14 802 läst ·
118 svar
15k läst
118 svar
Skadestånd mot barn?
Moderator
· Stockholm
· 57 860 inlägg
Njaa det är väldigt dåligt formulerat (den på kommunen som skrev måste ha IG i svenska), men jag tolkar sista stycket som att alla krav mot elever som är under 18 år skall gå genom rektor mot föräldrarna.
edit, jag läste lite nogrannare nu. Det är som nyfniken säger, helt sanslöst.
edit, jag läste lite nogrannare nu. Det är som nyfniken säger, helt sanslöst.
Nej, nej. Du måste skaffa många barn. Läste just att folk i min ålder inte kommer att ha någon som vårdar oss på "hemmet" när den dagen kommer. Så börja bums. Huset är väl snart färdigt och då måste du ha (många) små barnafötter som trippar på golvet.Mikael_L skrev:
Citerar mitt eget inlägg i början av tråden. Tycker än mer nu efter att ha sett vilka hemsnickrade regler skolor sätter upp att det är viktigt att inte utan vidare acceptera kravet från fritids som D09 fick. Tvivlar starkt att kommunjuristen sett detta. Som förälder förstår jag att det kan vara enklast att betala en 50-lapp och slippa vidare diskussioner. Men i förlängningen undrar jag stilla vart samhällsklimatet är på väg.Hemmakatten skrev:
Redigerat:
Som far till en 2 1/2 åring kan jag bara hålla med.Hemmakatten skrev:
Tillsynsansvaret, som har diskuterats i citat från NJA ovan borde övergå på personalen, eftersom jag definitionsmässigt inte kan se efter den lilla när jag är på jobb.
Dessutom är det inte alltid lätt att fördela ansvar bland barn. När jag gick i skolan (högstadiet) fick vi ersätta en dörr som blivit söndersparkad. Dörren hade varit igenskruvad flera år och jag och en kompis hade skruvat ur några av skruvarna, med 50-öringar, så att bara ett fåtal numera höll den stängd.
Sedan sparkade en annan kille upp dörren och argumenterade för att vi var medskyldiga, eftersom det var lättare att sparka sönder den, då färre skruvar höll den stängd.
Vi skulle betala 300:- var för dörren. Jag och kompisen betalade, sparkaren betalade aldrig, så vitt jag vet.
Noteras bör att inga föräldrar blandades in, eftersom vi betalade.
Jag kan dels tycka det är ett högt pris för några skruvar, men framförallt extremt tveksamt att pressa barn att betala för att slippa inblandning av föräldrarna (jag minns inte om det var så det framställdes, men det var definitivt det vi hörde).
/ Fredrik
Det finns en större fråga i det här, som tydligt märks av trådens utsvävningar, nämligen hur diverse miljöer barn vistas i ska hantera "problematiken" med att barn tycks bli allt stökigare och vårdslösare i de miljöer de vistas i.
Tydligt är att vissa kommuner/skolor (framförallt) försöker hitta på diverse repressiva regler om skadestånd och ersättningsanspråk m.m. för att försöka få fram en poäng till föräldrar och barn om att det faktiskt kostar när de är vårdslösa och har sönder saker (eller gör det av ren jävelskap).
Det är så många olika frågor som väcks när man börjar resonera kring det här så jag tror man kan hålla på i all oändlighet.
- Finns det ett säkerställt underlag på att kostnader för skadegörelse har ökat i säg skolmiljöer? (Och nej, "på min tid var man minsann rädd om sakerna" är inte ett säkerställt underlag...)
- Finns det siffror på vad kommuner lägger på reparationer/skadegörelse och följdaktligen hur mycket av dessa kostnader som är hänförliga till barns oaktsamhet/uppsåt?
- Är detta införande av policies kring skadegörelse en "Björklund-effekt" (det ska vara hårdare tag!) eller är det snarare en frukt av ökad kostnadspress inom alla verksamheter rent generellt? (Kanske båda?)
- Diskussionen om huruvida föräldrar är slappare i sin uppfostran nuförtiden och att det i sin tur gjort att barn är mer vårdslösa med saker rent generellt
- Respekt för prylar rent allmänt, kopplat till "högre välstånd och levnadsnivå".
Man kan som sagt dra diskussionen vidare åt vilket håll man vill. Det enda man kan säga säkert är det finns många teorier men inget definitivt svar.
Däremot vad det gäller juridiken, så blir mitt omdöme, så långt det går att utröna i det aktuella fallet som tråden startades kring, att det fritids det är frågan om här aldrig skulle kunna driva igenom sitt ersättningsanspråk i slutändan om det protesterades mot.
