I universitetsvärlden hade det funnits anslutning till internet (på ibland lite knepiga sätt) sen mitten av 1980-talet. På Telia begrep man helt enkelt inte att ett centraliserat system inte var framtiden. Man var ju rejält inkörd på hur telefonnätet fungerade.Johan Gunverth skrev:
Teleguide lades ner 93, så vid det laget hade nog polletten börjat trilla ner så sakteliga.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 752 inlägg
Ja, det var två helt olika filosofier som konkurrerade vid tiden i fråga. Dels den gamla etablerade telekommunikationsfilosofin som byggde på att den komplexa utrustningen skulle finnas centralt i nätverken och att terminalerna därmed skulle kunna hållas enkla och billiga. (Tänk traditionell telefon, som i stort sett är ett relä och lite kol i en burk; nåja, två burkar).A AndersS skrev:
Detta gjorde att nätägaren hade full kontroll och kunde prissätta som denne ville; dvs ta bra betalt för all användning av nätverket s.a. man inte behövde uppgradera eller utöka utan att balans snart nåddes (eller kunde tvingas fram) med debiteringen.
Men i USA så hade man som sagt börjat införa datorer på bredare front och när frågan (först fick man napp via militären) kom om kommunikation mellan dessa så uppstod snabbt en ny filosofi kring hur man skulle göra detta. Eftersom man redan hade tillgång till den mest komplicerade (och flexibla) utrustning som fanns som ändpunkter så kunde man lägga all komplexitet i dessa istället. Då fick man på köpet ett mycket enkelt och billigt centralt nät som då kunde byggas med större redundans.
Med enklare paketförmedlande (routat) nät så gick det inte lika enkelt att ta betalt för varendaste liten bit som skickades, men det såg man inte något problem med. Det var trots allt militär/universitet som använde och de betalade redan fasta kostnader för drift och utrustning, så man såg inte någon plats för, eller behov av, central styrning med ty åtföljande grindslant.
I USA så stötte detta inte på så stor patrull eftersom man i samma veva rev upp Bells monopol på (först) långdistanskommunikation (där pengarna fanns), och dessutom så hade teleoperatörerna inte tjänat några pengar på datakommunikation eftersom lokalsamtal var gratis i stort sett var man var.
I Europa med stora statliga telekom-monopol så gräts det och gnisslades det dock tänder med besked. Man försökte med näbbar och klor att mota datakom-olle i grind så gott det gick. Bla genom att man insisterade på telekomprotokoll (exv. X25) snarare än de otäcka amerikanska TCP/IP-protokollen. X25 hade nämligen en stor fördel. Det kom med debiteringsfunktioner inbyggda från början och man kunde ta betalt för varendaste liten bit som skickades. (Ja, det fanns även några andra fördelar, men vi kan lämna dem därhän.)
Så Europeiska och Svenska telekomoperatörer var inte ambivalenta till "Internet" som sådant, de brydde sig inte om det specifikt, eller rättare, så länge de kunde ta betalt så struntade de högaktningsfullt i vad kunderna använde det till.
Iom att "riktigt" internet fick mer och mer spridning så fick man dock eld i baken och försökte på alla sätt att få stopp; först på wireline och senare mobilt. Problemet där var att "riktigt" internet var så oerhört mycket billigare att implementera att man helt enkelt inte kunde stå emot. Kunderna var inte villiga att betala mycket mycket mer för en (i vissa avseenden) sämre tjänst bara för "nyttan" av att bli debiterad per bit eller minut.
Som en artikel i Industriell Datateknik sade det vid tiden i fråga: "En AXE-10-växel och en Cisco router (kommer inte ihåg modell) kan skicka lite mycket trafik. Men AXE-växeln kostar 10 miljoner medan Cisco-routern bara kostar 500 tusen. "Men" skriker många då "AXE-växeln kan så mycket mer!" Jodå, den kan ta betalt per minut, men det är knappast så att kunderna är så villiga att betala för hela kalaset för att få den "nyttiga" funktionen." (Min parafras.)
Tyvärr så var det inte stopp där. Iom mobilt internet så insåg man att kunderna dessutom ersatte alla tjänster som telekomfolket redan erbjöd genom att köra sina egna applikationer ovanpå TCP/IP. När Skype kom så sket man kollektivt knäck och begärde omedelbart olika funktioner av tillverkarna av telekomutrustning s.a. man kunde blockera det. Det var kring den här tiden man såg sina kassaströmmar sina och försökte hitta på en massa walled-garden-koncept så att man skulle kunna "låsa in" kunderna i sina egna nätverk och få betalt för musik, video osv. den vägen. Man var skräckslagen för att bara bli en "bit pipe." (Det skrevs tom ett business case på Ericsson som hette just "The happy bit pipe" för att i någon mening få kunderna att inse vart världen var påväg.)
När jag på Ericsson vid några tillfällen torrt och ironiskt konstaterade att "Jaha, så Televerket skall stå för min underhållning alltså? Det kommer ju att bli kul..." så blev jag inte populär...
Nåja, det var väl ingen större insikt från mig att det blev som det blev med det, dvs ingenting. Så summa summarum. Datakom-världen vann stort. Men det var inte på "walk over" tro inget annat, och det satt långt inne och utkämpades många hårda strider (komplett med infiltrationsförsök
). Men när konkurrenten är tio gånger bättre *) inte bara tio procent, så kan det i slutändan bara gå på ett sätt. Och det gjorde det. När Sverige anslöts till riktiga internet i december 1988 så var det egentligen över för traditionell telekom. Det var bara det att det tog några decennier för telekom-gänget att inse det.
*) Ja, telekomvärlden erbjöd en hel den funktioner som TCP/IP inte gjorde, iaf inte då, men det visade sig att folk är villiga att stå ut med ganska ordentligt skakig service i många avseenden bara det är gratis.
Det var likadant i Göteborg. Där hade vi en Socialdemokrat som själv växt upp i hyreshus med vedspis och dass på gården. Sammanfattningsvis var det i sann Socialdemokratisk anda, en person som fattade beslut som berörde alla andra. Massor av ståtliga fastigheter revs efter att de försatts i så dåligt skick att de inte gick att renovera.AndersMalmgren skrev:
Likt denna.
Socialdemokrater korkade som vanligt arm med kapitalet.
Och när man var på besök hos Cisco i San Jose fanns alltid en sådan här eller liknande penna vid platsen i mötesrummet😉Ja, det var två helt olika filosofier som konkurrerade vid tiden i fråga. Dels den gamla etablerade telekommunikationsfilosofin som byggde på att den komplexa utrustningen skulle finnas centralt i nätverken och att terminalerna därmed skulle kunna hållas enkla och billiga. (Tänk traditionell telefon, som i stort sett är ett relä och lite kol i en burk; nåja, två burkar).
Detta gjorde att nätägaren hade full kontroll och kunde prissätta som denne ville; dvs ta bra betalt för all användning av nätverket s.a. man inte behövde uppgradera eller utöka utan att balans snart nåddes (eller kunde tvingas fram) med debiteringen.
Men i USA så hade man som sagt börjat införa datorer på bredare front och när frågan (först fick man napp via militären) kom om kommunikation mellan dessa så uppstod snabbt en ny filosofi kring hur man skulle göra detta. Eftersom man redan hade tillgång till den mest komplicerade (och flexibla) utrustning som fanns som ändpunkter så kunde man lägga all komplexitet i dessa istället. Då fick man på köpet ett mycket enkelt och billigt centralt nät som då kunde byggas med större redundans.
Med enklare paketförmedlande (routat) nät så gick det inte lika enkelt att ta betalt för varendaste liten bit som skickades, men det såg man inte något problem med. Det var trots allt militär/universitet som använde och de betalade redan fasta kostnader för drift och utrustning, så man såg inte någon plats för, eller behov av, central styrning med ty åtföljande grindslant.
I USA så stötte detta inte på så stor patrull eftersom man i samma veva rev upp Bells monopol på (först) långdistanskommunikation (där pengarna fanns), och dessutom så hade teleoperatörerna inte tjänat några pengar på datakommunikation eftersom lokalsamtal var gratis i stort sett var man var.
I Europa med stora statliga telekom-monopol så gräts det och gnisslades det dock tänder med besked. Man försökte med näbbar och klor att mota datakom-olle i grind så gott det gick. Bla genom att man insisterade på telekomprotokoll (exv. X25) snarare än de otäcka amerikanska TCP/IP-protokollen. X25 hade nämligen en stor fördel. Det kom med debiteringsfunktioner inbyggda från början och man kunde ta betalt för varendaste liten bit som skickades. (Ja, det fanns även några andra fördelar, men vi kan lämna dem därhän.)
Så Europeiska och Svenska telekomoperatörer var inte ambivalenta till "Internet" som sådant, de brydde sig inte om det specifikt, eller rättare, så länge de kunde ta betalt så struntade de högaktningsfullt i vad kunderna använde det till.
Iom att "riktigt" internet fick mer och mer spridning så fick man dock eld i baken och försökte på alla sätt att få stopp; först på wireline och senare mobilt. Problemet där var att "riktigt" internet var så oerhört mycket billigare att implementera att man helt enkelt inte kunde stå emot. Kunderna var inte villiga att betala mycket mycket mer för en (i vissa avseenden) sämre tjänst bara för "nyttan" av att bli debiterad per bit eller minut.
Som en artikel i Industriell Datateknik sade det vid tiden i fråga: "En AXE-10-växel och en Cisco router (kommer inte ihåg modell) kan skicka lite mycket trafik. Men AXE-växeln kostar 10 miljoner medan Cisco-routern bara kostar 500 tusen. "Men" skriker många då "AXE-växeln kan så mycket mer!" Jodå, den kan ta betalt per minut, men det är knappast så att kunderna är så villiga att betala för hela kalaset för att få den "nyttiga" funktionen." (Min parafras.)
Tyvärr så var det inte stopp där. Iom mobilt internet så insåg man att kunderna dessutom ersatte alla tjänster som telekomfolket redan erbjöd genom att köra sina egna applikationer ovanpå TCP/IP. När Skype kom så sket man kollektivt knäck och begärde omedelbart olika funktioner av tillverkarna av telekomutrustning s.a. man kunde blockera det. Det var kring den här tiden man såg sina kassaströmmar sina och försökte hitta på en massa walled-garden-koncept så att man skulle kunna "låsa in" kunderna i sina egna nätverk och få betalt för musik, video osv. den vägen. Man var skräckslagen för att bara bli en "bit pipe." (Det skrevs tom ett business case på Ericsson som hette just "The happy bit pipe" för att i någon mening få kunderna att inse vart världen var påväg.)
När jag på Ericsson vid några tillfällen torrt och ironiskt konstaterade att "Jaha, så Televerket skall stå för min underhållning alltså? Det kommer ju att bli kul..." så blev jag inte populär...
Så summa summarum. Datakom-världen vann stort. Men det var inte på "walk over" tro inget annat, och det satt långt inne och utkämpades många hårda strider (komplett med infiltrationsförsök
Och det gjorde det. När Sverige anslöts till riktiga internet i december 1988 så var det egentligen över för traditionell telekom. Det var bara det att det tog några decennier för telekom-gänget att inse det.
*) Ja, telekomvärlden erbjöd en hel den funktioner som TCP/IP inte gjorde, iaf inte då, men det visade sig att folk är villiga att stå ut med ganska ordentligt skakig service i många avseenden bara det är gratis.
Hade sparat en men fick leta då jag glömt var. Och routrar med bokstäver i början, kan det varit AGS men har glömt.
Diversearbetare
· Göteborg
· 10 704 inlägg
FirstClass promotades hårt av Computer Sweden under mitten sv 90-talet. Gillade inte FC i det sammanhang vi jobbade, Vi körde det äldre TeleFinder för kundinlämningsr och allmän BBS. Det kopplades mot Internet runt 94 när bandbredden gick att hantera. Var väl 512kbit som mest då.A AndersS skrev:
Redigerat:
Nålmäke för Samfundet Nordens Frihet grundad december 1939 som var en antinazistisk och antikommunistisk organisation för att stötta Finland i sin frihetskamp mot Sovjetunionen.
Det pryds av von Döbelns valspråk: Ära Skyldighet Vilja.
Rörelsen organiserade de frivilliga som stred för Finlands sak.
Det som är märkligt är att Nordiska Motståndsrörelsen tog märket som sin symbol trots det antinazistiska ursprunget.
Det pryds av von Döbelns valspråk: Ära Skyldighet Vilja.
Rörelsen organiserade de frivilliga som stred för Finlands sak.
Det som är märkligt är att Nordiska Motståndsrörelsen tog märket som sin symbol trots det antinazistiska ursprunget.
Det var inte så mycket internet över dem heller.A AndersS skrev:
Det behövdes dock specialdatorer för (den tidens) routing. Dessa kallades IMP (Interface Message Processor).
Läs gärna en bit ner under rubriken om senator Edward Kennedys (MA) gratulationstelegram till BBN efter att BBN hade fått kontraktet att bygga den ekumeniska "Interfaith Message Processor".
BBN finns i Cambridge, MA.
Är det inte ägarna av en byggnad som har det största ansvaret för underhållet?
Hade du tyckt att det vore bättre av det allmänna att bekosta upprustning och modernisering av de gamla kåkarna?
Hur gjorde dessa sossar för att framkalla allt förfall? Ägde de husen?Intet skrev:
Gissningsvis som idag - man antar en detaljplan som ger möjlighet att bygga något större och modernare, de gamla husen säljs till personer på spekulation och står med minimalt med underhåll tills det är dags för rivning. Vilket kan ta åratal.P pmd skrev: