37 834 läst ·
267 svar
38k läst
267 svar
Skadegörelse till trakasserier - Vad vill du ha på taket idag?
Hej och tack för att du delar med dig.N nagelhoff skrev:Känner igen din situation. För 4 år upplevde jag en liknande situation.
Jag var i huset med min sambo och barn när jag hörde dunk i vägen? Tittar ut och ett gäng ungar på mellan 7-9 år stå och kastar äpplen på husväggen och fönster. Jag går ut och säger åt dem och dem springer iväg. 20 minuter senare är dem tillbaka och kastar igen.. jag säger till ingen, återigen springer dem. 20-30 minuter senare är dem där igen, denna gång springer jag efter och får tag i en kille, jag tar honom i armen, och säger nu går vi ner och pratar med din förälder! Jag hinner 100 meter så kommer hans pappa springande (dem andra barnen har sprungit hem och sagt att en elak man har tagit deras bror/kusin) jag blir verbalt attackerat av pappan, om va fan jag håller på med! Jag försöker förklara vad hans ungar håller på med, att kasta äpplen mot fönster och liknande, men han är fullständigt likgiltig, och skrattar bort det, sen kommer hela släkten och skriker åt mig. Det blir en polisanmälan mot mig för misshandel ! - jag har tagit pojken i armen.. jag gör en motanmälan för skadegörelse. Allt det leder till förhör hos polisen, och slutar i tingsrätten, där jag blir frikänd, overklagas till hovrätten, där jag döms för ringa misshandlad.
Kontentan är att det räcker att du rör en av förövarna! Och denna säger att det gjorde ont, så åker du ditt!
Jag fick betala 30000kr till Brottsofferfonden. Det krav dem hade mot mig för smärta läggs ner efter dem inte kunde bevisa eller hade fysiska bevis att det gjorde ont( dem var hos vårdcentralen för att dokumentera att jag hade tagit barnet hårt i armen, men inget syntes (för jag hade inte tagit ett hårt grepp.. jag tog barnet i armen på samma sätt som jag ville om det var mitt barn som gjorde nått dem inte fick..)) så dem fick inte en krona.
Så fungerar svensk rättvisa, och jag förstår nu varför skolan går åt helvete.
Så mitt råd, dokumentera och anmäl, gör inget själv.
Det här är exakt min situation. På pricken! Allt stämmer med det du skrev. Även i det här fallet samlade de ihop släkt och vänner. Dock har jag inte tagit tag i pojkens arm. Jag föste bort dem men blir anmäld för betydligt grövre saker då barnet får ont.
Efteråt blev jag nedslagen och väl på backen utdelades slag mot mitt huvud. Knuffandet fortsatte då jag reste mig upp. Jag slog aldrig tillbaka… Hur skulle jag då min sambo och barnen tittade på? Detta fångades upp av övervakningskameran.
Som tur var hade vi redan planer om att flytta, så vi flyttade från området 1 år senare,
Men oavsett vart dem kom från, så tycker jag på nått sätt synd om barnen, deras föräldrar förstör dem, dem kommer växa upp med en känsla att dem kan tillåta sig allt, deras föräldrar kommer och räddar dem, och håller dem bakom ryggen.
Föräldrar som inte kan se att deras barn faktiskt kan vara skyldiga, deras kanske har gjort nått dem inte skulle.. istället blev jag den dumma. Naivt trodde jag att föräldrarna skulle bli glada att jag stoppade deras barn från att göra nått dumt… men sådan är samhället inte längre. You and you learn
Men oavsett vart dem kom från, så tycker jag på nått sätt synd om barnen, deras föräldrar förstör dem, dem kommer växa upp med en känsla att dem kan tillåta sig allt, deras föräldrar kommer och räddar dem, och håller dem bakom ryggen.
