De ska de såklart inte, men största faran i trafiken är alla dumhuvuden som rör sig i den. Ett IQ-test skulle bespara betydligt fler liv än det här Peth som har minusnetto. Så där har du allt lite tur 🥳BirgitS skrev:
Jag tror inte jag träffat samma läkare två gånger, så nej, det är absolut inte nödvändigtvis samma läkare. Jag vet inte hur det fungerar idag med högre behörigheter. Rimligen borde det kunna fungera på likartat sätt. Finns säkert andra i tråden som kan detta bättre.
Jag tycker inte att det är lämpligt att någon låter en påverkad person alls ta bilen, men jag förstår inte alls vad det har med denna diskussion att göra. Hur kan du få diskussionen att glida över på att knarkhöga kör bil från hälsocentralen?
Jag har flertalet gånger skrivit att jag anser att vårdens tystnadsplikt ska vara i det närmaste absolut. Hur kan det vara svårt att förstå?
Vi accepterar kontinuerligt såväl skadade som dödade i trafiken då vi inte anser att kostnaderna för att ytterligare förhindra detta är försvarliga. Vi bör naturligtvis även fundera på vilka kostnader dagens (angiveri)system medför och om dessa är rimliga.
Vad har det med något att göra? Att en regering lägger ett populistiskt panikförslag som många säkert älskar högt, och många andra antagligen hatar lika starkt, har väl inget med lämpligen av det som diskuteras här att göra?
Och personligen, utan att vara direkt insatt i dessa förslag, tycker jag allt som hotar den personliga integriteten och ökar samhällets informationsövertag, på ett mycket obehagligt sätt för oss lite längre ner på det sluttande plan som pekar i riktning mot 1984-års "vision".
Här utgår du, efter vad jag tycker mig förstå, från att ökad sekretess skulle medföra fler döda och skadade. Jag är inte så säker på att det är så enkelt.
Om jag bara går till mig själv, med ett påhittat scenario som exempel. Säg att jag skulle drabbas av någon sorts anfall då och då. En gång i halvåret blev jag helt väck, okontaktbar och borta under några minuter. En sak är säker, med dagens system skulle jag aldrig våga söka vård i Sverige för dessa anfall. Det finns liksom inte ens på kartan.
Rådde fullständig sekretess skulle jag antagligen ta upp problemen med en läkare och vem vet, kanske skulle det finnas en enkel metod som förhindrade anfallen.
Vilket av de två föregående styckena tror du är bäst för trafiksäkerheten? Tror du att jag är ensam om att känna som jag beskriver här?
En road reflektion: Den här diskussionen känns som ett eko av diskussionen som gick när man införde nykterhetskrav för att framföra båtar. Väldigt många kändes sig väldigt förorättade för att de inte fick vara fulla på sjön, och klagade på förmynderi.
Jag som minns midsomrar på sjön där det var så mycket alkohol att en öppen låga skulle fått hela sjön att explodera, som har sett dyngraka båtförare köra in i stenskravel med lika dyngraka vattenskidåkare, fulla föräldrar med oövervakade småbarn i båten osv, jag är rätt så nöjd med den regeln.
Enda undantaget är om patienten inte är i skick att ge samtycke/inte ge samtycke. Får de tex in en okontaktbar intox, då tar de alla tester de behöver för att se vad personen tagit (etanol, metanol, narkotika...).
Jag tror inte att indragna körkort hjälper mycket mot hjärtsjukdomar och cancer, men det hjälper mot trafikolyckor.
Det är separata problem, och man kan arbeta på båda fronterna samtidigt.
Med ditt resonemang så behöver vi inte Luftfartsverket heller, det dör ju nästan inga i flygolyckor.
Kom också ihåg, för 20-25 år sedan dog cirka 800 i trafiken varje år, mot typ 160 nu. Fördelningen på orsaker var ungefär densamma då. Det går inte att förneka att de åtgärder man vidtagit mot rattonykterhet haft effekt.
Det är alldeles utmärkt rättssäkert. Vården upptäcker en risk (alkoholism, demens, epilepsi, stroke...), rapporterar den till ansvarig myndighet, ansvarig myndighet utreder och kommer med ett beslut. Gillar du inte beslutet kan du överklaga.
Jag som minns midsomrar på sjön där det var så mycket alkohol att en öppen låga skulle fått hela sjön att explodera, som har sett dyngraka båtförare köra in i stenskravel med lika dyngraka vattenskidåkare, fulla föräldrar med oövervakade småbarn i båten osv, jag är rätt så nöjd med den regeln.
Ärligt talat, skulle de ta ett prov du uttryckligen sagt nej till, så är det de som sitter med röven i hackelådan. Det kan kosta någon jobbet och legitimationen.Alfredo skrev:
Enda undantaget är om patienten inte är i skick att ge samtycke/inte ge samtycke. Får de tex in en okontaktbar intox, då tar de alla tester de behöver för att se vad personen tagit (etanol, metanol, narkotika...).
Men fortfarande en av de vanligaste dödsorsakerna i trafiken.
Jag tror inte att indragna körkort hjälper mycket mot hjärtsjukdomar och cancer, men det hjälper mot trafikolyckor.
Det är separata problem, och man kan arbeta på båda fronterna samtidigt.
Med ditt resonemang så behöver vi inte Luftfartsverket heller, det dör ju nästan inga i flygolyckor.
Kom också ihåg, för 20-25 år sedan dog cirka 800 i trafiken varje år, mot typ 160 nu. Fördelningen på orsaker var ungefär densamma då. Det går inte att förneka att de åtgärder man vidtagit mot rattonykterhet haft effekt.
Den utredning som Transportstyrelsen skulle gjort.Jarlingar skrev:
Det är alldeles utmärkt rättssäkert. Vården upptäcker en risk (alkoholism, demens, epilepsi, stroke...), rapporterar den till ansvarig myndighet, ansvarig myndighet utreder och kommer med ett beslut. Gillar du inte beslutet kan du överklaga.
Meh, det säger ingenting om vad som är rätt, bara om folks uppfattning om det. Ditt resonemang är lika dumt som när någon av kvällstidningarna gjorde en stor grej av "80% rädda för fågelinfluensan, varför gör myndigheterna inte mer!!!". Att någon är rädd för något har absolut inget med hur farligt det är, och det är farligheten som spelar roll.
Ni fortsätter påstå det, men kan inte visa exempel.L L Jan skrev:
Gäller det även demens, stroke, epilepsi? Någon som sagt till sin psykolog att han vill köra in bilen i en folkmassa?
Inte direkt svar på kommentaren, mest ett tillägg: Värt att veta är att Transportstyrelsen har egna läkare, så det är inte bara byråkrater som sitter och bestämmer.
Och jag ser absolut ingen likhet mellan denna diskussion och en diskussion om att en befälhavare till sjöss ska vara nykter. För mig har diskussionen här egentligen inget med nykterhet att göra utan handlar om vårdens roll i samhället. Vi ser uppenbarligen detta från helt olika utgångspunkter, vilket möjligen (delvis) förklarar vår olika åsikter.T Troberg skrev:
Ärligt talat är min erfarenhet av dylika "misstag" att de möjligen leder till mild kritik/klander från IVO men där stannar det.T Troberg skrev:
Ja vi är överens om lagstiftningen. Det är inte det diskussionen handlar om.T Troberg skrev:
Till viss del. Absolut. Störst effekt skulle det ha om alla körkort drogs in men det skulle kosta för mycket. Jag anser även att dagens angiverisystem kostar orimligt mycket.T Troberg skrev:
Sen vore det intressant att vet hur många av dagens alkohololyckor som sker med körkortsinnehavare respektive med de som saknar körkort. Ett indraget körkort förhindrar inga olyckor för de som struntar i om de har körkort utan kör ändå.
Och det är fullkomligt självklart att kostnaderna för dessa åtgärder har varit rimliga? Det går inte bara att titta på intäkssidan av en åtgärd och därefter klappa sig stolt på bröstet. Under min livstid har exempelvis hastighetsbegränsningarna kontinuerligt sänkts. Vi kan naturligtvis fortsätta mot noll och då än mer minska dödsolyckorna, men är kostnaderna för detta rimligt? Nej självklart inte säger de flesta men samtidigt accepterar man okritiskt att dagens nivå är den rätta. Jag förstår inte varför.T Troberg skrev:
Du glömmer helt att denna utredning kan pågå under ett flertal år och medföra stora kostnader, såväl direkta som indirekta, för individen. Men det är väl inget problem. Det är ju bara att överklaga...T Troberg skrev:
Minst tre gånger de senaste dagarna har jag skrivit att min åsikt är att vårdens tystnadsplikt ska vara i det närmaste total. Jag förstår inte varför flera i tråden upprepade gånger ställer samma fråga till mig.T Troberg skrev:
När det gäller "någon som sagt till sin psykolog att han vill köra in bilen i en folkmassa" verkar det handla om någon som sökt hjälp för det denne uppfattar som ett problem. Och ja, jag ser mycket hellre att individer med denna typ av tankar vågar kontakta en vården och kan få hjälp, än att de inte vågar göra det och kanske verkställer sina tankar!
Och ärligt talat, tror du verkligen att den som planerar massmord med bilen som vapen bekymrar sig nämnvärt om han/hon har körkort eller inte? Det tror inte jag.
Redigerat:
Jag träffar samma läkare nästan varenda gång sen 30 år, förutom när jag flyttade och bytte vårdcentral.
Men du skrev #808 att man skulle vända sig till en läkare för läkarintyg för körkortsintyg och andra läkare för andra saker. Alltså kan man inte vända sig till sin vanliga vårdcentral/läkare för körkortsintyget. Så hur ska det gå till?
För mig låter det som en ohållbar/omöjlig situation som du vill ha.
Det blir ju resultatet om det ska vara absolut sekretess inom vården. Ja, förutom de där läkarna som ägnar sig åt körkortsintyg förstås.
Just det är det ju inget problem med att förstå. Det som är ett problem är ju vad det leder till och det verkar som att du inte har tänkt över det ordentligt.
Dementa är inte rädda för att bli av med just körkortet, de inser vanligen inte att de är så dementa att det är skadligt för andra (brukar tycka att de bara har lite sämre minne som man får när man blir gammal). Det är anhöriga, socialtjänst, sjukvård etc. som reagerar och försöker få till en diagnos för att personen ev. ska kunna få medicin och hemtjänst.
Nej, det gör vi inte utan Trafikverket har som uppdrag att jobba mot nollversionen.
Vi bör förstås se över vilka vinster det kan bli också. Allvarligt trafikskadade kostar samhället stora pengar.
Har du funderat över hur det är att leva med vetskapen om att ha dödat någon och du kunde ha förhindrat det?
Ditt resonemang leder till att du tycker att det är viktigare att få köra bil själv än att du eller en annan person får leva ett friskt liv.
Om någon kan få en sån behandling mot sin epilepsi att det inte blir några anfall finns det förstås ingen anledning att den personen inte ska kunna ha körkort. Kände en med små epilepsianfall som utreddes innan han kunde få tillstånd att påbörja körkortsutbildningen och det kunde han få eftersom han alltid kände av att det var på gång så att han skulle hinna köra åt sidan. Så en epilepsidiagnos är inte samma sak som indraget körkort.
Har du något fall att berätta om eller länka till?
Det gällde vad en absolut sekretess inom vården kan leda till.D Dilato skrev:
Hade det varit mitt scenario som du @Alfredo beskriver hade jag inte velat köra bil med sådant tillstånd för tänk om jag körde på någon. Hade sökt sjukvård för att ta reda på orsak och behandling som kunde göra att jag kunde känna mig mer säker i livet och framför ratten. Varje person som sätter sig framför ratten har ett eget ansvar för att vara körduglig. Om det framkommer tecken på att man inte har eget förstånd att förstå det så måste det klarläggas. Det gäller alla olika tillstånd, sjukdomar som missbruk.
Redigerat av moderator:
Se där vad olika erfarenheter man kan ha. Det är väl i och för sig inte förvånande då vi alla har olika förutsättningar avseende såväl tillgång till, som behov av, vård.
Du pratar om "vanliga vårdcentral/läkare". För mig finns inte det begreppet. Den vårdcentral jag exempelvis är listad hos nu har jag aldrig besökt i ett vårdärende avseende mig själv. Då allas situation är unik kan jag naturligtvis inte ge ett förslag som passar alla.
För många är vården redan idag "ohållbar/omöjlig" så du har säkert rätt i många fall.
