Det låter som att TS egentligen är ganska bitter över detta?! Varför inte unna sin bror detta? Är ni så dåliga vänner?
Men det viktigaste i detta är faktiskt vad föräldrarna vill göra.
Men det viktigaste i detta är faktiskt vad föräldrarna vill göra.
Jag kan absolut förstå resonemanget. Arv är en känslig fråga och kan orsaka mycket problem. Jag vet själv hur jag kan reagera en julafton om jag ser att mina syskon får finare presenter från mig än vad jag får av dom. Vilket ju är en helt ologisk reaktion eftersom att jag har jättegenerösa syskon och jag i princip alltid fått mest eftersom att jag är mycket yngre och därför alltid legat efter inkomstmässigt.
Om föräldrar säljer hus till ett av barnen (om bara en har intresse) så tycker jag att det bör gå till på så sätt att man sätter ut huset till försäljning och sedan så får den som är intresserad matcha det vinnande budet. Sedan så kan föräldrarna skjuta upp så mycket de får av skatten och lägga in det i sitt nya boende. Övrig skatt betalas in och av det som är kvar så får antingen föräldrarna behålla det eller dela det 50/50 mellan barnen. Den uppskjutna skatten hamnar då sedan i dödsboet och kommer då också att delas 50/50.
Alternativet till att lägga ut huset till försäljning är att först diskutera igenom det med den som inte ska köpa huset om vad som känns rättvist för den. Men det är det kanske lite försent för.
Om föräldrar säljer hus till ett av barnen (om bara en har intresse) så tycker jag att det bör gå till på så sätt att man sätter ut huset till försäljning och sedan så får den som är intresserad matcha det vinnande budet. Sedan så kan föräldrarna skjuta upp så mycket de får av skatten och lägga in det i sitt nya boende. Övrig skatt betalas in och av det som är kvar så får antingen föräldrarna behålla det eller dela det 50/50 mellan barnen. Den uppskjutna skatten hamnar då sedan i dödsboet och kommer då också att delas 50/50.
Alternativet till att lägga ut huset till försäljning är att först diskutera igenom det med den som inte ska köpa huset om vad som känns rättvist för den. Men det är det kanske lite försent för.
Men fortfarande är det inte en juridisk fråga utan vad du själv kan acceptera. Utifrån att du nu önskar svar på rättvisenivå är min åsikt; självklart skulle jag acceptera ett sådant upplägg då det inte på något sätt påverkar den del av ett "förskottsarv" som jag får. Om mitt syskon via en ren skatteteknisk hantering skulle kunna få en viss fördel, som inte är realiserbar i pengar, så låt gå.absorbater skrev:
Lek med detta, huset som din bror köper visar sig plötsligt ha ett mycket allvarligt problem, samtidigt som priserna på husmarknaden dyker. Du har istället valt att investera dina på ett bra sätt och de är nu värda 50% mera. Skulle du då kompensera ditt syskon och betala tillbaka en viss summa?
Konstigt att när det handlar om pengar ska det vara kronor och ören eller bråkas till dödagar.
2,4 mille är en sjuhelsikes startplåt för en NY kåk, nya kåkar behöver INTE renoveras på säg 10 år. Nya kåkar drar mindre energi allt är NYTT och bara fungerar (nåja förhoppningsvis).
Jag skulle vara enormt nöjd jag. Föräldrarna kan ju surna till och ge ALTT till rädda barnen också. Det skulle jag fanimej gjort om det blir tjaffs.
Juridiskt sett så äger de kåken och de kan sälja den för exakt vad de vill och göra exakt vad de vill med pengarna. Det enda man kan propsa på är att det anses som förskott på arv.
2,4 mille är en sjuhelsikes startplåt för en NY kåk, nya kåkar behöver INTE renoveras på säg 10 år. Nya kåkar drar mindre energi allt är NYTT och bara fungerar (nåja förhoppningsvis).
Jag skulle vara enormt nöjd jag. Föräldrarna kan ju surna till och ge ALTT till rädda barnen också. Det skulle jag fanimej gjort om det blir tjaffs.
Juridiskt sett så äger de kåken och de kan sälja den för exakt vad de vill och göra exakt vad de vill med pengarna. Det enda man kan propsa på är att det anses som förskott på arv.
Ju mer millimeterrättvisa, desto mindre osämja efteråt. Jag hade räknat på öret om jag varit i föräldrarnas sits. Känsliga grejer detta. Alla måste bli nöjda, men kanske framförallt barnen.
F-n vet hur jag själv skall fördela mina tillgångar till ungarna, men jag har ju några år på mig att fundera (hoppningsvis
)
F-n vet hur jag själv skall fördela mina tillgångar till ungarna, men jag har ju några år på mig att fundera (hoppningsvis
)Håller med. Mina föräldrar har skrivit testamenten som de har diskuterat med oss. Vad gäller hus och sommarstuga så har de bestämt en tågordning om vem av oss som ska få köpa till ett pris värderat av en oberoende mäklare för att det inte ska riskeras att bli en budgivning där den som har mest pengar kan få allt.-MH- skrev:Ju mer millimeterrättvisa, desto mindre osämja efteråt. Jag hade räknat på öret om jag varit i föräldrarnas sits. Känsliga grejer detta. Alla måste bli nöjda, men kanske framförallt barnen.
F-n vet hur jag själv skall fördela mina tillgångar till ungarna, men jag har ju några år på mig att fundera (hoppningsvis
Millimeterrättvisa går aldrig att uppnå. Antingen har ungarna en förståelse för det, eller så kommer de att bråka oavsett hur man fördelar.
Vad gäller materiella saker så är jag inte ens säker på att millimeterättvisa är önskvärt. Barnen har olika behov och förutsättningar. Ena barnet kanske klarar sig ekonomiskt lysande, men kanske har större behov av hjälp med passning av barn, eller liknande.
Det andra barnet kanske aldrig riktigt gör succe på arbetsmarknaden, mår kanske bra av att få lite ekonomiskt stöd ibland.
Som jag ser det så får man stötta sina barn så gott man kan med det de behöver hjälp med, för vissa kan det vara ekonomi, för andra kan det vara tid, eller något annat.
Självklart får det ekonomiska inte bli så snedvridet att ena barnet känner sig arvslös den dag det blir aktuellt.
Jag är inte riktigt i den fasen av livet ännu där jag behöver fundera så mycket på det.
Det andra barnet kanske aldrig riktigt gör succe på arbetsmarknaden, mår kanske bra av att få lite ekonomiskt stöd ibland.
Som jag ser det så får man stötta sina barn så gott man kan med det de behöver hjälp med, för vissa kan det vara ekonomi, för andra kan det vara tid, eller något annat.
Självklart får det ekonomiska inte bli så snedvridet att ena barnet känner sig arvslös den dag det blir aktuellt.
Jag är inte riktigt i den fasen av livet ännu där jag behöver fundera så mycket på det.
Mycket bra sammanfattat, för det är detta som just tråden handlar om i slutänden.hempularen skrev:
Livet är inte alltid rättvist och barn är inte alltid rättvisa mot sina föräldrar.
Tråden har fått en annan vinkling, men det var TS själv som gjorde denna omstyrning.
Men det är inte heller riktigt rättvist om den som klara sig bäst får mindre. Min syster har alltid fått mindre än mig för att hon helt enkelt varit väldigt duktig och behövt mindre medan jag bytt inriktning på utbildning och varit ute och rest och därför kommit ut i arbetslivet senare. Och nu på sistone så har hon börjat känna att dte är väldigt orättvist och det är ju jättetråkigt att det är så. Man ska ju inte få mindre bara för att man varit strävsammare. Hon får visserligen mycket stöttning i tid, men inte heller det är mer än vad jag får då vi båda har lika tidskrävande arbeten. Så nu har jag och min mamma i alla fall kommit överrens om att jag inte får så mycket julklappar för ett tag framöver medan min syster får riktigt bra grejer (mina saker är såklart också bra men mycket billigare). Det tycker jag också känns bra för jag gillar rättvisa.
Jo, så kan det vara. Men det finns kanske större saker i livet som kan påverka vilket jag var mer inne på:byggankan skrev:
* Du har kanske som enda kvarvarande barn på orten där föräldrarna bor fått hjälp, men kanske även fått hjälpa föräldrar när de blivit äldre under längre tid. Medan andra barn flyttat från orten och hälsar på vid storhelger och semester. Det ger dig glädje med närheten till föräldrar men blir lite av ett "kall" att år efter år ta det ansvaret när föräldrar vill bo kvar i sitt hus och "klara sig själva", bara de får lite hjälp av sina barn.
* Du kan även ha barn som har ett handikap och inte ges möjlighet till likvärdiga studier som syskon och efter det inte arbetsmöjlighet till samma försörjning.
* Och det är faktiskt så att föräldrar och barn kan glida ifrån varandra utifrån olika värderingar.
Så det finns mycket som kan påverka hur vi föräldrar umgås med våra barn och även ger/ fördelar de pengar vi har. Vi gör det utifrån varje barns behov (de är ju inte barn längre mera än för oss föräldrar) och vart de befinner sig i livet, inte utifrån någon rättvisefaktor.
Redigerat: