Rekar för inbrottsförsök

[LaT]

et som jag däremot anser oerhört skrämmande är att våra riksdagspolitiker regelbundet fuskar med bidrag, bosättningsbidrag osv och räknar med att komma undan med det även när det uppdagas. De kallar det -olyckligt, och går vidare, men sen propagerar samma person för att den ensamstående mamman som desperat fuskat med VAB för att ha råd med mat till sina barn ska straffas hårt. Kan inte hitta ett mer målande exempel på det engelska ordet "entitlement".

Jo detta hyckleri ifrån politiker/förtroendevalda, ifrån alla partier & på alla nivåer är beklämmande.
Har skulle vi verkligen ha en progressiv straffskala så att ju högre position du har desto strängare straff.
Och uppsåts rekvisitet, som de flesta klarar sig på, borde kompletteras med oaktsamhet (dvs inte kollat med myndighet).

 

[djac]

Jo detta hyckleri ifrån politiker/förtroendevalda, ifrån alla partier & på alla nivåer är beklämmande.
Har skulle vi verkligen ha en progressiv straffskala så att ju högre position du har desto strängare straff.
Och uppsåts rekvisitet, som de flesta klarar sig på, borde kompletteras med oaktsamhet (dvs inte kollat med myndighet.

Det är ju tanken med dagsböter men vi ser ju att det inte funkar till fullo, det finns mycket asymmetri i vårt rättssystem.

Min syn är att alla ska spela sina roller, framfört det i andra trådar, politiken ska sätta målen och ramarna men verksamheten ska skötas av de med relevant kompetens. Det borde inte vara kontroversiellt, så funkar alla annan verksamhet.

Ska man bli elitpolitiker idag så får man nog satsa på det och utveckla de färdigheter som behövs, då har man svårligen tid att samtidigt bli specialist på annat, om politiker och allmänhet kunde inse detta så hade nog mycket varit vunnit. Idag är vi tvärtom på en all-time-high vad det gäller politisk klåfingrighet, resultatet är att i stort set varje beslut tar oss ett steg fram och två steg bakåt.

Värst drabbat blir då alla de områden som politiken visar intresse för och de tenderar att vara viktiga, därför blir skadan stor.

 

[pmd]

Gissningsvis vad man nu ska göra när man identifierat Kalle och Lisa som problematiska i skolan.

Spärra in dem på livstid! 👹

 

[pmd]

Och uppsåts rekvisitet, som de flesta klarar sig på, borde kompletteras med oaktsamhet (dvs inte kollat med myndighet).

Oaktsamhetsrekvisit finns redan, men det kanske borde tillämpas mer.

 

[steffo_b]

jag sitter inte på facit kring vad som är bäst att göra men det handlar inte om att hedra offret med ett hårt straff, det handlar att om att visa resten av sammhället att det får någon konsekvens öht när man begår brott. Det duger inte att räkna in nästa förseelse i någon straffrabatt och dra ett streck över det. Det är en förolämpning mot både omgivning och brottsoffer. Att det blir bäst så i längden köper jag inte när banditerna sätter i system att fortsätta med bedrägerier osv eftersom man vet att man inte åker dit pga saker man redan gjort.

Nej. Det är inte ett helt lätt område eftersom det finns flera faktorer som man måste väga in för att det ska bli bra och i någon mån misstänker jag att det inte går att få ihop det helt.

Men vet ju att det inte har någon direkt avskräckande effekt att höja straffen från hårda till superhårda.
Dvs dom ska vara tillräckligt hårda för att verka avskräckande. Men man ska inte ta i i onödan eftersom all inlåsning kostar rätt mycket pengar så man ska inte göra det om det inte finns nytta med det.

Samtidigt finns det också gott om studier som visar på att brottsoffren klarar av att bearbeta och gå vidare i betydligt högre grad om förövaren fått ett straff som upplevs stå i proportion till brottet.
Dvs faktorn "hämnd" är inte att förakta i sammanhanget.

Samtidigt så bör man se till att hålla fängelsestraffen så korta som möjligt eftersom det är lättare att komma tillbaka till samhället då än om man varit inlåst väldigt länge. Det är helt enkelt svårare att vänja sig vid ett normalt liv utanför murarna om man varit inlåst länge och är van vid det livet.
Men man måste ändå ha dom inlåsta tillräckligt länge för att ha en möjlighet att hinna rehabilitera dom i den mån det går.

Sen finns det ju en del brottslingar som inte på något sätt går att rehabilitera och dom blir man ju tvungen att låsa in länge för att man måste skydda samhället från de individerna.
Oddsen för att man skulle ha kunnat rehabilitera Clark Olofsson även om man försökt misstänker jag är försvinnande små.

 

[MathiasS]

Nej. Det är inte ett helt lätt område eftersom det finns flera faktorer som man måste väga in för att det ska bli bra och i någon mån misstänker jag att det inte går att få ihop det helt.

Men vet ju att det inte har någon direkt avskräckande effekt att höja straffen från hårda till superhårda.
Dvs dom ska vara tillräckligt hårda för att verka avskräckande. Men man ska inte ta i i onödan eftersom all inlåsning kostar rätt mycket pengar så man ska inte göra det om det inte finns nytta med det.

Samtidigt finns det också gott om studier som visar på att brottsoffren klarar av att bearbeta och gå vidare i betydligt högre grad om förövaren fått ett straff som upplevs stå i proportion till brottet.
Dvs faktorn "hämnd" är inte att förakta i sammanhanget.

Samtidigt så bör man se till att hålla fängelsestraffen så korta som möjligt eftersom det är lättare att komma tillbaka till samhället då än om man varit inlåst väldigt länge. Det är helt enkelt svårare att vänja sig vid ett normalt liv utanför murarna om man varit inlåst länge och är van vid det livet.
Men man måste ändå ha dom inlåsta tillräckligt länge för att ha en möjlighet att hinna rehabilitera dom i den mån det går.

Sen finns det ju en del brottslingar som inte på något sätt går att rehabilitera och dom blir man ju tvungen att låsa in länge för att man måste skydda samhället från de individerna.
Oddsen för att man skulle ha kunnat rehabilitera Clark Olofsson även om man försökt misstänker jag är försvinnande små.

En bra sammanfattning. Jag är helt enig med det du beskriver.

 

[djac]

Nej. Det är inte ett helt lätt område eftersom det finns flera faktorer som man måste väga in för att det ska bli bra och i någon mån misstänker jag att det inte går att få ihop det helt.

Men vet ju att det inte har någon direkt avskräckande effekt att höja straffen från hårda till superhårda.
Dvs dom ska vara tillräckligt hårda för att verka avskräckande. Men man ska inte ta i i onödan eftersom all inlåsning kostar rätt mycket pengar så man ska inte göra det om det inte finns nytta med det.

Samtidigt finns det också gott om studier som visar på att brottsoffren klarar av att bearbeta och gå vidare i betydligt högre grad om förövaren fått ett straff som upplevs stå i proportion till brottet.
Dvs faktorn "hämnd" är inte att förakta i sammanhanget.

Samtidigt så bör man se till att hålla fängelsestraffen så korta som möjligt eftersom det är lättare att komma tillbaka till samhället då än om man varit inlåst väldigt länge. Det är helt enkelt svårare att vänja sig vid ett normalt liv utanför murarna om man varit inlåst länge och är van vid det livet.
Men man måste ändå ha dom inlåsta tillräckligt länge för att ha en möjlighet att hinna rehabilitera dom i den mån det går.

Sen finns det ju en del brottslingar som inte på något sätt går att rehabilitera och dom blir man ju tvungen att låsa in länge för att man måste skydda samhället från de individerna.
Oddsen för att man skulle ha kunnat rehabilitera Clark Olofsson även om man försökt misstänker jag är försvinnande små.

Det här är väl ungefär så en balanserad privatperson ser på saken, för de sakkunniga så finns ju många av svaren redan, det som krävs är en politik som vågar beskriva en ljusare framtid med mindre brott och bibehållna friheter.

Sen tror jag att man lätt förstorar offrens hämndbegär, det är en sak att innan något ha hänt säga att man skulle ha krävt det ena eller det andra. Den lilla erfarenhet jag har är att offren för traumatiska brott, och de närmast anhöriga, tappar intresset då behoven av att bara ta sig igenom och överleva, läka, blir överväldigande för de flesta.

 

[Daniel 109]

Det viktiga för offren är nog snarare en dom som tydligt deklarerar att det var ett brott. Inte straffet i sig.

 

[MathiasS]

Det viktiga för offren är nog snarare en dom som tydligt deklarerar att det var ett brott. Inte straffet i sig.

Det tror jag inte ett skit på.

Om vi antar att jag blir misshandlad och förövarna är identifierade men slipper straff pga att man redan utredes för allvarligare saker så denna förseelese påverkar inte straffet - känns det då bättre för mig att polisen säger att det var fel att slå mig på käften? Knappast. Det känns bättre om de sitter fängelse i 2 år.

 

[djac]

Det tror jag inte ett skit på.

Om vi antar att jag blir misshandlad och förövarna är identifierade men slipper straff pga att man redan utredes för allvarligare saker så denna förseelese påverkar inte straffet - känns det då bättre för mig att polisen säger att det var fel att slå mig på käften? Knappast. Det känns bättre om de sitter fängelse i 2 år.

Men blandar du inte ihop två saker här, det händer att brott inte utreds, ibland som taktik för att säkra fällande dom, dvs det man släpper är svårare att bevisa och man vill inte blurra det säkra caset. Detta är ganska vanligt och det ger då inte offret ett erkännande att ett brott har begåtts.

Jag tror att det Daniel menade är när någon exempelvis begått många rån och det då blir svårt att säga vilken del av straffet som kommer från just ditt rån.

Jag har faktiskt en egen upplevelse av det första, jag var behjälplig i en vid tillfället ganska uppmärksammad utredning, där åklagaren valde bort några av brotten som vi experter tyckte var solklara. Hens bedömning var att det skulle minska chanserna totalt sett att få en fällande dom. För oss amatörer mycket upprörande men jag antar att så funkar alla rättssystem i västvärlden.

Motsatsen skulle vara de länder där rätten alltid går på åklagarens linje och rättegången bara är ett skådespel.

 

[MathiasS]

Men blandar du inte ihop två saker här, det händer att brott inte utreds, ibland som taktik för att säkra fällande dom, dvs det man släpper är svårare att bevisa och man vill inte blurra det säkra caset. Detta är ganska vanligt och det ger då inte offret ett erkännande att ett brott har begåtts.

Jag tror att det Daniel menade är när någon exempelvis begått många rån och det då blir svårt att säga vilken del av straffet som kommer från just ditt rån.

Jag har faktiskt en egen upplevelse av det första, jag var behjälplig i en vid tillfället ganska uppmärksammad utredning, där åklagaren valde bort några av brotten som vi experter tyckte var solklara. Hens bedömning var att det skulle minska chanserna totalt sett att få en fällande dom. För oss amatörer mycket upprörande men jag antar att så funkar alla rättssystem i västvärlden.

Motsatsen skulle vara de länder där rätten alltid går på åklagarens linje och rättegången bara är ett skådespel.

Jag vet förstås inte säkert vad som menades, jag läser det som att straffsatsen inte var viktig för offret och det har jag svårt att förlika mig med.

 

[djac]

Jag vet förstås inte säkert vad som menades, jag läser det som att straffsatsen inte var viktig för offret och det har jag svårt att förlika mig med.

Fast jag tro inte den är det, så länge den är rimlig. De historier som jag kunnat ta del av speglar inte detta, när något hänt så blir förlusten eller skadan överväldigande och det tar all energi att bara överleva. De som är starka kan man ofta se engagera sig i att andra inte ska drabbas.

Jag tror inte jag själv tex skulle må så mycket bättre av att se någon metodiskt dödas framför mina ögon om en anhörig blivit mördad.

 

[steffo_b]

Det viktiga för offren är nog snarare en dom som tydligt deklarerar att det var ett brott. Inte straffet i sig.

Nej. Det finns som sagt gott om studier som visar på att om förövaren inte får ett straff som av offret upplevs rimlig så har dom svårare att bearbeta.

Dvs ett ajabaja och en lapp att visa för mamma är alldeles för lite om inte brottet var att säga något elakt åt offret i kön på ICA.

 

[Daniel 109]

Jag vet förstås inte säkert vad som menades, jag läser det som att straffsatsen inte var viktig för offret och det har jag svårt att förlika mig med.

Jag menar just att straffsatsen inte är så viktig som du vill få det till. Men att det viktiga är att det blir en dom. Om polisen inte utreder blir det ju inte en dom. Men om brottet som du utsattes för bakas ihop till ett 10årigt fängelsestraff som skulle blivit lika långt även utan det brottet så skulle de flesta tycka att det är okej.
Det är domen som är av störst betydelse.

 

[pmd]

Oddsen för att man skulle ha kunnat rehabilitera Clark Olofsson även om man försökt misstänker jag är försvinnande små.

Jag tror att kriminalvården knappast försökte mindre med Olofsson än med någon annan.

Olofsson är f.ö. ett intressant fall ur migrationspolitisk synpunkt. Han begick några grova brott i Sverige efter att ha blivit belgisk medborgare, och avsagt sig sitt svenska medborgarskap. Han dömdes till flera långa fängelsestraff och utvisades på livstid. Efter att ha ansökt, och beviljats, svenskt medborgarskap flyttade han tillbaka till Sverige.

Jag skulle tro att Olofsson är den enda person med ett så gediget kriminellt förflutet som har beviljats svenskt medborgarskap.