Äganderätt

[lunnabo]

Det är fel och det framgår av TS första inlägg:



Det står tydligt att pallstället skiftar ägarskap i utbyte mot demontering, vilket företaget betalade. Motprestationen var alltså inte en monetär transaktion, men det är fullt möjligt att betala med exempelvis aktier, överlåtelse av immateriell egendom eller som i det här fallet, en demontering.

Tydligt är pronomen svårt för vissa åtminstone.
"Han fick..."
Syftar "Han" på Företaget? Nej.

Ni som inte förstår vem "Han" är. Stackare!

 

[Falckman]

Jag som trodde man hade 6 månader på sig att söka lagfarten för att få ägandet registrerat. Går man över dessa 6 månader kommer du gå svart att påvisa att du äger fastigheten 6 år senare. Samma princip gäller aktieboken och aktiebreven. Säljer du dina aktier men behåller breven och och står inskriven i boken, är det svårt att påvisa att den personen som är innehavare till aktierna inte är ägaren. Att ge ett råd som säger att aktierna eller lagfarten på en fastighet inte spelar någon roll (jag kan givetvis ha missuppfattat dig) är inget jag tycker bör uppmuntras

Att det är svårt att påvisa ägandeskapet betyder inte att det är enda sättet. Det
lunnabo far efter är att lagfarten inte är det ENDA sättet att visa på att du äger en fastighet. Det kan tänkas att det finns andra sätt att bevisa sitt ägande och att någon har bättre rätt. T.ex. kan ett giltigt köpeavtal under vissa omständigheter trumfa vad som står i fastighetsregistret. I regel vinner lagfart, men inte alltid.

För lösöre kan det se lite annorlunda ut och i det här fallet är det inte så solklart som du och några andra vill göra gällande. Visserligen kan det framföras att pallstället kan tänkas ha blivit fastighetstillbehör, men det beror lite på omständigheterna i övrigt. I det här fallet äger bolaget byggnaden (vilket jag tolkar som att bolaget också äger fastigheten byggnaden är uppförd på, men det är ett antagande), eftersom bolaget är en juridisk person är det inte helt säkert att ägaren till fastigheten tillfört pallstället till byggnaden i enlighet med reglerna för fastighetstillbehör, se 2:2. Detta eftersom det framgår ganska tydligt av TS att det inte var bolaget som förvärvade pallstället, utan TS släkting (det står "han" i inlägg #1, inte bolaget, företaget eller liknande). Det går alltså att argumentera för att pallstället tillförts av annan än fastighetsägaren, d.v.s. TSs släkting och inte av fastighetens ägare, d.v.s. de bolag som TS och TSs släkting ägde tillsammans (som numera ägs av TS), under sådana förutsättningar torde undantaget i 2:4 JB bli aktuellt, d.v.s. pallstället är inte fastighetstillbehör utan lös egendom som ägs av TSs släkting och inte bolaget.

Att bolaget betalat för att en annan firma monterat ned pallstället och transporterat det till den fastighet som ägs av TS och TSs släktings gemensamma bolag är inte nödvändigtvis ett argument för att det är bolaget som förvärvat pallstället. Det kan möjligen ses som en indikation på saken, men långt i från solklart. Eftersom avtal i övrigt verkar saknas blir det än svårare att vara helt säker. Sakrättsligt går det att diskutera hur stor betydelse presumtionen om besittning ska tillåtas spela och vad som krävs för att bryta besittningspresumtionen, men det är ytterligare en diskussionsfråga och sakrätt är enigt min mening ett ganska knepigt rättsområde varför jag inte vill spekulera vidare i den frågeställningen...

Det är väll fast inredning?

Har du köpt hela firman har du köpt pallstället också. Det är fastskruvat i fastigheten och därmed en del av den.

Ställaget är firmans, punkt.

Inte nödvändigtvis det beror lite på omständigheterna i övrigt, se svaret ovan och jämför med 2:4 JB. Det är viktigt att komma ihåg att ett bolag (om det inte är ett enkelt bolag) är en juridisk person och kan alltså "förvärva rättigheter" och "ikläda sig skyldigheter", detta innebär att man måste skilja på bolaget som en juridisk person och bolagets ägare, dessa är inte nödvändigtvis samma sak.

 

[lunnabo]

Att det är svårt att påvisa ägandeskapet betyder inte att det är enda sättet. Det
lunnabo far efter är att lagfarten inte är det ENDA sättet att visa på att du äger en fastighet. Det kan tänkas att det finns andra sätt att bevisa sitt ägande och att någon har bättre rätt. T.ex. kan ett giltigt köpeavtal under vissa omständigheter trumfa vad som står i fastighetsregistret. I regel vinner lagfart, men inte alltid.

För lösöre kan det se lite annorlunda ut och i det här fallet är det inte så solklart som du och några andra vill göra gällande. Visserligen kan det framföras att pallstället kan tänkas ha blivit fastighetstillbehör, men det beror lite på omständigheterna i övrigt. I det här fallet äger bolaget byggnaden (vilket jag tolkar som att bolaget också äger fastigheten byggnaden är uppförd på, men det är ett antagande), eftersom bolaget är en juridisk person är det inte helt säkert att ägaren till fastigheten tillfört pallstället till byggnaden i enlighet med reglerna för fastighetstillbehör, se 2:2. Detta eftersom det framgår ganska tydligt av TS att det inte var bolaget som förvärvade pallstället, utan TS släkting (det står "han" i inlägg #1, inte bolaget, företaget eller liknande). Det går alltså att argumentera för att pallstället tillförts av annan än fastighetsägaren, d.v.s. TSs släkting och inte av fastighetens ägare, d.v.s. de bolag som TS och TSs släkting ägde tillsammans (som numera ägs av TS), under sådana förutsättningar torde undantaget i 2:4 JB bli aktuellt, d.v.s. pallstället är inte fastighetstillbehör utan lös egendom som ägs av TSs släkting och inte bolaget.

Att bolaget betalat för att en annan firma monterat ned pallstället och transporterat det till den fastighet som ägs av TS och TSs släktings gemensamma bolag är inte nödvändigtvis ett argument för att det är bolaget som förvärvat pallstället. Det kan möjligen ses som en indikation på saken, men långt i från solklart. Eftersom avtal i övrigt verkar saknas blir det än svårare att vara helt säker. Sakrättsligt går det att diskutera hur stor betydelse presumtionen om besittning ska tillåtas spela och vad som krävs för att bryta besittningspresumtionen, men det är ytterligare en diskussionsfråga och sakrätt är enigt min mening ett ganska knepigt rättsområde varför jag inte vill spekulera vidare i den frågeställningen...







Inte nödvändigtvis det beror lite på omständigheterna i övrigt, se svaret ovan och jämför med 2:4 JB. Det är viktigt att komma ihåg att ett bolag (om det inte är ett enkelt bolag) är en juridisk person och kan alltså "förvärva rättigheter" och "ikläda sig skyldigheter", detta innebär att man måste skilja på bolaget som en juridisk person och bolagets ägare, dessa är inte nödvändigtvis samma sak.

Får se vilka som förstår hur klokt du skriver...