Utan stora arv, som man troligtvis bränner ganska fort med den här ekonomiska inställningen, så kommer man aldrig få ihop en tillräckligt stor inkomst för att leva på avkastningen om man lever upp den under tiden.-MH- skrev:
Målet måste vara att bli bättre.
Nu var ju grundförutsättningen att man just HADE ett lite kapital att leva på. Så man är BEVISLIGEN kapabel till att spara ihop till en.
Men visst finns de människor som fortsätter tjäna pengar bara för att det är deras sätt att leva. Varför dessa skulle vara mer eller mindre lyckade eller bättre än andra begriper jag inte.
Jag antar att du inte har jobbat särskilt länge, och inte har någon familj.
Men visst finns de människor som fortsätter tjäna pengar bara för att det är deras sätt att leva. Varför dessa skulle vara mer eller mindre lyckade eller bättre än andra begriper jag inte.
Jag antar att du inte har jobbat särskilt länge, och inte har någon familj.
Nja, mitt ursprungsscenario var ju att jag själv har lyckats spara och investera mig till ca 2 miljoner från i stort sett noll på ca 10 år vilket ger 200,000 i snitt om året under den tiden. Om man ska kunna ta ut 200,000 om året utan att kapitalet ska minska så krävs det ju att man redan har bortåt 2 miljoner att spela med.-MH- skrev:
För min del handlar det inte bara om att få så stor plånbok som möjligt, utan att jag innan jag blir alltför gammal faktiskt ska kunna jobba lite mindre, alternativt satsa på någon verksamhet jag verkligen vill utan att känna piskan av att nå "break even" innan investerarna tröttnar. Min definition av "att lyckas" är inte att tjäna mest pengar, men genom att ha mycket pengar är jag övertygad om att jag kan leva ett bättre liv.
Hmm, lite konstig diskussion detta. Om man skulle sluta jobba eller inte för att man får in 200 000kr om året på investeringar borde vara väldigt individuellt. Jag har inte slutat jobba, inte ens gått ner i tid, men detta eftersom jag dels anser mig ha en del kvar att uppnå i mitt yrkesliv, dels för att mitt arbete inte är sådant att jag kan jobba mindre än heltid (det är allt eller inget som gäller i princip), dels för att jag vill pensionera mig tidigt men inte leva som en kyrkråtta på vägen dit. Och då räcker inte några 200 000kr om året, inte för mig i alla fall. De pengar jag tjänar på investeringar går oavkortat till nya investeringar.
Vilket var precis vad jag skrev. Det är viktigt att man tar med hela citatet...-MH- skrev:
På Bluestep har du en garanterad ränta på 2.75% och 3.05% om pengarna inte plockas ut. Om låneränta blir större än vad Bluestep kan erbjuda som sparränta måste du leta efter ett nytt alternativ. Dessutom är skatten 30% på allt banksparande vilket i praktiken betyder att räntan på ditt banksparande blir:
3.05 * 0.7 = 2.135 %
2.75 * 0.7 = 1.925 %
I dag har Länsförsäkringar en låneränta på 2,10 %. Visst du får ju göra avdrag med 30% på lånet också
Okej, här är då det snart ett år gamla inlägg som du nu vill analysera. Var står det att skatten inte ha rnågon betydelse vad gäller spara/amortera? Du pratar bara om skatt på sparräntan, vad jag kan se.ajn skrev:
"På Bluestep har du en garanterad ränta på 2.75% och 3.05% om pengarna inte plockas ut. Om låneränta blir större än vad Bluestep kan erbjuda som sparränta måste du leta efter ett nytt alternativ. Dessutom är skatten 30% på allt banksparande vilket i praktiken betyder att räntan på ditt banksparande blir:
3.05 * 0.7 = 2.135 %
2.75 * 0.7 = 1.925 %
I dag har Länsförsäkringar en låneränta på 2,10 %. Visst du får ju göra avdrag med 30% på lånet också, men om räntevillkoren ändras så måste man vara beredd på att flytta sitt sparande till en ny aktör och ständigt hitta en sparränta som är bättre en låneräntan.
Akelius lockar med hög ränta men hans avgifter är skyhöga så nettoräntan blir inte speciellt hög. Desutom har han ingen insättningsgaranti. Ska man spara mer än 500 000 kr så måste man dela upp det för att insättningsgarantin ska gälla (om banken nu har sådan). SBAB hade bra ränta för ett tag sedan idag är den ingen höjdare. Att både ha rejäl buffert och att amortera är ingen katastrof åtminstone inte i en lågkonjuktur.
I en högkonjuktur är det väl många som stoppar in amorteringspengar i aktier istället och vill man ta risker så går ju det också bra. För min del tycker jag det är skönt att veta att jag kan behålla bostaden oavsett vad som händer med jobb och hälsa."
Jag strök ju under det.-MH- skrev:
I dag har Länsförsäkringar en låneränta på 2,10 %. Visst du får ju göra avdrag med 30% på lånet också
Jag började kolla vad du har skrivit om att spara och då kunde jag inte låta bli att kommentera det du hade citerat mig om.
Du har ju haft rätt att det är smartare att spara en amortera (så här långt) även om det inte handlar om stora belopp (hundralappar för min del) och så länge som det inte blir stora svängningar mellan in- och utlåningsräntan för då kanske man inte hinner med att parera vad vet jag.
När jag ändå är igång och diskuterar vad du har citerat om mig och dina svar:
ajn skrev: Så länge som du har lån på bostaden så har du inga tillgångar.
Jodå, huset är en tillgång, dina sparpengar är en tillgång.
Du har helt rätt att bostaden naturligtvis är en tillgång, men den fungerar inte som en lön. Bara för att lägenheten ökar i pris kan man inte ta ut ökningen som en månadslön, och en bostad kostar i ränta varje månad. Är den betald kan det inte bli någon överraskande ränteförändring som kan ställa till det. Typ räntechock.
Men som du har påpekat många gånger att spara på räntekonto och ha tillgång till pengarna när man själv vill och inte när banken vill är listigt. Själv har jag alltid både amorterat och sparat på buffetkonto.
Redigerat:
Någon som har ändrat uppfattning på sista tiden vad det gäller amortering?
Kanske har lågkonjunktur, arbetslöshet, andra spar/låneformer, inlägg här i forumet,
risker/möjligheter, RB´s ändrade räntebana, Basel kostnaderna eller annat får
dig att tänka annorlunda?
Själv har jag sedan jag startade tråden har vi minskat amorteringen och ökat sparande,
inga stora/dramatiska belopp men ändå ett annat ställningstagande.
Kanske har lågkonjunktur, arbetslöshet, andra spar/låneformer, inlägg här i forumet,
risker/möjligheter, RB´s ändrade räntebana, Basel kostnaderna eller annat får
dig att tänka annorlunda?
Själv har jag sedan jag startade tråden har vi minskat amorteringen och ökat sparande,
inga stora/dramatiska belopp men ändå ett annat ställningstagande.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Mja, lite har jag funderat.loffes skrev:
Iom att räntan nu börjar knalla uppåt, och troligen (alla andra scenarier till trots) kommer iaf hamna på säg 5-6-7% (boräntan då) inom ett apr år så har jag funderat lite på om man borde försöka amortera lite tilsl dess - givet att jag behåller en säkerhetsbuffert på iaf ett halvårs utgifter...
Vi kommer, när vårt radhus är sålt, ligga på ca 65% belåning på det nya huset, men det skulle vara rätt nice att få ned det till iaf 50 kan jag tycka.
Det är inte ett ekonomiskt ställningstagande utan mer ettt känslomässigt dock
/K
