För kännedom
https://valgorande.com/anglanummer-555-vad-betyder-det/#google_vignette
"Intressanta fakta
Ängelnummer 555 är, som du kan se i alla föregående avsnitt, ett nummer som bär starka vibrationer och som representerar ett av de mest inflytelserika meddelandena i världen. Vi illustrerar detta med en pedagogisk berättelse."https://valgorande.com/anglanummer-555-vad-betyder-det/#google_vignette
Det här hör väl hemma i humor hörnan?A Abies koreana skrev:
Visst används de till vårdsystem.Alfredo skrev:
Men kontot som är inloggat på datorn är ett gemensamt konto, för att öppna ett vårdsystem så behöver man logga in i systemet, där finns inga gemensamma eller opersonliga konton.
När jag jobbade i regionen, jag slutade för 4 år sedan, kunde man inte komma in i journalsystemet utan att använda sitt SITHS-kort, samma kort som man tar med sig när man reser på sig för att använda kortet igen när man skall igenom en dörr, eller sätta sig vid en annan dator o s v.
Skadan för den drabbade kändisen som får sin venerologiska hälsa röjd, är mindre än skadan väldigt många patienter skulle lida av ett (ännu) mer svårnavigerat journalsystem med spärrar och otillgänglig hälso och sjukdomsinformation. Ofta fattas snabba och väldigt livsavgörande beslut i sjukvården, och då är det förstås också livsavgörande att informationen beslutet baseras på är korrekt, fullständig och uppdaterad.L lat skrev:
Systemet vi har nu är inte perfekt, men begränsningarna som det är mellan olika regioner är redan tillräckligt patientfarliga. Ytterligare begränsningar hade inte gett bättre och säkrare vård. Det betyder dock inte att jag inte ser problemet du vill beskriva.
Du har helt rätt i vilka förväntningar patienterna har och deras (o)förståelse för vårdens alla olika regler, lagar och vårdsystem.A Alfons3301 skrev:Det praktiska problemet i vården är att alla patienter tror och förväntar sig att all vårdpersonal kommer åt all information. Man känner inte till att det är ett IT-system på vårdcentralen, ett på sjukhuset och ett tredje i kommunen och ett fjärde på apoteket och de pratar inte med varandra. Än mindre vet patienterna om att det är sekretess mellan olika vårdgivare (offentliga och privata. Vad jag vet så är det inte sekretess inom de offentliga vårdenheterna inom en region. Med ett gemensamt journalsystem för primärvård, slutenvård och specialiserad öppenvård ska man komma åt alla data.) Det vore därför mycket enklare om man kunde vända på det och säga att man alltid har samtycke till sammanhållen journalföring, om man som patient motsätter sig det specifikt. Det skulle mycket mer följa det sätt som patienterna vill ha och förväntar sig för att få god vård.
Jag är inte helt säker på att ett generellt förmodat samtycke är lösningen men jag håller med om att om en individ aktivt söker vård (ringer ambulans, besöker VC/akm) bör man förmoda att denna också vill att vårdgivarna har all information som behövs för att ge denna vård.
Jag har vid flera olika tillfällen varit inblandad i planerade läkarbesök som gjorts med god framförhållning och inte på något sätt varit akuta men ändå mycket viktiga för den vårdsökande, där läkaren som träffar patienten överhuvudtaget inte vet något alls om patientens sjukdomshistoria eller på något sätt förberett sig genom att exempelvis läsa i patientens journal.Satsuki skrev:
Tror du att detta beror på "olika regler, lagar och vårdsystem" eller på något annat? För det är väl ändå inte så att läkaren inte får förbereda sig på det sätt jag förväntar mig, eller?
Läkaren (tex specialist på specialistmottagning) har säkert 5 min att skumma journalen innan besöket… Ofta 45-60 min för inlösning, besök, planering framåt och evt åtgärder typ provtagningar etc).Alfredo skrev:
Jag har vid flera olika tillfällen varit inblandad i planerade läkarbesök som gjorts med god framförhållning och inte på något sätt varit akuta men ändå mycket viktiga för den vårdsökande, där läkaren som träffar patienten överhuvudtaget inte vet något alls om patientens sjukdomshistoria eller på något sätt förberett sig genom att exempelvis läsa i patientens journal.