Personligen tycker jag för övrigt det är en viktig principdiskussion även åt andra hållet. Många pratar om att barn ska lära sig sakers värde, uppfostras till att förstå att man får betala om man har sönder nåt osv. Jag är av uppfattningen att det går alldeles utmärkt att lära barn sakers värde utan att börja föra in idiotiska vuxenaspekter som avtal och skadeståndsersättningar och andra dumheter. Det riskerar lika mycket att minska personalens tillsynsansvar och aktiva arbete med att samverka med barnen kring sakers värde och hur man handskas med saker och ting. ("Spela roll om ungarna har sönder det, då kräver vi bara deras föräldrar på pengar för det" -> sarkastisk överdrift, ja, men för att belysa poängen).
Summa summarum, jag skulle aldrig i livet ha betalat, stort som smått, men mitt barn skulle fått det jobbigt på andra sätt för att lära sig konsekvensen av sitt agerande.
Tydligt är att vissa kommuner/skolor (framförallt) försöker hitta på diverse repressiva regler om skadestånd och ersättningsanspråk m.m. för att försöka få fram en poäng till föräldrar och barn om att det faktiskt kostar när de är vårdslösa och har sönder saker (eller gör det av ren jävelskap).
Det är så många olika frågor som väcks när man börjar resonera kring det här så jag tror man kan hålla på i all oändlighet.
- Finns det ett säkerställt underlag på att kostnader för skadegörelse har ökat i säg skolmiljöer? (Och nej, "på min tid var man minsann rädd om sakerna" är inte ett säkerställt underlag...)
- Finns det siffror på vad kommuner lägger på reparationer/skadegörelse och följdaktligen hur mycket av dessa kostnader som är hänförliga till barns oaktsamhet/uppsåt?
- Är detta införande av policies kring skadegörelse en "Björklund-effekt" (det ska vara hårdare tag!) eller är det snarare en frukt av ökad kostnadspress inom alla verksamheter rent generellt? (Kanske båda?)
- Diskussionen om huruvida föräldrar är slappare i sin uppfostran nuförtiden och att det i sin tur gjort att barn är mer vårdslösa med saker rent generellt
- Respekt för prylar rent allmänt, kopplat till "högre välstånd och levnadsnivå".
Man kan som sagt dra diskussionen vidare åt vilket håll man vill. Det enda man kan säga säkert är det finns många teorier men inget definitivt svar.
Däremot vad det gäller juridiken, så blir mitt omdöme, så långt det går att utröna i det aktuella fallet som tråden startades kring, att det fritids det är frågan om här aldrig skulle kunna driva igenom sitt ersättningsanspråk i slutändan om det protesterades mot.
Personligen tycker jag för övrigt det är en viktig principdiskussion även åt andra hållet. Många pratar om att barn ska lära sig sakers värde, uppfostras till att förstå att man får betala om man har sönder nåt osv. Jag är av uppfattningen att det går alldeles utmärkt att lära barn sakers värde utan att börja föra in idiotiska vuxenaspekter som avtal och skadeståndsersättningar och andra dumheter. Det riskerar lika mycket att minska personalens tillsynsansvar och aktiva arbete med att samverka med barnen kring sakers värde och hur man handskas med saker och ting. ("Spela roll om ungarna har sönder det, då kräver vi bara deras föräldrar på pengar för det" -> sarkastisk överdrift, ja, men för att belysa poängen).
Summa summarum, jag skulle aldrig i livet ha betalat, stort som smått, men mitt barn skulle fått det jobbigt på andra sätt för att lära sig konsekvensen av sitt agerande.
Hobbysnickare
· Stockholm
· 61 inlägg
På vår sons (6år) förskola har dom lite samma system som de informerade om när han började.
Ser dom att barn medvetet slår sönder ett tennisrack t.ex så blir dom ersättningsskyldiga och jag tyckte det var bra!
Nu är inte han en sådan som tar sönder saker med flit så jag har sluppit räkningar men enda kruxet jag ser i systemet är om lärarna ser fel, d.v.s. att fel barn pekas ut som skyldig till en trasig pryl..
Ser dom att barn medvetet slår sönder ett tennisrack t.ex så blir dom ersättningsskyldiga och jag tyckte det var bra!
Nu är inte han en sådan som tar sönder saker med flit så jag har sluppit räkningar men enda kruxet jag ser i systemet är om lärarna ser fel, d.v.s. att fel barn pekas ut som skyldig till en trasig pryl..
Så huvudansvaret för dina barn har de i förskola/skola/gymnasium?D09 skrev:Bara för skojs skull... Räkna hur mycket uppfostringstimmar man lägger hemma resp i skolan, dagis etc
På morgonen har man ca 50 min att gå upp, klä på ungarna samt åka till skola, dagis o lämna.
Där är ungarna till ca 17 tiden då man hunnit passera köer etc för o komma hem.
