199 162 läst ·
3 088 svar
199k läst
3,1k svar
Svenska språket
Mark Levengood talar finlandssvenska på det viset som det talas i överklassen i Helsingforstrakten. Absolut fritt från finsk brytning eller accent. Däremot kan man kalla det för en dialekt med spår av finsk påverkan.O skrev:
Jag kan inte bedöma det. Men det skulle ju kunna vara så.
Alltså att en person som talar finlandssvenska har en finsk brytning kan inte vara direkt ovanligt. Däremot är det antagligen väldigt få svenskar som klarar att upptäcka det. Däremot klarar nog ganska många att identifiera någon som talar engelska med göteborsk eller skånsk brytning.
Jo att ML talar finlandssvenska är tydligt för en svensktalande svensk (med lite koll), men om han har en finsk brytning eller inte är som sagt knepigare att höra. Jag är nyfiken kan du eller någon annan i tråden avgöra det?
Totalt annorlunda än min finlandssvenska.
Diversearbetare
· Göteborg
· 11 440 inlägg
Vägen i grannskapet har hetat så i åtminstone 150 år. Med versalt ”S”. Det finns på gamla kartor och den här vägen gick till ”utmarkerna”. Det är alltså vägar i Göteborg som leder via en gård till strandbrynet. Inte stranden i sig.Magnus E K skrev:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
och på den andra skylten
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Edit: men jag tror att du referererar till det här stycket från Lantmäteri
Stor och liten bokstav i flerordiga namn
I flerordiga namn skrivs som regel bara den första leden med stor bokstav: Göta kanal, Torhamns udde, Åkers styckebruk, Närlunda gård, Mariedals slott, Drottningholms värdshus, Karolinska sjukhuset, Stockholms universitet, Sernanders väg, Gamla landsvägen, Gröna stigen, Lilla torget, Lugna gatan, Smista allé, Södra vägen.
Några kommuner, bl.a. Stockholm och Göteborg, har i strid mot denna regel genomfört skrivning med stor bokstav hos alla led i flerordiga namn, t.ex. Karl XII:s Torg, Klara Strand, Olof Palmes Gata. Ett en gång olyckligt fattat beslut har här visat sig svårt att ändra, i huvudsak av ekonomiska skäl.
Redigerat:
Tack för hjälpen. Det ante mig.H heimlaga skrev:
Min poäng är att man faktiskt kan tala finlandssvenska med finsk brytning.
Dvs att det inte finns något motsatsförhållande. Alltså att det måste vara antingen eller, som många i Sverige verkar tro. Precis som man som finsktalande kan lära sig svenska som den talas i Stockholm eller Göteborg kan man lära sig svenska som den talas i Helsingfors eller Wasa och därmed ha en svenska/finlandssvenska/stockholmska/göteborska/helsingforssvenska/wasasvenska med finsk brytning.
Frågade en vän som höll på sånt i forntiden…Intet skrev:
Lubba - t ex skjuta ärtor på folks fönster, använda familjens tv-fjärr för att konfundera grannarna när de försökte kolla på tv
Kuta - smällare i varierande storlek, alla andra dumheter…
Allt ovan återberättat för mig, självklart ingen aning själv 😇
Ja här i trakten (landsbygden en bit från Vasa) finns del inflyttade finnar som talar vår svenska dialekt med finsk brytning. Precis som man kan få höra vår dialekt med vietnamesisk eller bosnisk (serbokroatisk) eller ukrainsk brytning ur munnen på andra invandrare.O skrev:
Tack för hjälpen. Det ante mig.
Min poäng är att man faktiskt kan tala finlandssvenska med finsk brytning.
Dvs att det inte finns något motsatsförhållande. Alltså att det måste vara antingen eller, som många i Sverige verkar tro. Precis som man som finsktalande kan lära sig svenska som den talas i Stockholm eller Göteborg kan man lära sig svenska som den talas i Helsingfors eller Wasa och därmed ha en svenska/finlandssvenska/stockholmska/göteborska/helsingforssvenska/wasasvenska med finsk brytning.
Vi har flera språkljud i vår svenska dialekt som är nästan omöjliga att lära sig uttala för en finne.
Ja, bokstaven b förekommer i det finska alfabetet (som är identiskt med det svenska) men i dagligt tal är bokstaven b ovanlig. Därför hör man personer med finska som modersmål som säger "para" när de menar "bara" - därtill kort a-ljud.H heimlaga skrev:
Efter att jag flyttat ner från Norrland. Var jag in på en mack och frågade efter något rengöringsmedel som skulle hjälpa mot kusarna på vindrutan. Så tittade de väldigt konstigt på mig och undrade om jag verkligen bara behövde en spray och inte en ny vindruta, eller bil.P PappasHammare skrev:Jag(=fd Stockholmare) sa en gång, i Helsingör, till min skånska flickvän(nu fru) att det det var många 'pirror' på torget. Alla fraktade ölflak till färjan.
Hon tittade på mig och frågade tyst. "vad sa du"?
Pirra på skånska är något man gör oftast i sovrummet med sin partner.......
Och liknande
Fruns stockholms kollega tyckte det var roligt att bolla ideer med sina danska kollegor. Men frun stoppade henne och sa att man bollar inte med danska kollegorna.
Här blev det dubbelfel. Först roligt och sen bolla. Bolla är också det man gör i sovrummet med partnern.
Just det 'sovrums ordet' finns även på norska som 'pula' som vi i sverige gör med prylar och annat. Pula med bilen ......
I Norrland, delar av i vilket fall. Är kusar insekter och inte havremoppar. Beroende på sammanhanget ivf.
Svensken undrar hur man startar maskinen och finnen säger "Men para ryck på nappen!"A Abies koreana skrev:
(I våra svenska öron låter det avigt men vi har lärt oss att koda av deras brytning. Vi är vana vid detta. Nu har vi en s k utmaning med hundratals nya brytningar.)
Ryck nappen från ungen så skall du höra att motorn startar alldeles utmärkt.H hovapettson skrev:
Som de som "joppat på kummifapricken" hela livet.H hovapettson skrev:
I min dialekt är det framför allt de tre olika sje-ljuden som är omöjliga för finnar. De som för många rikssvenskar har flutit ihop till två ljud eller nästan till ett.A Abies koreana skrev:
Längre norrut är det dessutom dz (dzera=göra) och längre söderut är det kv (kvit=vit).
När en finne har bott har i svenskbygden och delvis talat svenska i vardagen i 10-15 år brukar både b och p börja låta rätt. Med åren kommer också olika konsonantkombinationer. Men de tre österbottniska sje-ljuden och det nordösterbottniska dz de fattas som en tydlig brytning för nästan alla som är födda finnar.