Tror du att detta beror på "olika regler, lagar och vårdsystem" eller på något annat? För det är väl ändå inte så att läkaren inte får förbereda sig på det sätt jag förväntar mig, eller?
Jag kan berätta varför det är så. Dels för att läkaren har ett fullbokat schema hela dagen med mottagningstider, det finns inte någon timme inlagt per dag att läsa på infor tex morgondagens besök. Däremot behöver läkaren hitta utrymme i det fullbokade schemat för att svara på allmänna frågor om allt möjligt från sköterskor, gå igenom provsvar som är akuta, bedöma akuta remisser, förnya recept, och klämma in telefonbesök som en sköterska eller administratör lagt in mitt under den redan fulla mottagningen.Alfredo skrev:
Jag har vid flera olika tillfällen varit inblandad i planerade läkarbesök som gjorts med god framförhållning och inte på något sätt varit akuta men ändå mycket viktiga för den vårdsökande, där läkaren som träffar patienten överhuvudtaget inte vet något alls om patientens sjukdomshistoria eller på något sätt förberett sig genom att exempelvis läsa i patientens journal.
Tror du att detta beror på "olika regler, lagar och vårdsystem" eller på något annat? För det är väl ändå inte så att läkaren inte får förbereda sig på det sätt jag förväntar mig, eller?
En annan minst lika viktig faktor är att dagens it-system i vården egentligen bara är en vanlig pappersjournal man behöver bläddra runt i, och slå i en massa olika kapitel och volymer av för att hitta den information man behöver. Tänk dig att du har en patientjournal bestående av 5 olika pärmar med papper daterade efter datum. Bläddra igenom dessa lite snabbt och få en fullgod koll på en människas hels sjukhistoria, det säger sig självt att det både är ineffektivt och tar alldeles för lång tid för att man ska hinna göra det bra, de flesta gångerna. Det behövs en journal med ai verktyg som sammanfattar och strukturerar.
Satsuki skrev:
Ja jag tvivlar inte på att de allra flesta läkare verkligen gör sitt bästa och ett utmärkt jobb i en svår "arbetsmiljö". Någonstans är dock något riktigt fel när en patient ofta får träffa en helt ny läkare utan minsta kunskap om patientens sjukdomshistoria.V varpan1 skrev:
Det är ganska vanligt förekommande att det exempelvis i TV-program diskuteras om olika symptom eller sjukdomar och det då sägs fraser som "det bör du ta upp med din läkare". När jag hör liknande råd vet jag inte om jag ska skratta eller gråta då "att ta upp något med sin läkare" för många är ungefär lika orealistiskt som att åka till månen. 😢
Jag har haft samma tandläkare i ca 20 år och här kan jag verkligen ta upp saker om jag skulle behöva. Jag har lite svårt att förstå varför annan vård måste vara så helt annorlunda.
Men nu blev det väldigt OT.
Allt annat som också hör en arbetsplats till.Alfredo skrev:
Även de som jobbar på akutmottagningen behöver läsa på rutiner, kolla mailen, ansöka om semester, boka möten, uppdatera dokument, skriva protokoll etc.
Det kanske inte görs på den dator som står i mottagningsrummet, men det är nog inte så många på akuten som har en egen personlig dator skulle jag tro.
Ja du har helt rätt och det händer inte sällan att jag tänker samma sak. De patienter som har en fast läkare är få. Däremot upplever jag att patienter som tillhör och följs av specialistmottagningar (onkolog, hjärtmottagning etc) ofta har en mer kontinuerlig läkarkontakt.Alfredo skrev:
Det är ganska vanligt förekommande att det exempelvis i TV-program diskuteras om olika symptom eller sjukdomar och det då sägs fraser som "det bör du ta upp med din läkare". När jag hör liknande råd vet jag inte om jag ska skratta eller gråta då "att ta upp något med sin läkare" för många är ungefär lika orealistiskt som att åka till månen. 😢
Verkligen, jag håller med dig från djupet av min själ som läkare. Att lära känna och följa patienter är något av det viktigaste vi kan göra i sjukvården, ändå sker det inte. Det är så jävla dåligt rent ut sagt.Alfredo skrev:
Ja jag tvivlar inte på att de allra flesta läkare verkligen gör sitt bästa och ett utmärkt jobb i en svår "arbetsmiljö". Någonstans är dock något riktigt fel när en patient ofta får träffa en helt ny läkare utan minsta kunskap om patientens sjukdomshistoria.
