Jag har användning för behörigheten i jobbet, jag jobbar dock inte som "vanlig" elektriker, utan jag är främst konstruktör, men bygger (handgripligen) specialapparater med lite speciella krav, och är ofta ute i anläggningar med stora krav på elsäkerhet, EMC etc. Mitt problem för att få ut behörighet har varit att jag inte haft tillräcklig praktisk erfarenhet (tidsmässigt) av tex bostads-, brandlarms- och datainstallationer. Jag behöver dock inte försvara mig själv längre, jag har större bredd än den genomsnittlige elektrikern som klamrar kilometervis med kabel eller gör andra enformiga arbetsuppgifter.
Förutom att det känns som en personlig upprättelse att ha behörighet, är en drivkraft såklart att kunna starta eget i framtiden. Det är inte heller konstigt att jag som hemmafixare är glad att lagligt få göra egna installationer (vilket jag förstås hade gjort ändå, jag vet ju hur det ska göras).
Provdagarna? De bestod av två dagars praktiska installationer, man fick varsitt bås att installera en vanligt förekommande bostadsinstallation i, förstås väldigt komprimerat. Först skulle man göra en ritning på det som skulle installeras innan man fick börja. Man skulle ha full koll på svensk-standard-höjder. Det var blandat infällt och utanpåliggande, en minimal men komplett köksinstallation med perilex, etc, en lika minimal badrumsinstallation, samt en trappkoppling, som sedan skulle ändras i lite olika konfigurationer, bla med trappautomat. Ett 3-fas CEE-uttag skulle kopplas, som föregicks av en startautomatik för en motor. Allt utgick från en central som också skulle kopplas, och kontroll före idrifttagning skulle göras när allt var klart. Jag kan tycka att det praktiska var lite för enkelt, dessutom var det ingen som tittade INUTI dosor och hur man anslutit och dragit skruvar etc. (vad jag vet, de kanske skruvade i grejorna under natten..) Jag blev lite besviken, det är ju bl.a. sånt som på nåt sätt skiljer agnarna från vetet. Jag antar att de tittade lite på vilket materialval och sånt man gjorde. Det tog i alla fall 2 dagar och även om man hann med så gjorde provstressen att svetten lackade..
Teoridelen var väl mer imponerande, 4 st delprov som tog 3-4 timmar vardera vad jag kan minnas, jag hade fullt upp tiden ut i alla fall. Dessa var så pass svåra att jag misstänker att de allra flesta AB-installatörer inte hade klarat detta utan först fått friska upp minnet lite först. Sysslar man inte vanligtvis mycket med beräkningar så är det inte så kul att sitta på provdagen med tidspress och prestera.
Det första handlade om bostadsinstallationer - utlösningsvillkor, kabeldimensionering, beräkna avsäkringar, etc. Minns faktiskt inte i detalj några frågor.
Andra provet, anläggningar för produktion och överföring av el, samt industriella anläggningar, Var i stort väldigt likt det första, bara högre strömmar.. En del energi-, effekt- och kortslutningsberäkningar.
Tredje provet handlade om elmaskiner, främst motorer av olika typer, Dimensionera matning, startströmmar, avsäkring, varvtal m.m. Överlag i första hand beräkningsuppgifter i dessa första tre delproven.
Det fjärde provet var av mer ensvarskaraktär, många småfrågor, främst föreskrifter men även en del allmänna frågor, av typen "Vad står DUBA för?" eller "beskriv förfarandet vid kontroll före idrifttagning", eller "Kabelarea för fast installation av enfasspis?" "Vad är märkströmmen för en gul säkringspassdel?" Detta provet klarade tydligen de flesta, kanske är det just denna kunskap som man normalt sett använder i jobbet, men detta är också sånt som är lätt att plugga in. Det var en hel del frågor som krävde rena (uppdaterade) författningskunskaper, jobbar man inte dagligen med att uppdatera sig eller är extra intresserad kan det kanske vara svårt att förstå och tolka föreskrifterna, men det verkar som de flesta hade koll på detta.