Man kan ta någons bilnycklar utan att bryta mot sekretess. 😉
Men till och börja med har jag skrivit nästintill absolut sekretess och vill du roa dig med att testa gränserna kring detta får du väl det men jag tycker inte det tillför diskussionen speciellt mycket. Eller inget alls faktiskt.
Du förstår alldeles säkert min grundsyn om att man ska våga vara öppen för sin läkare i trygg förvissning om att det man säger stannar där och inte används för att skada en. Om du sen vill dra det i absurdum med påhittade exempel om att någon kör knarkpåverkad från läkarbesöket får du såklart göra det men jag förstår inte varför.
Du kan inte tänka dig att det helt enkelt bara handlar om att vi har olika åsikter i denna fråga.
Så de jag stött på som varit det finns inte? Du kan helt enkelt inte extrapolera dina erfarenheter till en allmängiltig sanning. Världen är inte så enkelspårig eller enhetlig.
Vi accepterar alldeles uppenbart skadade och döda i trafiken. Gjorde vi inte det skulle trafik förbjudas. Inte svårare än så. Att man sen arbetar för att minska detta med rimliga medel är ingen motsättning mot detta.
Räknar man på nyttan av att exempelvis bygga en om vägsträcka på ett säkrare sätt är just sådana faktorer som värdet av ett statistiskt liv delar i kalkylen. Är vägombyggnaden för dyr, i förhållande till värdet av de liv som sannolikt räddas, gör man inte ombyggnaden. Enkel matematik där acceptans av död är en del i kalkylen.
Det är garanterat inte roligt. Ändå är det en risk varje bilförare högst medvetet utsätter sig för varje gång denne sätter sig bakom ratten.
Det är din tolkning som jag varken begriper eller håller med om.
Nej, absolut inget jag vill gå in på publikt med okända. Det förstår du säkert.
Men IVOs beslut är offentliga och den som vill gräva djupare kan säkert bilda sig en uppfattning om vilka påföljder mindre "misstag" av diskuterad art brukar få.
Precis, och därför är det ju dumt att inte göra allt man kan för att undvika det.
Det är ju skillnad på att sätta sig bakom ratten övertygad om att man kommer att göra allt man kan för att inte skada/döda någon och sätta sig bakom rätten medveten om att man när som helst kan få ett anfall som kan leda till skador och dödsfall både för en själv och andra.
Jag tänker precis som Brotorpet i inlägget innan ditt.
Eller så behöver man ta in en polis för att göra det. Hoppsan, där rök visst sekretessen.
Det tycker jag, det är ju mycket väsentligt för att jag ska kunna byta åsikt.
Jag ser det som att om läkaren inte agerar så kan alkoholberoende, demens, epilepsi etc. just leda till att man blir skadad.
Jag försöker förstå din åsikt och vad den leder till.
Jag uppfattar det som att ditt resonemang leder till att om t.ex. du har ett alkoholberoende, epilepsi etc. så är det väldigt viktigt att läkaren inte berättar det för Transportstyrelsen (så att du får behålla körkortet ändå) trots att det ökar risken för att du eller andra dör eller blir skadade i trafiken.
Allt man kan, är i så fall att aldrig sätta sig bakom ratten.
Eller göra en enkel beräkning av risken utifrån den kunskap man anser sig ha om anfallens frekvens och längd. Den typen av beräkningar gör alla hela tiden, medvetet eller omedvetet.
Nu är du bara tramsig. Envars rätt, och i vissa fall skyldighet, att anmäla ett pågående brott har inte det minsta med vårdens sekretess att göra. Du hittar bara på märkliga exempel för att försöka stödja din tes, eller varför du nu gör det.
Det där förstår jag inte och jag tror ingen har någon tanke på att du ska byta åsikt. Jag har det inte i alla fall.
Och i ett samhälle där man inte vågar söka vård kan det också leda till skador. Känns som vi börjar gå runt i cirklar nu. Jag har nog inget mer att säga än vad jag redan sagt.
En fråga dock. En präst har en absolut tystnadsplikt och får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård. Varför ska inte samma regler gälla för en läkare?
En präst som får veta att en psykiskt skadad person planerar massmord med bil får inte föra detta vidare. Varför ska en läkare göra det?