Gjorde en "bytesdeal" med en bekant som behövde ved så körde till honom
en del ved så fixar ha en del grejer på en av bruksbilarna 👍😀. Bra när man
kan byta lite tjänster med varann. Tycker det är roligare att mecka med entusiast
fordonen själv.
en del ved så fixar ha en del grejer på en av bruksbilarna 👍😀. Bra när man
kan byta lite tjänster med varann. Tycker det är roligare att mecka med entusiast
fordonen själv.
Uj uj vilket slit det måste ha varit i skogen
förr. Helt sanslöst 🙄🙄
förr. Helt sanslöst 🙄🙄
Måste ha tagit en stund att fälla det. Sågbladet är ju inte mycket längre än stammens diameter… 😂galento skrev:
Det är ju möjligt för att inte säga troligt att de som fällde trädet var svenskar, men det skedde med all säkerhet inte här i Sverige och de la nog heller inte ner allt det jobbet för att skaffa ved utan snarare för att sälja timmer.
Som boende i utkanten av en gammal bergslag full med kolbottnar funderar jag ibland på om veden till kolningen avverkades med såg eller yxa på 15-16 och 1700 talet, sågarna var ju inte var mans egendom och sannolikt var de av grovt järn och inte tunna och smidiga och lättskränkta som 1900talets bågsågsblad. Ett enormt jobb måste det ha varit att hugga kanske 100m3 ved för hand några gånger om året till milorna och dessutom hemved för att hålla fru och barn varma.
De gjorde inget annat torparna än arbetade för boendet på gården, lite odling/mark för självhushåll, kolade på vintern för att få kontanter och så ved för torpet.F fribygg skrev:
Och var i höstas kolmilevakt och släkt som i början av 1900-talet hade det som del av försörjning.
Menar du verkligen torpare och inte statare? Här i norra Östergötland hade torparna betalt för varje kolryss, eller krav att leverera ett visst antal för arrendet om de var arrendatorer och inte självägande. Torpare arbetade generellt inte bara för maten och husrummet som statarna gjorde.A AndersS skrev:
Ska man vars noggran så behöver vi sätta årtal för det förändras över tid 1700-1800 tal och förutsättningar.F fribygg skrev:
Så det blir en hel historiebeskrivning med olika torp för jordbruksarbetande, soldater, ryttare, osv.😉
Är släkt/historieletare och även hjälpt till lite med efterforskning för bok.
Här var det bonde bergslag från 1500 tal till 1820 tal, visst kolade farfarsfar och farfar även på sent 1800 och tidigt 1900 tal, men de var självägande torpare och kolet var för avsalu.A AndersS skrev:
Farfar högg 60 m3 hemved som mest, men det var på femtiotalet när nån av sönerna skaffat motorsåg och kunde kapa grovt till meterved snabbt, sen kapades meterveden hemma på gårdsplan med den nya elektriska vedkapen som grannarna hade köpt 'i bolag', allt som behöver klyvas klövs med yxa eller slägga och kilar.
Ja det skiljer mycket, t.ex. när man genomförde skiftesreform under 1800-talet, låg torpet under "gård" eller säteri, osv. I ett område jag varit i fanns flera mindre säterier och här blev inte torpen egna förrän i början av 1900-talet och styckades till mindre gårdar. En sväng i norra Uppland och Österlövsta med Löfstabruk var annorlunda där man gjorde tidigare skifte och fick skatte/frälsebönder.
Östergötland har bara blivit Ydre och Horn/Hycklinge.
Har en släkting som skrivit två böcker om järnbruk här i norra länet och där beskrivs kolhantering detaljerat utifrån historiska dokument om volymet, priser, mm.
Östergötland har bara blivit Ydre och Horn/Hycklinge.
Har en släkting som skrivit två böcker om järnbruk här i norra länet och där beskrivs kolhantering detaljerat utifrån historiska dokument om volymet, priser, mm.
Dagens vedkorg
Torpen här i min direkta närhet togs upp efter 1820, innan dess var här rätt mycket allmänning och eget län för Finspångs bruks alla behov av kol, timmer osvA AndersS skrev:
Gårdarna är i allmänhet äldre, de var självägande bergsbönder med gruva delar i bondegruva.
Eller laddat batterierna om man kör med elsåg. Ved och vedhantering kräver tid, det och de billiga och effektiva värmepumparna har ju gjort hanteringen och eldningen obsolet för många.Alfredo skrev:
Det var i norra Kalifornien de högg sånt där. Sågbladen var ofta 24 fot och ibland fick de hugga in några fot från var sida med yxa för att sågbladet skulle räcka till. De fällde vanligen ett par tre meter ovanför backen för att inte behöva kapa igenom låmaklåmpin som ju var ännu grövre (vad heter utsvällningen nedtill på träd på högsvenska?)
De måste fälla normalstora träd som mjukt underlag åt de stora träden att falla på. Annars splittrades stockarna och blev värdelösa.
De släpade ut stockarna med en steamdonkey som var en sorts lokomobil som stod på medar och hade en kraftig vinsch. Vinschvajrarna var hur långa som helst. Sedan lastade de stockarna direkt på järnvägsvagnar.
Det var mycket svenskar både från Sverige och Finland på de där huggningarna. En del norrmän också. Vad jag har hört så behövde man knappt kunna engelska där för de flesta på arbetsplatsen kunde göra sig förstådda på något skandinaviskt språk.