Världens sämsta barnuppfostran

[Patrik440]

, till exempel efter midsommarlunchen?
Jordpersoner, jordhen eller

Jordbær ?

/ P

 

[Maledictus]

Det kan bra hända att man har råd med barn när man skaffar dom. Sedan kan det hända saker i livet som man inte kan påverka som tex sjukdomar. Blir barnet allvarligt sjukt så kanske ena föräldern måste bli hemma och ta hand om det eller bo på sjukhus med barnet. Om det är en långvarig sjukdom så äts marginalerna hastigt upp när den ena föräldern blir utan inkomst för att den inte kan jobba. Alla har inte föräldrar eller släktingar som kan hjälpa en.

Jag tycker att man ska försöka minska barnets lidande så mycket som möjligt om föräldrarna dricker upp pengarna. Det kan vara väldigt stor skillnad för ett barn där föräldrarna tex dricker upp pengarna och inte bryr sig så mycket om barnet. Om det kan stå med i luciatåget med luciakläder eller måste stå i vanliga kläder för att föräldrarna inte bryr sig.

Jo jag är medveten om det. Det räcker ju att man skaffar ytterligare ett barn så blir ju inkomsten rejält påverkad, det vet jag ju om själv och varken jag eller sambon är några höginkomsttagare. Men det handlar ju, precis som allt annat, om prioriteringar. Fredagspizza, chips, öl ellet Netflixabonnemang kanske inte är nödvändigt alltid.

Det här med att minska lidandet för barnen, det fungerar ju bara om man minimerar allting "roligt" för alla andra också. Alternativt höjer skatten för att finansiera resten.

Min mor brukar ta ett bra exempel: När jag var barn och gick i skolan kunde man åka på skiduflykt till Romme över en dag. För en billig slant (säg 300) så kunde man följa med dit och då ingick liftkort, skidhyra och mat. Det blev givetvis gny om att alla inte hade råd med detta med följd att man slutade att ha den här friluftsdagen kommande år.

Så istället för att de barn vars föräldrar aldrig ville/hade råd att åka hela familjen och åka skidor skulle kunna ha möjlighet att faktiskt komma iväg och åka skidor till ett billigt pris så fick de vara hemma och ha vanliga lektioner istället. Kul.

 

[Maledictus]

[länk] nu är ju den artikeln knappt två år gammal, men det gäller säkerligen fortfarande ... 14% av de utfrågade har sparande som räcker en månad eller kortare.
"”Bland ensamstående med barn är det 27 procent som inte klarar sig mer än en månad”, säger Rikard Josefson, vd för Länsförsäkringar Bank."

Lite mer än en fjärdedel av av alla ensamstående med barn har såpass liten buffert. Vad ska vi göra med dem? Ska vi kanske omhänderta alla barn vars föräldrar skiljer sig, och där resultatet av bodelningen inte är minst en årslön i kontanter att dela på?

Jag tycker tvångsomhändertagning av barn p.g.a. för litet sparande är lite väl hårt. Tycker du att det är en bra lösning så får det stå för dig.

 

[Lane]

vad jag tror AnnaH menar är att det för de som har råd att köpa men ändå väljer begagnat är mer status, ett aktivt val man gör. Medan det för de som inte har råd är behäftat med skam, att man måste för man inte har ett val.

 

[Maledictus]

vad jag tror AnnaH menar är att det för de som har råd att köpa men ändå väljer begagnat är mer status, ett aktivt val man gör. Medan det för de som inte har råd är behäftat med skam, att man måste för man inte har ett val.

Då är jag med. Men vad göra det? Nästan alla köper ju begagnade grejer ibland? Och de flesta gör det ju inte för att de är miljömedvetna.

 

[Lane]

Det är ju inte bara för att det är roligt som daghem förskolor och skolar anordnar Luciatåg och andra uppträdanden. Det lär ju barnen saker också.

Det är ju bra att det ges bort så mycket luciadräkter,pepparkakskläder och tomtedräkter. Då blir det ju väldigt små kostnader för dagis och förskola att införskaffa lånekläder.

Det skrev jag inte heller, jag skrev att min erfarenhet är att det anordnas av förskolan på barnens önskan och inte tvärtom.

 

[Lane]

Då är jag med. Men vad göra det? Nästan alla köper ju begagnade grejer ibland? Och de flesta gör det ju inte för att de är miljömedvetna.

De flesta gör det för att det är rätt trendigt just nu. Det är också för att det är trendigt att lägga pengarna på att t ex resa åka på spa (upplevelser) och dyr teknik. Det finns ingen status i ett nytt lucialinne 2018

 

[Holmspel]

För resten: Hur mycket får man i barnbidrag per månad numera, minst 1250 kr?

Någonstans där omkring. Förskoleavgiften äter dock upp den pengen delvis eller nästan helt beroende på inkomst.

 

[Maledictus]

De flesta gör det för att det är rätt trendigt just nu. Det är också för att det är trendigt att lägga pengarna på att t ex resa åka på spa (upplevelser) och dyr teknik. Det finns ingen status i ett nytt lucialinne 2018

Jaså? Jag tvivlar på att alla som handlar saker på exempelvis blocket gör det för att det är trendigt. Och om man nu råkar vara fattig, ska man då inte handla ett begagnat lucialinne för att det är otrendigt? Herregud...

 

[Lane]

Jaså? Jag tvivlar på att alla som handlar saker på exempelvis blocket gör det för att det är trendigt. Och om man nu råkar vara fattig, ska man då inte handla ett begagnat lucialinne för att det är otrendigt? Herregud...

Jag skrev inget av det där. Bland folk som kan välja är begagnade kläder och barnsaker en (bra) trend. Årets julklapp är väl en tydlig indikation.
Att handla och sälja stora saker på blocket är lite en annan sak, det handlar nog mer om att det är synd att slänga.

om man råkar vara fattig kan man inte välja. Men om jag ska gissa ges det nog bort lika mycket begagnade leksaker i jul i mitt område än i ett "fattigt" I mitt område är det ett val, trendigt. I ett fattigt kanske det enda valet.

 

[KnockOnWood]

Lite mer än en fjärdedel av av alla ensamstående med barn har såpass liten buffert. Vad ska vi göra med dem?

Kanske anmäla dem till TV3's Lyxfällan?
Då får de hjälp att ordna upp ekonomin och lägga undan en slant varje månad.
Ofta får de också en matkasse ett halvår som "arvode"

 

[Anna_H]

Vad är det mer för utgifter till skolan inför jul?

Jag hänger inte med riktigt. Det är alltså bra med bytesaffärer, men inte om man är fattig? Det är väl framförallt då det är bra (om man bortser från miljöaspekten alltså)?

För att fattiga skäms, och tror att folk ser ner på dem om folk får veta att de är fattiga.
Ytterligare utgifter är tex pengar till julklappar till lärare, ofta nån friluftsdag som kan kräva sportutrustning eller matsäck, det är julklappar och julmat osv. Om ekonomin är tight finns det inte utrymme för några hundralappar extra hit och dit.

Och som sagt, de som inte har råd att köpa nytt skäms för det och för att folk kan se att de inte har råd. Vet inte varför, men så är det. Du ser det ständigt i lyxfällan, folk som inte har råd bjuder runt på lånade pengar för att deras vänner inte ska se att de inte har råd egentligen, för de är rädda att bli övergivna då.

 

[heimlaga]

Jag råkar känna några såna där fattigföräldrar. Föräldrar som står i frivilligorganisationernas matköer varje vecka för att få kasserade matvaror och som ibland får litet penninghjälp av församlingen för att alls ha råd med de mest grundläggande behoven.
Ni har goda skäl att vara väldigt ödmjuka då ni pratar om de människorna. Visst finns det rakodantar och fylltrattar och trekvartidioter bland dem.......... en betydande del av dem är betydligt skötsammare och sparsammare och mer företagsamma då det gäller att tjäna en slant än 95% av medlemmarna på det här forumet.

Ett anonymiserat exempel:

Tre småbarn. Föräldrar i 25-30-årsåldern som båda hade arbete. Mamman blev mycket svårt sjuk. Pappan var tvungen att stanna hemma från arbetet för att ta hand om henne och barnen och lämnade läkarintyget åt arbetsgivaren som bevis. Pappan blev olagligt uppsagd för att han var "olovligt frånvarande från arbetet" och arbetsgivaren ljög och sade att det inte fanns något läkarintyg. Pappan var inte medlem i facket och kunde därför inte stämma arbetsgivaren till domstol och hade förresten inte krafter till det heller.
Då var den ekonomiska basen en långtidssjukskriven förälder och en arbetslös på lägsta dagpenningen eftersom han inte hörde till någon frivillig a-kassa.
Pappan skötte hushållet och barnen och mamman låg periodvis på sjukhus och var periodvis hemma totalt ofärdig. Pappan hjälpte henne med rehabiliteringen och lade ned mycket tid på att få henne frisk och att bråka med myndigheterna för att få vård åt henne. Han åldrades 20 år på några år.
Mamman tillfrisknade mycket långsamt. De sparade på allt som överhuvudtaget gick att spara på och köpte råvaror till mat direkt av bekanta bönder och bara begagnade kläder och körde så litet som möjligt med en skrotbil och gick klädda i utslitna paltor och sket i vad folk tyckte men bidragen räckte inte till en familj med tre barn. Räddningen blev att flytta ihop med farfar.
Pappan började söka arbete aktivt så fort det värsta var över.
Han sökte och sökte och sökte och sökte men det enda som erbjöds var löner långt under lagstadgad minimilön (betydligt sämre lön är 18åriga sommarjobbare!) eller arbeten där han förväntades resa mycket och varkendera fungerade när han hade tre barn att försörja och ta hand om och frun var sjuk. Socialskyddet bestraffade honom varje gång han kunde få ett kort påhugg så han slutade ta emot sådana för familjen hade inte råd med en lång karenstid utan inkomst efter några dagars arbete.
Då ungefär försökte mamman börja arbeta deltid men klarade det inte och fick sjukpension. Nu är hon så frisk att hon kan göra sin hälft av hushållssysslor och barnuppfostran och sådant och leva ett drägligt liv. Sjukpensionen är skamligt låg.
Strax efteråt fick pappan arbete. Först säsongsarbete med arbetslöshet emellan men småningom allt fler vikariat och inhopp varefter arbetsgivarna ser hur duktig han är...... trots att han har tio års arbetslöshet på sin CV.

Så..... hur många av er skulle ha klarat det här och kommit på fötter?

Jag kan berätta att när man är i den där situationen och har som ambition att komma på fötter är 10 euro eller 100 kronor en väldig massa pengar som inte får slösas bort!

 

[Uffe A]

Jag råkar känna några såna där fattigföräldrar. Föräldrar som står i frivilligorganisationernas matköer varje vecka för att få kasserade matvaror och som ibland får litet penninghjälp av församlingen för att alls ha råd med de mest grundläggande behoven.
Ni har goda skäl att vara väldigt ödmjuka då ni pratar om de människorna. Visst finns det rakodantar och fylltrattar och trekvartidioter bland dem.......... en betydande del av dem är betydligt skötsammare och sparsammare och mer företagsamma då det gäller att tjäna en slant än 95% av medlemmarna på det här forumet.

Ett anonymiserat exempel:

Tre småbarn. Föräldrar i 25-30-årsåldern som båda hade arbete. Mamman blev mycket svårt sjuk. Pappan var tvungen att stanna hemma från arbetet för att ta hand om henne och barnen och lämnade läkarintyget åt arbetsgivaren som bevis. Pappan blev olagligt uppsagd för att han var "olovligt frånvarande från arbetet" och arbetsgivaren ljög och sade att det inte fanns något läkarintyg. Pappan var inte medlem i facket och kunde därför inte stämma arbetsgivaren till domstol och hade förresten inte krafter till det heller.
Då var den ekonomiska basen en långtidssjukskriven förälder och en arbetslös på lägsta dagpenningen eftersom han inte hörde till någon frivillig a-kassa.
Pappan skötte hushållet och barnen och mamman låg periodvis på sjukhus och var periodvis hemma totalt ofärdig. Pappan hjälpte henne med rehabiliteringen och lade ned mycket tid på att få henne frisk och att bråka med myndigheterna för att få vård åt henne. Han åldrades 20 år på några år.
Mamman tillfrisknade mycket långsamt. De sparade på allt som överhuvudtaget gick att spara på och köpte råvaror till mat direkt av bekanta bönder och bara begagnade kläder och körde så litet som möjligt med en skrotbil och gick klädda i utslitna paltor och sket i vad folk tyckte men bidragen räckte inte till en familj med tre barn. Räddningen blev att flytta ihop med farfar.
Pappan började söka arbete aktivt så fort det värsta var över.
Han sökte och sökte och sökte och sökte men det enda som erbjöds var löner långt under lagstadgad minimilön (betydligt sämre lön är 18åriga sommarjobbare!) eller arbeten där han förväntades resa mycket och varkendera fungerade när han hade tre barn att försörja och ta hand om och frun var sjuk. Socialskyddet bestraffade honom varje gång han kunde få ett kort påhugg så han slutade ta emot sådana för familjen hade inte råd med en lång karenstid utan inkomst efter några dagars arbete.
Då ungefär försökte mamman börja arbeta deltid men klarade det inte och fick sjukpension. Nu är hon så frisk att hon kan göra sin hälft av hushållssysslor och barnuppfostran och sådant och leva ett drägligt liv. Sjukpensionen är skamligt låg.
Strax efteråt fick pappan arbete. Först säsongsarbete med arbetslöshet emellan men småningom allt fler vikariat och inhopp varefter arbetsgivarna ser hur duktig han är...... trots att han har tio års arbetslöshet på sin CV.

Så..... hur många av er skulle ha klarat det här och kommit på fötter?

Jag kan berätta att när man är i den där situationen och har som ambition att komma på fötter är 10 euro eller 100 kronor en väldig massa pengar som inte får slösas bort!

Tyvärr så är det så det fungerar i vårt moderna samhälle.
Vår sociala välfärd har på sista tiden urholkats något katastrofalt.
Och det beror på att sjuka och arbetslösa betraktas som låta och därför inte ska ha någon hjälp.
Att slåss mot myndigheterna är ett heltidsjobb bara det.
Tyvärr så är det svårt för de svaga i samhället att göra sin röst hörd.
Jag vet eftersom min fru har varit sjuk i mer än två år nu och hennes läkare bedömmer att hennes förmåga att utföra arbete är noll.
Samma bedömning gör arbetsförmedlingen.
Men försäkringskassans läkare och handläggare, som aldrig träffat henne anser henne som arbetsför.
Men vi har tur eftersom jag har arbete så vi klarar oss.
Men det blir inte över till någon lyxkonsumtion
Tyvärr så har samhället och medborgarna blivit alltmer egoistiska och tänker bara på sig själv

 

[Plupp 173289]

Oavsett längd på näsan så tycker jag fortfarande inte att skolan måste se till att precis allt ska finnas för att vissa föräldrar har dåligt med pengar.

Skolan ska vara avgiftsfri enligt lag. Det inkluderar övriga aktiviteter som skolan och förskolan hittar på.