A Andreas Mur skrev:
”Men forskningen kanske ger Nissens rätt i att man förr tog hand om huset istället för att umgås med sina barn?”

Där tror jag du har helt fel, om du kollar på hus och framförallt fritidshus så är det idag krav på tiptop för att mån ska vilja va i dom. För 30 år sedan var kravbilden på ett fritidshus mycket mer modest.
Vore intressant om du hade något som stödjer ditt påstående. Flera i tråden verkar ha uppfattningen av att det är tvärt om? Observera att vi pratar om tid och inte pengar.
 
  • Gilla
adron och 2 till
  • Laddar…
I Igelknorr skrev:
Vore intressant om du hade något som stödjer ditt påstående. Flera i tråden verkar ha uppfattningen av att det är tvärt om? Observera att vi pratar om tid och inte pengar.
Jag pratar om husstandard, en del lejer en del gör det själv. Oavsett så handlar det om att ta hand om sitt hus och sånt tar tid, faktiskt i båda fallen.
 
I Igelknorr skrev:
Hejsan!

Jag testar att lägga detta i forumet döpt "socialt" då det varken är juridik, arv, tvister eller drama inblandat. Det är helt enkelt bara vanliga människor inblandade.

Mina föräldrar har ett fritidshus som de alltid har tänkt lämna över till mig och syskon på ett eller annat sätt. Föräldrarna har alltid bestämt över allting över huset och vi syskon får mer eller mindre fråga om vi vill göra något, t.ex. inhandla eller plantera något. Fritidshuset är cirka 15 år så det finns inget akut behov av renoveringar mer än vanligt underhåll, det har föräldrarna hållit i. Vi syskon har varit där i perioder och då samtidigt fixat efter behov och förmågor.

På grund av sjukdom har föräldrarna mindre möjlighet att "ta hand om huset" som det heter. Föräldrarna har sedan flera år pratat om att lämna över ägandet till syskonen, syskonen är öppna för det, inklusive alla kostnader. Problemet 1 är att föräldrarna aldrig kommer till skott, detta har pratats om vid varje träff med släkten i flera år, det landar bara i "vi får fundera på detta framöver", trots att alla redan är överens om huvudfrågan.

Problemet 2 är att föräldrarna redan nu försöker få syskonen att ta över det praktiska med huset, dvs "ta hand om huset". Problemet är att alla syskon har blöjbarn hemma och därför ont om tid att åka dit för att "ta hand om huset", det tar ett par timmar enkel väg. Det som finns på att göra listan är t.ex. måla huset, kantklippa gräset där roboten inte når, rensa rabatter, kratta löv i skogsdungen. Ett syskon vill t.ex. måla huset själv, det andra vill betala för arbetet, föräldrarna säger att vi måste måla själva "för det är sånt man gör själv". Ett syskon vill låta trädgården/skogstomten bli vildvuxen under spädbarnsåren men föräldrarna säger "man måste ta hand om trädgården". När vi tycker olika avslutar föräldrarna diskussionen och pratar om annat.

Jag vet inte var jag vill komma med detta, jag känner att föräldrarna inte kan/vill/vågar släppa ansvaret över huset, varken officiellt eller inofficiellt. Nu börjar de förvänta sig att vi hjälper till, men de bestämmer samtidigt vad som får eller inte får göras samt HUR det ska göras. T.ex. så kommer vi inte framåt i projektet att måla huset. Jag känner skuld över att jag inte åker dit och rensar rabatten på skogstomten, men känner samtidigt att det är en helt meningslös aktivitet när jag har spädbarn.

Snart kommer t.ex. midsommar, då kommer det återigen upp för diskussion hur vi ska ta hand om huset, några tycker olika, inget bestäms, jag känner skuld, sen är det slutdiskuterat och vi ska "fundera på detta framöver".

Hur hade ni gjort? Har ni tips eller förslag på hur jag hjälper släkten eller mig själv framåt i detta?
Små barn kan man bära med sig för kortare jobb på under en timme. Man kan ha dom i en sele eller i en barnvagn bredvid sig.

Men ja. Det låter jobbigt med hela situationen. Kanske kan ni ha fixarhelger då alla åker dit? Då kan barnen passas samtidigt som ni arbetar.
 
I Igelknorr skrev:
Hejsan!

Jag testar att lägga detta i forumet döpt "socialt" då det varken är juridik, arv, tvister eller drama inblandat. Det är helt enkelt bara vanliga människor inblandade.

Mina föräldrar har ett fritidshus som de alltid har tänkt lämna över till mig och syskon på ett eller annat sätt. Föräldrarna har alltid bestämt över allting över huset och vi syskon får mer eller mindre fråga om vi vill göra något, t.ex. inhandla eller plantera något. Fritidshuset är cirka 15 år så det finns inget akut behov av renoveringar mer än vanligt underhåll, det har föräldrarna hållit i. Vi syskon har varit där i perioder och då samtidigt fixat efter behov och förmågor.

På grund av sjukdom har föräldrarna mindre möjlighet att "ta hand om huset" som det heter. Föräldrarna har sedan flera år pratat om att lämna över ägandet till syskonen, syskonen är öppna för det, inklusive alla kostnader. Problemet 1 är att föräldrarna aldrig kommer till skott, detta har pratats om vid varje träff med släkten i flera år, det landar bara i "vi får fundera på detta framöver", trots att alla redan är överens om huvudfrågan.

Problemet 2 är att föräldrarna redan nu försöker få syskonen att ta över det praktiska med huset, dvs "ta hand om huset". Problemet är att alla syskon har blöjbarn hemma och därför ont om tid att åka dit för att "ta hand om huset", det tar ett par timmar enkel väg. Det som finns på att göra listan är t.ex. måla huset, kantklippa gräset där roboten inte når, rensa rabatter, kratta löv i skogsdungen. Ett syskon vill t.ex. måla huset själv, det andra vill betala för arbetet, föräldrarna säger att vi måste måla själva "för det är sånt man gör själv". Ett syskon vill låta trädgården/skogstomten bli vildvuxen under spädbarnsåren men föräldrarna säger "man måste ta hand om trädgården". När vi tycker olika avslutar föräldrarna diskussionen och pratar om annat.

Jag vet inte var jag vill komma med detta, jag känner att föräldrarna inte kan/vill/vågar släppa ansvaret över huset, varken officiellt eller inofficiellt. Nu börjar de förvänta sig att vi hjälper till, men de bestämmer samtidigt vad som får eller inte får göras samt HUR det ska göras. T.ex. så kommer vi inte framåt i projektet att måla huset. Jag känner skuld över att jag inte åker dit och rensar rabatten på skogstomten, men känner samtidigt att det är en helt meningslös aktivitet när jag har spädbarn.

Snart kommer t.ex. midsommar, då kommer det återigen upp för diskussion hur vi ska ta hand om huset, några tycker olika, inget bestäms, jag känner skuld, sen är det slutdiskuterat och vi ska "fundera på detta framöver".

Hur hade ni gjort? Har ni tips eller förslag på hur jag hjälper släkten eller mig själv framåt i detta?
Har en bekant som hade samma problem. Och som också bodde några timmars bilresa bort.

Efter åratal om ”övertagande” så slutade det med att de satte ner foten och kort och gott meddelade: Nu har vi hållit igång det här samtalet under många år, utan resultat. Så vi vill tala om att vi ”utgår”, så kan ni andra göra som ni vill.
Vi har nu fått möjlighet att hyra ett hus betydligt närmare oss, och som vi troligtvis kan få köpa i framtiden. Då kan vi nyttja huset oftare, och vi slipper långa resor med småbarn. Ni är naturligtvis välkomna att hälsa på när allt är klart.” [inte sant, men hade växt som en tanke när inget hände]

DÅ fattade föräldrarna att de inte kunde använda huset ”som gisslan”. Ett syskon köpte huset, de andra erbjöds att hyra. Detta syskon köpte, med hjälp av huspengarna de fick, ett eget närliggande litet torp — fast det bara var tänkt som ”skrämskott” från början. Syskonbarnen tillbringar några sommarveckor hos moster&morbror i vardera stugan, midsommar & annat firande firas ihop utan tjafs, och allt flyter på…
Mina vänner är SÅÅÅ glada att de inte gick i fällan med samägande (och det skulle inte blivit lättare för nästa generation!!!)
 
  • Gilla
SaabNiklas
  • Laddar…
Vi ägde en sommarstuga i Norrland som släkten haft i många år.
Den var ca 20min cykelväg från där delar av släkten bode.
Dock så flyttade de som bodde där permanent från området.
Kvar var vi med stugan.
Tyvärr så kommer massor med underhåll i och med en stuga.
Eftersom jag numera bor 100 mil därifrån kan jag inte underhålla den även om jag ville ha den kvar.
Den såldes och nuvarande ägare har renoverat och haft sig så det känns bra att den inte bara förfaller.

Ska man ha en stuga ska man vara intresserad av att spendera tid i den.
Minst 2 helger i månaden året runt samt stora delar av semester.
Typ om bor i lägenhet och har en stuga innom max 2 timmars bilfärd enkelväg.
Helst max 1 timme.
Annars blir det inte att man spenderar tillräckligt med tid i stugan.
Är man där så ofta är det enklare att underhålla under hela året och därmed är det inte
"arbetsläger" varje gång man är där som det annars blir.

Sen "delad" vårdnad av fastighet.... nope. glöm det. är extremt upplagt för att så osämja mellan delägarna.
visst några klarar det fint men den större majoriteten gör det inte och därmed har man sabbat släktrelationer.
 
Redigerat:
  • Gilla
Självfixaren och 1 till
  • Laddar…
M MrDizzy skrev:
Minst 2 helger i månaden året runt samt stora delar av semester.
Jag tycker det fungerar utmärkt att helt vinterstänga runt halva året. Vi har varken lust, behov eller rimliga praktiska möjligheter, att besöka huset vintertid.
 
  • Gilla
Nissens
  • Laddar…
A Andreas Mur skrev:
Om så är fallet då är det nog bättre att inte ha någon stuga utan att hyra den. Men det blir svårt i slutändan, alla vill ha tillgång till en stuga men ingen gill ta hand om den…
Man kan ha en stuga utan rabatter, fint kantklippta gräsytor, trädäck osv.

Om föräldrar lämnar över en stuga måste föräldrarna acceptera att den nya generationen har sin vilja. Man måste inte måla om själv.
 
B Bussig skrev:
Handlar ju inte om att kräva utan att fixa lite när de ändå är där. Småbarnen tycker också det kanske är roligt med lite trädgårdsfix. Hjälpas åt är ju bra
Varför ska föräldrarna bestämma vad som behöver göras - varför har de facit? Att föräldern tycker att rabatterna ska omhändertas och att man ska måla om huset, betyder inte att det är rätt.
 
Satsuki
Mycket kloka saker har redan sagts, men det tål att upprepas att bara för att man är familj behöver man inte ha samma prioriteringar, mål, medel och ambitioner i livet. Det absolut bästa är att undvika sådant som man redan innan inser kommer leda till konflikter.
Jag förstår att föräldrarna vill att det ska vara på deras sätt, även om de inte längre kan lösa det själv. Det är också fullkomligt begripligt att ett syskon vill måla själv och en annan leja bort jobbet. Man har olika synsätt, prioriteringar och ambitioner i livet. Har man små barn prioriterar man naturligtvis annorlunda än om barnen flyttat hemifrån. Min erfarenhet är att samägande kan rasera familjer och skapa långvariga konflikter. Ett sommarhus är inte värt det.

Det du INTE skall ha är dåligt samvete för att du inte anpassar dig till dina föräldrars förväntningar och krav. Har du små barn har du väldigt mycket viktigare saker i livet än att rensa mammas rabatt i sommarstugan… skippa det och fundera på (prata m dina syskon enskilt först) hur DU/NI vill ha det. Sedan tar ni det till föräldrarna. Lika mycket som de vill styra är det ju ni som väljer hur ni vill göra… sälja, någon köper ut den andra, samägande men med klart definierade ramar (ffa ekonomi) - det är upp till er. Vill inte föräldrarna detta kan de alltid sälja.
 
  • Gilla
SågspånPappspikEternit och 1 till
  • Laddar…
A Andreas Mur skrev:
”Tror inte spädbarn(som ts skriver) är med på det faktiskt. Du kanske har glömt av hur det är att ha spädbarn? En stor grej är en ständig brist på nattsömn hos föräldrarna.” om de är födda i år så ta det nästa eller sommaren därpå, man kan inte spela ut det kortet hur länge som helst.
Varför är det fel att anlita en firma för att måla om?
 
  • Gilla
Nissens
  • Laddar…
S SommarNisse skrev:
Varför är det fel att anlita en firma för att måla om?
Inget fel alls förutom att många antagligen tycker det är ganska dyrt.
 
  • Gilla
tveksamt
  • Laddar…
Alfredo Alfredo skrev:
Inget fel alls förutom att många antagligen tycker det är ganska dyrt.
Visst kostar det pengar. Man kan göra olika avvägningar. Men den äldre generationen i det här fallet beter sig som att det är fel och otillåtet att köpa tjänsten.
 
S SommarNisse skrev:
Visst kostar det pengar. Man kan göra olika avvägningar. Men den äldre generationen i det här fallet beter sig som att det är fel och otillåtet att köpa tjänsten.
Många anser att det är omöjligt att köpa in en tjänst som man kan göra själv - särskilt i en sommarstuga.
 
Går alldeles utmärkt att köpa in tjänst, finns även rot, för det man önskar och har gjort det.
Och då är man i situation förälder med vuxna barn och även "arbetsbefriade". Har även ekonomi för det.
Kommer aldrig ställa krav den dagen någon annan tar över.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.