I något av proven, vilket minns jag inte, var mycket detaljfrågor om ritningsteknik och dokumentation, något som ofta konstruktörer har bra koll på (som jag), men som jag upplever att rena montörer har mindre bra koll på. I något av proven var även en del uppgifter på mekanik, rena mekaniska beräkningar, som man ju oxå ska kunna.
Summa: den praktiska delen kunde varit mer omfattande, den teoretiska var precis lagom svårt i min mening, det ska absolut inte vara för lätt. Det känns som att provförrättare och kanske även de från eshv (som ju egentligen kontrollerade provförrättarna) fick en bra bild av var och en, och kunde nog därför avgöra redan på plats vem som var lämpad. Därför tror jag att 4 dagar var precis lagom.
Förutom att det känns som en personlig upprättelse att ha behörighet, är en drivkraft såklart att kunna starta eget i framtiden. Det är inte heller konstigt att jag som hemmafixare är glad att lagligt få göra egna installationer (vilket jag förstås hade gjort ändå, jag vet ju hur det ska göras).
Provdagarna? De bestod av två dagars praktiska installationer, man fick varsitt bås att installera en vanligt förekommande bostadsinstallation i, förstås väldigt komprimerat. Först skulle man göra en ritning på det som skulle installeras innan man fick börja. Man skulle ha full koll på svensk-standard-höjder. Det var blandat infällt och utanpåliggande, en minimal men komplett köksinstallation med perilex, etc, en lika minimal badrumsinstallation, samt en trappkoppling, som sedan skulle ändras i lite olika konfigurationer, bla med trappautomat. Ett 3-fas CEE-uttag skulle kopplas, som föregicks av en startautomatik för en motor. Allt utgick från en central som också skulle kopplas, och kontroll före idrifttagning skulle göras när allt var klart. Jag kan tycka att det praktiska var lite för enkelt, dessutom var det ingen som tittade INUTI dosor och hur man anslutit och dragit skruvar etc. (vad jag vet, de kanske skruvade i grejorna under natten..) Jag blev lite besviken, det är ju bl.a. sånt som på nåt sätt skiljer agnarna från vetet. Jag antar att de tittade lite på vilket materialval och sånt man gjorde. Det tog i alla fall 2 dagar och även om man hann med så gjorde provstressen att svetten lackade..
Teoridelen var väl mer imponerande, 4 st delprov som tog 3-4 timmar vardera vad jag kan minnas, jag hade fullt upp tiden ut i alla fall. Dessa var så pass svåra att jag misstänker att de allra flesta AB-installatörer inte hade klarat detta utan först fått friska upp minnet lite först. Sysslar man inte vanligtvis mycket med beräkningar så är det inte så kul att sitta på provdagen med tidspress och prestera.
Det första handlade om bostadsinstallationer - utlösningsvillkor, kabeldimensionering, beräkna avsäkringar, etc. Minns faktiskt inte i detalj några frågor.
Andra provet, anläggningar för produktion och överföring av el, samt industriella anläggningar, Var i stort väldigt likt det första, bara högre strömmar.. En del energi-, effekt- och kortslutningsberäkningar.
Tredje provet handlade om elmaskiner, främst motorer av olika typer, Dimensionera matning, startströmmar, avsäkring, varvtal m.m. Överlag i första hand beräkningsuppgifter i dessa första tre delproven.
Det fjärde provet var av mer ensvarskaraktär, många småfrågor, främst föreskrifter men även en del allmänna frågor, av typen "Vad står DUBA för?" eller "beskriv förfarandet vid kontroll före idrifttagning", eller "Kabelarea för fast installation av enfasspis?" "Vad är märkströmmen för en gul säkringspassdel?" Detta provet klarade tydligen de flesta, kanske är det just denna kunskap som man normalt sett använder i jobbet, men detta är också sånt som är lätt att plugga in. Det var en hel del frågor som krävde rena (uppdaterade) författningskunskaper, jobbar man inte dagligen med att uppdatera sig eller är extra intresserad kan det kanske vara svårt att förstå och tolka föreskrifterna, men det verkar som de flesta hade koll på detta.
I något av proven, vilket minns jag inte, var mycket detaljfrågor om ritningsteknik och dokumentation, något som ofta konstruktörer har bra koll på (som jag), men som jag upplever att rena montörer har mindre bra koll på. I något av proven var även en del uppgifter på mekanik, rena mekaniska beräkningar, som man ju oxå ska kunna.
Summa: den praktiska delen kunde varit mer omfattande, den teoretiska var precis lagom svårt i min mening, det ska absolut inte vara för lätt. Det känns som att provförrättare och kanske även de från eshv (som ju egentligen kontrollerade provförrättarna) fick en bra bild av var och en, och kunde nog därför avgöra redan på plats vem som var lämpad. Därför tror jag att 4 dagar var precis lagom.
Redigerat:
Grattis till behörigheten
Fick ni lämna synpunkter på provet/proverna?
Jag antar att provet kommer att förändras med tiden, efter som det är nytt nu.
och kommer troligen att utvärderas.
Vad hade de andra personerna för erfarenhet / yrkesbakgrund?
I framtiden kanske det kommer att finnas olika prov för de olika behörigheterna.
AB, ABL, BB1, BB3
Det kan man tycka i alla fal.
Många "hemma fixare" bör klara sej med BB1
Text nedan från ELSÄK-FS 2013:1
"BB1 gäller för lågspänningsanläggningar och är begränsad till följande
elinstallationsarbeten i befintlig gruppledning:
– uppsättning och flyttning av ljusarmaturer, elkopplare och uttag med
tillhörande kablar,
– fast anslutning och losskoppling av en anordning med tillhörande don
samt förläggning och anslutning av kablar som tillhör donen."
Det är klart att en del personer med behörighet inte skulle klara att göra om provet.
Men som jag skrev tidigare, det är så med all utbildning, är man intresserad och håller sej uppdaterad så går det lättare.
Det är troligtvis en av anledningarna till att de har begränsat behörigheten tidsländ på 15-år idag
All kunskap är bra att ha. Kunskap kan vara svårt att lära sej, men den kan underlätta i framtiden.
Fick ni lämna synpunkter på provet/proverna?
Jag antar att provet kommer att förändras med tiden, efter som det är nytt nu.
och kommer troligen att utvärderas.
Vad hade de andra personerna för erfarenhet / yrkesbakgrund?
I framtiden kanske det kommer att finnas olika prov för de olika behörigheterna.
AB, ABL, BB1, BB3
Det kan man tycka i alla fal.
Många "hemma fixare" bör klara sej med BB1
Text nedan från ELSÄK-FS 2013:1
"BB1 gäller för lågspänningsanläggningar och är begränsad till följande
elinstallationsarbeten i befintlig gruppledning:
– uppsättning och flyttning av ljusarmaturer, elkopplare och uttag med
tillhörande kablar,
– fast anslutning och losskoppling av en anordning med tillhörande don
samt förläggning och anslutning av kablar som tillhör donen."
Det är klart att en del personer med behörighet inte skulle klara att göra om provet.
Men som jag skrev tidigare, det är så med all utbildning, är man intresserad och håller sej uppdaterad så går det lättare.
Det är troligtvis en av anledningarna till att de har begränsat behörigheten tidsländ på 15-år idag
All kunskap är bra att ha. Kunskap kan vara svårt att lära sej, men den kan underlätta i framtiden.
Redigerat:
Jag tänkte i första hand på hur SEF motarbetar förslaget ett nytt behörighetssystem. Med dagens system finns det i praktiken bara en väg in i yrket som elektriker och det är från gymnasiet, via ECY-certifikat och sedan påbyggnadsutbildning. I den verkligheten har SEF stor makt över de som arbetar i branschen. Med den föreslagna förändringen som kräver behörighet, och möjligheten att få det via prov, är det inte alls omöjligt att lokala gymnasier i framtiden kan erbjuda utbildning som direkt, eller med ett påbyggnadsår, tar sikte på att få behörighet via provet. Då kommer ungdomarna ut i arbetslivet med behörighet från början. Resultatet blir att ECY tappar i relevans och rent allmänt att inflytandet från SEF minskar. De har under flera år klagat på att EIO inte vill stärka ECY ytterligare och att de är passiva i utvecklingsarbetet. Krasst sett har SEF alltså inget emot stärkta behörighetskrav på elektrikerkåren så länge det är de som bestämmer och inte lagstiftande myndigheter.elmont skrev:
Det är inte bara på gymnasiet det kan bli annorlunda i framtiden. Även högskolor, både på ingenjörs- och KY-nivå kommer kunna erbjuda samma sak och då får vi ytterligare en grupp som går direkt till behörighet utan att passera den SEF-kontrollerade praktiktiden.
Så tänkte jag. Sen om det faktiskt är rätt kan definitivt ifrågasättas.
Börja med att läsa PDF'n med ESV's utvärdering, som voodoo postade för drygt 30 inlägg sedan.HSP skrev:
Det där stämmer inte. Det är inte annorlunda att vara elektriker än att vara snickare. Bara för att du har elbehörighet blir inte allt du gör yrkesmässigt utövande. Den avgörande faktorn är om du tar betalt eller inte och då gäller exakt samma sak för både snickare och elektriker.HSP skrev:
Redigerat:
Tackar där fanns mycket info!Mikael_L skrev:
Länken: http://www.elsakerhetsverket.se/Glo...förande, deltagarresultat och utvärdering.pdf
När jag frågade mitt föräkringsbolag (T-H) angående detta,Steamboy skrev:
Så fick jag till svar att min privata försäkring inte gäller,
om jag gör el-arbetet på min fritid åt någon annan eller på någon annans egendom.
Gör jag jobbet åt mej själv eller på min egendom då gäller försäkringen.
Personen jag talade med sa.
"att annars skulle alla "jobba" eller hjälpa folk/vänner gratis, Och när något gått snett, då skulle försäkringsbolaget få betala"
De menade på att yrkesmässig verksamhet är när man utövar ett yrke eller yrkesroll åt någon annan, betalning eller inte spelade ingen roll i sammanhanget.
Det var ytterst ovanligt att de betalade ut några pengar när försäkringstagaren utfört ett "jobb" eller vad man ska kalla det för åt någon annan änn en en själv.
Men de är bara vad de har sagt till mej. har ej papper på detta.
Fick förklaringen att försäkringen mer är till om du fäller ett träd på din gård och trädet landar på grannens bil. då fungerar försäkringen.
men inte om du hjälper grannen att fälla ett träd på grannens gård och den faller på grannens bil.
Då har du utövat ett jobb som liknar yrkesmässig verksamhet.
Ansvarsförsäkringen är den som ligger närmast.
Text nedan från T-H.
Drulleförsäkring
Drulleförsäkring är vad man i folkmun säger då man syftar på en allriskförsäkring. Trygg-Hansas drulleförsäkring kallas HemPlus-försäkring och den ersätter den typ av vanliga skador på dina saker som sker genom plötsliga och oförutsedda händelser.
Allriskförsäkring
En allriskförsäkring ersätter den typ av vanliga skador på dina saker som sker genom
plötsliga och oförutsedda händelser. Bland annat om du tappar något eller blir bestulen
utanför hemmet, eller om du själv råkar slå sönder något där hemma. Trygg-Hansas
allriskförsäkring kallas Drulleförsäkring. Den täcker både lös och fast egendom, vilket betyder
att vi inte gör någon skillnad mellan till exempel parkettgolvet och den fina ullmattan om det
skulle hända något.
Ansvarsförsäkring
En ansvarsförsäkring gäller för tillfällen då du som privatperson krävs på skadestånd för att ha skadat någon eller någon annans egendom. Vid sådana tillfällen hjälper Trygg-Hansa till att utreda, förhandla och betala eventuellt skadestånd.
Redigerat:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 232 inlägg
Ja, många skulle det. Men inte alla (jag t ex). Problemet är att det är ett så stort steg från BB-behörigheterna till en "full" behörighet. Jag hade gärna sett ett "riktigt" steg till emellan som hade passat bättre för hemmapulare, där man t ex skulle kunna ställt kravet "arbete på egen anläggning".HSP skrev:
Jag har inga färdiga förslag, men man kunde exv. lyfta på dimensioneringskraven pss som man gör för resten av byggnaden; dvs du får snickar och svetsa din bärande konstruktion tills korna kommer hem, men en konstruktör måste ha dimensionerat.
Det politiska intresset för att öht titta på det torde vara ett epsilon större än noll.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 232 inlägg
Lagstiftaren tyckte (nästan) det. Vi är ganska många civilingenjörer här, och förut så räckte det med *ett* års praktik med relevant civilingenjörsbehörighet för "full" AB. Nu ströks den, som jag förstår, inte för att man sett något problem med den gruppen, utan för att den var för liten (man har inte många civilingenjörer som ens får det där året idag) så "förenklingen" blev att stryka det helt och hållet.HSP skrev:
Så det var *stor* skillnad i krav på praktik beroende på teoretisk grund. (En faktor *sex*...)
Håller med att steget är för stort mellan BBX behörigheterna och tex. ABL.lars_stefan_axelsson skrev:
Problemet med att utföra arbete på egen anläggning ser jag som, Vad händer när anläggningen byter ägare.
Exempel man köper en fastighet bara för att renovera och sälja vidare med förhoppningarna om vinst.
En begränsning kanske skulle vara enbostadshus, eller lägenheter. Eller ansluten effekt.
Men en sak är säker ett till steg i behörighetsskalan är en bra början.
Tackar!HSP skrev:Grattis till behörigheten
Fick ni lämna synpunkter på provet/proverna?
Jag antar att provet kommer att förändras med tiden, efter som det är nytt nu.
och kommer troligen att utvärderas.
Vad hade de andra personerna för erfarenhet / yrkesbakgrund?
.
Ja vi fick lämna en del synpunkter i slutet. De flesta var nog någon form av montörer i firma, några få var konstruktörer. Tror ehsv valt ut folk från olika bakgrunder.
Minns ej hur många års praktik det behövdes när jag läste behörigheten för att få ut den.lars_stefan_axelsson skrev:
Men tanken med det sytstemet var nog att praktiken skulle vara allsidig.
Fler år med studier ger mindre praktik är likamed att med fler års praktik krävdes bara 400timmars studier för AB behörighet + 3-årigt gymnasium (men på gymnasiet läser man en massa annat också)
Systemet kanske inte är optimalt, med antal år studier vs, praktik.
Det är totala kunskaperna som bör mätas, det är den kunskapen som är relevant.
Redigerat:
En bra uppdelning av olika behörigheter skulle tex vara lite som dom första delproven 3 delproven dvs en för bostäder, en för distribution, en för industri, en för kontor och affär.
Någon hempular behörighet tror jag INTE på, även om man gör jobb hemma åt sig själv är det ju bara en tidsfråga innan någon annan tar över hemmet. Och gränsdragningen skulle bli näst intill omöjlig.
Någon hempular behörighet tror jag INTE på, även om man gör jobb hemma åt sig själv är det ju bara en tidsfråga innan någon annan tar över hemmet. Och gränsdragningen skulle bli näst intill omöjlig.
"Elektriker" är liksom lite för stort för både utbildning, en enda behörighetsnivå samt för prov, typ detta som tråden handlar om.
En elektriker kan gå på nybyggen av bostadshus och dra rör och tråd, koppla säkringscentraler med 25A enfas eller 16A trefas-matning, och sätta upp lite brytare och uttag.
En elektriker kan ju också knalla omkring på ringhals och montera motorer som kör bromsstavarna, förreglingar och annan kritisk utrustning.
En elektriker kan vara på en industri och dona med matningar med 1000A, och rejäla motordrifter och annat.
En elektriker kan gå på service och måste kunna lite av varje, på förmiddagen installera ett uttag hemma hos Hugo, på eftermiddagen felsöka varför JFB löser hemma hos klövstedt, och dagen efter byta en brunnen central hos lantbrukare andersson.
En elektriker kan hålla på med styr/regler, montera och trimma in reglerutrustning på en industri, dona med ventilationssystem osv.
En elektriker kan hålla på med larm och inpasseringssystem osv.
Tänk att allt detta borde väl egentligen utbildningen (och provet) täcka in.
Och då det inte är möjligt, (ja faktiskt), så borde utbildning och prov istället vara nästan 100% fokuserade på ren ellära (kunskap) och säkerhet och konsekvensanalys, så elektrikern är väl rustad för att angripa varje ny situation på rätt sätt och kunna tillägna sig rätt information för det nya uppdraget.
---------------------
Nu funkar det inte så, i praktiken.
Ungdomarna lär sig skitlite i gymnasiet (jag har än inte hört en arbetande elektriker som inte säger att h*n lärde sig minst dubbelt så mycket på sina 9 månader lärlingstid som sina 3 år på gymnasiet), och grundläggande förståelse för ström/spänning/effekt/fasvridning och sånt, och konsekvensanalyser verkar det illa beställt med.
Inte för att det inte lärs ut, men merparten vill inte/orkar inte/kan inte lära sig detta, och skolan har resignerat och skickar ut dom ändå.
Sen vidtar nästa steg i utbildningen, lärlingstid med åtföljande anställning som förstaårsmontör och så småningom 3:e-årsmontör. Denna utbildning är liksom ett slags arvegods. Den behörige lär den nya allt denne kan och vet. Gör den behörige fel i något, så lär sig den nye elektrikern samma fel.
Metoder, planering, arbetssätt och materialval går i arv.
Och den nya elektrikern fördjupar strängt taget bara sina kunskaper inom de arbetsområden som just den firman jobbar inom.
Så småningom kanske steget till en egen behörighet känns lockande för denne, numera inte alltför oerfarne, elektriker. Det är väl trots allt ca 1/4 av elektrikerna som förr eller senare tar detta steg.
Då vidtar mer utbildning, ganska mycket mer teoretisk. Jag med lite högskoleutbildning i bagaget tycker förvisso att det inte alls var speciellt tungt teoretiskt. Men t.ex. min mycket gode ungdomsvän vet jag klagade rejält över att det var jobbigt.
Och så är det nog, elektrikerprogrammet på gymnasiet valde nog inte många för att dom tyckte matte och teori var kul och/eller lätt. Det är inget fel med det, alla människor är olika och tur är väl det.
Men jag förstår att AB-behörighets-utbildningen känns svår för många. Och jag är impad över att såpass många ändå fixar sig genom den, när det enkla alternativet att bara fortsätta jobba som anställd finns.
Nu har den nykläckte AB-elektrikern förmodligen lärt sig en massa nytt, kan dimensionera en trefastrafo, räkna ut impedansen i en 3 mil lång luftledning och vet hur en shuntkopplad likströmsmotor funkar.
Ja detta är ju sen inget som finns kvar i minnet ett år senare, då denne elektriker naturligtvis inte börjar jobba med detta. Troligen börjar h*n jobba med något liknande som när h*n var anställd. Trevligt att hålla sig inom komfortzonen, och det finns kanske lite nyttiga kundrelationer att börja spinna på.
Så det kanske jobbas mest med larm, eller industri, eller nyproduktion, eller styr & regler eller ...
Så hur ska en bra utbildning eller ett bra behörighetsprov egentligen vara utformat?
En elektriker kan gå på nybyggen av bostadshus och dra rör och tråd, koppla säkringscentraler med 25A enfas eller 16A trefas-matning, och sätta upp lite brytare och uttag.
