Uppskattar era svar! (Frugan orkar inte läsa, hon förstår någonstans att detta ligger i hennes knä oavsett). Däremot har hans kurator och läkare tydligare förstått problemen, och snabbar nu på hans SIP dit även biståndshandläggare är kallade. Så samtalet till biståndshandläggaren har fått vänta. Istället har vi dokumenterat hans hemsituation med både bilder och filmer.
Idag bokade jag även in Anticimex som ska sanera hans hus från skadedjur, och kommer ringa städfirma för en storstädning/sanering efter det är gjort.
De hade ett samtal med honom igårkväll just kring hans boende, och vad de fick uppfattningen av så börjar han sakta förstå att det inte är hållbart. "Problemet" för oss/min fru är att vi är på en plats i livet där vi tyvärr har det extremt tight med energi. Frugan precis avklarat sin specialist utb som ssk och börjar nytt jobb på måndag. Jag börjar studera på måndag, sen har vi 3 små barn varav en har npf. Lägg därtill att avståndet till svärfar är runt 8-9mil, så man svänger inte inom efter jobb. Dessutom vill vi inte att våra barn vistas i hans hus som det är nu. Så energin finns inte där.
Jag har själv jobbat kommunalt på ett boende, och förstår att processen är segare än sirap och i många fall leder det till inget ändå. Men vi greppar efter halmstrån här. Försöker se något ljus i tunneln.
Återigen, uppskattar era svar!
Idag bokade jag även in Anticimex som ska sanera hans hus från skadedjur, och kommer ringa städfirma för en storstädning/sanering efter det är gjort.
De hade ett samtal med honom igårkväll just kring hans boende, och vad de fick uppfattningen av så börjar han sakta förstå att det inte är hållbart. "Problemet" för oss/min fru är att vi är på en plats i livet där vi tyvärr har det extremt tight med energi. Frugan precis avklarat sin specialist utb som ssk och börjar nytt jobb på måndag. Jag börjar studera på måndag, sen har vi 3 små barn varav en har npf. Lägg därtill att avståndet till svärfar är runt 8-9mil, så man svänger inte inom efter jobb. Dessutom vill vi inte att våra barn vistas i hans hus som det är nu. Så energin finns inte där.
Jag har själv jobbat kommunalt på ett boende, och förstår att processen är segare än sirap och i många fall leder det till inget ändå. Men vi greppar efter halmstrån här. Försöker se något ljus i tunneln.
Återigen, uppskattar era svar!
Tyvärr. Så länge kommunen, läkare mm ser att det mesta blir omhändertaget vad gäller svärfar. Storstädning mm. Då kommer inte mycket att hända.
När min gudmor var sjuk så jobbade jag i Danmark, flög hem en gång i veckan för att umgås med våra fem barn. Den mesta tiden gick till att omhänderta gudmor, hände även attjag flög hem nån gång mitt i veckan.
Mina barn blev lidande, ångrar så att jag inte ägnade de mer tid även fast de var tonåringar. Gör inte samma misstag ni också.
Mina äldre förstod inte riktigt tidens gång. Men barnen gör det.
Jag lider med er situation, ni borde vara glada över era barn och familj, och se fram emot att häksa på svärfar en gång i månaden, ringa, låta barnen rita kort.
När min gudmor var sjuk så jobbade jag i Danmark, flög hem en gång i veckan för att umgås med våra fem barn. Den mesta tiden gick till att omhänderta gudmor, hände även attjag flög hem nån gång mitt i veckan.
Mina barn blev lidande, ångrar så att jag inte ägnade de mer tid även fast de var tonåringar. Gör inte samma misstag ni också.
Mina äldre förstod inte riktigt tidens gång. Men barnen gör det.
Jag lider med er situation, ni borde vara glada över era barn och familj, och se fram emot att häksa på svärfar en gång i månaden, ringa, låta barnen rita kort.
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
I det läget är mitt råd att vara tydliga mot både läkare och biståndshandläggare att ni inte kommer kunna vara hjälp i bakgrunden. Speciellt omsorgen förutsätter outtalat att anhöriga (speciellt döttrar) ska fungera som back-up när de insatser som beviljas är på gränsen till att fungera. Det behöver sägas i klartext och stå i papperna att det stödet inte finns.JLyck skrev: