Du har en bra poäng, det hade kunnat vara någon annan som bjöd 400k men det hade känts helt ok till skillnad från den aktuella situationen.Bönhas skrev:
Jag visste att det hade genomförts två visningar innan och att två bud under begärt pris hade avvisats. Jag var ensam på min visning och visste att de andra budgivarna inte längre var aktuella. Jag räknade faktiskt inte med att det skulle komma andra bud i samband med min visning.
Ja, fokus på rätt saker framöver! 👍
Tack!
Ok, du har en bra poäng! Jag har inte direkt sett säljaren som en budgivare men förstår hur du menar. 👍
Hade du vetat vad jag har på CV:t så hade du satt den ölen i halsen.Intet skrev:
Du har ingen aning om vad förhandlingar innebär. Ungefär i klass med Trump. 😊
Ja, så kan man nog se det. Jag har inte längre något bud på fastigheten.
Jag känner dock till att den ena budgivaren hade villkor om egen försäljning vilken inte var tänkbart för säljaren.
Den andra budgivaren agerade på ett sätt som störde säljaren och där verkar intresset vara borta från båda sidor.
Därmed finns det egentligen inget bud just nu.
Tack ska du ha! 🙏Abbe W skrev:
Jo, jo..... Jag förstår att en säljare vill få ut det mesta av en försäljning, minus mäklarkostnaden för att bli av med objektet.
Köparen får så att säga betala båda delarna.
Har inte förstått vad jag som köpare får ur mer än husvärdet att gå via mäklare, i stället för min banktjänsteman.
För mig och säljaren blev blev det helt ok att snuva en mäklare.
Nu var det som så att jag hade kunskap om vad jag skulle undersöka gällande husets status
o s v.
Har viss kunskap m a o.
Som köpare så blev mitt hus troligen 200 000 billigare, d v s 1/4.
Jag tror nog man kan köpa hus utan mäklaren, om man har polare eller själv, med tillräckliga kunskap.
Varför ska man nyttja mäklare, kan man fråga sig?
Köparen får så att säga betala båda delarna.
Har inte förstått vad jag som köpare får ur mer än husvärdet att gå via mäklare, i stället för min banktjänsteman.
För mig och säljaren blev blev det helt ok att snuva en mäklare.
Nu var det som så att jag hade kunskap om vad jag skulle undersöka gällande husets status
o s v.
Har viss kunskap m a o.
Som köpare så blev mitt hus troligen 200 000 billigare, d v s 1/4.
Jag tror nog man kan köpa hus utan mäklaren, om man har polare eller själv, med tillräckliga kunskap.
Varför ska man nyttja mäklare, kan man fråga sig?
Jo jo. Nog vet jag! Efter att ha läst dina tidigare alster får min fantasi glädjefnatt och en mängd titlar på ditt CV flimrar förbi min näthinna. Den en mer färgrik än den andra.😀Nissens skrev:
Förhandlare, däremot. Inte en chans!
Då har vi ändå något gemensamt. Trots allt. Du, jag OCH Trump. 😁
TS.
Ursäkta den lilla avvikelsen från ämnet men det var en så lågt hängande frukt som bara bad om att bli plockad.
Som sagt. Likt de flesta har du en begränsad budget. Hur begränsad, har varken säljare eller mäklare med att göra.
För dig gäller det att du inte förhasta dig och köper något du i praktiken inte har råd med vilket kan få den efterlängtade gården att framstå som "Huset som gud glömde" eller mer lättsamt "Drömkåken".
I det senare fallet blir det "bara" en långsam väg till ekonomis ruin.
Jag antar helt utan egen erfarenhet att en gård kan ge än mer oförutsedda utgifter än en vanlig villa. Om så, är det ju extra viktigt att ha en rejäl buffert.
Så bjuder någon annan över dig, kan det faktiskt bli din välsignelse.
