Jag har erfarenhet från en vägförening där styrelsen i ren okunskap och dåligt engagemang inte har koll på vad som gäller. Åren går och det upprättas ingen "inkomst- och utgiftsstat" (= det finns ingen budget och ingen planering) och man har inte förstått det här med andelstal. Årsavgiften sätts på magkänsla. Man sätter sig ständigt i olagligheter och när några medlemmar inte betalar så vet man inte vad man ska göra och eftersom man inte har följt lagen så har man ingen rätt att uttaxera något. Många freeridear. När någon styrelseledamot höjer sin kompetensnivå sån att de börjar förstå hur illa det är så vill de inget annat än lämna ansvaret och eländet. Åren går.Nötegårdsgubben skrev:
Detta är naturligtvis inte bra men det är nog en mycket vanlig situation. Den är också svår att ändra på. I grund och botten handlar det ju om brist på engagemang. Få vill göra sånt här obetalt arbete och tyvärr selekteras de minst lämpliga ofta fram; de är ju tillräckligt inkompetenta för att inte förstå vilken röra de ger sig in i.
För TS del så tror jag du måste inse hur svårt det är att ändra en kultur. Det räcker inte med att skicka ett email och säga hur det är. Inom empirisk pedagogisk forskning har man testat vad som händer om lärare A berättar för student B hur något förhåller sig. De båda har ingen tidigare bekantskap. Nästan ingen komplicerad information förs över från A till B. Det som behövs för att en person ska förstå något är engagemang och det kommer med relationer, positiva sådana. När det finns en nyfikenhet på personen eller ett förtroende så börjar man försöka förstå vad han har att berätta. Så ska något ändras i den här föreningen så måste du börja med att bygga relationer. Annars blir du bara en gnällgubbe och rättshaverist och folk stänger av när du försöker meddela dig.
Redigerat:
Nej, det stämmer inte. En styrelse kan inte bära sig hur dumt åt som helst. Det behöver inte vara medlemmarna som får det att gå åt skogen. En styrelse som gör ekonomiska åtaganden som inte de inte har stöd för i lag och stadgar kommer troligtvis att stjälpas av entreprenörer/leverantörer som inte får betalt. Tyvärr är det inte helt ovanligt, dessa styrelser ser medlemmarna som en "Bankomat". Resultatet blir plågsamt för medlemmarna och extra plågsamt för styrelsen. I sådana fall kan det, om det vill sig illa, bli tal om personligt betalnings ansvar. Jag håller dock med övriga om att detta beror till största del på bristande kunskap hos styrelsen, inte ren elakhet.E elmont skrev:
En dysfunktionell styrelse som inte följer lagar och förordningar kan fällas av EN samfällighetsföreningsmedlem om denne känner till hur man driver en sådan process. Att kalla en sådan person för rättshaverist är att gå för långt? Det är en känd sanning att den utan skuld kastar den första stenen?
Instämmer, i praktiken gäller det att få det hela att fungera i praktiken. Det finns inte heller någon absolut rättvisa. Det gäller att väljs sina strider? Att ha överseende med en överdebitering på 500:- med resultatet att man behåller sämjan i föreningen är en mycket bra investering.
Jag har samma erfarenhet. Det faktum att styrelsen oftast jobbar ideellt försvårar situationen. Arbetet är inte helt okomplicerat och man behöver god kunskap inom juridik, ekonomi och psykologi. Vem har det? Ett inte helt ovanligt fenomen är att vissa styrelsemedlemmar anser att de har rätt till "ersättning" för sitt arbete i form av "fördelar" som inte ges andra medlemmar i samfällighetsföreningen. Rent principiellt är det inte ologiskt men var går gränsen? Kanske skulle det vara värt att anlita en professionell, oberoende styrelse som man betalar för deras arbete?Claes Sörmland skrev:
Styrelser kan ha olika sammansättning. Själv har jag mest erfarenhet av bostadsrättsföreningar, men det finns en samfällighet på landet där det fungerar ok. Min erfarenhet av bostadsrättsföreningar är att det är väldigt olika. Det kan vara väldigt kompetenta personer med erfarenhet från fastighetsbranschen eller näringslivet, men också bara den som råkar ställa upp. Det förekommer att styrelser fattar felaktiga beslut, av okunskap eller andra skäl. En styrelse bör ha en genomgång av ansvarsområden och stadgar i början av verksamhetsåret, men det är nog många som inte har detta.
Om man som medlem tycker att förbättring behövs så är det bättre att vara konstruktiv och föreslå lösningar i stället för att bara säga vad som är fel.
Det finns ingen stark extern kraft som griper in vid felaktigheter, utan tanken är nog att det främst är medlemmarna, som valt styrelsen, som förväntas agera om något blir fel. Visst kan det hända att entrepenörer inte får betalt och reagerar, men det finns många fler och förmodligen vanligare fel. Det kan vara att styrelsen fattar beslut som den inte har befogenhet till ( ställa in årsmöte till exempel) , fattar felaktiga beslut om debitering med mera. Detta förekommer, men om medlemmarna genom tysthet accepterar är det svårt att göra något åt det.
Om man som medlem tycker att förbättring behövs så är det bättre att vara konstruktiv och föreslå lösningar i stället för att bara säga vad som är fel.
Det finns ingen stark extern kraft som griper in vid felaktigheter, utan tanken är nog att det främst är medlemmarna, som valt styrelsen, som förväntas agera om något blir fel. Visst kan det hända att entrepenörer inte får betalt och reagerar, men det finns många fler och förmodligen vanligare fel. Det kan vara att styrelsen fattar beslut som den inte har befogenhet till ( ställa in årsmöte till exempel) , fattar felaktiga beslut om debitering med mera. Detta förekommer, men om medlemmarna genom tysthet accepterar är det svårt att göra något åt det.
En viktig fråga att fundera över. Tendensen blir nog allt mer att det är svårt att få personer till ideellt arbete inom styrelser. Att anlita professionella krafter är förstås en lösning. Men det blir nog i de flesta fall väsentligt dyrare. Det skulle i många fall leda till kraftiga höjningar av avgifter i bostadsrättsföreningar och vägsamfälligheter. Kanske skulle det leda till förslag om att gå tillbaka till ideell styrelse. Om det i praktiken fungerar hyggligt är nog många beredda att acceptera situationen, även om en styrelse gör en del misstag, för att det är så mycket billigare.P phälle skrev:
Där har vi verkligheten tror jag. De flesta håller huvudet lågt så man själv slipper arbeta med föreningen. Går man inte på årsmötet så riskerar man inte att bli vald till något.K klimt skrev:
Hos oss har avgiften stegvis höjts till 2000 kr per år och det är en summa som börjar kännas i vissas plånböcker när den ska betalas på ett bräde. Samtidigt ser de samma gamla vinterväghållningen som alltid. Så vi hade faktiskt en mindre invasion på senaste årsmötet. En viss känsla av allvar och krismedvetande infinner sig. Det svåra är att omsätta den till löpande arbete lett av styrelsen...
Problemet är väl att dom flesta som är med i föreningar "vet" hur föreningen ska drivas men värjer sig för att lägga någon tid eller arbete för att få det att fungera. Utan dom väljer in dom som inte har en aning om vad det innebär för att sedan klaga på dom som dom valt in.
Och föreningarna, och dess medlemmar, får den styrelse dom förtjänar
Och föreningarna, och dess medlemmar, får den styrelse dom förtjänar
Ett inte helt ovanligt fenomen är att styrelser och medlemmar saknar full insikt i hur kostnader skall periodiseras. Man utdebiterar årligen kostnader för anläggningens drift men inte för framtida investeringar. Efter tjugo år finns ett uppdämt upprustningsbehov. För att klara av detta ökar den årliga utdebiteringen med avsevärda belopp. 1 000 kr/år i 9 år och 11 000 kr år 10 skapar mer gnissel än 2 000 i 10 år?
Njaaa, jag tror inte att det är så illa. Däremot tror jag inte att det är osannolikt att de som har full insikt i styrelsearbetets komplexitet drar sig för att ta på sig uppdraget. Inte beroende på lättja utan beroende på att de tvivlar på att de mäktar med uppgiften.E elmont skrev:
En styrelse/ordförande i samfällighet som gör allvarliga fel är rättshaverister.P phälle skrev:
En medlem vilken som helst har rättigheter och kan klandra felaktiga beslut till mark & miljödomstolen som då kan tillsätta en
syssloman som tar över om styrelsen inte sköter sitt uppdrag enligt lag.
Medlemen är ej rättshaverist!
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 926 inlägg
Nej, en rättshaverist är någon som har (haver) rätt eller tro sig ha det och driver sin sak in absurdum. Styrelsen kan mycket väl ha och/eller göra fel utan att vara rättshaverister.
Själv tycker jag inte sällan synd om rättshaverister. De har ofta nästan rätt, men har svårt att kompromissa och tänka sig en annan lösning än precis den de själva vill ha. Och då kan resultatet ofta bli väldigt dåligt istället. Så samtidigt som man lider med dem är de ofta väldigt svåra att ha med att göra.
Själv tycker jag inte sällan synd om rättshaverister. De har ofta nästan rätt, men har svårt att kompromissa och tänka sig en annan lösning än precis den de själva vill ha. Och då kan resultatet ofta bli väldigt dåligt istället. Så samtidigt som man lider med dem är de ofta väldigt svåra att ha med att göra.
Menar du att om den som blir bestulen på något eller drabbas av inbrott och anmäler detta till rättsväsendet då blir en rättshaverist?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 926 inlägg
Nej, och det var inte heller det jag skrev. Men jag menar att om någon exempelvis blir bestulen på en cykel för en tusenlapp utöver att anmäla det till polis och försäkringsbolag också lägger tid och resurser på att själv leta efter cykeln, kanske anmäla misstänkta grannar som tips till polisen, hittar cykeln eller vad man tror är cykeln, blir besviken på när polisen lägger ned utredningen i brist på bevis, själv driver saken till domstol och gärna överklagar friande domar i flera led – då har vi med en rättshaverist att göra.
Notera att personen inte behöver ha fel i sak, men mängden energi som läggs på att hävda rätten är oproportionerlig i de flestas ögon. Och är bevisläget svagt förlorar förmodligen rättshaveristen också, vilket utöver den första oförrätten kan skapa ett hat eller förakt mot rättssystemet också.
Notera att personen inte behöver ha fel i sak, men mängden energi som läggs på att hävda rätten är oproportionerlig i de flestas ögon. Och är bevisläget svagt förlorar förmodligen rättshaveristen också, vilket utöver den första oförrätten kan skapa ett hat eller förakt mot rättssystemet också.