51 652 läst ·
409 svar
52k läst
409 svar
Vilken amorteringstakt har ni?
Ehh.. Vi gick från att försvara växelkursen till att hålla inflationen på en låg nivå. Det är en enorm skillnad!andeb skrev:
...att placera pengarna i en massa fonder som de tjänar pengar på.andeb skrev:
Som sagt. Före -91 (92?) så bekämpade vi inte inflation. Det var därför vi hade 8%. Det kommer inte hända igen.andeb skrev:
Angående ränteeffekten så var det siffran 20 år jag hakade upp mig på.
Jag bor i en förort till Stockholm där det skiljer 10% mellan nybyggt och 40 år gamla hus med jämförbara lägen och jämnstora hus. Dessutom är de nybyggda husen stått osålda i två år. För mig är det helt obegripligt. :xklaskarlsson skrev:
Tricket är att köpa en extra fastighet och hyra ut den. Hyran betalar ränta och amrotering (Ja kåken SKALL armoteras!!!) sedan säljer man lagom till pensionsåldern (dvs 50).klaskarlsson skrev:
Simslabim! Nu har du bostad (vilken givetvis är 100% armorterad!) OCH fem miljoner på banken. Nettoförmögenhet på 10 miljoner och 40 år kvar att njuta av livet.
Kolla priserna i centrala Moskva. Tror inte det var många som trodde att det skulle gå upp så mycket på 10år.andeb skrev:Vad jag menade med segregeringen är att dom med större plånbok driver upp priserna i innerstaden, troligtvis ett bra tag. Sedan flyttar dom som har en aningens mindre plånbok ut från staden och därmed driver upp priserna i det området... osv!
Problemet med ett storstadsområde som växer är att det endast är en begränsad mängd människor som kan tänkas få plats, exempelvis innanför tullarna. Detta leder då till att det bli "auktion" på det utrymme som finns och det (enligt mig och många andra) fortsätter att driva upp priserna... Sen är det ringar på vattnet som sköter resten, antagligen en bra bit över 10 mils radie!
Jag vet en "expert" som för 3-4 år sedan menade att priserna i Stockholms innerstad skulle förväntas gå upp med 140% över en 10 års period... om det är realistiskt eller inte kan jag inte bedömma, även om jag kan konstatera att perioden började i en REJÄL uppförsbacke! Jag tror dock att vi förr eller senare kommer ha dubblerade bostadspriser, iaf i Stockholm.
Och sist men inte minst... Mitt i -90 tals krisen var det inte många som trodde att priserna skulle fortsätta uppåt. Man har i princip alltid under modern tid trott att det ska stanna av... PLUS att "krascherna" är lite överdrivna i media... Enligt SCB så gick bostadspriserna ner 15% från -91 till -92 och 15,5% från -92 till -93 sedan vände det upp igen... det är 28% på 2 år... inte fullt så allvarligt som media vill få det till... Iaf inte enligt mig!
"Han" blir bra, tack.Mikael_L skrev:
Nej, det är inga stora summor. Men även små summor plus blir plus. Och ärligt, om någon betalar mig 1% av en hel del pengar för att hålla koll på konton varannan månad, så tycker jag det är ganska lättförtjänta pengar.
I alla fall jämfört med det jag skall göra idag, köra röjsåg i skogen...
Det gynnar alla i medelklassen som blir äldre och flyttar till mindre lägenhet.klaskarlsson skrev:
Det gynnar alla i medelklassen som tar lån på huset för att investera i någon intressant verksamhet.
Kände mig rätt säker på det, men inte 100%-MH- skrev:
Men det kan finnas en anledning till att inte "alla" gör så.
För många finns det kanske inte så där jättestort överhypotek, det man kan låna upp extra (eller strunta i att amortera) blir kanske i många fall bara något tiotusental kronor, eller kanske ett eller två-hundratusen i vissa fall. Så "förtjänsten" går att räkna i någon hundring eller tusing per år.
Men kan man hysta in en halv miljon eller mer börjar ränteskillnaden ge en rätt hygglig avkastning.
Att inte "alla" gör så, har aldrig varit någon faktor för mig. Dock så är det väl när belåningsgraden är 80% eller mindre som diskussionen dyker upp. Annars tycker tom jag att man bör amortera. 
Om man bara amorterar 100-200 kkr så spelar det liksom ingen roll på lånet heller. Visst, om man som princip måste amortera så kanske det *känns* bättre, men ekonomiskt är det inte.
Om man bara amorterar 100-200 kkr så spelar det liksom ingen roll på lånet heller. Visst, om man som princip måste amortera så kanske det *känns* bättre, men ekonomiskt är det inte.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Ja du har en poäng både för 1 och 2 - sen är frågan hur många som sitter i den sitsen.-MH- skrev:
Vad beträffar att bli äldre, punkt 1, eller nedgradera i största allmänhet så blir inte vinsten så stor som man skulle kunna tro heller - speciellt inte om man tar med fastighetsskatten (som iof idag är begränsad)
1. Om man säljer sitt boende sen lång tid tillbaka och bopriserna går uppåt hela tiden så kommer även det mindre boendet ha gått upp. Dra sedan av mäklarkostnad + skatten på din försäljning - och affären blir inte lika attraktiv.
Exempel:
Köper en villa 1980 för 1 500 000, lånar rubbet amorteringsfritt- den dubblar värdet till 2000 och är värd 3 mkr
Samtidigt ligger en 3a på 800 000 1980 och kostar 2000 1.6 mkr
2000 säljs villan efter återbet av lån får man 1.5 mkr över.
Man skall betala 3 - 1.5 * 0.22 i skatt = 330000 kr
Då har man ca 1.2 mkr
Man tar 400 tkr i lån och köper 3an.
Ponera samma scenario men att priserna efter 20 år har gått upp 20%
Villa för 1.5 mkr är då värd 1.8 mkr. 3an kostar 976 tkr
300 tkr * 0.22 i skatt ger 234 tkr över
Då får man låna 700 tkr i lån och köper 3an.
Så jag man tjänar på det - men som sagt man får beakta fastighetsskatten också i det som baseras på taxeringsvärdet, som baseras i stor mån på marknadsvärdet.
när det gäller 2 så är det nog rätt få som lånar på sitt boende för spekulation - och som dessutom lyckas - tror du inte det eller ?
Nackdelarna med för mkt ökande priser är förstås att yngre får svårare att köpa bostad, samt att det är en stor nackdel för bostadskarriären - dvs om man vill uppgradera sitt boende - iaf så länge man har en relativt låg belåning.
/K
Vilken lön utgifter och hur stort lån du har spelar ju in en hel del.-MH- skrev:Att inte "alla" gör så, har aldrig varit någon faktor för mig. Dock så är det väl när belåningsgraden är 80% eller mindre som diskussionen dyker upp. Annars tycker tom jag att man bör amortera.
Om man bara amorterar 100-200 kkr så spelar det liksom ingen roll på lånet heller. Visst, om man som princip måste amortera så kanske det *känns* bättre, men ekonomiskt är det inte.
Att ensamstående Svensson med 18.000kr rent i månaden slantar av 200.000kr på sitt 600.000kr lån gör ju en viss skillnad.
Att Stockholms paret med 100.000 rent i månaden in betalar av 200.000kr på sitt 6milj lån är en brakskit i världsrymden.