199 451 läst ·
3 090 svar
199k läst
3,1k svar
Svenska språket
Medlem
· Blekinge
· 12 585 inlägg
Det är bara at beklaga. Själv har jag en viss känsla för svenska språket. Man häger ju här. Så när jag stöter på personer som håller på och lär sig och skillnaden i kunskapsnivå är uppenbar brukar jag vilja hjälpa till. Det dyker alltid upp något ord eller någon fråga som blir en bra ingång till att fråga om de vill ha min hjälp när jag noterar fel och missar eller bara förklarar något. Ännu har ingen tackat nej till hjälp.T Thomas_Blekinge skrev:
Det förstår jag.T Thomas_Blekinge skrev:
För jag själv har fått hjälp på samma sätt med andra språk. Det är väldigt lärorikt.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 24 107 inlägg
Det avslutades tyvärr typ ett år efter att det påbörjades. Det var för svårt att konsekvent skriva dom för mig, jag har trots allt skrivit de/dem i många decennier. Minns inte om det var de eller dem jag oftast glömde ”rätta” till dom, men det var bara det ena som var svårt minns jag. Finns nog dokumenterat i tråden.P pmd skrev:
Jag är ingen språkpolis (om än en besserwisser), så jag lägger rätt lite tid på att rätta folk. Men förmodligen lägger jag mer än försvarbart med tid åt gliringar till sådana som borde veta bättre.P pmd skrev:
För egen del, som förortsbarn i Stockholm hade jag motsvarande problem med var och vart. Om jag lärde mig göra rätt av mig själv, min pappas tjat eller analogier till tysk grammatik vet jag inte, men gissar på en kombination av de två senare.
Så jag tror nog tjat kan ge effekt i det lilla i rätt miljö, men håller med om att det är en sannolikt meningslös kamp.
Enig.P pmd skrev:
Tja, eller så stör vi oss på vår egen förflackning också, eller måste anstränga oss att skriva på vad vi själva anser vara ett ogrammatiskt sätt. Jag vet inte om det är bättre faktiskt.P pmd skrev:
Jag är allt mindre säker på att jag fortfarande tycker så. Jag tänker att det kan få vara nästa generations problem.P pmd skrev:
Men nu när du lyft frågan ska jag nog ta och leta upp lite nyare texter av Lena Lind Palicki och se om hon hållit i eller om det var en fluga även i den akademiska språkvården.
Edit: Hon verkar fortfarande skriva dom, även om jag först lurades av ingressen här, men den har hon nog inte skrivit själv. https://www.svd.se/a/580y6K/striden-om-ostbagar-tatnar
”Ord som keso, tabasco och tetra har ändrats eller tagits bort från ordlistor, eftersom de är varumärkesskyddade.”
”Därför har dom krävt ett tillägg”
För er som inte vill tröska igenom fyra år gamla inlägg var alltså Lena Lind Palicki (då chef för Språkrådet) den språkvetare jag tog rygg på i mitt dom-experiment. Senast skrev hon visst om det här: https://www.svd.se/a/wrr6xd/inte-sa-latt-att-veta-om-de-eller-dem-ar-ratt
Redigerat:
Det konstateras då och då att "nästa generation" läser mindre och att det blir mindre och mindre. Om man inte blir utsatt för förra generationens språk tycker jag mig ana att resultatet blir ett nytt språk. Alltså många nya ord för sådana som redan existerar, men är okända.Nötegårdsgubben skrev:
Jag försöker i så hög utsträckning som möjligt läsa på originalspråket. Vilket i denna kontext innebär så som Hjalmar Söderberg, August Strindberg, Karin Boye, osv. skrev. Alltså inte den "nya moderniserade" versionen. Det ger en förståelse för språket och miljön som är svår att få på annat sätt.
Man kan tycka vad man vill om "kulturkanon" men nog läser man för lite och för lite svensk litteratur i skolan för att språket skall behålla det gamla tillsammans med allt nytt och bli rikare.
Bara en fundering i samma riktning.
Hur svenska språket fungera var inte något som lärde ut speciellt mycket mär jag gick i grundskolan, men jag insåg så småningom hur det låg till. "Vart" kan ses som en sammandragning av "var åt", även om den etymologin kanske inte alla lingvister håller med om.Nötegårdsgubben skrev:
Nötegårdsgubben skrev:
Jag har upptäckt att jag ibland faller tillbaka till "de/dem" utan att jag tänker på det. Då har jag ingen direkt lust att gå igenom texten för att "rätta" den. Om jag däremot har börjat med "dom" så är det lätt att fortsätts. Det blir nog olika varje gång.Nötegårdsgubben skrev:
Min åsikt i ärendet är kanske lika velig som din. 😉
Den som jag har märkt av mest när det gäller "dom" är Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen. För något år eller två sen meddelade han läsarna att han skulle övergå helt till "dom" (och motiverade det). Han skriver ganska mycket i Språktidningen så det märks förstås.Nötegårdsgubben skrev:
Jag börjar faktiskt vänja mig. 🙃
Det är en ganska bra artikel!Nötegårdsgubben skrev:
Man kan, i sammanhanget, anföra, att det äger sin riktighet, att en grad av tillgodogörande även av den i bredare lager förglömda litteraturen kan ha en danande verkan på de yngre i publiken, enkannerligen skolbarnen, samt därtill något inhämta av textens uppbyggnad och språkets möjligheter. Emellertid må denna övning icke tillåtas skymma innehållet, vilket lätt blir fallet, därest författaren hemfaller åt överdriven jädra ordsallad.O skrev:
Det konstateras då och då att "nästa generation" läser mindre och att det blir mindre och mindre. Om man inte blir utsatt för förra generationens språk tycker jag mig ana att resultatet blir ett nytt språk. Alltså många nya ord för sådana som redan existerar, men är okända.
Jag försöker i så hög utsträckning som möjligt läsa på originalspråket. Vilket i denna kontext innebär så som Hjalmar Söderberg, August Strindberg, Karin Boye, osv. skrev. Alltså inte den "nya moderniserade" versionen. Det ger en förståelse för språket och miljön som är svår att få på annat sätt.
Man kan tycka vad man vill om "kulturkanon" men nog läser man för lite och för lite svensk litteratur i skolan för att språket skall behålla det gamla tillsammans med allt nytt och bli rikare.
Bara en fundering i samma riktning.
Angående att de yngre ingenjörerna inte kan skriva rapporter utan fel så underlättar det inte att ordbehandlingsprogrammen som används gärna föreslår särskrivningar eller påstår att det är grammatiskt fel när det inte är det.T Thomas_Blekinge skrev:Alla får väl prata som de vill men man de får väl även acceptera att vissa språkval sticker andra i "ögonen" eller får de att må illa. Om jag strösslar mitt tal med ett otal svordomar eller "lksom" eller "ja men precis" så kan det leda till att andra tycker illa om mig.
När jag kom till Sverige och försökte lära mig svenska i dagligt tal var det ingen som rättade till mig fast jag bad om det. Ingen vågade det och jag skulle ha uppskattat det.
Skolan är ingen språkvårdande institution. Förutom möjligen i svenskundervisningen rättas stavningsfel/grammatikfel inte till. nte så konstigt att vissa av de nya ingenjörerna på jobbet inte ens kan skriva en kortare rapport utan en mängd fel av olika slag.
(Detta i den mån skribenterna väljer att använda stavnings- och grammatikkontroller...🙄)
Kan själv!
· Trelleborg
· 20 297 inlägg
....och alla som tror att Mark Levengood talar svenska med finsk brytning, räck upp handen!
Nåja, det sipprar nog in en del till nysvenskan via Rinkeby.Nötegårdsgubben skrev:
Det är så enkelt att då och då, ja mest hela tiden faktiskt, så börjar det användas ord som är "för bra" för att de inte ska slå rot. Ordet behövs för någon ny sak eller företeelse, ordet beskriver något bättre än förut, kanske kombinerar flera aspekter på ett bra sätt (villhöver, vill jag se i SAOL) osv.
I mångt och mycket produceras nya ord bland de unga, och i alla miljöer, så jag är övertygad om att också arabiska tillför en hel del till språkets utveckling.
