Sveriges Arkitekter kritiska till att slopa krav om bygganmälan på komplementbostäder
I princip vad som helst som inte föll byggnadsnämnden i smaken tänker jag. I 1874 års byggnadsstadga finns dock en massa detaljregleringar listade i förordningstexten kring utformning som måste följas. T ex den här kan jag ibland tycka var synd att man tog bort med alla plastigt kritvita hus som idag uppförs till föga för omgivningen:K karlmb skrev:
Vad sedan byggnadsnämnden prövar vid en bygglovsansökan är vid tiden reglerat som ett mycket brett mandat:
Jag utgår från att man kunde ha synpunkter på storleken på fönstren. Just fönster och dagsljus var man säkert extremt intresserad av 1874 med tanke på att det fördaterar elektrifieringen och vårt land är mörkt större delen av året.
https://www.boverket.se/contentasse...2d6ab2eb7/1874-byggnadsstadga-brandstadga.pdf
Kan det ha varit en mer fungerande demokrati som gjorde att det trots allt sällan uppfördes anskrämlighet ens i närheten av dagens missfoster?Claes Sörmland skrev:
Att byggnadsnämndens ledamöter ville kunna se folk i ögonen.
Eller var det snarare byggherrarna som hade en högre lägstanivå?
Jag tror det snarare var tvärt om avseende demokratin.K karlmb skrev:
Liten personlig frihet, en starkt kollektivistiskt samhälle, starka (nästan preussiska) hierarkier, nära kontakter inom stadens elit (de som byggde eller bestämde över byggande), en konservativ äldre byggtradition och kunniga hantverkare (från skråväsendet) som visste vad de gjorde inom ramen för hur traditionen bjöd på att saker skulle göras inom hantverket.
När sedan byggnadsstadgan reformeras i steg, t ex med 1931 års uppdatering i ett första steg och sedan 1947 års byggnadsstadga så handlar det mycket om att föra över kontroll av tätortsbebyggelsen från det privata till det offentliga. Tidigare hade ju privata aktörer kunnat anlägga tätorter som de ville i icke detaljplanerade områden (Tänk villastäderna förbundna med spårbunden trafik med Stockholm som exempel). Men det blev för glest tyckte staten. Det slutar med att man förbjuder tätortsbyggnation utan att stads- eller byggnadsplan först har upprättats för att helt ta kontroll över vad man upplever är en rörig samhällsbyggnad. Det är under detta paradigm vi fortfarande lever. På 70-talet ryker även friheten att bygga utan lov på landsbygden.
Många (de flesta?) länder fungerar än i dag mer som det @Claes Sörmland beskriver. Det bygger på att individuella yrkes- och tjänstemän har stor autonomi, rätt att bedöma/fatta beslut samt större ansvar. Dessa har ofta särställning i samhället tex som i UK med deras royal charter för vissa yrkesorganisationer. Där har tex arkitekter rätt vidimera dokument för typ pass och liknande! I egenskap av arkitekt har man en juridisk särställning och liknar det som i pbl kallas sakkunnig. Man har också krav på hur man gör business och måste vara extra ansvarsfull.
Detta sätt att organisera samhället leder till ett skikt av professionella man måste anlita för att röra sig. Tänk på hur jurister används i USA tex. men även vilken roll läkare har i vissa länder. När det fungerar så krävs ofta en arkitekt för att skicka in bygglov och dessa har mer ansvar. De som beslutar om bygglov är mer resonerande och "subjektiva", de agerar utifrån sin utbildning och expertis mer än tydliga regler. Som Claes beskriver öppnar det för elitskikt och korruption men också, kanske, för duktiga experter.
I sverige är reglerna för bygglov rätt enkla och möjligheterna att ge avslag är teoretiskt rätt begränsade även om de i praktiken är större.
Sveriges lösning är absolut ett försök att göra det hela mer demokratiskt och rättssäkert. Om det är resultatet är kanske mer osäkert men det sätter definitivt stopp för ett skikt av "professionella" som annars skulle dra in mycket pengar på processerna.
Detta sätt att organisera samhället leder till ett skikt av professionella man måste anlita för att röra sig. Tänk på hur jurister används i USA tex. men även vilken roll läkare har i vissa länder. När det fungerar så krävs ofta en arkitekt för att skicka in bygglov och dessa har mer ansvar. De som beslutar om bygglov är mer resonerande och "subjektiva", de agerar utifrån sin utbildning och expertis mer än tydliga regler. Som Claes beskriver öppnar det för elitskikt och korruption men också, kanske, för duktiga experter.
I sverige är reglerna för bygglov rätt enkla och möjligheterna att ge avslag är teoretiskt rätt begränsade även om de i praktiken är större.
Sveriges lösning är absolut ett försök att göra det hela mer demokratiskt och rättssäkert. Om det är resultatet är kanske mer osäkert men det sätter definitivt stopp för ett skikt av "professionella" som annars skulle dra in mycket pengar på processerna.
Kostnaderna för arkitekter och jurister är nog lägre i sverige än de flesta länder.K karlmb skrev:
Angående byggkostnader tror jag faktiskt det kan ha med avsaknaden av ett professionellt skikt att göra. Byggherrar och byggföretag hamnar nämligen i direkt kontakt utan ett medlande skikt professionella. I sverige har det fått den konstiga konsekvensen att stora byggherrar litar och lyssnar helt på byggföretagen. Dessa parter har ju motsatta intressen! Då är det inte så konstigt om det blir som byggföretagen vill och kvaliteten sjunker och priserna ökar.
Som @Marko Koistinen skriver kanske de ändringar som tråden beskriver på sätt och vis är ett steg mot att yrkeskunnigas underlag blir viktigare igen när den kommunala granskningen blir svagare.
Jag tror du fångar ett kulturellt fenomen i Sverige som förklarar så mycket här, t ex våra höga byggkostnader.makhno_ skrev:
Sverige är ett land där man litar på varandra. I grunden är ju detta väldigt värdefullt för samhället, var det inte statsvetaren Oscarsson som kallade det "Sveriges guld"? Den höga tilliten får Sverige att bara funka på något informellt sätt som är svårt att beskriva eller förstå utifrån internationellt perspektiv. (Boy har jag många utländska kollegor som ägnat hela sin tid här att slita sitt hår över att förstå och provoceras av denna kultur.)
Den gör att vi älskar win-win-situationer och vi letar och läser in dem överallt och skapar samarbeten med win-win-konceptet som grund. Men det ger ju också effekten att när man inte är i en win-win-situation i sak, att det som du skriver i sak råder motsatta intressen, vet vi inte hur man ska hantera det. Vi låtsas då som att det inte finns en intressekonflikt. Man för inte upp intressekonflikten till ytan, utan man låtsas att den inte finns. Skulle någon göra det så straffas den med att anses vara oresonlig och om det krävs så fryser man ut personen. Eller så händer absolut inget för det är för jobbigt att hantera intressekonflikten om den blir för uppenbar, man orkar inte förhandla med hårda puckar.
Min erfarenhet från att verka i t ex Tyskland är att där gör man rakt motsatt, tyskarna är som små målsökande torpeder som ägnar hela sin tillvaro åt att leta efter intressekonflikter och friktion. Man skyddar sitt intresse. Sen förhandlar man om detta med de motstridiga intressena på bordet och om nödvändigt, nedgör den svagare parten.
I ett scenario med Sveriges kultur lastar man över kostnaden som uppstår på en tredje part som inte är närvarande, t ex som man gör när man bygger bostadsrättsföreningar. Skär på byggkvaliteten och höjer priset. Allt kan gömmas genom att köparna, de framtida och ännu okända bostadsrättshavarna, inte har en aning och inte klarar av att värdera "dolda" lån som föreningen har. Eller som du skriver, byggherren räknar (naivt) med att byggföretagen gör vad de ska på bästa sätt och till den kostnad som är skälig.
Vilken helhet? Vad menar du med fungerar?
Att kommunen ska ansvara för vägar och VA i tättbebyggt område är inga konstigheter men varför ska de ha detaljerade åsikter om vad jag bygger på min fastighet? Avstånd till fastighetsgräns (av brandskäl), maxhöjd (för att undvika alldeles för extrema byggen som skuggar grannarna) och verksamhet (inga oljeraff i villaidyllen) räcker ganska bra. Att hålla på och reglera fasadmaterial, färg, fönster och sånt är bara trams. Ja, en del människor kommer bygga fula saker. Det får man hantera.
På vilket sätt skulle det bli skit? Tänker du att alla skulle smacka upp en bostadsbarack för statare i sin trädgård? Det tror inte jag. Det är till och med väldigt osannolikt att det skulle bli så.
Varför?
Jag förstår inte alls vad det har med något att göra. Verkligen inte alls.
Stadsplanering har funnits i ungefär 4000 år. Mänsklig bebyggelse har alltid betraktats som kultur. Städer och byar har byggts enligt olika principer som har både praktiskta och estetiska/kulturella funktioner.tommib skrev:
Jag vet inget om dig och var du bor eller har rest men nästan alla känner till städer eller byar de tycker är vackra eller trevliga på annat sätt. Denna trevlighet kommer ur stadsplaneringen, arkitekturen och dess relation till platsen och samhället.
Om man sitter i ett perifiert villaområde eller på en plats där villatomter under lång tid styckats av ur ängar och skog kanske man inte tänker så mycket på hur vacker bebyggelse kan vara. Villan ses som en egen bubbla där man skall leva sitt liv efter man kört in i garaget. Om man besökt äldre stadsnära villaområden borde man veta att miljön där ofta är väldigt trevlig. Kvaliteterna kommer ur principerna för bebyggelsen. Försvinner reglerna för bygglov etc försvinner platsens kvaliteter.
Under sommaren har jag varit "hemma" där jag växte upp. Det är lantligt med hus längs vägar, inte villakvarter. En rätt okänslig miljö med hus från många olika decennier från traditionella gårdar via egnahem till fabriksvillor. De senaste 15? åren har äldre hus byggts ut på de mest okänsliga sätt med rätt groteska volymer som resultat. Det har också tillkommit massor av små attefall etc. byggnader på många tomter. Hus som byggs idag bygger direkt alla dessa extrabyggnader så tomten ser ut som kaos redan dag 1. En plats som var rätt vacker är nu väldigt skräpig.
HOA's har insett betydelsen av övergripande principer för att skapa trevliga livsmiljöer. Svenska bygglovsenheter är återhållsamma i jämförelse och tillåter större mått av individuellt uttryck.
Det går att upprätta enkla principer för ny bebyggelse som resulterar i en bra balans mellan del och helhet. Jag har själv varit med och tagit fram sådana för städer i sydostasien. Det pågår även en diskussion i Schweiz där man experimenterar med principer för bebyggelse som är friare än traditionell stadsplanering. Då krävs främst enkla men hårda principer för allmän plats och en modell för gata/park etc som är urban. Jag har arbetat med frågan både akademiskt och yrkesmässigt.
Det går att omvandla befintlig bebyggelse också men det är svårare att hitta principerna och resulterar förstås i att existerande kvaliteter försvinner. Har en plats så låg kvalitet att inget är värt att bevara är det förstås en bra väg framåt.
De anskrämligheter du sett är ju tillkomna när vi har bygglov.
Det finns mer kausualitet mellan trevliga områden och tiden utan annat än lösa stadsplaner.
Att en del fina områden nu får utbyggnader beror ju mer på att alla vill bo där men husen är lite för små för deras plånbok initialt. Så de har köpt för litet eller byter inte upp sig när barnen kommer pga bristen på dessa områden och därmed priserna.
Så det mer ekonomiska förhållanden än bygglov som ger dessa förtätningar.
Håller med om ett stort problem är att de gamla husen är för små. Här i en småort i Sörmland är många av husen från 1900-talets första halva så små att de inte går att bo i. När de äldre dör, antingen ett äldre par eller en ensam äldre så går de nedgångna byggnaderna inte att sälja för nytt boende. Det skulle underlätta om man kunde bygga ut dem rejält utan fördyrande bygglov. Fastighetspriserna här ute tillåter inte den kostnadsnivå som bygglov har idag. Men måste få kunna bygga själv utan tekniska konsulter som skickar dyra fakturor.
Tror jag det här är en lösning i en Stockholmsförort med 12-miljoners villor? Knappast. Där finns lönerna från två arbetande som drar in mellan 150 och 200 kr i månaden tillsammans och man vet inte hur man håller i en hammare.
Jag tror på differentierade bygglovsregler där man kan ställa höga krav på fastigheter i storstad och tät bebyggelse och men där en småort i Sörmland kan lämnas fri. Återinför stadsplaner och byggnadsplaner och liberalisera rejält för fastigheter inom byggnadsplaner. Utom plan kan vi göra det ännu friare, inte som nu, öka regelbördan för dessa fastigheter.
Tror jag det här är en lösning i en Stockholmsförort med 12-miljoners villor? Knappast. Där finns lönerna från två arbetande som drar in mellan 150 och 200 kr i månaden tillsammans och man vet inte hur man håller i en hammare.
Jag tror på differentierade bygglovsregler där man kan ställa höga krav på fastigheter i storstad och tät bebyggelse och men där en småort i Sörmland kan lämnas fri. Återinför stadsplaner och byggnadsplaner och liberalisera rejält för fastigheter inom byggnadsplaner. Utom plan kan vi göra det ännu friare, inte som nu, öka regelbördan för dessa fastigheter.
Var det billigare förr, och var kompetensen på folk som man anlitade för den sortens hjälp högre då?
Attefallshus gör områden mindre homogena. Speciellt villamattor som består av hundratals exakt likadana hus.
[Edit: stafvel]
Redigerat: