Det står säkert i dom flesta anställningskontraktet att du är ersättningsskyldig om du agerar ovarsamt. Sedan så brukar dom flesta arbetsgivare se mellan fingrarna så länge det inte handlar direkt om ett ont uppsåt.mariatherese skrev:
Men att ta för givet att man inte behöver stå för skadorna är naturligtvis helt fel.
Medlem
· Västragötaland
· 1 035 inlägg
Det får stå för dig. Jag hade en fråga.Nimajneb skrev:
Själv har jag ersatt saker som gått sönder i mitt hus när barnens kompisar har varit på besök. Jag skulle aldrig få för mig att kräva föräldern på det. Jag har inte ens talat om det för den andre föräldern. Barn i fritidsåldern brukar nog sällan ägna sig åt skadegörelse.
4 § Den som i fall som avses i 1-3 §§ vållar skada innan han har fyllt arton år skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Lag (2001:732).
Paragrafen reglerar barn och ungdomars skadeståndsansvar. Dessa har ett visst eget skadeståndsansvar men normalt inte lika vitt som vuxnas. Istället görs en skälighetsbedömning där ansvaret anpassas utifrån de faktorer som listas i bestämmelsen, och hur de spelar in i den individuella situationen. Högsta Domstolen har även slagit fast att det inte går att låta barn leva i en bubbla, olyckor kommer att ske när barn leker och allt sådant beteende kan därför inte vara skadeståndsgrundande (se bland annat NJA 1976 s. 458 "Korkbössan").
Om barnet är försäkrat spelar stor roll, och skadestånd ska normalt betalas ut åtminstone så långt som försäkringen täcker det så länge barnet vållat skadan (det vill säga utan att jämkas).
Föräldrar är ansvariga att ekonomiskt svara för de skador barnets vårdslöshet orsakar, men föräldrar har även ett eget ansvar för sitt barns agerande. Om föräldern inte haft tillräcklig tillsyn över sitt barn kan förälderns agerande ses som culpöst och därför skadeståndsgrundande, trots att det är barnet som de facto orsakat skadan. Det handlar då om förälderns vårdslöshet (till skillnad från denna paragraf som rör barnets vårdslöshet) och i den situationen gäller därför som vanligt huvudregeln i 1 § och inte den här paragrafen.
Paragrafen reglerar barn och ungdomars skadeståndsansvar. Dessa har ett visst eget skadeståndsansvar men normalt inte lika vitt som vuxnas. Istället görs en skälighetsbedömning där ansvaret anpassas utifrån de faktorer som listas i bestämmelsen, och hur de spelar in i den individuella situationen. Högsta Domstolen har även slagit fast att det inte går att låta barn leva i en bubbla, olyckor kommer att ske när barn leker och allt sådant beteende kan därför inte vara skadeståndsgrundande (se bland annat NJA 1976 s. 458 "Korkbössan").
Om barnet är försäkrat spelar stor roll, och skadestånd ska normalt betalas ut åtminstone så långt som försäkringen täcker det så länge barnet vållat skadan (det vill säga utan att jämkas).
Föräldrar är ansvariga att ekonomiskt svara för de skador barnets vårdslöshet orsakar, men föräldrar har även ett eget ansvar för sitt barns agerande. Om föräldern inte haft tillräcklig tillsyn över sitt barn kan förälderns agerande ses som culpöst och därför skadeståndsgrundande, trots att det är barnet som de facto orsakat skadan. Det handlar då om förälderns vårdslöshet (till skillnad från denna paragraf som rör barnets vårdslöshet) och i den situationen gäller därför som vanligt huvudregeln i 1 § och inte den här paragrafen.
Fråga 18-02-2007 i SKADESTÅNDSRÄTT
om ett barn på 6 år skadar ett annat barn genom en olyckshändelse på ett dagis , vem är då skadeståndsskyldig??
Svar
Hej!
För att någon skall bli skyldig att utge skadestånd krävs att vederbörande förfarit oaktsamt eller vårdslöst. (2:1 Skadeståndslagen, se http://www.lagen.nu/1972:207) Detta gäller självfallet barn.
Rena olyckshändelser, dvs där ingen kan ses som oaktsam eller vårdslös, omfattas således inte.
Gällande barn finns en specialbestämmelse i 2 kap. 4 § Skadeståndslagen. Personer under 18 år skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.
Rörande paragrafens tillämpning i praxis kan nämnas NJA 1976 s. 121 (skadeståndsansvar för 15-årig yngling med anledning av misshandel), NJA 1976 s. 458 (skadestånd för 9-åring då 6-åring skadats av korkpistol, tillhörig 9-åringen), NJA 1977 s. 186 (ej ansvar för 3-åring)
Generellt sett kan sägas att orsakande av skada vid lek har bedömts jämförelsevis milt, även om leken varit ganska farlig.
Föräldrar har inget ansvar för sina barns vållande. Däremot har föräldrar ett självständigt ansvar för oaktsam underlåtenhet att utöva uppsikt över barnet. (se t.ex. NJA 1954 s.450 där en moder till en femårig flicka som lät dottern klippa bilder med en nagelsax ur en tidning, blev skadeståndsskyldig när dottern skadade en jämnårig lekkamrat.)
om ett barn på 6 år skadar ett annat barn genom en olyckshändelse på ett dagis , vem är då skadeståndsskyldig??
Svar
Hej!
För att någon skall bli skyldig att utge skadestånd krävs att vederbörande förfarit oaktsamt eller vårdslöst. (2:1 Skadeståndslagen, se http://www.lagen.nu/1972:207) Detta gäller självfallet barn.
Rena olyckshändelser, dvs där ingen kan ses som oaktsam eller vårdslös, omfattas således inte.
Gällande barn finns en specialbestämmelse i 2 kap. 4 § Skadeståndslagen. Personer under 18 år skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.
Rörande paragrafens tillämpning i praxis kan nämnas NJA 1976 s. 121 (skadeståndsansvar för 15-årig yngling med anledning av misshandel), NJA 1976 s. 458 (skadestånd för 9-åring då 6-åring skadats av korkpistol, tillhörig 9-åringen), NJA 1977 s. 186 (ej ansvar för 3-åring)
Generellt sett kan sägas att orsakande av skada vid lek har bedömts jämförelsevis milt, även om leken varit ganska farlig.
Föräldrar har inget ansvar för sina barns vållande. Däremot har föräldrar ett självständigt ansvar för oaktsam underlåtenhet att utöva uppsikt över barnet. (se t.ex. NJA 1954 s.450 där en moder till en femårig flicka som lät dottern klippa bilder med en nagelsax ur en tidning, blev skadeståndsskyldig när dottern skadade en jämnårig lekkamrat.)
Det sista där med nagelsaxen tycker jag är intressant.
Även om det finns saxar för barn så är ju också en nagelsax en liten sax. Är det underlåtenhet att låta en femåring klippa med en sådan även om man inte står med falkögat bredvid?
Även om det finns saxar för barn så är ju också en nagelsax en liten sax. Är det underlåtenhet att låta en femåring klippa med en sådan även om man inte står med falkögat bredvid?
Känns som en återkommande grej med dig, att du alltid utgår ifrån dina egna åsikter och anser alla andra ha eller göra fel.Nimajneb skrev:
Kattvovven skrev:
och jag som i min enfald trodde detta var ett internetforum där medlemmarna uttrycker sina åsikter.
Men du kanske föredrar grå möss som inte vågar uttala sina åsikter?
Visst kan orden ibland tyckas starka men om det handlar om värderingsgrunder så är det ganska naturligt.
Uppenbart så strider det totalt mot mina värderingar att vägra ta ansvar, skylla på alla andra samt låta skattebetalarna stå för notan.
Du får tycka vad du vill. Varken något jag kan eller vill göra något åt. Snarare är det tråkigt att se, i detta fall, dig kalla folk för fega (sakna mod) för att du anser något annat än vad du tycker. Att utgå ifrån att ens egen åsikt alltid är rätt gör lätt diskussioner enformiga.Nimajneb skrev:
och jag som i min enfald trodde detta var ett internetforum där medlemmarna uttrycker sina åsikter.
Men du kanske föredrar grå möss som inte vågar uttala sina åsikter?
Visst kan orden ibland tyckas starka men om det handlar om värderingsgrunder så är det ganska naturligt.
Uppenbart så strider det totalt mot mina värderingar att vägra ta ansvar, skylla på alla andra samt låta skattebetalarna stå för notan.
Ser att vissa drar paralleller med barn på dagis/fritids och vuxna på arbetet. Tycker den jämförelsen haltar lite. Barn kan väl närmast ses som kunder/brukare än anställda. Pangar en vuxen en ruta på jobbet genom att slänga snöboll på den blir det i första hand inte en skadeståndsfråga. Snarare varning/sparken eller liknande.
Pangar samma vuxen en ruta på krogen eller på gymmet blir det skadestånd.
Pangar samma vuxen en ruta på krogen eller på gymmet blir det skadestånd.
Medlem
· Västragötaland
· 1 035 inlägg
Jag har också noterat detta med den specifika debattören. Men jag hittade en ignore knapp.Kattvovven skrev:
Kommer ihåg som barn när jag hade hemkunskap och brände en panna med ris. Vi fick hem en räkning 2 * 70 kr. Den ena för mig och den andra till min klasskompis. Hans familj vägrade, min orkade inte tjasfa för 70 kr
Sent from my GT-S5830 using Byggahus
Sent from my GT-S5830 using Byggahus
(Alltså gällande 19-åringen på Öland, vars föräldrar dömdes att tillsammans med 19-åringen betala ett skadestånd.)Cujo skrev:
Ja, jag har ingen aning, men så är jag ju inte jurist heller.
Men jag vet säkert ett annat fall, där en 16-åring dömdes att betala ett skadestånd. Det var rent personligt, föräldrarna blev inte formellt sätt ansvariga. Men givetvis så valde föräldrarna - i sann 2000-tals curling-anda - att betala skadeståndet år ungjä.... Vilket då, föga förvånande, innebar att inom ett år så var det dags för nästa skadestånd att betala.
Om vi återvänder till topic: jag är där rätt så säker på att TS egentligen inte behöver betala. Jag vet till exempel ett fall där en gymnasieelev lånade hem en videokamera för att filma något till ett skolarbete. Kameran kom aldrig tillbaka till skolan, den försvann under oklara omständigheter. Men föräldrarna vägrade ersätta kameran, och efter en ganska lång juridisk strid fick skolan ge sig.