Renoveringsnovis
· Stockholm
· 165 inlägg
Det känns som att ni talar om varandra.ricebridge skrev:
Majoriteten av låneord i standardspråket i svenskan har ju kommit på grund av att ett främmande språk varit det som eliten talat/det som varit härskande kulturspråk: latinska ord och namn (präst, djävul, Bengt, Magnus), sedan lågtyska ord på medeltiden (förvaltning, slott, etc), sedan alla franska ord under 1700-talet (fåtölj, pjäs, byrå), och sen från engelskan idag.
Men sen har såklart slangord alltid kommit från andra språk (tjej, nobba från romani till exempel). Men de är betydligt färre och behåller ofta karaktären av slangord.
Tänker att de exempel du gav från arabiskan inte är slanguttryck.
Oavsett är det ju otroligt frustrerande och samtidigt spännande, för som språknörd får man försöka acceptera att språket är levande och att man, hur mycket man än stör sig, inte kommer kunna stoppa det vid en viss tidpunkt. Det har tagit mig lång tid och jag kan fortfarande inte acceptera när mina yngre kollegor säger "prata med han". Jag försöker dock tänka att nynorska har det så, honom finns inte där, en liten tröst.
Trevlig kväll!
Eller "kaffeolle" som det lite skämtsamt kallades i början/mitten av 90-talet... 😊
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 24 078 inlägg
Jodå, och det var alltså sakligt fel utifrån vad du faktiskt svarade på.
Ja, i alla fall givet mitt antagande att du inte läste vad jag skrev.
Nej, det behöver jag inte, jag känner också till dem. Min poäng var att diskutera finskans marginella påverkan på svenskan över tid ur någon form av status- eller klassperspektiv. Det jämförde jag med en annan stor grupp vars sociala status också är låg och som jag prognostiserar kommer ha relativt låg språklig påverkan över tid, alltså nutida arabisktalande invandrare. Jag utgår från att vi är överens om att ord som funnits i svenskan i ett par–tre hundra år inte kommit med dagens flyktinginvandring.
Jag kan förstås komma att få fel, men händer det så är det inte för att jag missat förekomsten av ord som ”jalla” och ”guss”.
Språket har alltid ändrats och kommer alltid att ändras, visst är det så. Men det innebär inte i sig att alla grupper har lika stor kraft att långsiktigt påverka andra. Vilket skillnaden i fallet med finska låneord i svenskan och vice versa visar.
Kaffepetter är (ju) synonym för kaffepanna så det är inte samma sak...O skrev:
Nyttjandet av engelska ord i svenska samhället kan ge upphov till missförstånd. Det finns en skämtsam "marranbarran" på Instagram som berättade att hon varit på flygplatsen och där stod det lounge, men inte kunde hon hitta eller se någon
Medlem
· Vâstergötlandslän
· 60 inlägg
Det gäller att hänga med och träffa många människor i olika generationer.K Kurtivan skrev:
Vi har inget val om vi vill förstå varandra.
Njut av gemenskapen och var inte självutnämnd språkpolis!
Det är oartigt stt märka ord och det är obehagligt att bli rättad.
Det finns redan olika språkvårdande myndigheter som håller ordning på språket där det är nödvändigt:
Lagar och regler. Myndighetsutövning.
Vården. Skolan/ universiteten. Etc etc.
Det skrivs listor med nya ord och listor med sällan använda ord.
Resten snickrar vi ihop själva beroende på i vilket sammanhang vi befinner oss.
Häng med, som sagt!
Jag tycker att det inte får vara för stora svängningar och förändringar i ett språk - annars så förstår vi inte varandra fullt ut. En viss konservatism tycke jag är bäst. Tar vi danskan som genomgår stora förändringar från generation till generation, till och med jag som svensk hör skillnader. Institutioner är inte de som ska stå för svenskan och olika dialekters bevarande, det måste vi som talare och skrivare av språket göra.
Det sistnämnda tycker jag är en vettig kompromiss. F.ö. hoppas jag att ditt experiment faller väl ut. Det är lönlöst att försöka kämpa emot och rätta alla de/dem-fel. Bättre att folk skriver dom. Det skonar oss andra som får ont i hjärnans språkcentrum av felanvändningarna. Då måste vi som kan bättre föregå med gott (dvs förenklat) exempel.
Medlem
· Blekinge
· 12 565 inlägg
Alla får väl prata som de vill men man de får väl även acceptera att vissa språkval sticker andra i "ögonen" eller får de att må illa. Om jag strösslar mitt tal med ett otal svordomar eller "lksom" eller "ja men precis" så kan det leda till att andra tycker illa om mig.
När jag kom till Sverige och försökte lära mig svenska i dagligt tal var det ingen som rättade till mig fast jag bad om det. Ingen vågade det och jag skulle ha uppskattat det.
Skolan är ingen språkvårdande institution. Förutom möjligen i svenskundervisningen rättas stavningsfel/grammatikfel inte till. nte så konstigt att vissa av de nya ingenjörerna på jobbet inte ens kan skriva en kortare rapport utan en mängd fel av olika slag.