Föräldrar som inte kan se att deras barn faktiskt kan vara skyldiga, deras kanske har gjort nått dem inte skulle.. istället blev jag den dumma. Naivt trodde jag att föräldrarna skulle bli glada att jag stoppade deras barn från att göra nått dumt… men sådan är samhället inte längre. You and you learn
Bra att det finns vittnen och övervakningskameror! I mitt fall fanns ingen vittnen på min sida, bara min sambo som vittnade om att jag inte är våldsam. Däremot fick medparten ett antal av barnen till att vittna om jag hade ”lyft” upp pojken i ena armen”, en annan att jag hade ”rivit på pojken som en varg? ?” En tredje att jag hade ”vridit pojkens öra” allt var ju lögn.. och inga fysiska skador fanns heller.K kes079 skrev:Hej och tack för att du delar med dig.
Det här är exakt min situation. På pricken! Allt stämmer med det du skrev. Även i det här fallet samlade de ihop släkt och vänner. Dock har jag inte tagit tag i pojkens arm. Jag föste bort dem men blir anmäld för betydligt grövre saker då barnet får ont.
Efteråt blev jag nedslagen och väl på backen utdelades slag mot mitt huvud. Knuffandet fortsatte då jag reste mig upp. Jag slog aldrig tillbaka… Hur skulle jag då min sambo och barnen tittade på? Detta fångades upp av övervakningskameran.
Lycka till hoppas du får rätt om det går till rätten. Det fick jag i tingsrätten (där normala människor är med och dömer) sen förlorade jag i hovrätten, där jurister tolka lagen = barnet säger det fick ont, så är det misshandel.
K Karldanaxel skrev:
Jag skulle ge 1 varning till idioterna och 1 varning till myndigheter polisen). Löser dom inte det, löser jag det själv! Var sakliga o tydliga.H heimlaga skrev:Ge inte upp. Vad du än gör ar det strängt förbjudet att backa om man vill vinna. Konflikträdsla är det mest skadliga som finns. Lika förbjudet som det är att gå till anfall på ett vis som man inte kan motivera i rätten.
Man vinner genom att stå på sig på ett konsekvent och balanserat vis.
Sedan vilken nivå som kan anses balanserad är en fråga från fall till fall. Där är jag rädd att ge råd för de kan vara fel. Det är du och frun och grannarna som kan fundera ut den saken.
Sedan kan man ju råka ut för diverse besynnerliga hämdaktioner. Det är därför som det är så viktigt att se till att man alltid kan motivera och bevisa det man har gjort för domaren. Man blir till exempel betydligt lindrigare dömd för "excess nödvärn" än för "misshandel".
Jag råkade ut för en slags hämdaktion många år senare.
En av mina gamla bortflyttade mobbare som förövrigt hade lugnat ned sig omgående när jag slog ut ut en framtand på honom med ett vedträ någon gång i 11-12årsåldern kom plötsligt på att han skulle sätta dit mig i 40-årsåldern.
Han höll just då på med en helt urflippad process mot tre bybor och bysamfålligheten på grund av en smärre men endå påtaglig oförrätt som dessa hade utsatt honom för i ren obetänksamhet. För honom hade det blivit en fråga om hans rätt att styra och dominera.
Han tyckte väl att det skulle vara fint att kunna sätta dit mig på samma gång så han fick mig på något sätt vald till viceordförande för byastämman och när jag i den positionen skötte frågan om styrelsens ansvarsfrihet försökte han ta över styrningen av hela processen och krångla till det på ett vis som jag bara kan tolka som ett försök att skapa nya processfel och oegentligheter som han sedan skulle kunna använda både mot mig och mot styrelsen. Jag lät mig inte rubbas utan skötte mitt uppdrag efter bästa förmåga så att jag kunde påvisa att han hade fått en chans att komma fram med sina sakfrågor. När han vägrade tala sakfrågor tystade jag hans pladder och lagvrängerier. Lyckligtvis har jag gott om röstresurser och kunde helt enkelt överrösta honom tills det blev tyst.
Han stämde samfälligheten till tingsrätten. Det hade jag förutsett så jag hade antecknat i detalj hur allt gick till. Jag avlade ett mycket fullständigt vittnesmål i rätten. Det stöddes av andra vittnen. Domaren konstaterade att stämman hade gått ungefär rätt till och att i sak hade jag gjort så rätt som möjligt under rådande förhållanden. Mobbaren förlorade och fick betala alla rättegångskostnaderna.
Varpå han omedelbart polisanmälde mig för mened. Halva salen hade ju varit full med folk som både hade hört och sett så polisen lade småningom ned förundersökningen och när han började bråka om det så blev han informerad om att om har rör i frågan mera så blir han åtalad för okynnesanmälan för det brottet har polisen gott om bevis på. Och så var det lugnt.
Det är sånt där man får ta. Därför lönar det sig att försöka leva ungefär lagligt och bara begå brott under nödtvång. I 30 år efteråt.
Svenska folket, sluta dalta m idioter! Tala samma språk som idioter så det går in innanför skallen.
Kerstin, Ingrid och Trygve hos soc kommer inte lösa konflikter.
Jag skulle akta mig noga för att ta till våld utan istället gödsla med kameror. Även såsa som filmar utåt. Det är inte tillåtet men får ändå användas som bevis. Du kan hävda att din sambo hållit i kameran och bara ta det aktuella klippet så är det inte osannolikt att du åker dit på det.N nagelhoff skrev:Bra att det finns vittnen och övervakningskameror! I mitt fall fanns ingen vittnen på min sida, bara min sambo som vittnade om att jag inte är våldsam. Däremot fick medparten ett antal av barnen till att vittna om jag hade ”lyft” upp pojken i ena armen”, en annan att jag hade ”rivit på pojken som en varg? ?” En tredje att jag hade ”vridit pojkens öra” allt var ju lögn.. och inga fysiska skador fanns heller.
Lycka till hoppas du får rätt om det går till rätten. Det fick jag i tingsrätten (där normala människor är med och dömer) sen förlorade jag i hovrätten, där jurister tolka lagen = barnet säger det fick ont, så är det misshandel.
om du inte rörde dom hur föste du bort dom?K kes079 skrev:Hej och tack för att du delar med dig.
Det här är exakt min situation. På pricken! Allt stämmer med det du skrev. Även i det här fallet samlade de ihop släkt och vänner. Dock har jag inte tagit tag i pojkens arm. Jag föste bort dem men blir anmäld för betydligt grövre saker då barnet får ont.
Efteråt blev jag nedslagen och väl på backen utdelades slag mot mitt huvud. Knuffandet fortsatte då jag reste mig upp. Jag slog aldrig tillbaka… Hur skulle jag då min sambo och barnen tittade på? Detta fångades upp av övervakningskameran.
Rörelsederektor med starka strålkastare, kan vara en idé.K kes079 skrev:Hej.
Aktiv läsare sedan länge. Mitt första, tyvärr tråkiga, inlägg.
För en tid sedan konfronterade jag några barn som kastade saker, bla en sparkcykel, in på min tomt, på förrådet samt på förrådstaket. Kastandet upphörde inte trots uppmaningar från min sida och jag blev tvungen att fösa iväg dem.
Min konfrontation uppskattades inte av föräldrarna. Med hjälp av barnets pappa hamnade jag på backen och det hela resulterade i polisanmälan från vardera part. Resulterade, trodde jag iaf.. Numera utsätts vi för nattliga räder där äpplen kastas mot husets fasad och plåttak. Tyvärr har det eskalerat och äppelkastningen har övergått till stenkastning.
Givetvis är allt polisanmält och jag har satt upp kameror. Mitt äldsta barn vägrar att sova ensamt, det yngsta blir väckt och själv ligger jag sömnlös om nätterna.
Någon som varit med om liknande? Vad ska jag ta mig till? Tacksam för all input.
/K
Jag ville någorlunda politiskt korrekt fråga om det är sådana där hela familjen halkat utanför samhället. Om hela släkten dyker upp för att spöa på en pappa i en villa så kan det inte vara direkt medel-svenssons släkt som tar ledigt från jobbet och åker spöar på en familjefar... Är det en klan, kriminellt nätverk, MC-gäng el liknande?Alfredo skrev:
Jag förstår att man som "annan förälder" kan ta mycket illa upp om barnet kommer hem och säger att någon i kvarteret med våld avhyst dem. Kanske kommer det inte fram att de först kastat sten på huset, jag antar att barn inte direkt brukar berätta det hemma...
Sen kan även barn till föräldrar som arbetar göra hyss och deras föräldrar vara galna. Vi har haft stökigt i skolan och försökte prata med en annan förälder efter att skolan kontaktat oss och vår son berättat om vissa händelser i skolan knutet till 2-3 individer. Denne förälder skylde ifrån sig och sa hon aldrig hört detta från skolan, trots att skolan berättat och efter vårt samtal bekräftat att de haft samtal om just den händelsen och vi vet att de verkar vara hos rektorn var och varannan vecka. En förhoppning att man med samtal skulle kunna få en bättre situation misslyckades helt. Jag tänker att man som förälder borde veta om ens barn hittar på massor av skit och då kanske vara lite ödmjuk. Men det verkar ju nästan vara tvärtom.
Sen ska man nog vara glad att det inte förekommer allvarligare saker - jag hör om folk som bott i problemområden där det är rån på jackor, mobiler, ren misshandel osv relativt återkommande.
Det som förvånar mig är att det inte blir större konsekvenser. Jag tror släpphäntheten gör att man fostrar unga som när de blir större lärt sig att vad man än gör så blir det ingen riktig konsekvens. Borde vara nån slags nolltolerans och en allvarlig konsekvens.
I TS fall tänker jag, om det finns kamerabevis och vittnen, att den som misshandlat borde åka i fängelse. Man kan ju inte få slå nån på käften och sen bara allt går vidare som vanligt.
Redigerat:
Detta med släkten och kusinen blandas in, då vet vi vilka typer det handlar om, eller? kes079? Isf dessa vet hur man uttnyttjar svenska rättsystemet till fullo, de låter barn vara deras vapen då barn i sverige inte kan röras förrutom med silkesvantar..K kes079 skrev:Hej och tack för att du delar med dig.
Det här är exakt min situation. På pricken! Allt stämmer med det du skrev. Även i det här fallet samlade de ihop släkt och vänner. Dock har jag inte tagit tag i pojkens arm. Jag föste bort dem men blir anmäld för betydligt grövre saker då barnet får ont.
Efteråt blev jag nedslagen och väl på backen utdelades slag mot mitt huvud. Knuffandet fortsatte då jag reste mig upp. Jag slog aldrig tillbaka… Hur skulle jag då min sambo och barnen tittade på? Detta fångades upp av övervakningskameran.
Jag tänkte väl mest på att precis vem som helst kan vara arbetslös utan att det är något tecken på att denne har "halkat utanför samhället" eller är med i gruppen "liknande kriminella". Men visst, naturligtvis fattar jag vad du försöker säga.J JohanLun skrev:
Min fantasi kompletterade genast med: -bögar, Stockholmare, cyklister, feta, veganer, miljöpartister, glutenintoleranta elbilsägare, frikyrkliga syjuntor, wiener sängerknaben etc.Alfredo skrev:
Men. Skall man hota dessa samhällets fiender med våld, gäller det att man själv besitter ett våldskapital som vida överstiger syjuntans. Annars kan det gå riktigt illa. Så alla verklighetsfrånvända råd om att klappa till ungar och föräldrar bör övervägas mycket noga, hur väl de än förtjänar det.
Redigerat: