Säljaren kräver 400 000:- mer än begärt pris

[Mikael Wallerstedt]

Jag har fastnat för en gård som varit till salu i ca 4 veckor. Man har haft två visningar samt ytterligare en för endast mig.

Säljaren har avvisat två bud under utsatt pris och därför erbjöd jag mig att betala det som begärts. Det fanns då inga andra budgivare kvar.

Jag får då till svar av mäklaren att säljaren inte kommer att sälja för mindre än en summa som är 400 000:- högre än vad som annonserats.

Det ska tilläggas att jag både engagerat ett ombud på en tidigare visning samt anhöriga och vi har rest ca 100 mil för detta.
Naturligtvis också ett stort känslomässigt engagemang för hela min familj som följer med ett såhär stort beslut.

Jag är oerhört besviken på säljarens agerande och för mig är det uppenbart fråga om ett lockpris vilket mäklaren strikt förnekar med motiveringen att det skulle kunna bli aktuellt att sälja för det annonserade priset senare men inte just nu.

Jag har letat efter en gård i området i 2,5 år och när jag äntligen hittat vad jag söker så händer detta.
Jag har aldrig varit i denna situation tidigare men undrar om det verkligen får gå till såhär?
Vad borde jag göra nu?

Vilket utropspris är det?

 

[Intet]

Många här i forumet är väl i någonform av relation så då är de flesta vana förhandlare? 😂

De förhandlingarna slutar ofta med total underkastelse. 😁

Mina strikt affärsmässiga förhandlingar går däremot rent strålande.
Varje jobb jag numera tar som timsnställd pensionär föregås av en förhandling. Det är jobb från några timmar och upp till tio dagar. Nyligen sade jobbplaneraren på ett av bolagen jag jobbar för -"du är den absolut bäst betalde pensionären jag någonsin träffat".
Det skulle aldrig falla mig in att be om mer betalt på grund av att jag inte har några pengar. Det är ett tecken på svaghet och svaga människor vinner inga förhandlingar. De som vinner är de som har minst behov av överenskommelsen. För dessa går det lika bra ifall det inte blir någon affär för de klarar sig lika bra i alla fall. De som däremot behöver mina tjänster är inte lika lyckligt lottade eftersom "jag" är en bristvara.
Detta fenomen gäller i högsta grad vår TS som vill köpa en vara med liten efterfrågan men med en säljare som förr eller senare antagligen måste sälja.
Att då be om att få köpa till ett acceptabelt pris med motiveringen "-jag inte har råd med mer" är att sätta sig själv i ett underläge vilket aldrig är en fördel för då visar man att "-din gård är den enda jag har råd med"! Bingo, tänker mäklaren. Nu är han fast.

Detta är ju själva grunden för en framgångsrik förhandling, något Nissens (o co skulle känt till om han verkligen varit en van yrkesförhandlare.

Det finns till och med ett uttryck för detta faktum. Tiggaren har inget val.
Beggars can't be choosers.

Så, TS, tigg inte utan lägg ett bud du tycker det är värt utan några som helst motiveringar.
Går det inte hem, söker du bara efter en annan gård.

 

[Intet]

Vilket utropspris är det?

Det vill TS av naturliga orsaken inte meddela annat än att det är mellan 4 och 8 millioner, ungefär.

 

[Mikael Wallerstedt]

Det vill TS av naturliga orsaken inte meddela annat än att det är mellan 4 och 8 millioner, ungefär.

Då är det tyvärr inget lockpris. 5-10% är för lite.

 

[Intet]

Jo, så är det nog rent juridiskt.

 

[Mikael Wallerstedt]

Då är det tyvärr inget lockpris. 5-10% är för lite.

 

[Bönhas]

I praktiken spelar det ingen roll om det är "lockpris" eller inte. Det finns ingen definition av lockpris i lagen. Att diskutera om det är lockpris eller inte ger ingenting eftersom det ofta svårligen går att bevisa och för att det inte är fallet i denna affär.

Dessutom förändrar förekomst eller inte av lockpris ingenting i förhållandet mellan säljare och köpare. Köpeavtalet gäller.

 

[Mikael Wallerstedt]

Sant men jag menar att mäklaren inte ska locka med lågt pris.

 

[HEM2121]

Jo, jo..... Jag förstår att en säljare vill få ut det mesta av en försäljning, minus mäklarkostnaden för att bli av med objektet.

Köparen får så att säga betala båda delarna.

Har inte förstått vad jag som köpare får ur mer än husvärdet att gå via mäklare, i stället för min banktjänsteman.

För mig och säljaren blev blev det helt ok att snuva en mäklare.

Nu var det som så att jag hade kunskap om vad jag skulle undersöka gällande husets status
o s v.
Har viss kunskap m a o.

Som köpare så blev mitt hus troligen 200 000 billigare, d v s 1/4.
Jag tror nog man kan köpa hus utan mäklaren, om man har polare eller själv, med tillräckliga kunskap.

