102 428 läst ·
1 187 svar
102k läst
1,2k svar
Vedrök dödar ca 700 personer om året!
Förmodligen färre eftersom de som dör av vedeldningsrelaterade sjukdomar gör det efter dom har reproducerat. En högre livslängd gör att det blir fler munnar att mätta och fler svälter ihjäl istället...C cpalm skrev:
De områden jag pratar om står för ungefär 50% av alla villor i Göteborg som har fjärrvärme, det handlar om:K karlmb skrev:
- de relativt få villor som finns runt centrum (men här ingår Johanneberg, Guldheden mm, så ett inte helt obetydligt antal villor)
- Majorna-Linné, exempelvis Landala, delar av Linnéstaden där dett finns villor ligger nära flerfamiljshusen
- Örgryte-Härlanda
- De inre delarna av Hisingen, exempelvis Tuve, Hisings-backa, Lillhagen, Lundby och Bräcke, även här där områden med flerbostadshus ligger nära villaområden.
Tror du att det beror på:D djungelkatt skrev:
A. att man eldar mer nu för tiden
B. att folk är mycket känsligare och gnäller över mindre saker nuförtiden.
Vedeldning som uppvärmning blir mer och mer ovanligt. Speciellt i tätorter där man inte får bygglov för att installera en vedpanna om man inte redan har en gammal som man bill byta mot en nyare och bättre.
så det ligger nära tillhands att ökningen beror på att folk har lättare för att beklaga sig över småsaker nu än förr.
Ja, användarvänlighet har nog inte varit prio. Här är startsidan iaf, enjoy:K karlmb skrev:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/faktablad/datavisualisering/
Ja, det var ju det jag visade också. Tättbebyggt är de områden där folk bor tätt. Det innebär i praktiken att det bor mycket folk i flerbostadshus. Hälften av Göteborgs villor med fjärrvärme ligger inom de relativt centrala delarna jag räknar upp.K karlmb skrev:
Nja. Det finns mängder med strålkällor. Bakgrundsstrålning som är olika på olika platser. Radon i bostäder som är olika från bostad till bostad.K karlmb skrev:
Det gör att det är svårt att få exakta siffror över riskökningar. I synnerhet för låga doser.
Men det är därför som graferna över hur risken för exvis cancer ökar med strålning inte går hela vägen ner till 0. Grafen börjar en bit upp.
Dvs för höga stråldoser så har man hyfsad koll.
För låga stråldoser så är det en gråzon där man inte vet exakt hur det ligger till.
Men det framgår också om man läser på om risker med strålning att man är medveten om detta.
Något som inte är gallet med luftföroreningar i form av partiklar trots att det rimligen är så att en viss mängd partiklar (åtminstone av vissa sortar) kan kroppen hantera utan att man blir sjuk eller dör i förtid.
Kontrollerade försök i labmiljö kan man förvisso göra men då är det inte på människor utan på möss och resultaten går inte att jätteenkelt översätta till människor.
Jag tror ifs inte att ” folk beklagar sig mera”, men däremot är nog medvetandet om tex ” trivselelding” mera utspridd idag, och med lite sökning kan man ju se att alla kommuner har föreskrifter ang just ” eldning i tätbebyggda ” områden , Västerås tex rekommenderar max 2-3 ggr/ vecka . Så frågan är uppe på tapeten 😁S steffo_b skrev:Tror du att det beror på:
A. att man eldar mer nu för tiden
B. att folk är mycket känsligare och gnäller över mindre saker nuförtiden.
Vedeldning som uppvärmning blir mer och mer ovanligt. Speciellt i tätorter där man inte får bygglov för att installera en vedpanna om man inte redan har en gammal som man bill byta mot en nyare och bättre.
så det ligger nära tillhands att ökningen beror på att folk har lättare för att beklaga sig över småsaker nu än förr.
Och som de visar i videon jag länkade så går till och med sannolikheten för skador pga strålning ned under noll vid låga doser, dvs det är positivt med låga stråldoser.S steffo_b skrev:Nja. Det finns mängder med strålkällor. Bakgrundsstrålning som är olika på olika platser. Radon i bostäder som är olika från bostad till bostad.
Det gör att det är svårt att få exakta siffror över riskökningar. I synnerhet för låga doser.
Men det är därför som graferna över hur risken för exvis cancer ökar med strålning inte går hela vägen ner till 0. Grafen börjar en bit upp.
