Ska inte sabba tråden..L Lilak skrev:
Men jag har varit med om dödsolycka..
inblandad i bränder där det kunnat gå lika illa.. svårt brandskadad själv för ca 5 år sedan i år... allt hår i ansiktet inkl på huvudet bort bränt... Fick brännskada på bröstet och på armarna..
i dödsolyckan så dog grabben i min famn..
visst fanns stöd för psyket.. Men ändå inte..
Jag hade då en höggravid sambo.
Så för de båda var jag tvungen att vara stark.. Och fortsätta..
från landstingets sida.. Blev jag bemött med att du är man, svälj det och gå vidare..
Det var tufft i början... Sedan kom åtal... Då blev det riktigt jobbigt... allt rasade..
sen kom branden.. Och vände upp och ner på allt igen.. sen fler bränder dock ej hemma på gården.. Men jag har varit lika involverad även där.. från släckning till uppstädning och stöttning... När andra förlorat allt.
psykisk ohälsa är inte en synbar sjukdom, och på de man inte ser att något är fel... Kan det vara gränsen mellan liv och död..
Det måste finnas stöd och acceptans om att det är okej med att må dåligt..
Nja inte ska du skämmas för det.Fario skrev:
Så länge du gör så gott det går att forska i hur fisken har rest till frysen och vilka märken som är bäst för klimatet så har du tagit ditt ansvar när du köper dessa..
Jag tyckte mest att den såg så blek ut på bilden. Och det är ju oftare den vilda som inte är uppfödd med massa färgämne bara för att det ska se aptitligt ut. Jag äter givetvis helst egenfångad, men ibland slinker det ner köpefisk här också. Men här i sundet nappar då och då både lax och öring.
saknar tiden då man kunde få laxöring i ljusnan. men de har jobbat hårt med att utrota den i ljusnan från Härjedalen och ner..Blodsoppen skrev:
Så nu får jag nöja mig med gös, gädda, abborre, mört, brax mm..
gädda åt jag ganska ofta innan jag träffade frugan... hon tycker inte om det...
Fruktansvärt tråkigt att höra att du har behövt uppleva allt det hemska. Beklagar verkligen!Maskintok skrev:
Det gör det ännu tråkigare att du inte blev tagen på allvar av vården. Det är tyvärr inte helt ovanligt att psykiska åkommor inte tas på allvar, även om det är på väg åt rätt håll. På den fronten måste ALLA hjälpas åt. Det ska inte vara konstigare att söka vård för psykiska åkommor, än för ett brutet ben.
Har själv suttit i många, många timmar och hållit en ung person i handen, för att personen inte skulle riva sönder sin kropp med sina naglar.
En annan person fick jag hålla ihop handlederna på, för att undvika att personen skulle förblöda. Den personen hittade jag sittande framför TV:n, med händerna under en filt där hen med en keramikskärva fullständigt förstört sina handleder.
En morgon kom jag in på en sal och hittade en person som, ensam, i mörkret ganska nyligen hade avslutat sitt liv.
Deras ångest och extremt dåliga mående var självklart i allra högsta grad verkligt.
Vi måste bli bättre på att fånga upp dessa personer i ett tidigt skede, både samhället i stort, och vi som individer.
Tack och dina minnen är minst lika om inte värre..L Lilak skrev:
Jag har dock en typ av utbildning som hjälpt mig genom livet och även detta..
Men alla har vi gränser för vad vi klarar av..
tydligen har jag inte nått min ännu.. Men vem vet när det sker..
Tack för dina insatser.
ta hand om dig.
Redigerat av moderator:
Det finns en del bra förolämpningar ur Kapten Haddocks vokabulär:Maskintok skrev:Nä men.. kan du inget annat ord
primat eller neandertalare kanske?
bonnlurk, läbbiga skurk, förbannade parasit..
pest och piss, senapsgas, förbannade jävla as...
T.ex. krabbsaltade tångräka, alabasterskalle, kräkvinspimplare, rullsvansapa och skabbhals.
Samla på dem tills de behövs.
Inser nu att det inte alls framgår av mitt inlägg, men inget av detta har jag upplevt i mitt privatliv.Maskintok skrev:Tack och dina minnen är minst lika om inte värre..
Jag har dock en typ av utbildning som hjälpt mig genom livet och även detta..
Men alla har vi gränser för vad vi klarar av..
tydligen har jag inte nått min ännu.. Men vem vet när det sker..
ta hand om dig.
Jag har valt ett jobb där det tyvärr ingår att råka ut för liknande händelser. Jobbar i den psykiatriska slutenvården.
Hittills har jag inte haft problem att hantera det.
När det varit jobbigt på jobbet, väljer jag att i bilen på väg hem lyssna på hög musik. Väl hemma ger jag mig en timma att fundera, rannsaka mig själv och ibland gråta som fan, innan jag sover. Sen pratar jag mycket med familj och nära vänner.
Hur jag skulle ha klarat av mina, eller dina upplevelser, om det varit privat, har jag, (tack och lov), ingen aning om.
Något jag lärt mig är att ingen ska ta sin psykiska hälsa för given.
tog Magnus och brasse istället..P pmd skrev:Det finns en del bra förolämpningar ur Kapten Haddocks vokabulär:
T.ex. krabbsaltade tångräka, alabasterskalle, kräkvinspimplare, rullsvansapa och skabbhals.
Samla på dem tills de behövs.
svordomsvisan
En tråd om bara potatisskal skalar nog dåligt.Alfredo skrev:
Jag förstod det.L Lilak skrev:
därför jag skrev tack för dina insatser
För att återgå till mat. Jag skulle vara tjock som en tunna om jag åt alla era rätter med grädde, smör, ost, creme fraiche mm....
Är det verkligen någon som äter så nu förtiden? (Undantag för riktiga kroppsarbetare.)
Är det verkligen någon som äter så nu förtiden? (Undantag för riktiga kroppsarbetare.)
min fru och mina barn.Hemmakatten skrev:
Jag är inte inräknad... (tydligen, om jag inte misstolkat)
Gjorde du tacosås på salubrinspriten?Maskintok skrev: