26 614 läst ·
103 svar
27k läst
103 svar
Överlämna fritidshus till yngre generation med olika viljor?
Då gör de det.
”Tror inte spädbarn(som ts skriver) är med på det faktiskt. Du kanske har glömt av hur det är att ha spädbarn? En stor grej är en ständig brist på nattsömn hos föräldrarna.” om de är födda i år så ta det nästa eller sommaren därpå, man kan inte spela ut det kortet hur länge som helst.Nissens skrev:
Barnen ville ju anlita en firma att måla, och pappan sade då ”det gör man själv”. Hade jag fått det svaret så hade föräldrarna fått måla själva.
Tror inte spädbarn(som ts skriver) är med på det faktiskt. Du kanske har glömt av hur det är att ha spädbarn? En stor grej är en ständig brist på nattsömn hos föräldrarna.
Där jag bor finns ett stugområde med både "permanenta" Danskar och semester dito. Ofta ser jag lappar i butiken om service erbjuden av "Handy man" som Danskarna kallar det. Vore det inte bekvämast att ha en sådan som föräldrarna själva betalar för? Klippa gräset, fixa rabatter, kanske till och med måla. Det bästa med detta är att det alltid finns någon som ser till stugan. Här har varit inbrott/försök då och då som oftast uppdagats av någon "Handy man". Annars blir det lätta att fönster eller dörrar står på vid gavel ett bra tag tills semester Danskarna kommer hit igen. Med ett noga skrivet kontrakt, föräldrar / "Handy man", sköts det utan att ni ska få dåligt samvete. Ev. kan ni pyttsa in med pengar när det gäller målningen. Allt ska bokföras vad var och en investerar så det inte blir bråk vid arvskifte eller vid övertagande med vem som betalt för vad.I Igelknorr skrev:Hejsan!
Jag testar att lägga detta i forumet döpt "socialt" då det varken är juridik, arv, tvister eller drama inblandat. Det är helt enkelt bara vanliga människor inblandade.
Mina föräldrar har ett fritidshus som de alltid har tänkt lämna över till mig och syskon på ett eller annat sätt. Föräldrarna har alltid bestämt över allting över huset och vi syskon får mer eller mindre fråga om vi vill göra något, t.ex. inhandla eller plantera något. Fritidshuset är cirka 15 år så det finns inget akut behov av renoveringar mer än vanligt underhåll, det har föräldrarna hållit i. Vi syskon har varit där i perioder och då samtidigt fixat efter behov och förmågor.
På grund av sjukdom har föräldrarna mindre möjlighet att "ta hand om huset" som det heter. Föräldrarna har sedan flera år pratat om att lämna över ägandet till syskonen, syskonen är öppna för det, inklusive alla kostnader. Problemet 1 är att föräldrarna aldrig kommer till skott, detta har pratats om vid varje träff med släkten i flera år, det landar bara i "vi får fundera på detta framöver", trots att alla redan är överens om huvudfrågan.
Problemet 2 är att föräldrarna redan nu försöker få syskonen att ta över det praktiska med huset, dvs "ta hand om huset". Problemet är att alla syskon har blöjbarn hemma och därför ont om tid att åka dit för att "ta hand om huset", det tar ett par timmar enkel väg. Det som finns på att göra listan är t.ex. måla huset, kantklippa gräset där roboten inte når, rensa rabatter, kratta löv i skogsdungen. Ett syskon vill t.ex. måla huset själv, det andra vill betala för arbetet, föräldrarna säger att vi måste måla själva "för det är sånt man gör själv". Ett syskon vill låta trädgården/skogstomten bli vildvuxen under spädbarnsåren men föräldrarna säger "man måste ta hand om trädgården". När vi tycker olika avslutar föräldrarna diskussionen och pratar om annat.
Jag vet inte var jag vill komma med detta, jag känner att föräldrarna inte kan/vill/vågar släppa ansvaret över huset, varken officiellt eller inofficiellt. Nu börjar de förvänta sig att vi hjälper till, men de bestämmer samtidigt vad som får eller inte får göras samt HUR det ska göras. T.ex. så kommer vi inte framåt i projektet att måla huset. Jag känner skuld över att jag inte åker dit och rensar rabatten på skogstomten, men känner samtidigt att det är en helt meningslös aktivitet när jag har spädbarn.
Snart kommer t.ex. midsommar, då kommer det återigen upp för diskussion hur vi ska ta hand om huset, några tycker olika, inget bestäms, jag känner skuld, sen är det slutdiskuterat och vi ska "fundera på detta framöver".
Hur hade ni gjort? Har ni tips eller förslag på hur jag hjälper släkten eller mig själv framåt i detta?
Behöver ni ett fritidshus ett par timmar bort? Känns det OK med räkningarna som det kommer generera? Har alla syskon råd att äga ett fritidshus? Har ni den tiden det ändå kräver? Är det stort nog så att flera syskon kan vara där med sina familjer samtidigt? Blir det väldigt grinigt om ni "står över"? Finns det något syskon som kan tänkas köpa huset att ha som sitt eget, till "familjepris"?I Igelknorr skrev:Hejsan!
Jag testar att lägga detta i forumet döpt "socialt" då det varken är juridik, arv, tvister eller drama inblandat. Det är helt enkelt bara vanliga människor inblandade.
Mina föräldrar har ett fritidshus som de alltid har tänkt lämna över till mig och syskon på ett eller annat sätt. Föräldrarna har alltid bestämt över allting över huset och vi syskon får mer eller mindre fråga om vi vill göra något, t.ex. inhandla eller plantera något. Fritidshuset är cirka 15 år så det finns inget akut behov av renoveringar mer än vanligt underhåll, det har föräldrarna hållit i. Vi syskon har varit där i perioder och då samtidigt fixat efter behov och förmågor.
På grund av sjukdom har föräldrarna mindre möjlighet att "ta hand om huset" som det heter. Föräldrarna har sedan flera år pratat om att lämna över ägandet till syskonen, syskonen är öppna för det, inklusive alla kostnader. Problemet 1 är att föräldrarna aldrig kommer till skott, detta har pratats om vid varje träff med släkten i flera år, det landar bara i "vi får fundera på detta framöver", trots att alla redan är överens om huvudfrågan.
Problemet 2 är att föräldrarna redan nu försöker få syskonen att ta över det praktiska med huset, dvs "ta hand om huset". Problemet är att alla syskon har blöjbarn hemma och därför ont om tid att åka dit för att "ta hand om huset", det tar ett par timmar enkel väg. Det som finns på att göra listan är t.ex. måla huset, kantklippa gräset där roboten inte når, rensa rabatter, kratta löv i skogsdungen. Ett syskon vill t.ex. måla huset själv, det andra vill betala för arbetet, föräldrarna säger att vi måste måla själva "för det är sånt man gör själv". Ett syskon vill låta trädgården/skogstomten bli vildvuxen under spädbarnsåren men föräldrarna säger "man måste ta hand om trädgården". När vi tycker olika avslutar föräldrarna diskussionen och pratar om annat.
Jag vet inte var jag vill komma med detta, jag känner att föräldrarna inte kan/vill/vågar släppa ansvaret över huset, varken officiellt eller inofficiellt. Nu börjar de förvänta sig att vi hjälper till, men de bestämmer samtidigt vad som får eller inte får göras samt HUR det ska göras. T.ex. så kommer vi inte framåt i projektet att måla huset. Jag känner skuld över att jag inte åker dit och rensar rabatten på skogstomten, men känner samtidigt att det är en helt meningslös aktivitet när jag har spädbarn.
Snart kommer t.ex. midsommar, då kommer det återigen upp för diskussion hur vi ska ta hand om huset, några tycker olika, inget bestäms, jag känner skuld, sen är det slutdiskuterat och vi ska "fundera på detta framöver".
Hur hade ni gjort? Har ni tips eller förslag på hur jag hjälper släkten eller mig själv framåt i detta?
Samägda sommarstugor fungerar ibland, men är en rätt vanlig orsak till att man slutar prata med varandra. Det kommer hända en massa saker i era liv med fler barn, skilsmässor, stå utan jobb, partners som vill att man skall hålla deras föräldrahem och sommarstugor igång också, för att nämna något av det vanligaste.
Mitt tips är att om det inte känns helt rätt så skall man inte ge sig in i det. Finns det ingen granne som kan tänka sig hålla efter trädgården mot en skälig ersättning?
Föräldrarna har inte rätt att kräva att de skall måla över huvudtaget. Eftersom de har spädbarn just nu så har det ju inte varit hur länge som helst.A Andreas Mur skrev:
Det var schysst av barnen att erbjuda att lägga ut målningen på en firma. Den som hindrar det får ju måla själv i så fall.
Konstigt att du lägger in min kommentar som om du hade skrivit den.
Säg åt föräldrarna att sälja huset!I Igelknorr skrev:Hejsan!
Jag testar att lägga detta i forumet döpt "socialt" då det varken är juridik, arv, tvister eller drama inblandat. Det är helt enkelt bara vanliga människor inblandade.
Mina föräldrar har ett fritidshus som de alltid har tänkt lämna över till mig och syskon på ett eller annat sätt. Föräldrarna har alltid bestämt över allting över huset och vi syskon får mer eller mindre fråga om vi vill göra något, t.ex. inhandla eller plantera något. Fritidshuset är cirka 15 år så det finns inget akut behov av renoveringar mer än vanligt underhåll, det har föräldrarna hållit i. Vi syskon har varit där i perioder och då samtidigt fixat efter behov och förmågor.
På grund av sjukdom har föräldrarna mindre möjlighet att "ta hand om huset" som det heter. Föräldrarna har sedan flera år pratat om att lämna över ägandet till syskonen, syskonen är öppna för det, inklusive alla kostnader. Problemet 1 är att föräldrarna aldrig kommer till skott, detta har pratats om vid varje träff med släkten i flera år, det landar bara i "vi får fundera på detta framöver", trots att alla redan är överens om huvudfrågan.
Problemet 2 är att föräldrarna redan nu försöker få syskonen att ta över det praktiska med huset, dvs "ta hand om huset". Problemet är att alla syskon har blöjbarn hemma och därför ont om tid att åka dit för att "ta hand om huset", det tar ett par timmar enkel väg. Det som finns på att göra listan är t.ex. måla huset, kantklippa gräset där roboten inte når, rensa rabatter, kratta löv i skogsdungen. Ett syskon vill t.ex. måla huset själv, det andra vill betala för arbetet, föräldrarna säger att vi måste måla själva "för det är sånt man gör själv". Ett syskon vill låta trädgården/skogstomten bli vildvuxen under spädbarnsåren men föräldrarna säger "man måste ta hand om trädgården". När vi tycker olika avslutar föräldrarna diskussionen och pratar om annat.
Jag vet inte var jag vill komma med detta, jag känner att föräldrarna inte kan/vill/vågar släppa ansvaret över huset, varken officiellt eller inofficiellt. Nu börjar de förvänta sig att vi hjälper till, men de bestämmer samtidigt vad som får eller inte får göras samt HUR det ska göras. T.ex. så kommer vi inte framåt i projektet att måla huset. Jag känner skuld över att jag inte åker dit och rensar rabatten på skogstomten, men känner samtidigt att det är en helt meningslös aktivitet när jag har spädbarn.
Snart kommer t.ex. midsommar, då kommer det återigen upp för diskussion hur vi ska ta hand om huset, några tycker olika, inget bestäms, jag känner skuld, sen är det slutdiskuterat och vi ska "fundera på detta framöver".
Hur hade ni gjort? Har ni tips eller förslag på hur jag hjälper släkten eller mig själv framåt i detta?
Samägande blir en katastrof!
1. Ni kommer aldrig att kunna komma överens.
2. Föräldrarna vill bestämma helt över stugan. Då är det helt deras angelägenhet och sak. Säg åt dem att du inte har möjlighet att göra något och att de själva får lösa det, ev m h a dina andra syskon. Låt dina syskon tala för sig själva.
Gå inte in på detaljer eller dina syskon.
3. Rent praktiskt behöver dina föräldrar välja mellan att betala för det de behöver få gjort eller sälja stugan.
4. En försäljning som skapar minst problem är att de säljer på öppna marknaden och det syskon som är intresserat får lägga bud.
Beroende på hur ni alla ser på saken kan man göra så att efter alla bud inkommit så accepterar man syskonets bud om det ligger i samma härad som det högsta utomstående budet. Dvs ett "vänpris". Låt inte syskonet köpa för en mycket lägre summa än högsta budet, det kan skapa framtida problem om någon senare inte är nöjd. Men som sagt det hels beror på hur ni alla ser på saken.
5. Lägg inte ner tid och energi på det här, du får inte ut något bra resultat av det hur du än gör.
2. Föräldrarna vill bestämma helt över stugan. Då är det helt deras angelägenhet och sak. Säg åt dem att du inte har möjlighet att göra något och att de själva får lösa det, ev m h a dina andra syskon. Låt dina syskon tala för sig själva.
Gå inte in på detaljer eller dina syskon.
3. Rent praktiskt behöver dina föräldrar välja mellan att betala för det de behöver få gjort eller sälja stugan.
4. En försäljning som skapar minst problem är att de säljer på öppna marknaden och det syskon som är intresserat får lägga bud.
Beroende på hur ni alla ser på saken kan man göra så att efter alla bud inkommit så accepterar man syskonets bud om det ligger i samma härad som det högsta utomstående budet. Dvs ett "vänpris". Låt inte syskonet köpa för en mycket lägre summa än högsta budet, det kan skapa framtida problem om någon senare inte är nöjd. Men som sagt det hels beror på hur ni alla ser på saken.
5. Lägg inte ner tid och energi på det här, du får inte ut något bra resultat av det hur du än gör.
Om det är så dina ungdomar beter sig så får du kanske fundera på vad det beror på, vem är det som uppfostrat dem nu igen…H H-Thomasson skrev:
Ledsen men jag sitter här på lördag kväll och har läst igenom de första 15 inläggen, inser att jag har minst 46 till. Orkar inte. 😁 Så kanske någon annan redan sagt samma sak. Någon var lite inne på det bland de första 15...
Bestäm ett tillfälle då ni alla samlas och enda syftet är att prata om framtiden för stugan. Ingen födelsedag, ingen söndagsmiddag, ingen midsommar, inget sånt. Det ska inte finnas möjlighet för någon att säga att 'vi tar det senare, nu ska vi ha trevligt', utan den här träffen är enbart för att reda ut denna enda fråga.
Bestäm ett tillfälle då ni alla samlas och enda syftet är att prata om framtiden för stugan. Ingen födelsedag, ingen söndagsmiddag, ingen midsommar, inget sånt. Det ska inte finnas möjlighet för någon att säga att 'vi tar det senare, nu ska vi ha trevligt', utan den här träffen är enbart för att reda ut denna enda fråga.
Mina föräldrar (samt jag och min syster) tillbringade ett par veckor varje sommar i mina farföräldrars stuga, tillsammans med farföräldrarna som var där hela sommaren. Det var två veckors arbetsläger med intensivt underhåll av stugan. Samma för min faster med familj, 90 % av tiden man var där så jobbade man. Så fort både farmor och farfar dött så såldes stugan, trots att den varit i släkten i 75 år eftersom både pappa eller hans syster enbart kopplade stugan med arbete. Och både mina föräldrar och min faster och farbror har sett till att inte äga någon stuga, de har varit väldigt tydliga med att de vill ha en bra relation till barn och barnbarn istället för att förstöra relationen med tvångsarbete.B Bussig skrev:Tänkt lite till på dig o dina syskon. Tydligen brukar ni fira Midsommar där o vill ni diskutera huset o ägandet. Vem fixar det mesta till festen? Ser till att handla potatis o sill osv förbereder all mat. Ser till att sängarna är renbäddade o rena handdukar . Vem får städa o tvätta allt när ni åkt. Oftast kommer ni o bor som på hotell med mat o sängar..
Vi 70 + har servat er hela livet sen vill ni ha huset också.
Fy skäms på er.
Min svärdotter tycker att jag bor för stort 110kvm o 30 kvm terrass o ett fritidshus, hon tyckte att jag kunde sälja o flytta till mindre. Har inga lån o billig hyra men de behövde pengarna mer. Sonen som är väldens snällaste vet inte om detta. Så kan man ha det !!!
Så det där med att tycka att barnen är bortskämda och allmänt usla för att de inte vill ägna fritid åt att underhålla någon annans hus hänger nog ihop med att man själv är den som vill ha hjälpen.
Ditt inlägg är det bästa jag någonsin sett på byggahus!!!K Karin Svensson5 skrev:Mina föräldrar (samt jag och min syster) tillbringade ett par veckor varje sommar i mina farföräldrars stuga, tillsammans med farföräldrarna som var där hela sommaren. Det var två veckors arbetsläger med intensivt underhåll av stugan. Samma för min faster med familj, 90 % av tiden man var där så jobbade man. Så fort både farmor och farfar dött så såldes stugan, trots att den varit i släkten i 75 år eftersom både pappa eller hans syster enbart kopplade stugan med arbete. Och både mina föräldrar och min faster och farbror har sett till att inte äga någon stuga, de har varit väldigt tydliga med att de vill ha en bra relation till barn och barnbarn istället för att förstöra relationen med tvångsarbete.
Så det där med att tycka att barnen är bortskämda och allmänt usla för att de inte vill ägna fritid åt att underhålla någon annans hus hänger nog ihop med att man själv är den som vill ha hjälpen.
Det är exakt vad det handlar om! 😊
Nej.tveksamt skrev:
Jag har bara sett ytligt bekantas yngre vuxna hur dom cheekar in till deras föräldrars all inclusiv stugor runt om i sverige. Det är dom äldre som ska jobba tycker dom då dom är där för att vila uppsig.
Jag har sett både samägosommarstugor som har fungerat bra och sådana som inte har fungerat alls.
Gemensamt för de lyckade fallen tycks vara att syskonen kan prata ihop sig om hur de vill ha det.
Vanligen brukar det bli så att de delar på arbete och kostnader med att hålla hus och uthus och körvägar och annat nödvändigt i skick medan den som vill räfsa löv och hålla perfekta gräsmattskanter på och utanför tomten får göra det själva bäst de gitter. Ofta blir det så att rikare delägare betalar mer och fattiga delägare arbetar mer.
Sedan skall det också finnas en plan för vad man gör när syskonen börjar dö bort. Så att de kusinerna som är intresserade kan köpa ut de som inte är intresserade för ett skäligt pris.
Gemensamt för många misslyckade fall är att delägarna inte kan prata med varandra som vuxna människor utan bara sitter hemma och förväntar sig att det skall vara så och så för att sedan bli bittra för att det inte blev som de tänkte. Eller att de yngre arbetar sig fördärvade utan att ha något eget ägande i det. Eller att en delägare måste ta allt ansvar medan de andra skiter i allt men likväl skall ha sina andelar kvar.
Gemensamt för de lyckade fallen tycks vara att syskonen kan prata ihop sig om hur de vill ha det.
Vanligen brukar det bli så att de delar på arbete och kostnader med att hålla hus och uthus och körvägar och annat nödvändigt i skick medan den som vill räfsa löv och hålla perfekta gräsmattskanter på och utanför tomten får göra det själva bäst de gitter. Ofta blir det så att rikare delägare betalar mer och fattiga delägare arbetar mer.
Sedan skall det också finnas en plan för vad man gör när syskonen börjar dö bort. Så att de kusinerna som är intresserade kan köpa ut de som inte är intresserade för ett skäligt pris.
Gemensamt för många misslyckade fall är att delägarna inte kan prata med varandra som vuxna människor utan bara sitter hemma och förväntar sig att det skall vara så och så för att sedan bli bittra för att det inte blev som de tänkte. Eller att de yngre arbetar sig fördärvade utan att ha något eget ägande i det. Eller att en delägare måste ta allt ansvar medan de andra skiter i allt men likväl skall ha sina andelar kvar.
Man kan nog öka antalet parter i ett stiftelse-ägt fritidshus. Men man måste inte det. En andel kan kan ha flera generationer. Så är det hos min bekant. Där delas en andel mellan ett par syskon och ytterligare en generation. Men man förlorar stiftelse-fördelen inom en sådan andel. Inom den måste man ju komma överens hur underhållet skall skötas. Jag tror det är 7 andelar i min bekants stiftelse.Unikt namn skrev:
Kanske en generation.
Ponera 3 syskon och alla skaffar 3 barn.
Nästa generation har då 3x3 = 9 medlemmar/delägare. Kusiner kan eventuellt funka om de har regelbunden kontakt och umgås.
Men nästa generation 9x3 =21 medlemmar, som har mer sällan kontakt med varandra eftersom de är mer långväga släkt.
Och så fortsätter det.
21x3 = 63 medlemmar.
Samägande över tid är svårt.
Fastigheten behöver ha ett väldigt högt värde för att det där ska funka någolunda.