Avancerad snickarglädje

– Huset är inte större än 80 kvadratmeter invändigt, men det känns betydligt större med alla vinklar och utbuktande ytor. Vi lutar ut väggarna lite uppåt och rummen blir så otroligt mycket större.

Camilla, som driver sitt arkitektkontor tillsammans med Lars Gezelius, ville göra minsta möjliga åverkan på tomten och har genomgående anlitat lokala byggföretag. Snickaren som kämpat med träfasadens oregelbundna listverk och dess rundade hörn, har verkstaden strax intill.

Helt i linje med hållbarhetstänkandets ideal har det knappt ens blivit något spill, allt kommer till användning. Camilla kallar också sommarhuset sydväst om Stockholm för Low Impact - No Waste. Att Camilla föredrar trä är inte att ta fel på, den bärande konstruktionen är gjord i kärnfuru som också använts till fönster och dörrar. Fasaden i sin tur är utförd i lärk.

Huset är ljust och skickligt detaljerat, nästan som en möbel som passats in bland stenhällar och spretigt skir grönska. Ett horisontellt placerat vardagsrum kan öppnas upp helt och hållet med ett vikbart fönsterparti mot veranda och trädgård, en solavskärmning i vitt tyg glider ut och ger skugga. Sovrumsdelen reser sig istället på höjden och lutar ikapp med träden.

– Vi sågade inte ned ett enda träd när vi skulle få byggnaden på plats, försäkrar Camilla. Vi har ritat in huset mitt i landskapet och använt naturens egna material så långt det har gått. Det handlar om att skapa möjligheter att se och höra utan att bli sedd, att vara tillsammans med också ensam.

Grundläggningen är genomförd med en tunn betongplatta som vilar på foamglas och makadam. Väggisoleringen består av cellulosafiber. Trä dominerar hela huset igenom, endast tak och fönsterbräden har täckts med tunnaste plåt. Plåtskoningen gör också att hängrännor elimineras, allt som behövs är ett enda vattenutkast. Uppvärmningen sker via en luftvärmepump, och sommarhuset fungerar lika bra vintertid. Alla detaljer är på plats: trekantlisten som täcker ändträet i topp, spikarna som slagits in långt nog för att det inte ska bli ledsna ögon i panelen.

– Vi satte upp ett tält på plats för att kunna bygga utan större hänsyn till väderförhållandena. Alla byggdelar har utvecklats för just det här projektet, det lokala snickeriet har slipat fasadpaneler och de rundade hörnen, de har tillverkat lister, fönster, dörrar, trappa, beslag, skåp och allt annat.

Camilla har lång erfarenhet av arkitekturens digitala verktyg i samarbete med bland annat arkitektgurun Greg Lynn och konstnären Olafur Eliason, men hon anser att datorn ofta ger okänsligt spektakulära byggnader som är mer form än innehåll.

Kunskaperna har dock kommit till användning både när det har handlat om rumsgestaltning och för att minimera mängden spill, och också för att få till en öppen process och en bra dialog mellan kund, entreprenörer och arkitekt. Men här finns också något alldeles extra. Garagets dörrparti, som ser ut som ett tungt draperi, är gjort i ek som frästs enligt en avancerad datormodell.

– Det blev knappast något spillmaterial alls, allt som blev över var någon list som jag fick med mig hem som minne. Huset luktade underbart och byggarna grät när de var klara.