Varför ska man nyttja mäklare, kan man fråga sig?

Därför att många banker kräver att det ska vara en mäklare iblandad för att alla juridiska papper skall vara rätt och hålla. En säkerhet för banken. Sen har ju mäklaren många kontakter som är intresserade av att köpa.

 

[KapadRegel]

De förhandlingarna slutar ofta med total underkastelse. 😁

Mina strikt affärsmässiga förhandlingar går däremot rent strålande.
Varje jobb jag numera tar som timsnställd pensionär föregås av en förhandling. Det är jobb från några timmar och upp till tio dagar. Nyligen sade jobbplaneraren på ett av bolagen jag jobbar för -"du är den absolut bäst betalde pensionären jag någonsin träffat".
Det skulle aldrig falla mig in att be om mer betalt på grund av att jag inte har några pengar. Det är ett tecken på svaghet och svaga människor vinner inga förhandlingar. De som vinner är de som har minst behov av överenskommelsen. För dessa går det lika bra ifall det inte blir någon affär för de klarar sig lika bra i alla fall. De som däremot behöver mina tjänster är inte lika lyckligt lottade eftersom "jag" är en bristvara.
Detta fenomen gäller i högsta grad vår TS som vill köpa en vara med liten efterfrågan men med en säljare som förr eller senare antagligen måste sälja.
Att då be om att få köpa till ett acceptabelt pris med motiveringen "-jag inte har råd med mer" är att sätta sig själv i ett underläge vilket aldrig är en fördel för då visar man att "-din gård är den enda jag har råd med"! Bingo, tänker mäklaren. Nu är han fast.

Detta är ju själva grunden för en framgångsrik förhandling, något Nissens (o co skulle känt till om han verkligen varit en van yrkesförhandlare.

Det finns till och med ett uttryck för detta faktum. Tiggaren har inget val.
Beggars can't be choosers.

Så, TS, tigg inte utan lägg ett bud du tycker det är värt utan några som helst motiveringar.
Går det inte hem, söker du bara efter en annan gård.

Stort tack för ditt kloka svar! Jag tror inte heller på ”allt jag har”-strategin och skulle inte heller använda det argumentet.
Jag har gjord precis som du rekommenderar. Mitt bud är vad jag vill betala och jag har inte ens nämnt bristerna på fastigheten som argument till varför jag inte vill betala mer även om de är en del av det.

 

[KapadRegel]

Vilket utropspris är det?

Jag vill inte avslöja detaljer som gör att fastigheten, säljaren och mäklaren kan identifieras men mellan 4-8 miljoner rör det sig om.

 

[KapadRegel]

400 000 och 5% innebär 8 miljoner, 10% innebär 4 miljoner...
Enkel matematik alltså och en jädra skillnad i pengar...
400 000 på åtta miljoner är inte så mycket att bråka om.

Vi kan ha olika syn på den saken men för mig kommer 400 000:- alltid att ha samma värde oavsett sammanhang.

 

[KapadRegel]

Säljaren kanske inte vill sälja till er?
Det kan vara en ytterligare risk i affären?
När det gäller gårdsförsäljningar så är det så ofantligt många aspekter som kan spela in, betydligt fler än vid husaffärer.
Säljaren kan även ha gott om tid.
En hranngård var till salu i 1½-års tid innan affär därför att ägarna ville ha ut sitt pris.

Säljaren har inte uttryckt att den inte vill sälja till mig, däremot till ett högre pris eller till utsatt pris senare.
Men jag förstår vad du menar. Jag har tidigare som säljare haft en högst tvivelaktigt spekulant som jag sannolikt hade avvisat om den inte hade erbjudit ett avsevärt högre bud.

 

[KapadRegel]

Jag ser inget konstigt med detta. Mäklare har ju sagt vad som gäller, att det annonserade priset kan vara aktuellt längre fram om gården förblir osåld men i dagsläget när gården bara legat ute i 4 veckor så tackar man nej...
Säljaren har ju rätt att välja sin köpare, det är inte helt ovanligt med motsatsen där gårdar säljs till annan än högstbjudande av olika randiga och rutiga skäl.
Vänta och följ vad som händer

Det oschyssta i sammanhanget är att jag fick vetskap om det högre accepterade priset först på visningen, efter att jag rest långt.
Men du har helt rätt i att säljaren bestämmer priset och väljer sin köpare.

 

[Nissens]

Säljaren har inte uttryckt att den inte vill sälja till mig, däremot till ett högre pris eller till utsatt pris senare.
Men jag förstår vad du menar. Jag har tidigare som säljare haft en högst tvivelaktigt spekulant som jag sannolikt hade avvisat om den inte hade erbjudit ett avsevärt högre bud.

Sådant beror ju på vilken situation säljaren är i.

Hur ser din analys av säljaren och dennes situation ut?