Om det är låneskydd hos banken du tänker så får man verkligen se upp. De flesta sådana skydd ökar bara behållningen i dödsboet och det ärvs inte av sambo om man inte har skrivit testamente. I övrigt brukar försäkringar oftast vara förmånstagareförorenade till make/sambo men det måste man kolla upp!Jensnorrland skrev:
Man ska inte vara rädd för att gifta sig om man bara skriver rätt papper. Lagen är mycket tydligare vad det gäller bodelning mellan makar än sambos. ☺
Antingen betala av lånet och ha en skuldsedel utan ränta mot din sambo som förhoppningsvis aldrig behöver användas, dvs ingen löpande avbetalning utan den används endast om ni går skilda vägar eller ni skulle sälja och flytta till billigare bostad / hyresrätt, så får du tillbaka kapitalet.
Eller investera pengarna. Försiktigt, inga förhoppningsbolag utan stora stabila bolag som sällan sänkt eller hållit inne med utdelningen historiskt.
Använd avkastningen så du betalar antingen både ränta och amortering. Alternativt om det är viktigt, att du tar hela räntan och halva amorteringen, din sambo halva amorteringen (då får du samma situation som du beskrivit fast utan lån er emellan). Överskott återinvesteras och/eller läggs på hög för de krisår då utdelningarna minskar.
Detta är ju mer riskfyllt naturligtvis, men det skulle göra att du behåller kapitalet och samtidigt plockar bort lånebördan från hushållsekonomin om du lyckas.
Eller investera pengarna. Försiktigt, inga förhoppningsbolag utan stora stabila bolag som sällan sänkt eller hållit inne med utdelningen historiskt.
Använd avkastningen så du betalar antingen både ränta och amortering. Alternativt om det är viktigt, att du tar hela räntan och halva amorteringen, din sambo halva amorteringen (då får du samma situation som du beskrivit fast utan lån er emellan). Överskott återinvesteras och/eller läggs på hög för de krisår då utdelningarna minskar.
Detta är ju mer riskfyllt naturligtvis, men det skulle göra att du behåller kapitalet och samtidigt plockar bort lånebördan från hushållsekonomin om du lyckas.
Vi var i samma situation för 16 år sedan, jag ärvde pengar som enskild egendom, vilket betyder att det är mina pengar även vid eventuell skilsmässa, trots att vi är gifta. Vi har valt att helt hålla dem utanför vårt förhållande, eftersom det strular till det med husägandet om jag börjar betala på huset med enskild egendom som han då sedan måste ersätta mig för, när alla andra pengar är gemensamma. Pengarna kommer jag istället att ge till mina barn som startkapital för en lägenhet när de flyttar hemifrån.
Jag är i samma sits som din sambo, med skillnaden att vi är gifta och pengarna är enskild egendom. Jag går inte med på att stå i skuld till min fru, eftersom vid en extremt osannolik skilsmässa så är nog min exfru den jag minst av allt vill stå i skuld till.
För oss är räntekostnaden försumbar.
Investera pengarna i något annat istället om du inte vill att din sambo ska ha del av dem. Sådant här kan bli hur surt som helst.
För oss är räntekostnaden försumbar.
Investera pengarna i något annat istället om du inte vill att din sambo ska ha del av dem. Sådant här kan bli hur surt som helst.
Hejsan
Att det "känns" konstigt är just det, en känsla, inget annat. När det gäller ekonomin är det som regel mest lönsamt att lägga känslorna åt sidan
även om det kan vara svårt ibland.
I detta fallet är det en känsla som kommer gå över ganska snabbt, det känns kymigt nu, men efter 1-2 månader är de känslorna bortblåsta. Särskilt när det visar sig att det blir något tusing eller så mer över varje månad. Amorteringen till dig läggs lämpligen upp som en automatisk överföring per månad, så den behöver hon heller inte tänka på.
