1 648 140 läst ·
14 729 svar
1648k läst
14,7k svar
Saker som vi glömt bort att de har funnits
Zettler telefonsvarare med tillhörande tonsändare och bandkassett, vanligt band till rullbandspelare hopfogat till en slinga. Gick att tala in en minuts meddelande. På baksidan märkt med plåtskylt att den är Televerkets egendom.
Renoverare
· Stockholm
· 19 577 inlägg
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 751 inlägg
Njae, om vi skall vara petiga så behövdes det inte specialdatorer. Man kom bara på att det skulle vara mera rationellt att bygga speciella gateways (IMPs, idag routrar) eftersom man då kunde skriva programvaran en gång för alla på en standardiserad plattform. IMP:arna implementerades med off-the-shelf minidatorer och passar alltså tanken om "intelligenta noder och dumt nät" som hand i handske.P pmd skrev:
Dock, så är vi här tidigare än det faktiska Internet. Idén med Internet (stort 'I') var att man skulle kunna koppla samman alla på marknaden tillgängliga nätverkstyper (speciellt DECNET måste nämnas och naturligtvis även IBMs olika protokoll även om jag själv inte har någon erfarenhet av dessa) och datorer till ett stort interoperabelt nätverk där alla kunde prata med alla. Framtagningen av TCP/IP var ett direkt resultat av denna tanke, och ARPA-net växlade över till TCP/IP 1983. (Och redan från början så fanns det anslutningar som inte använde de traditionella IMP:arna).
Under ganska många år därefter så kunde man få ett korthugget men korrekt mail (som ingen kunde läsa pga Berkeley mails ohyggligt kassa användargränssnitt) från en av ingenjörerna på BBN med detaljer kring hur man implementerat TCP/IP fel... Han kollade nämligen personligen alla "trasiga" paket och skickade bugrapport. (Men jag kommer inte för mitt liv ihåg vad han hette/heter...)
Har en dylik utanför köksfönstret, följde med huset. Ingen handtag på insidan tyvärr, vet inte om det är modifierat någon gång då termometern är äldre än fönstret.B Bitterhetsakademin skrev:
Etsningar.
En gång i tiden en statussymbol och ett tecken på att tillhöra en kulturell elit. Idag oftast ratade och förpassade till lådor på loppis. I den grå forntiden var en framgångsrik raggningsreplik,: Ska du med hem och titta på mina etsningar. Tror inte det går hem nuförtiden. På baksidan av Gullbyetsningen på bilden står något intressant: köpt av konstnären för 135:-, inlämnad för inramning hos glasmästaren på Hospitalsgatan pris 2 kronor och 80 öre. Det får man inte mycket till ram för idag.
En gång i tiden en statussymbol och ett tecken på att tillhöra en kulturell elit. Idag oftast ratade och förpassade till lådor på loppis. I den grå forntiden var en framgångsrik raggningsreplik,: Ska du med hem och titta på mina etsningar. Tror inte det går hem nuförtiden. På baksidan av Gullbyetsningen på bilden står något intressant: köpt av konstnären för 135:-, inlämnad för inramning hos glasmästaren på Hospitalsgatan pris 2 kronor och 80 öre. Det får man inte mycket till ram för idag.
Kommunister var potentiella landsförrädare så det var nog en ganska bra idé att sätta dem i läger, så att det gick bra att hålla koll på dem.B Bitterhetsakademin skrev:
Crowther? Han var en av (de fåtal) programmerarna i IMP-projektet, åtminstone.lars_stefan_axelsson skrev:
Under ganska många år därefter så kunde man få ett korthugget men korrekt mail (som ingen kunde läsa pga Berkeley mails ohyggligt kassa användargränssnitt) från en av ingenjörerna på BBN med detaljer kring hur man implementerat TCP/IP fel... Han kollade nämligen personligen alla "trasiga" paket och skickade bugrapport. (Men jag kommer inte för mitt liv ihåg vad han hette/heter...)
Det var fler än uttalade kommunister, även vänstersossar fackligt aktiva, antinazister, pacifister och andra. Dessutom utan vare sig rättegång eller fällande dom. Det var stora skillnader mellan interneringslägren. Storsien utan tvekan värsta medan andra var betydligt bättre. Det var tveksamt om det var legalt enligt gällande lag och därför var väl partiet angeläget om att utplåna arkiven så att inga bevis skulle finnas kvar.P pmd skrev:
Ursprungligen hämtat från en roman från slutet av artonhundratalet som jag inte kommer ihåg titeln på.P pmd skrev:
Men det sägs ha använts, möjligen ironiskt. Fungerar nog bättre att fråga föremålet för åtrån om att följa med hem på en kopp te.