När jag började kolla på hus var räntan 10 -15 procent och jag satt och räknade gång på gång vad jag hade råd med och vad jag kunde spara in på. Det var en nervös tid. Jag kom fram till att jag inte hade råd att köpa ett hus vid havet för hur mycket jag än räknade, räckte pengarna inte till.
Så jag sökte mig innåt landet och köpte ett litet hus med ett underbart läge. Ett hus jag dessutom hade väl råd med och det var tur för renoveringen blev flera gånger dyrare än jag räknat med, vilken överraskning 😁. Men då jag inte köpt på gränsen till vad jag förmådde var det bara att spika vidare och se glad ut.
Att maxbelåna sig är ett riskabelt företag man verkligen bör undvika.
Redigerat:
Nu verkar ju redan det här vara uttagerat då du lagt ett tidsbegränsat bud som jag förstår det. Men hade jag varit i din situation hade jag gjort en av följande:
A) Suttit kvar med utropspriset som bud och tagit det lugnt. Gett säljaren lite tid att fundera och kanske ta reson.
B) Höjt priset med vad jag tyckte vore rimligt och suttit kvar där. T ex 200k upp om säljaren begärde 400k för att sälja.
I bästa fall budar ingen annan och säljaren accepterar så småningom det lägre priset. I sämre fall kommer det motbud men då är du iallafall med i budgivningen.
Den här säljaren är uppenbarligen inte redo för att ta ett lägre pris än vad han tror att han kan få och huset har inte varit till salu tillräckligt länge. Då kommer ett tidsbegränsat bud inte alls få någon god effekt. Säljaren kan vara rätt irriterad vid det här laget om han känt sig pressad att ta ditt erbjudande.
Sen huruvida det är rätt eller fel som säljaren agerar. Tja man kan ha olika åsikter, jag tycker utropspriset är rätt avgörande. Är det ett hus för 1,5 miljon så är 400 000 kr en ganska stor ökning. Är det ett hus för 4 miljoner så är det plötsligt inte alls lika orimligt att kanske hoppas på att få upp priset med det.
A) Suttit kvar med utropspriset som bud och tagit det lugnt. Gett säljaren lite tid att fundera och kanske ta reson.
B) Höjt priset med vad jag tyckte vore rimligt och suttit kvar där. T ex 200k upp om säljaren begärde 400k för att sälja.
I bästa fall budar ingen annan och säljaren accepterar så småningom det lägre priset. I sämre fall kommer det motbud men då är du iallafall med i budgivningen.
Den här säljaren är uppenbarligen inte redo för att ta ett lägre pris än vad han tror att han kan få och huset har inte varit till salu tillräckligt länge. Då kommer ett tidsbegränsat bud inte alls få någon god effekt. Säljaren kan vara rätt irriterad vid det här laget om han känt sig pressad att ta ditt erbjudande.
Sen huruvida det är rätt eller fel som säljaren agerar. Tja man kan ha olika åsikter, jag tycker utropspriset är rätt avgörande. Är det ett hus för 1,5 miljon så är 400 000 kr en ganska stor ökning. Är det ett hus för 4 miljoner så är det plötsligt inte alls lika orimligt att kanske hoppas på att få upp priset med det.
Alla borde ha en pengamaskin. 😊Alfredo skrev:
Säljaren är inte budgivare. Säljaren är säljare och den budgivaren säljarn väljer att sälja till är köpare. Budgivningen är metoden för att fastställa marknadsvärdet på fastigheten just nu.KapadRegel skrev:
Det är inget argument utan ett konstaterande av fakta i detta fallet.H Hybro skrev:
Vettiga synpunkter.H Hybro skrev:
Om man kan är det inget problem att sälja och köpa utan mäklare. Det är så enkelt att de allra flesta som vill kan lära sig göra det.
Innan Hemnet lade beslag på annonsmarknaden och spärrade den för privatpersoner fanns det en tid då det var mycket vanligt att göra som du skriver. Alltså sköta det själv. Det fanns inte så många mäklare då. För det behövdes inte.
Nu verkar det nästan som att existensberättigandet för mäklarkåren är att den skall existera. Ganska märkligt egentligen. Men därmed inte sagt att det är dumt med mäklare. Bara att man kan göra det själv. Precis som detta forum flödar av saker man kan göra själv eller anlita någon att göra.
Det är ju så det är i förhandlingar bud och motbud till man blir överens. Lite beroende på hur det framförts finns det alltså nu kvar tre bud. Varav två köpbud under annonspris som kan finnas även om de inte har accepterats av säljaren. Detaljerna vet bara säljare och budgivare.
Dessutom finns säljarens säljbud på +400k till dig fortfarande kvar. D.v.s. du har bollen och kan få till en affär genom att acceptera det budet. Det vill du inte men möjligheten finns.
Jag skulle tro att en bra strategi är att du förklarar för mäklaren att du fortfarande är beredd att köpa till annonspris om säljaren ändrar sig. Men att du inte ser någon mening med att ha ett officiellt bud kvar när det inte accepterades och det inte finns andra spekulantbud.
Lite krystat uttryckt kanske. Men utan tidsbegränsat bud hade det varit enklare. Nu bör du få säljaren att förstå att du fortfarande är intresserad. Och att du är beredd att köpa till annonspris.
Resultatet blir då att det finns kvar en som vill sälja och en som vill köpa men att de inte är överens om priset. Skall det bli affär måste något till. En eller båda måste ge efter. Alternativt kan du acceptera ett högre bud om tillräckligt mycket ingår (eller säljs samtidigt). T.ex. ett antal maskiner och inventarier som motsvarar det högre priset.
Med tanke på vad som framkommit om prisnivå är 400k varken en ovanlig eller oväntad prisökning. Kan den prutas ner till säg 200k är det nog vad du minst behöver bjuda om ett ytterligare bud kommer in. Min tro är att du mycket väl redan räknat med att behöva bjuda över annonspris. För annars tror jag inte du hade brytt dig om att åka 100mil för en visning. Det är mina gissningar. Och jag gissar också att du kan få köpa om du betalar ca 200k extra. Om du kan få säljaren att förstå att du vill köpa men vill att priset skall vara rätt. Dvs du betalar vad det är värt men inte mer Och heller inte mindre.
Hemligheten nu är att affärer är affärer. Du är spekulant på en gård inte på en fastighetsägare. Kom ihåg det. Jämför med USAs tullpolitik. De drar till med det ena budet efter det andra. Endast med syftet att få motparten att börja förhandla. Inte för att bli populära. Säljarens mål är inte heller att bli populär...
Är objektet rätt spelar det ingen roll om säljare och eller mäklare är fel. Men jag tror att vi innerst inne förstår hur de tänker. Deras logik. Fokus bör vara ett köpeavtal och ett pris, samt ev ett tilläggsavtal om köp av inventarier och maskiner. Om man vill komma till avslut.
Och det finns ingen anledning att vänta, men absolut heller ingen att stressa/pressa säljaren.
Att vara hånfull är bara otrevligt och blottar ens egna oförmåga att komma med vettiga argument. Man riskerar istället att framstå som en osympatisk översittare. Om man vill vinna respekt och bli uppskattad av övriga (flertalet) forummedlemmar så tror jag att det inte är en så framgångsrikt strategi. Däremot kan det gillas och uppskattas av likatänkande.F fsn skrev:
För mig är det fullständigt uppenbart att det kan vara ett effektivt sätt att förhandla att sätta en tydlig gräns för vad man har råd med (oavsett om det är sant eller inte). Man kan naturligtvis tycka annorlunda, men att vara hånfull mot mig skulle inte få mig att ändra min uppfattning. Möjligtvis kan det uppnås med sakliga argument.
Även jag har förhandling som ett inslag i mitt arbete och jag är även utbildad i förhandlingsteknik. Så om ni vill gapskratta lite till så har ni nu chansen (att framstå som ännu mer osympatiska).