Plocka upp ungarna, hemma vid ca 17:15 Då gäller det att snabbt laga mat, och få i dom detta annars så är cirkusen igång.
Vid ca 18 har man förhoppningsvis hunnit äta och då får ena ungen ( 2åring ) leka lite medans den äldre 7 åringen gör läxor i ca 20 min, sen leker den med sitt syskon medans föräldrarna städar undan mat etc. Vid 19 tiden så är det dags för kvällsmat och sedan ska dom vara i säng vid ca 19:30 - 19:45. Under den tiden ska man hunnit tvätta o bada dom om behovet finns samt allt annat som kan tänkas göras.
Det är med andra ord inte så mycket kvalitetstid för att fostra.
Säger inte att jag inte vill fostra mina barn men man kan inte bortse att om skolan skall ha tillsynen av dessa större delen dygnet då dom är vakna så måste också skolan ta ansvar för hur barnen formas.
Låter man dom göra hursomhelst i skolan så kommer dom också att göra det, samma gäller givetvis det omvända.
Lägg av för fan...
Lärare, pedagoger m.fl. blir ju anmälda för en hel del idag. Det är föräldrarna det är fel på när barn/tonåringar inte förstår när de gör fel.
Det är vetenskapligt bevisat att även om föräldrar inte kan fostra barn 24/7 så är det de som har det största inflytandet hos sina barn.
Ett exempel idag. Vi var på en restaurang och åt lite gott. 3 ungjävlar sprang runt som om det var en jävla lekpark och föräldrarna gjorde ingenting för att de skulle lugna ner sig.
Föräldrar är det som ska börja ta ansvar någon jävla gång.
Har jobbat som fritidsledare, tonåringar visserligen men fy fan vad det finns föräldrar som går under premissen "mina barn, andras ungar". Det märks direkt vad det är för föräldrar kidsen har och hur de är uppfostrade, De som fick ta konsekvenser för sitt handlande var hur goa som helst att ha att göra med. De föräldrar som höll sina ungjävlar bakom ryggen oavsett hur mycket de förstörde på fritidsgården var så odrägliga att det man fick hjärnblödning.Nimajneb skrev:
Redigerat:
Ett olyckligt, men inte särskilt ovanligt resonemang. Tyvärr så kan många av de problem vi ser i dagens skola spåras till detta tänkesättet.D09 skrev:Bara för skojs skull... Räkna hur mycket uppfostringstimmar man lägger hemma resp i skolan, dagis etc
På morgonen har man ca 50 min att gå upp, klä på ungarna samt åka till skola, dagis o lämna.
Där är ungarna till ca 17 tiden då man hunnit passera köer etc för o komma hem.
Plocka upp ungarna, hemma vid ca 17:15 Då gäller det att snabbt laga mat, och få i dom detta annars så är cirkusen igång.
Vid ca 18 har man förhoppningsvis hunnit äta och då får ena ungen ( 2åring ) leka lite medans den äldre 7 åringen gör läxor i ca 20 min, sen leker den med sitt syskon medans föräldrarna städar undan mat etc. Vid 19 tiden så är det dags för kvällsmat och sedan ska dom vara i säng vid ca 19:30 - 19:45. Under den tiden ska man hunnit tvätta o bada dom om behovet finns samt allt annat som kan tänkas göras.
Det är med andra ord inte så mycket kvalitetstid för att fostra.
Säger inte att jag inte vill fostra mina barn men man kan inte bortse att om skolan skall ha tillsynen av dessa större delen dygnet då dom är vakna så måste också skolan ta ansvar för hur barnen formas.
Låter man dom göra hursomhelst i skolan så kommer dom också att göra det, samma gäller givetvis det omvända.
Två vuxna kan inte fostra sina egna två barn samtidigt som de badar dem, tvättar dem, äter ihop med dem, leker med dem etc. Så vi låter EN vuxen fostra trettio ungar samtidigt som de lär dem räkna.
Om man sen går in i detalj på resonemanget ovan: om du nu har för lite tid med dina barn - du har inte tänkt på att spara städningen tills efter barnen har lagt sig? Vad gör ni på helgerna? På loven?
Medlem
· Västragötaland
· 1 035 inlägg
sj6, jag hoppas att du hade vett att ha ett mer vårdat språk när du var i skolan!
Av mitt inlägg är det detta du lägger märke till? Du har inte med att göra hur jag skötte mitt jobb egentligen men jag ska svara. Jag var omtyckt av både ungdomar, föräldrar. kolleger och chef så ja självklart hade jag ett helt annat språk i det jobbet. I mitt nya jobb känner jag mig friare och kan uttrycka mig som jag vill, som den person jag är.mariatherese skrev:
Klicka här för att svara
Produkter som diskuteras i tråden