Jag tycker det är självklart att ni ska lösa hela lånet hos banken, och vill ni ha fortsatt delat så amorterar hon till dig. Inget konstigt med det, tvärtom, det är en ren självklarhet, ni hjälper båda två varandra på ett rättvist sätt. Precis som det ska vara i ett förhållande.
Om ni bokar en resa till exempel, eller är ute på restaurang, eller liknande och du betalar hela kalaset, så betalar väl hon sin halva till dig sedan. Inget konstigt med det, samma sak med huset, bara att det sker portionsvis över tid.
Att det "känns" konstigt är just det, en känsla, inget annat. När det gäller ekonomin är det som regel mest lönsamt att lägga känslorna åt sidan
även om det kan vara svårt ibland.I detta fallet är det en känsla som kommer gå över ganska snabbt, det känns kymigt nu, men efter 1-2 månader är de känslorna bortblåsta. Särskilt när det visar sig att det blir något tusing eller så mer över varje månad. Amorteringen till dig läggs lämpligen upp som en automatisk överföring per månad, så den behöver hon heller inte tänka på.
Jag tycker det är självklart att ni ska lösa hela lånet hos banken, och vill ni ha fortsatt delat så amorterar hon till dig. Inget konstigt med det, tvärtom, det är en ren självklarhet, ni hjälper båda två varandra på ett rättvist sätt. Precis som det ska vara i ett förhållande.
Om ni bokar en resa till exempel, eller är ute på restaurang, eller liknande och du betalar hela kalaset, så betalar väl hon sin halva till dig sedan. Inget konstigt med det, samma sak med huset, bara att det sker portionsvis över tid.
En liten fråga vad är skillnaden mellan att låna pengar på banken eller av sin sambo/man/fru, mer än olika lånevillkor och olika räntenivåer?Anna_H skrev:
Pengarna ska väl betalas tillbaka oavsett om dom lånas av banken eller sin andra hälft om nu det är ett villkor vid tagandet av lånet.
Behåll lånet och slösa upp arvet istället. Bygg ut, renovera, byt bil, res till platser som man kan drömma om, anlita städhjälp, köp en sommarstuga.
Vad du än gör, gör inget förhastat.
Jag skulle rekommendera att du inte löser lånen utan fundera minst ett år innan du
gör något sådant.
När du gjort det kan du inte backa bandet.
Att lösa lånet gör att du blir skuldfri, vilket är skönt och en otrolig dröm.
Samtidigt så "försvinner" den frihet man kan ha att ha en (hel)del pengar likvida.
Titta på lite olika fonder, vilka avkastningar har dessa gett över tid?
Titta efter några svenska bolag som funnits i "100 år" och se hur deras kurs varit över tid.
Placera, i sådana fall, långsiktigt och tryggt.
Övertid så är chansen stor att du kommer ha en högre, behöver inte vara speciellt mycket högre
än bankräntan men ändå något högre, över tid.
Tänkt att ha en avkastning på 3 - 5 % (i snitt) och av avkastningen betala räntor och amortering.
Mellanskillnaden (ränta på lånen och avkastning) kan man resa, renovera, buffertspara, köpa lotter för mm.
Grattis till pengarna
Beklagar sorgen efter din far.
Jag skulle rekommendera att du inte löser lånen utan fundera minst ett år innan du
gör något sådant.
När du gjort det kan du inte backa bandet.
Att lösa lånet gör att du blir skuldfri, vilket är skönt och en otrolig dröm.
Samtidigt så "försvinner" den frihet man kan ha att ha en (hel)del pengar likvida.
Titta på lite olika fonder, vilka avkastningar har dessa gett över tid?
Titta efter några svenska bolag som funnits i "100 år" och se hur deras kurs varit över tid.
Placera, i sådana fall, långsiktigt och tryggt.
Övertid så är chansen stor att du kommer ha en högre, behöver inte vara speciellt mycket högre
än bankräntan men ändå något högre, över tid.
Tänkt att ha en avkastning på 3 - 5 % (i snitt) och av avkastningen betala räntor och amortering.
Mellanskillnaden (ränta på lånen och avkastning) kan man resa, renovera, buffertspara, köpa lotter för mm.
Grattis till pengarna
Beklagar sorgen efter din far.
Jag har känslor för min fru, men inte för banken. Det är bara att gratulera er som klarar av att bortse från detta. Jag klarar det inte. I vårt fall skulle dessutom inget amorteras utom i händelse av skilsmässa. Fan vad surt att gneta av ett lån till en exfru, där relationen sannolikt inte är den bästa.oceanis skrev:
Jag tycker det låter som en vettig lösning. Det gör ju också att, ifall ni separarerar, så kan du lösa in kvarvarande skuld mot andel i huset, så att huset inte behöver säljas.
Jag satt i en liknande sits för ett tag sedan, när vi skulle gifta oss, och fastigheten och lånen står på mig. Min fru tyckte inte att det var rätt om hon bara tog halva huset, jag tyckte att hon åtminstone skulle äga en del av det.
Vi löste det genom att skriva ett äktenskapsförord där ägandet gradvis övergår till henne i en takt som gör att det går asymptotiskt mot 50/50. Om jag minns rätt så får hon 5% av den kvarvarande skillnaden mellan hennes nuvarande ägarandel och 50% varje år, så första året får hon 2,5%, andra året får hon 2,375% (för en total ägarandel på 4,875%) osv. För att inte jag ska sitta kvar med hela lånet när hon äger en del av huset så reglerar vi lånet efter samma andel.
Vi har formulerat det så att dessa ägarnadelar kommer att gälla oss sinsemellan på löpande basis (uppdateras årsvis), men kommer att effektueras formellt först vid en eventuell bodelning, detta för att slippa en massa pappersarbete.
Vi hade en annan variant som vi funderade på, där vi förde bok över hur mycket var och en tillförde till fastigheten, och då fick tillgodoräkna sig ett så stor ägarandel (i proportion till senaste värdering) som beloppet som tillförts * andra partens ägarandel. Med andra ord, man får inte ägarandel på det man betalar till sin egen andel. Den skulle dock medfört en shitload bokföring, och, om man lägger ungefär lika mycket pengar, ger i stort sett samma resultat som den betydligt slimmare lösningen ovan.
Jag satt i en liknande sits för ett tag sedan, när vi skulle gifta oss, och fastigheten och lånen står på mig. Min fru tyckte inte att det var rätt om hon bara tog halva huset, jag tyckte att hon åtminstone skulle äga en del av det.
Vi löste det genom att skriva ett äktenskapsförord där ägandet gradvis övergår till henne i en takt som gör att det går asymptotiskt mot 50/50. Om jag minns rätt så får hon 5% av den kvarvarande skillnaden mellan hennes nuvarande ägarandel och 50% varje år, så första året får hon 2,5%, andra året får hon 2,375% (för en total ägarandel på 4,875%) osv. För att inte jag ska sitta kvar med hela lånet när hon äger en del av huset så reglerar vi lånet efter samma andel.
Vi har formulerat det så att dessa ägarnadelar kommer att gälla oss sinsemellan på löpande basis (uppdateras årsvis), men kommer att effektueras formellt först vid en eventuell bodelning, detta för att slippa en massa pappersarbete.
Vi hade en annan variant som vi funderade på, där vi förde bok över hur mycket var och en tillförde till fastigheten, och då fick tillgodoräkna sig ett så stor ägarandel (i proportion till senaste värdering) som beloppet som tillförts * andra partens ägarandel. Med andra ord, man får inte ägarandel på det man betalar till sin egen andel. Den skulle dock medfört en shitload bokföring, och, om man lägger ungefär lika mycket pengar, ger i stort sett samma resultat som den betydligt slimmare lösningen ovan.
Men då säljer ni ju huset och du löser lånet med pengarna. Så vad är problemet och varför skulle du då behöva gneta av ett lån? Din exfru får ju bara hälften av vad huset inbringar och du kan ta din hälft och betala av ditt lån.bakterie skrev: