Barnen leker åter i den gamla skolan

Efter åtta år i Stockholm kände Tiina och Jani Honkanen att det var dags att flytta till Dalarna igen. När Tiina upptäckte att en gammal skola från 1929 var till salu i hennes hemtrakter var saken klar. Familjen flyttade in i skolhuset vid Dalävens strand för ett och ett halvt år sedan och ångrar sig inte en sekund.

– Vi trivs verkligen jättebra och det är ett perfekt hus för en så stor familj som vår, säger Tiina Honkanen.

Den gamla skolsalen. Foto: Tiina Honkanen

Det mesta i familjens liv kretsar kring den gamla skolsalen. Det stora rummet med nästan fyra meter i takhöjd ger en fantastisk rymd och plats för barnens lek och pyssel. Hela huset har sina originalfönster med lösa innanfönster väl bevarade. I skolsalen faller ljuset in genom de höga spröjsade fönstren och målar spännande skuggmönster på golvet där familjens minsting tultar runt. Sju gånger om året hålls här barnkalas med alla barnen och deras kompisar. 

I den gamla skolsalen finns matplats, soffor, piano med mera. Foto: Tiina Honkanen

Allmän skolstadga 1842

Sverige var tidigt ute bland världens länder att besluta om en allmän skolstadga 1842. Därefter gick det fort. I städerna växte skolpalats upp och på landsbygden skolhus som bekostades av socknarna. Det var bönder och dagsverkare som gjorde det möjligt att förse landsbygden med fungerande skolhus och år 1910 fick tre fjärdedelar av Sveriges barn skolundervisning.

Bollsport i skolsalen. Foto: Tiina Honkanen

Från statens sida understöddes det lokala skolbyggandet med förnyade folkskolestadgor 1882 och 1897. Normalritningar för skolhus publicerades 1865 och 1878 som stöd för socknar som byggde skolhus. Det innebar inte att alla skolhus byggdes efter dem. Det lokala inflytandet över vad man ansåg var rimligt och nödvändigt var alltför stort. Men vartefter blev ritningarna ändå en slags mall för hur lokalerna skulle inrättas i en skola. Ett skolhus enligt de statliga normalritningarna kunde inrymma två skolsalar, kapprum, materielrum och en lärarbostad på två rum och kök. Vid sekelskiftet 1900 fanns totalt 8910 skolhus i landet och fler tillkom senare.

Lärarinnans sovrum har nu blivit ett barnrum. Foto: Tiina Honkanen

Självklart har många av dessa skolhus försvunnit, men många står ännu kvar i mindre byar som ett minne från en tid med mer småskaligt skolväsende då orten hade nog många barn att fylla en skola. Då och då hittar man skolhus till försäljning och har man tur finns mycket av den gamla inredningen eller till och med lösa inventarier kvar.

En sommarbild på Tiinas och Janis fina skola. Foto: Tiina Honkanen

Inredning med skolkänsla

I familjen Honkanens skolhus finns tyvärr inte så mycket kvar från den tiden det fungerade som byskola. Huset har hunnit vara frikyrka i ett antal år och redan förra ägaren gjorde om huset till privatbostad.

- Eftersom tidigare ägarens bror var arkitekt med blick för byggnadens egenart så är huset väldigt känsligt renoverat inuti. Alla träytor på väggar, tak och golv är målade med linoljefärg i mycket vackra milda kulörer, berättar Tiina.

Den förra ägaren målade alla träytor med linoljefärg i vackra kulörer. Foto: Tiina Honkanen

Men Tina och Jani försöker upprätthålla lite av skolkänslan. På loppis har man fyndat gamla skolplanscher som nu pryder väggarna i trapphuset. Några gamla skolbänkar finns här också.

Täljstenskaminen är inte värmlagrande utan mest för myseldning. Foto: Tiina Honkanen

I den gamla skolsalen tronar en väldig täljstenskamin längs kortväggen som ett varmt blickfång.

– Tyvärr så är den mest för myseldning eftersom den inte är värmelagrande utan mer eller mindre ihålig, berättar Tiina Honkanen.

Trappa upp till lärarinnebostaden, gamla skolplanscher på väggarna. Foto. Tiina Honkanen

Tak och bergvärmepump

Tiina och Jani har hunnit med en hel del tuffa jobb med huset under den korta tid som gått sedan de tog över. Även om mycket av interiören var klar, så finns det alltid något att göra på ett gammalt hus. Det allra första var att rädda det gamla uthuset vars tak höll på att säcka ihop alldeles. Nästa stora uppdrag blev att lägga om taket på själva skolhuset. Då passade man även på att även ge fasaden en översyn och bytte till röda hängrännor och stuprör som ”försvinner” mot den faluröda fasaden precis som traditionen bjuder.

Jani är händig och har lagt om tak och sett över fasaden själv. Foto: Tiina Honkanen

– Jani har gjort allt byggarbetet själv. Det är tur att han är så händig med sådant, säger Tiina.

Lagom tills det började bli kallt kom också den nya bergvärmeanläggningen igång så de får bekväm och effektiv värme i vattenradiatorerna. När den gamla pelletpannan försvann blev det också möjligt att göra i ordning bastu och ett rum för äldsta sonen i källaren.

Det ursprungliga kapprummet. Foto: Tiina Honkanen

Huset har en huvudentré med dubbeldörrar och innanför dem det ursprungliga kapprummet. På bottenvåningen finns förutom själva skolsalen även ett modernt kök. En trappa upp där lärarinnebostaden funnits finns nu tre stora sovrum. Föräldrasovrummet är inhyst i lärarbostadens tidigare kök. Äldsta dottern har boat in sig i ett eget miniatyrrum på en kattvind. Förutom källare, bottenvåning och övervåning finns en vindsvåning som går att inreda och där planerar man för fler rum till barnen på sikt.

Öppet mellan skolsalen och köket. Foto: Tiina Honkanen

Det finns flera ingångar på huset och efter ett tag kom man underfund med att det blev mest praktiskt med en grovingång för barnen. Där har barnen krokar och hyllor för ytterkläder och skor.

– Det blev mycket mer praktiskt så. Nu får vi inte in lika mycket grus i huset, berättar Tiina.

Barnen har en egen grovingång. Foto: Tiina Honkanen

Sommartid badar barnen i Dalälven som breddar ut sig nedanför skolan och på vintern plogar man upp en liten skridskobana för barnen. Nog är detta en liten Bullerby-idyll alltid.

Picknick på gräsmattan. Foto: Tiina Honkanen

– Det här är ett hus med öppna ytor och högt i tak som passar bra för vår stora familj. Här känns aldrig litet och det finns plats att andas.