen ny ledning av rättstillämpningen förväntas).
Så är det. Man kan iofs. begära resning hos HD, men strängt taget är det förstås så att har det stannat före hovrätt så är det svårt att komma vidare.M martin.sveg skrev:
Man kan förstå att man av kompetensskäl vill hålla nere mängden domstolar som håller på med miljömål, men att Svea hovrätt här både fungerar som en vanlig appelationsdomstol och som högsta (nästan i alla fall) instans med prejudicerande verkan av domsluten.
Orsaken att jag alls skriver om det nu är att jag först tänkte fel när jag läste vad du skrev om vad man kan utläsa av att rättsfallet inte togs upp.
Medlem
· Halland
· 4 433 inlägg
Vad gäller timmertransporter får man ju beakta att det är en kommersiell verksamhet som ger nytta åt markägaren som då kan sälja sitt timmer, medans ridning är ett nöje för en besutten överklass som inte betalar för sig. Och till skillnad från dieselavgaser luktar hästar och hästskit illa.