Jag gillar iden med ett räntefritt lån eftersom det är en konstruktion som gör att du i praktiken ger en liten summa till sambon varje månad och det gör att ni i längden får en mer likvärdig förmögenhet.
Jag gillar också tanken att avbetala lånet. Jag har tyvärr begränsat förtroende för banker och att både betala ränta på lånet och avgifter på investeringen känns onödig. Jag har gärna lite mindre avkastning på mina pengar än att agera säkerhet för banker och betala styrelsen bonusar.
Själva utformningen kan jag inte hjälpa till med men tanken är bra
Jag gillar också tanken att avbetala lånet. Jag har tyvärr begränsat förtroende för banker och att både betala ränta på lånet och avgifter på investeringen känns onödig. Jag har gärna lite mindre avkastning på mina pengar än att agera säkerhet för banker och betala styrelsen bonusar.
Själva utformningen kan jag inte hjälpa till med men tanken är bra
Är det inte enklast om ni gör ett skuldebrev där sambon får 1,1 mindre vid bodelning. Hon behöver väl inte betala något nuläget. Då har ni båda nytta av ditt arv utan att du förlorar något annat än tillgången till pengarna före bodelning.
Tar du över henens del får ju du än mer vid försäljning om huset ökat i värde.
Tar du över henens del får ju du än mer vid försäljning om huset ökat i värde.
Felcitering
Det bästa du sagt på längethomasx skrev:Hejsan
Att det "känns" konstigt är just det, en känsla, inget annat. När det gäller ekonomin är det som regel mest lönsamt att lägga känslorna åt sidan
I detta fallet är det en känsla som kommer gå över ganska snabbt, det känns kymigt nu, men efter 1-2 månader är de känslorna bortblåsta. Särskilt när det visar sig att det blir något tusing eller så mer över varje månad. Amorteringen till dig läggs lämpligen upp som en automatisk överföring per månad, så den behöver hon heller inte tänka på.
Jag tycker det är självklart att ni ska lösa hela lånet hos banken, och vill ni ha fortsatt delat så amorterar hon till dig. Inget konstigt med det, tvärtom, det är en ren självklarhet, ni hjälper båda två varandra på ett rättvist sätt. Precis som det ska vara i ett förhållande.
Om ni bokar en resa till exempel, eller är ute på restaurang, eller liknande och du betalar hela kalaset, så betalar väl hon sin halva till dig sedan. Inget konstigt med det, samma sak med huset, bara att det sker portionsvis över tid.
jag är en stor förespråkare av att man har gemensam ekonomi, dock inte för sådant kapital man har med sig in i förhållandet. Dvs. Om min fru äger en milj. men än jag när vi träffas, så bör hon vara garanterad att få ut den miljonen efter en ev. separation. gemensam ekonomi passar dock inte alla.
När det gäller hus så tycker jag att lösningen att låta den med stor möjlighet till kontantinsats som i det här fallet, får låna ut till sambon/frun är bra. Däremot är jag inte riktigt med på syftet med en avbetalning, som just sambon skall stå för. Gör upp om ett gemensamt sparande, där ni båda sparar lika, eller efter förmåga. Det blir fel om din sambo skall hålla på och betala ex. 3000 i månaden till dig, men du själv konsumerar motsvarande mer.
OM du väljer att sätta in hela summan i huset, med eller utan skuldsedel, så tänk på att om ni inte skriver ett samboavtal, så blir halva huset din sambos vid en separation, oavsett vem som har betalat vad vid köp eller senare. Och då löser man lån på huset gemensamt, oavsett vem som har lånat, så du riskerar då att få betala halva lånet själv till dig själv.
När det gäller hus så tycker jag att lösningen att låta den med stor möjlighet till kontantinsats som i det här fallet, får låna ut till sambon/frun är bra. Däremot är jag inte riktigt med på syftet med en avbetalning, som just sambon skall stå för. Gör upp om ett gemensamt sparande, där ni båda sparar lika, eller efter förmåga. Det blir fel om din sambo skall hålla på och betala ex. 3000 i månaden till dig, men du själv konsumerar motsvarande mer.
OM du väljer att sätta in hela summan i huset, med eller utan skuldsedel, så tänk på att om ni inte skriver ett samboavtal, så blir halva huset din sambos vid en separation, oavsett vem som har betalat vad vid köp eller senare. Och då löser man lån på huset gemensamt, oavsett vem som har lånat, så du riskerar då att få betala halva lånet själv till dig själv.
Även jag tycker gemensam ekonomi är det bättre alternativet, men jag ser ingen anledning till att det samtidigt skulle innebära att den "rikare" parten av de två inte skulle kunna ha en högre konsumtion än den andre.
Det kan ju bli rätt konstigt om den ena parten tjänar 2-3 gånger mer än den andra i månaden, men inte tillåts ha en högre konsumtion. Exvis kanske den med högre inkomst vill ha en snygg, modern och representativ bil, medans den med lägre inkomst värderar en bil ganska lågt, och vill ha en liten billig för jobbet tur-retur, shopping och barn-skjutsning, och tycker att en sådan skulle duga alldeles utmärkt för bilsemester någon gång om året, även om resultatet i praktiken blir att man tar den större, nyare, finare etc.etc.
Samma sak med kläder, den ene kanske får arbetskläder av arbetsgivaren och har en liten garderob till vardags, medan den andre kanske behöver ett gäng outfits för att matcha klädkoden i sitt yrke.
Det finns massvis med dylika grejer som kan göra att den ene har en högre konsumtion än den andre, men att man ändå har en gemensam ekonomi på många sätt och vis.
Det hela kan lösas på olika vis, antingen att man bakar in rubbet i den gemensamma ekonomin och ser det som att skillnaden i inkomst balanserar skillnaden i konsumtion och eventuella variationer bjuder man på. Eller så kan man skära ut delar av kostnaderna enskilt och inte alls ha med dem i den gemensamma ekonomin, och till den gemensamma ekonomin stoppar bägge in varsin bestämd summa varje månad.
Det kan ju bli rätt konstigt om den ena parten tjänar 2-3 gånger mer än den andra i månaden, men inte tillåts ha en högre konsumtion. Exvis kanske den med högre inkomst vill ha en snygg, modern och representativ bil, medans den med lägre inkomst värderar en bil ganska lågt, och vill ha en liten billig för jobbet tur-retur, shopping och barn-skjutsning, och tycker att en sådan skulle duga alldeles utmärkt för bilsemester någon gång om året, även om resultatet i praktiken blir att man tar den större, nyare, finare etc.etc.
Samma sak med kläder, den ene kanske får arbetskläder av arbetsgivaren och har en liten garderob till vardags, medan den andre kanske behöver ett gäng outfits för att matcha klädkoden i sitt yrke.
Det finns massvis med dylika grejer som kan göra att den ene har en högre konsumtion än den andre, men att man ändå har en gemensam ekonomi på många sätt och vis.
Det hela kan lösas på olika vis, antingen att man bakar in rubbet i den gemensamma ekonomin och ser det som att skillnaden i inkomst balanserar skillnaden i konsumtion och eventuella variationer bjuder man på. Eller så kan man skära ut delar av kostnaderna enskilt och inte alls ha med dem i den gemensamma ekonomin, och till den gemensamma ekonomin stoppar bägge in varsin bestämd summa varje månad.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 594 inlägg
Jag skulle (och har i tidigare förhållanden) lagt upp det med ett skuldebrev.
Där står att hoin ör skyldig dig 1.1 mkr, och att vid försäljning av huset är det den summa du kan kräva.
Inga amorteringar eller annat, huset kommer troligen gå upp i värde, och högst sannolikt inte gå ned så mkt att hon riskerar att vara mer skyldig än hennes andel är värd, men man kan förvisso göra skrivningar för att gardera mo det också.
I slutändan vill ni ju uppnå att OM ni någon gång skulle skiljas åt så skall båda kunna skaffa sig ett drägligt boende på varsitt håll och du vill inte att hon tar med sig halva arvet som din pappa har lämnat till dig.
Blir egentligen inte ngn större skillnad om ni gifter er - vill du undanta arvet från den gemensamma egendomen så måste du ändå skriva in det då...
/K
Där står att hoin ör skyldig dig 1.1 mkr, och att vid försäljning av huset är det den summa du kan kräva.
Inga amorteringar eller annat, huset kommer troligen gå upp i värde, och högst sannolikt inte gå ned så mkt att hon riskerar att vara mer skyldig än hennes andel är värd, men man kan förvisso göra skrivningar för att gardera mo det också.
I slutändan vill ni ju uppnå att OM ni någon gång skulle skiljas åt så skall båda kunna skaffa sig ett drägligt boende på varsitt håll och du vill inte att hon tar med sig halva arvet som din pappa har lämnat till dig.
Blir egentligen inte ngn större skillnad om ni gifter er - vill du undanta arvet från den gemensamma egendomen så måste du ändå skriva in det då...
/K
Ja men då får väl den parten som vill bo kvar ta ett banlån och lösa den andra parten och om inte banken vill ge ett lån så är det bara att acceptera läget och hitta något man har råd med. Och är det den parten som lånat ut pengarna som vill bo kvar är det ju inget större problem för då löser det sig utan några problem.bakterie skrev:
En nackdel kan ju vara om det nu blir en separation och sambon motsäger sig en försäljning.
Har man arvet separerat har man möjligheten att komma vidare under en "tvist" kring försäljning
Vad händer med skuldbrev om sambon avlider?
Och det t ex finns ett testamente som gynnar någon annan t ex syskon
Har man arvet separerat har man möjligheten att komma vidare under en "tvist" kring försäljning
Vad händer med skuldbrev om sambon avlider?
Och det t ex finns ett testamente som gynnar någon annan t ex syskon