Det är ganska vanligt förekommande att det exempelvis i TV-program diskuteras om olika symptom eller sjukdomar och det då sägs fraser som "det bör du ta upp med din läkare". När jag hör liknande råd vet jag inte om jag ska skratta eller gråta då "att ta upp något med sin läkare" för många är ungefär lika orealistiskt som att åka till månen. 😢
Jag har haft samma tandläkare i ca 20 år och här kan jag verkligen ta upp saker om jag skulle behöva. Jag har lite svårt att förstå varför annan vård måste vara så helt annorlunda.
Men nu blev det väldigt OT.
Om man läser kapitel 11 (s. 141-149) i propositionen till nuvarande patientdatalag får åtminstone jag intrycket att lagen är förberedd för detta.V varpan1 skrev:
Där ges uttryck för hur vårdgivare ska kunna skapa IT-lösningar som leder till bättre samarbete kring vården av den enskilde samtidigt som dennes integritet bevaras. Genom t.ex. olika behörighetsnivåer för olika vårdpersonal och t.ex. genom mörkad information (namn, personnummer etc) kan olika vårdpersonal ges tillgång till olika uppgifter ur journal så länge det behövs ur arbetssynpunkt.
Ambulanspersonal behöver sannolikt inte tillgång till journal på samma nivå som behandlande läkare. Men ambulanspersonal vill säkert veta vilka smittor den kontaktsökande bär på och om denna person är våldsam. Sådan information borde vara nödvändig ur arbetssynpunkt och därmed okej att få tillgång till genom it-systemets olika behörighetsnivåer.
Och arbetar man t.ex. med forskning behöver man inte tillgång till uppgifter i journal om identitet.
Det verkar således vara IT-systemet, och inte lagstiftningen, som behöver justeras.
Det du talar om låter som ren science-fiction om man är van vid att arbeta i sjukvårdens it-system. Journalsystemet många regioner använt till och med i år går det inte att scrolla i. För scrollmusen kom efter journalsystemet. Många har nu bytt till ett nyare journalsystem i år, en basal grej som skulle kunna göras var att föra över journaltext från gamla till nya systemet. Det gick inte. Det var till och med så svårt att man gav upp den ambitionen helt väldigt snabbt. Så nu har de flesta regioner istället två journalsystem, ett gammalt som man måste läsa i - och ett nytt som man måste skriva i. Skillnaderna mellan dessa system är i övrigt marginell.M Maijckel skrev:Om man läser kapitel 11 (s. 141-149) i propositionen till nuvarande patientdatalag får åtminstone jag intrycket att lagen är förberedd för detta.
Där ges uttryck för hur vårdgivare ska kunna skapa IT-lösningar som leder till bättre samarbete kring vården av den enskilde samtidigt som dennes integritet bevaras. Genom t.ex. olika behörighetsnivåer för olika vårdpersonal och t.ex. genom mörkad information (namn, personnummer etc) kan olika vårdpersonal ges tillgång till olika uppgifter ur journal så länge det behövs ur arbetssynpunkt.
Ambulanspersonal behöver sannolikt inte tillgång till journal på samma nivå som behandlande läkare. Men ambulanspersonal vill säkert veta vilka smittor den kontaktsökande bär på och om denna person är våldsam. Sådan information borde vara nödvändig ur arbetssynpunkt och därmed okej att få tillgång till genom it-systemets olika behörighetsnivåer.
Och arbetar man t.ex. med forskning behöver man inte tillgång till uppgifter i journal om identitet.
Det verkar således vara IT-systemet, och inte lagstiftningen, som behöver justeras.