Platta på mark

När platta på mark introducerades i Sverige på 1970-talet var det komforten, upplevelsen av varma golv, man ville åt. På den tiden byggde man därför konstruktionen med betongen underst och isoleringen överst.

Metoden kom från USA och där kände man redan till att man kunde få problem med fukt och mögel om man byggde med isoleringen överst. Där hade man också ändrat konstruktionen för att komma ifrån riskerna.

Men trots att man i Sverige alltså kände till hela problematiken valde man att lägga isoleringen ovanpå betongplattan. Och i takt med att fuktproblemen uppdagades fick platta på mark sämre och sämre rykte.
– Nu, när man har gått över till att isolera under betongplattan, är det i stort sett inga problem alls, säger Ingemar Samuelson som ansvarar för innemiljöfrågor på Sveriges provnings- och forskningsinstitut.

Slät mark

För att bygga platta på mark krävs det att marken är horisontell. Är den inte det måste man schakta. Slipper man schaktning är platta på mark en relativt billig grundkonstruktion.

– Bygger man huset med en nivåskillnad kommer en eller flera ytterväggar att ligga mot mark, säger Ingemar Samuelson. Det är i regel inga problem, man lägger isolering och betong i samma ordning som på marken, isolering mot marken och därefter betong. Men man ska vara medveten om att man inte kommer åt den konstruktionen efter att huset är byggt.

Byggfukt

När man bygger platta på mark är det viktigt att torka ut byggfukten från betongplattan innan man går vidare med bygget.

– Det man kan få problem med i sådana här konstruktioner är byggfukt, säger Ingemar Samuelson. Betong torkar långsamt, och långsammare ju tjockare den är, till exempel under bärande vägar eller pelare.
Har man en limmad plastmatta på golvet riskerar man att limmet tar upp fukten och plastmattan reser sig. Den här typen av problem brukar visa sig ganska snabbt. Har man väl torkat ut byggfukten kommer den inte igen.

Byggets gång

Principen med platta på mark är en helgjuten betongplatta som är isolerad på undersidan med en cellplast eller en mineralull. Numer finns det L-formade kantelement som underlättar arbetet, eftersom de fungerar både som isolering och gjutform.

Undergrunden ska vara jämn och hårt packad, till exempel med 150 mm makadam.

Vilken typ av isolering man bör använda, och hur tjock, beror lite på markens egenskaper och fukthalt. Man kan räkna med en tjocklek på 180-300 mm. Det viktiga är att plattan är varm och välisolerad och marken kall. Rådgör med en fackman.

Värmeisoleringen bör läggas så att fyra hörn inte möts. Det allra bästa är att lägga två tunna lager med förskjutna skarvar. Lägger man bara ett lager finns det risk att isoleringsskivorna glider isär.
Under byggtiden är det lätt att man sliter på isoleringen när man går på den, armerar eller gjuter betongen. För att skydda isoleringen kan man lägga ut landgångar.

Dränering

Dränering av markfukt är förstås viktig. Som alltid är det bättre att göra en ordentlig dränering i samband med bygget eftersom det är svårt att åtgärda i efterhand. Dräneringsrören läggs normalt utanför husgrunden i botten av dräneringslagret. Underkanten på röret bör ligga minst 150 mm lägre än husgrunden. Lägg gärna en fiberduk mellan dräneringslagret och befintligt jordmaterial, så förhindrar man att fin jord tränger in i dräneringslagret.

Det är också viktigt att marken lutar från husgrunden, med ungefär 2 grader inom tre meter.