Dvs för höga stråldoser så har man hyfsad koll.
För låga stråldoser så är det en gråzon där man inte vet exakt hur det ligger till.
Men det framgår också om man läser på om risker med strålning att man är medveten om detta.
Något som inte är gallet med luftföroreningar i form av partiklar trots att det rimligen är så att en viss mängd partiklar (åtminstone av vissa sortar) kan kroppen hantera utan att man blir sjuk eller dör i förtid.
Kontrollerade försök i labmiljö kan man förvisso göra men då är det inte på människor utan på möss och resultaten går inte att jätteenkelt översätta till människor.
Den skala som forskarna (som hänvisas till i videon) har tagit fram skulle exempelvis göra att ytterst få svenska hus skulle ha problem med radon - det är en intressant konsekvens. Med tanke på alla radonhus i landet, varför lyfter man inte detta?
Och när det gäller partiklar från rök så skulle det förvåna mig mycket om man inte ser samma effekt där, dvs att mindre mängder partiklar inte har någon negativ påverkan, kanske till och med positiv påverkan. Här kommer nu problemet med den typ av undersökningar som TS hänvisar till, man antar allt som oftast någon form av linjära samband och så räknar man utifrån detta. Det är ytterst sällan som samband inom biologiska processer är linjära...
Jag är ju övertygad om att en mängd vedrök som inte skulle fått mer än någon enstaka person att reagera på 70 talet skulle få en rätt hyfsad mängd att klaga idag.V Vi och Fias stuga skrev:Jag tror ifs inte att ” folk beklagar sig mera”, men däremot är nog medvetandet om tex ” trivselelding” mera utspridd idag, och med lite sökning kan man ju se att alla kommuner har föreskrifter ang just ” eldning i tätbebyggda ” områden , Västerås tex rekommenderar max 2-3 ggr/ vecka . Så frågan är uppe på tapeten 😁
På samma sätt som folk beklagar sig över cigarettrök, grilrök eller andra saker som grannar kan tänkas ha för sig.
Det skrivs ju till och med trådar om huruvida det är OK att klippa gräset på helgdagar.
Så nog har folk blivit gnälligare allt.
Det funkar ju inte så att kroppen kan städa bort allt upp till en viss gräns. Det är ju till största delen slumpen som avgör var en farlig partikel hamnar och vad som sker.S steffo_b skrev:Nja. Det finns mängder med strålkällor. Bakgrundsstrålning som är olika på olika platser. Radon i bostäder som är olika från bostad till bostad.
Det gör att det är svårt att få exakta siffror över riskökningar. I synnerhet för låga doser.
Men det är därför som graferna över hur risken för exvis cancer ökar med strålning inte går hela vägen ner till 0. Grafen börjar en bit upp.
Dvs för höga stråldoser så har man hyfsad koll.
För låga stråldoser så är det en gråzon där man inte vet exakt hur det ligger till.
Men det framgår också om man läser på om risker med strålning att man är medveten om detta.
Något som inte är gallet med luftföroreningar i form av partiklar trots att det rimligen är så att en viss mängd partiklar (åtminstone av vissa sortar) kan kroppen hantera utan att man blir sjuk eller dör i förtid.
Kontrollerade försök i labmiljö kan man förvisso göra men då är det inte på människor utan på möss och resultaten går inte att jätteenkelt översätta till människor.
Den kan tex hamna i näsan på en luktreceptor så vi registrerar lukt. Den kan följa med utandningsluften. Den kan fastna i lungans slem och transporteras bort. Den kan reagera med vävnad i lunga och orsaka olika skador där. Den kan tas upp i blodet och tas om hand i levern, eller orsaka skada var som helst kroppen. Blodkärl är vanlig plats för skador hos rökare tex. Jmf även nikotin som är en stor molekyl där vissa ändå tar sig hela vägen in i hjärnan och påverkar biologin. Om skada sker i vävnad så är det även då mycket upp till slumpen hur allvarlig skadan blir och om kroppen upptäcker och kan reparera.
Exempelvis bensapyren som finns i vedrök beter sig likt strålning där varje molekyl har potential att orsaka dna-skador.
Ju mer exponering desto större blir risken, även om den inte behöver vara exakt linjär av olika orsaker.
Därav tidigare citat att det inte finns någon nedre gräns då det slutar vara farligt och ju mindre föroreningar ju bättre för totala folkhälsan.