Nej, för en hemfridszon kan aldrig gå längre än till tomtgränsen, hemfridszonen är i övrig odefinierad.. Om vi räknar med exemplet med 70 meter åt alla håll = din hemfridszon. Har du bara 4,5 meter till tomtgränsen = din hemfridzon.Nötegårdsgubben skrev:
Tråden handlar om en händelse i Sverige, så vitt jag vet.S skaraborgsfakir skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 299 inlägg
Nej, vad? Jag förstår faktiskt inte ett ord du skriver.Stampen skrev:
Ingen har påstått att hemfridszonen kan gå utanför tomten. Och ska man vara sådan är hemfridszon och tomt samma sak. Ingen har å andra sidan påstått att hemfridszonen kan gå utanför fastigheten heller (vilket är vad jag gissar att du menar.
Det jag (och ett antal andra väderkvarnsriddare) försöker förmedla är att hemfridszonen inte under normala omständigheter sträcker sig så långt som 70 meter från huset ens om man äger marken. Hälften av det vore ovanligt mycket bara det.
Håller inte med. En lantbruksfastighet har ofta en trädgård på sin tomt som sträcker sig mer än 35 meter från huset. 70 meter är heller inte helt ovanligt. Om den trädgården t ex har ett staket, en häck eller diken som tydligt avgränsar så har allmänheten inte tillgång till området.
Undrar om bönder med åkrar egentligen har problem med strövande folk. Det är mer troligt för markägare med skog att det kommer folk.OBergmN skrev:
Kollade de 2 största (STORA) gårdarna i närheten, en skogs och en kobonde. Skogsägarens trädgård sträcker sig som mest 15-20 meter från bostaden. Kobondens är lite skev då han bor i princip i stallet, och då är ju gränsen ett antal hundra meter.
Tror du snackar om gods och slott.
Att man har privatägd mark till vatten betyder i många fall att hemfridzonen inte når ända till vattnet, även om folk med sjötomt ofta försöker få hela sin tomt till hemfridzon så är det ofta väldigt tveksamt juridiskt.. Man kan såklart hävda att det är så men det är upp till domstol att tolka lagen och avgöra hur stor hemfridzon som kan vara aktuell. Vem som äger marken kvittar i stort sett.
Sen finns det såklart enstaka sjötomter där man har byggnaden så nära vatten att hemfridzonen tar stranden också men det är inte så självklart som många strandtomts ägare tror...
Sen finns det såklart enstaka sjötomter där man har byggnaden så nära vatten att hemfridzonen tar stranden också men det är inte så självklart som många strandtomts ägare tror...
Jag VET, på aktuell fastighet så är kortaste avståndet bostad-hemfridszonens kant ca fyra meter, som längst ca 25m. Ja vissa delar av hemfridszonen är INTE synlig från någon av bostadshusen, utan ligger skymd ”bakom” brygghuset, den delen är trädgårdslandet.J jenhul skrev:
Ungefär där jag ritat med rött går hemfridszonen.
Staketet i vänsterkanten är relativt nybyggd, tidigare var det ibland elstängsel, ibland inget å ibland ”vanlig” stängseltråd.
”Vägen” i överkant leder bara till åkrar & skog, vid vägkorsningen (åt höger) finns en grind som ibland är stängd (varit tidigare iaf) ibland har det gått lösa hästar på gårdsplanen.
faktiskt är det inte hemfridsbrott förrän de vet eller borde ha vetat att dom inte är tillåtna att gå på gården. Annars skulle alla dörrförsäljare bryta mot lagen när de går in på gården, men det gör dom inte sålänge du inte sagt till dom tidigare eller har skylt uppsatt.Maskintok skrev:
därför grind och staket är bra, en ganska tydlig visning att ingen ska in där oavsett ärende
grind är väl inget hinder...Johanbogg skrev:
Det var på överreagerar jag reagerade..
För jag hade satt åt dessa jag med om det varit på mitt..
Har man bild bevis på att löst folk stryker runt.. Då får de fan svara för sig också..
Eller är att ta ansvar för sina handlingar för jobbigt?
Här cirkulerar en massa missförstånd om vad en hemfridszon och jag skulle vilja gå tillbaka till den ursprungliga frågan: Har ni varit med om något liknande och vad har ni då gjort?G gblc skrev:
På min fd gård som jag hade med min ex-fru gick kunde man passera precis bredvid vårt hus via vår uppfart om man ville gina in i skogen bakom. In till skogen fanns det en ny väg in, c:a 200 meter bort. Min ex-fru ville kunna ligga och sola i trädgården utan att gubbar sprang och glodde på henne och vi hade köpt gården för att få vara för oss själva ute på landet.
De som inte respekterade vår hemfridszon var aldrig traktens bönder eller ursprungsbefolkning utan det var inflyttad medelklass, sommargäster samt jaktlaget som använde vår uppfart för att driva vilt från sina bilar (i sig ett jaktbrott).
Vi hade också ett par personlighetsstörda grannar, mer om dessa kommer.
Vanliga människor kunde man säga till på ett vänligt sätt. Ursäkta, men vi vill inte att ni går precis bredvid vårt hus, var snäll och använd vägen in i skogen. Eftersom dessa tillhörde kategorin vanliga människor med folkvett behövdes inget annat och de hälsade vänligt även i fortsättningen.
Men vi fick höra mycket bullshit. "Jag kan se till ert hus i fall det händer något", typ. Då frågade jag dem vad de hette och vad mitt telefonnummer var. Ingen aning. Så det var lite oklart hur det skulle gå till att ringa mig "om något hade hänt".
Skogen ägdes av byns Biker. Han kom förbi och beordade jaktlaget att sätta upp en avspärrning in mot skogen. De var ganska sura miner på gubbarna, men de visste att de skulle förlora arrendet om de käftade emot. Nu kunde de inte ligga och köra in och ut 48 gånger på en eftermiddag för att driva vilt som var rekordet.
En i jaktlaget kom och parkerade sin bil på vår gårdsplan när han skulle plocka svamp med sin fru. Det var en ren test på om han kom undan med det. Honom skällde jag ut efter noter så att han och hans käring aldrig visade sig igen. Han var pensionerad polis så han fattade att jag inte skojade när jag drog Brottsbalken för honom. Märkligt nog blev relationen med jaktlaget bättre efter detta. Vi visste var vi hade varandra från den punkten. Nästan.
En hästuppfödare som arrenderade bete av Bikern hade delvis samma problem som jaktlaget. Han skulle nödvändigt parkera på vår gårdsplan. Hans bil och släp skulle bli smutsiga en torr och vacker sommardag om han körde in i skogen påstod han. Jag frågade om han inte hade en vattenslang hemma på sin gård. Honom fick jag också dra Brottsbalken med, fast i mindre hård ton. Det räckte med ett samtal sedan tog han den riktiga infarten.
De personlighetsstörda grannarna var ett värre problem. För dem var det en principsak att springa runt på vår tomt. De hamnade även snabbt i klammeri med jaktlaget och Bikern. Eftersom de hade hästar och tyckte om att rida i skogen men inte ville stiga av för att lyfta av en plastkedja som spärrade av vägen in till skogen sågade de ned en björk som stod där. Jägarna satte upp avspärrningar för dem så att de inte skulle kunna rida. Samma djurvänner som drev vilt med sina bilar. Avspärrningarna sågade de Personlighetstörda ned.
Nu rann sinnet över på Bikern och han och Jägaren gick hem till de Personlighetsstörda för en "liten konferens". Som Jägaren uttryckte det när han berättade det för oss. Visserligen gillade han inte oss men han tyckte sämre om de Personlighetsstörda. Efter den "lilla konferensen" var det slut med sågandet.
Jag förbättrade avspärrningen in mot skogen så att de nu inte gick att passera där. För störda personer rekommenderar jag skalskydd. Men detta hindrade inte de Personlighetsstörda. Grejen var inte att gina in i skogen, grejen var att provocera.
De Personlighetsstörda ville gärna att de skulle märkas när de var inne och sprang hos oss. De gjorde de genom att t.ex. norpa någon växt som stod i en kruka, eller så såg de till att pulsa i snön när min ex-fru var ute med hundarna.
Vi kollade med polisen som rådde oss till att sätta upp kamera och att skylta med kameraövervakning. Även en dummy skulle kunna fungera menade polisen.
Vi sa till Bikern som hade servitut på den gamla infarten som han inte använde eftersom han byggt en ny väg där han kunde ta in skogsmaskiner och han hade inte lust att underhålla vår uppfart. Bikern berättade om kameraövervakningen för de Personlighetsstörda som inte var dummare (de är akademiker) än att nu skulle det finnas bevis för hemfridsbrott.
Jag hade alltid systemkameran i en rem över axeln. En jul med mycket snö startade de traktorn för att dumpa snö inne hos oss. Jag ställde mig mot ryggen emot dem och fotograferade nedåt vägen. Då skriker en av de vuxna döttrarna: Pappa, pappa, stanna, han har en kamera.
En gång hade de fyllefast. Pappa akademiker gick ut i kallingarna för att slänga soporna. Under tiden låste Mamma akdemiker och den vuxna dottern honom ute. Där sprang han runt i bara kalsipperna och skrek: Släpp in mig, släpp in mig. Vad sysslar ni med? Efter detta hade han alltid badrumsfönstret öppet och en stege rest.
Har man med personlighetsstörda människor att göra ska man inte låta sig provoceras, de lever på konflikter. Mitt råd är skalskydd + kameraövervakning + skyltning.
Under resans gång pratade vi med jurist på LRF, läste Brottsbalken, förarrbeten och rättsfall. Min ex-fru har studerat juridik. Skaffade speciallitteratur om allemansrätten och hemfridsbrott. Kontaktade LRF centralt mm.
Till slut sålde de Personlighetstörda sin gård. In flyttade en lesbisk tjej med rastaflätor och tatueringar. Det var underbart att få en helt vanlig människa som granne igen.
Till @gblc har jag ett sista råd. Det är du och din familj som bestämmer om ni vill ha hela byn springande på er tomt, inte anhängare av Allemansnokarrätten i kommentarsfälten på Byggahus. Du har lagen på din sida och du måste själv vara aktiv för att freda din hemfridszon. Människor utan folkvett är det meningslöst att försöka ha en bra relation med så skit i vad de säger i byn. Var god vän med de vettiga och säg till snokarna hålla sig borta från din tomt.