Exakt.Nötegårdsgubben skrev:
Läste naturligtvis trådstarten, men det är ändå den frågan man måste fördjupa sig i.
Spontant utifrån TS beskrivning låter det naturligtvis som att släktingen har helt rätt.
Om det sen skall värderas till just 35 000 är en annan sak.
Sen lyfter TS även frågan om delägarnas arbetsinsats. Tja, generellt sett är det oftast inte så enkelt så att en delägare får sina pengar tillbaka och så är allt reglerat. VIlka insatser och uttag har delägarna gjort, och hur har bolagets värde utvecklats är sådant man måste fundera på där.
Frågeställningen känns konstig tycker jag. Pallstället ägs av företaget, hur kan ni annars motivera att ni tar företagets pengar och bekostar en demontering/flytt.
Det man istället kan anta är att värdet av företaget ökat mtp att man har en tillgångar i form av ett pallställ. Är den ökningen 70000 kr är det väl rimligt att man skulle köpt ut släktingen med 35000 kr mer än vad man gjort.
Det man istället kan anta är att värdet av företaget ökat mtp att man har en tillgångar i form av ett pallställ. Är den ökningen 70000 kr är det väl rimligt att man skulle köpt ut släktingen med 35000 kr mer än vad man gjort.
Ja, det är obegripligt att det fortfarande kommer inlägg där detta ifrågasätts.S sollentuna skrev:
När släktingen köptes ut gjordes det till då gällande värdering inklusive de inventarier som företaget har betalat för, som pallstället ifråga.
Det är lite väl sent att nu komma och ifrågasätta denna värdering.
Det finns ingen som helst information från TS att företaget har betalat en endaste krona för pallstället.
Att företaget har betalat för demontering och flytten har inget med själva ägandet av pallstället att göra.
Dessa två frågor är åtskilda på en massa olika sätt. Det är fullständigt legitimt att förtaget ansett att det är en god affär att demontera och flytta pallstället jämfört med att köpa ett nytt eller ett begagnat någon annanstans ifrån.
Det som är problemet är att TS förutsatte vissa saker när pallstället infördes i verksamheten och när verksamheten avslutades.
Om bara dessa saker hade dokumenterats då skulle inte den nuvarande situationen existera.
Kort sagt dokumentera det man har kommit överens om eller tror sig ha kommit överens om så slipper sådana här situationer uppstå.
Att företaget har betalat för demontering och flytten har inget med själva ägandet av pallstället att göra.
Dessa två frågor är åtskilda på en massa olika sätt. Det är fullständigt legitimt att förtaget ansett att det är en god affär att demontera och flytta pallstället jämfört med att köpa ett nytt eller ett begagnat någon annanstans ifrån.
Det som är problemet är att TS förutsatte vissa saker när pallstället infördes i verksamheten och när verksamheten avslutades.
Om bara dessa saker hade dokumenterats då skulle inte den nuvarande situationen existera.
Kort sagt dokumentera det man har kommit överens om eller tror sig ha kommit överens om så slipper sådana här situationer uppstå.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 209 inlägg
Det är nog alla ense om. Frågan är vad man gör när så inte skett.L Limpan4all skrev:
Där verkar det finnas några olika skolor när det gäller inläggen.
1. Den mest framförda åsikten: Det ÄR företagets egendom, vill släktingen trots detta få betalt för det stäm TS, kosta vad det kosta vill men TS skall inte betala en krona innan TS rätt ut frågan...
2. Den andra sidan: Det är tvistigt om vem som äger pallstället. Men släktingen skall inte ha en krona för det utan det är TS, för det stod i företagets lokaler när släktingen sålde sin andel till TS. Diverse argument hit och dit.
3. En annan variant: Det spelar ingen roll vem som juridiskt äger pallstället. Att ta reda på det kostar mera än att slant upp 35tkr av företagets pengar. Samt att en gång för alla få papper på att alla relationer mellan släktingen och företaget är avslutade och att inga ytterligare fodringar finns.
Jag anser att variant 3 är den mest framkomliga vägen och troligen ger minst problem i längden oavsett vad juridiken skulle komma fram till. Mest för att det är ett billigt/enkelt sätt att ta sig ur tvisten. Speciellt om pallstället fortfarande behövs.
1. Den mest framförda åsikten: Det ÄR företagets egendom, vill släktingen trots detta få betalt för det stäm TS, kosta vad det kosta vill men TS skall inte betala en krona innan TS rätt ut frågan...
2. Den andra sidan: Det är tvistigt om vem som äger pallstället. Men släktingen skall inte ha en krona för det utan det är TS, för det stod i företagets lokaler när släktingen sålde sin andel till TS. Diverse argument hit och dit.
3. En annan variant: Det spelar ingen roll vem som juridiskt äger pallstället. Att ta reda på det kostar mera än att slant upp 35tkr av företagets pengar. Samt att en gång för alla få papper på att alla relationer mellan släktingen och företaget är avslutade och att inga ytterligare fodringar finns.
Jag anser att variant 3 är den mest framkomliga vägen och troligen ger minst problem i längden oavsett vad juridiken skulle komma fram till. Mest för att det är ett billigt/enkelt sätt att ta sig ur tvisten. Speciellt om pallstället fortfarande behövs.
Antagligen utgick TS ifrån att det var punkt 3 som genomfördes när han köpte ut släktingen för samma belopp som han en gång investerade. Mellan raderna i de olika inläggen från TS känns det som att han anser att släktingen redan då fick betalt i överkant utifrån att släktingen inte bidragit till verksamheten i samma utsträckning under den tid de varit kompanjoner.
Man ska aldrig vara tvärsäker i juridik men innehav brukar vara en stark presumtion för vem som också har ägandeskapet. Det blir då den som ändå hävdar bättre rätt till saken som har att visa att sakerna ändå är hans/hennes. Att ha rätt är inte alltid samma sak som att få rätt.
Därav att man alltid ska vara noga med att märka upp sina saker om man lånar ut/förvarar dem hos någon annan. Det klassiska exemplet från intro-kurserna i juridik är när kronofogden kommer och ska göra utmätning hos någon som inte kan betala för sig. Har man då inte märkt upp sina saker eller har andra papper som kan bevisa ägandet är det i princip fritt fram för kronofogden att sälja det som hittas i lokalerna. Presumtionen är att det som finns i lokalen tillhör den som disponerar lokalen (i detta fall företaget).
Beroende på situation kan man såklart ge släktingen lite mer stålar om man tror att det löser framtida släktmiddagar. Men om jag läser rätt mellan raderna, så tycker TS att har gjorde det redan när han löste ut honom ur firman. Och om det nu går bra för TS firma så lär släktingen ändå gräma sig att han blev utköpt.
Man ska aldrig vara tvärsäker i juridik men innehav brukar vara en stark presumtion för vem som också har ägandeskapet. Det blir då den som ändå hävdar bättre rätt till saken som har att visa att sakerna ändå är hans/hennes. Att ha rätt är inte alltid samma sak som att få rätt.
Därav att man alltid ska vara noga med att märka upp sina saker om man lånar ut/förvarar dem hos någon annan. Det klassiska exemplet från intro-kurserna i juridik är när kronofogden kommer och ska göra utmätning hos någon som inte kan betala för sig. Har man då inte märkt upp sina saker eller har andra papper som kan bevisa ägandet är det i princip fritt fram för kronofogden att sälja det som hittas i lokalerna. Presumtionen är att det som finns i lokalen tillhör den som disponerar lokalen (i detta fall företaget).
Beroende på situation kan man såklart ge släktingen lite mer stålar om man tror att det löser framtida släktmiddagar. Men om jag läser rätt mellan raderna, så tycker TS att har gjorde det redan när han löste ut honom ur firman. Och om det nu går bra för TS firma så lär släktingen ändå gräma sig att han blev utköpt.
TS betalade bara exakt det beloppet som släktingen bidrog med vi inköpet av företaget enligt TS.
Så släktingen har betalat för att företaget har kunnat starta, sedan bidrog släktingen med kontakten som gjorde att företaget kunde disponera/få/hämta en pallställning. Vid avslutande av släktingens engagemang i företaget så fick släktingen bara tillbaka samma belopp som släktingen bidrog med vid inköpet av företaget.
Så släktingen har betalat för att företaget har kunnat starta, sedan bidrog släktingen med kontakten som gjorde att företaget kunde disponera/få/hämta en pallställning. Vid avslutande av släktingens engagemang i företaget så fick släktingen bara tillbaka samma belopp som släktingen bidrog med vid inköpet av företaget.
'Bara' ???
Vi har ingen aning om hur bolaget gått under tiden de varit kompanjoner. Det kan såklart ha gått bra men det låter snarare som att det varit rejält tufft. Och när bolag går dåligt sjunker de i värde. Då är det bra betalt att få tillbaka sin insats.
Är man två kompanjoner varav bara den ena jobbar är det bara en som bygger värde. 35 000 kr motsvarar i många bolag någonstans mellan 40-80 timmar fakturering. Så tiden är sannolikt långt mer värd än vad pallstället var. Vilket TS också skriver.
Vi har ingen aning om hur bolaget gått under tiden de varit kompanjoner. Det kan såklart ha gått bra men det låter snarare som att det varit rejält tufft. Och när bolag går dåligt sjunker de i värde. Då är det bra betalt att få tillbaka sin insats.
Är man två kompanjoner varav bara den ena jobbar är det bara en som bygger värde. 35 000 kr motsvarar i många bolag någonstans mellan 40-80 timmar fakturering. Så tiden är sannolikt långt mer värd än vad pallstället var. Vilket TS också skriver.
Alt. 4) Släktingen ägde initialt pallstället och överlät det sedan till bolaget utan ersättning. Pallstället ägs av bolaget, men släktingen anser att han genom överlåtandet gjort en insats i bolaget som skall värderas när han blir utlöst.L Limpan4all skrev:
På vilket sätt trollas det? Han eller hon försöker ju bara förklara att det inte är aktieboken som är det viktiga dokument när man förvärvar delar av ett aktiebolag, vilket är helt korrekt.S Skrivbordsbonden skrev:
Det är fel och det framgår av TS första inlägg:L Limpan4all skrev:
Det står tydligt att pallstället skiftar ägarskap i utbyte mot demontering, vilket företaget betalade. Motprestationen var alltså inte en monetär transaktion, men det är fullt möjligt att betala med exempelvis aktier, överlåtelse av immateriell egendom eller som i det här fallet, en demontering.