En elektriker kan ju också knalla omkring på ringhals och montera motorer som kör bromsstavarna, förreglingar och annan kritisk utrustning.
En elektriker kan vara på en industri och dona med matningar med 1000A, och rejäla motordrifter och annat.
En elektriker kan gå på service och måste kunna lite av varje, på förmiddagen installera ett uttag hemma hos Hugo, på eftermiddagen felsöka varför JFB löser hemma hos klövstedt, och dagen efter byta en brunnen central hos lantbrukare andersson.
En elektriker kan hålla på med styr/regler, montera och trimma in reglerutrustning på en industri, dona med ventilationssystem osv.
En elektriker kan hålla på med larm och inpasseringssystem osv.
Tänk att allt detta borde väl egentligen utbildningen (och provet) täcka in.
Och då det inte är möjligt, (ja faktiskt), så borde utbildning och prov istället vara nästan 100% fokuserade på ren ellära (kunskap) och säkerhet och konsekvensanalys, så elektrikern är väl rustad för att angripa varje ny situation på rätt sätt och kunna tillägna sig rätt information för det nya uppdraget.
---------------------
Nu funkar det inte så, i praktiken.
Ungdomarna lär sig skitlite i gymnasiet (jag har än inte hört en arbetande elektriker som inte säger att h*n lärde sig minst dubbelt så mycket på sina 9 månader lärlingstid som sina 3 år på gymnasiet), och grundläggande förståelse för ström/spänning/effekt/fasvridning och sånt, och konsekvensanalyser verkar det illa beställt med.
Inte för att det inte lärs ut, men merparten vill inte/orkar inte/kan inte lära sig detta, och skolan har resignerat och skickar ut dom ändå.
Sen vidtar nästa steg i utbildningen, lärlingstid med åtföljande anställning som förstaårsmontör och så småningom 3:e-årsmontör. Denna utbildning är liksom ett slags arvegods. Den behörige lär den nya allt denne kan och vet. Gör den behörige fel i något, så lär sig den nye elektrikern samma fel.
Metoder, planering, arbetssätt och materialval går i arv.
Och den nya elektrikern fördjupar strängt taget bara sina kunskaper inom de arbetsområden som just den firman jobbar inom.
Så småningom kanske steget till en egen behörighet känns lockande för denne, numera inte alltför oerfarne, elektriker. Det är väl trots allt ca 1/4 av elektrikerna som förr eller senare tar detta steg.
Då vidtar mer utbildning, ganska mycket mer teoretisk. Jag med lite högskoleutbildning i bagaget tycker förvisso att det inte alls var speciellt tungt teoretiskt. Men t.ex. min mycket gode ungdomsvän vet jag klagade rejält över att det var jobbigt.
Och så är det nog, elektrikerprogrammet på gymnasiet valde nog inte många för att dom tyckte matte och teori var kul och/eller lätt. Det är inget fel med det, alla människor är olika och tur är väl det.
Men jag förstår att AB-behörighets-utbildningen känns svår för många. Och jag är impad över att såpass många ändå fixar sig genom den, när det enkla alternativet att bara fortsätta jobba som anställd finns.
Nu har den nykläckte AB-elektrikern förmodligen lärt sig en massa nytt, kan dimensionera en trefastrafo, räkna ut impedansen i en 3 mil lång luftledning och vet hur en shuntkopplad likströmsmotor funkar.
Ja detta är ju sen inget som finns kvar i minnet ett år senare, då denne elektriker naturligtvis inte börjar jobba med detta. Troligen börjar h*n jobba med något liknande som när h*n var anställd. Trevligt att hålla sig inom komfortzonen, och det finns kanske lite nyttiga kundrelationer att börja spinna på.
Så det kanske jobbas mest med larm, eller industri, eller nyproduktion, eller styr & regler eller ...
Så hur ska en bra utbildning eller ett bra behörighetsprov egentligen vara utformat?