Det räcker ju att bara säga att de är förbjudna, behöver antagligen inte ens ha någon påföljd. Social kontroll från grannar räcker ganska långt. Att gå till extremer som att kräva ingrepp för enorma summor blir ju bara löjligt. Eller så struntar man bara i lagen. Att ha olika lagar för olika ägare av mark ifall syftet är att få bort en växt är bara löjligt.Claes Sörmland skrev:
Varför behöver man ens garantera efterlevnad av lagen. Finns väl knappast några lagar där sådant garanteras. . Tillräckligt många lär ändå följa det för att de tycker att det är jobbigt att grannarna anser att de är kriminella och tittar snett på en.
Jag kan hålla med dig men förordningar ska vara ändamålsenliga. Som en del av detta så måste det finnas en tillsyn om man inför ett förbud. Och det kostar pengar och tillsynen kommer ju att ägna sig att se till att förbudet följs. Blir svårt för regeringen och myndigheter att argumentera för att införa icke ändamålsenliga förordningar. Dömt att misslyckas och få kraftig kritik. Följer det ens grundlagen?L lbgu skrev:
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
· Limhamn
· 2 435 inlägg
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
- Limhamn
- 2 435 inlägg
Det gäller ju också att staten då kan peka ut åtgärder som markägarna kan tänkas göra som fungerar till 100%! Sådana finns inte i dagsläget.
Sen tycker jag du skrev så klokt gällande kostnader för olika markägare. Det hade kunnat vara förödande för många att få krav att ta bort invasiver.
Hade man inte infört undantaget så hade fastighetsägaren varit tvungen att hindra den invasiva arten att tillåtas reproducera sig eller växa. Myndigheten hade inte behövs beskriva hur fastighetsägaren skulle göra det, utan det hade varit en skyldighet för varje fastighetsägare att uppnå.
Sen kan man ju tänka sig andra konstruktioner av förordningen, t ex att fastighetsägaren inte behöver hindra den invasiva arten att tillåtas reproducera sig eller växa på sin mark men att vidta proportionerliga åtgärder som länsstyrelsen beslutar om i ett föreläggande.
Den lösning som det blev istället är 4 kap. 2 §:
"Länsstyrelsen får besluta om utrotningsåtgärder för arter som är upptagna på den nationella förteckningen och som inte omfattas av hanteringsåtgärder.
Länsstyrelsen ansvarar för att utrotningsåtgärderna verkställs."
D v s ser länsstyrelsen att min vresroshäck kring tomten är ett stort problem så får man besluta om att den ska utrotas. Länsstyrelsens entreprenör sköter då detta.
(Nu antar jag dock att just vresros kommer att omfattas av hanteringsåtgärder så dessa kommer istället reglera vad som händer och inte med min hypotetiska vresroshäck.)
Jag gissar att detta har fått en flodvåg av kritik under det tidigare arbetet med förordningen där sådana förslag fanns.
Jag har både parkslide och lupiner på min tomt/mark.
Parksliden försöker jag utrota på 2 ställen av 3 genom att regelbundet plocka alla skott som kommer upp, får se om det funkar med tiden. Just nu är jag inne på år 2 och trägen vinner! 💪
Lupinerna får stå där dom står, dom verkar inte sprida sig. Lustigt nog så har dom fått löss detta år och dom går fullständigt bananas på lupinerna, ändast stjälken finns kvar.
Jag kanske skulle avla på lössen och sälja dom dyrt 🤔
Om kommun eller liknande myndighet vill utrota så är dom varmt välkomna, jag pyntar inte för en sådan åtgärd.
Parksliden försöker jag utrota på 2 ställen av 3 genom att regelbundet plocka alla skott som kommer upp, får se om det funkar med tiden. Just nu är jag inne på år 2 och trägen vinner! 💪
Lupinerna får stå där dom står, dom verkar inte sprida sig. Lustigt nog så har dom fått löss detta år och dom går fullständigt bananas på lupinerna, ändast stjälken finns kvar.
Jag kanske skulle avla på lössen och sälja dom dyrt 🤔
Om kommun eller liknande myndighet vill utrota så är dom varmt välkomna, jag pyntar inte för en sådan åtgärd.
Bra fråga, har ingen erfarenhet av just blomsterlupin, men på många andra arter är det effektivt på lite sikt. Men att förhindra att de breder ut sig är ett avsevärt bättre alternativ än att inte göra något alls.Alfredo skrev:
I Norge förs diskussioner om att totalförbjuda syrener. Jag har inte följt upp hur det utvecklat sig där men bara tanken är befängd.
Syrener är en del av den svenska folksjälen och finns i snart sagt varje äldre trädgård och sommarstuga. Vid gamla torpgrunder hittar man de sista minnena efter folket som en gång levt där. Skulle förbud införas här är trots och civil olydnad klart berättigad. Vad gäller vissa växter som parkslide kan nog de flesta enas om att det är ingen god ide att odla den på tomten.
F ö är alla arter i Sverige invasiva dvs de som inkommit efter de allra första som kom efter istiden. När i tiden ska vi dra gränsen?
Garanterat hos dig med trots att du inte ser allt…
Kan vara bra att fundera över ibland, de korta kring tiotusen åren som har etablerat vår flora och fauna på halvön. Granen som kom till södra Sverige i det närmaste modern tid. Eller boken som blev vanlig i södra Sverige först mycket sent, typ för lite över tusen år sedan.TRJBerg skrev:
Det är mycket naturkonservatism och godtycke i hetsen kring invasiva arter. Naturen är i själva verket som en trädgård, vi planterar och sköter den. Men dagens urbana människa har svårt att förstå det och faller för naturromantiska föreställningar om det ursprungliga vilda.
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
· Limhamn
· 2 435 inlägg
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
- Limhamn
- 2 435 inlägg
En stor skillnad mellan en främmande art och en invasiv är att den invasiva tränger ut befintliga arter på att mer aggressivt sätt.
Men gällande tiden så har jag fått till mig att det är någon form av gräns kring mitten/slutet av 1800-talet.
När jag gav mig in i trädgårdsvärlden för sisådär 30 år sedan började parkslidet dyka upp i diskussionerna. Trädgårdsfolk började säga att den sprider sig lite väl mycket "men den är ju sååå fin" var den ständiga kommentaren. Vänner tog med sig en planta vid besök i andras trädgårdar och kände sig givmilda utan att berätta om vad som kan hända med "den fina plantan"
Annars var invasiva växter sällan på tapeten annat än de som vi betraktar som marktäckare, jag har aldrig gillat marktäckare öht av den anledningen att jag vill att varje växt skall vara en "prima primadonna" och synas i all sin glans. Jag vill se jord mellan alla växter och inte en plåttrig orolig plantering och växter som håller sig fina och attraktiva hela säsongen och inte enbart bjuder på en grandios blomning under två veckor.
Detta synsätt har iaf räddat mig från "såå fina växter". Under de år jag intresserat mig för trädgård har det hänt mycket, den internationella handeln med växter har ökar enormt och därmed spridning av både växter som aldrig borde ha importerats samt insekter/skadedjur som följer med och numera överlever i vårt land.
Vårt kalla klimat har varit ett bra skydd mot oönskade växter och djur men det har blivit varmare och somrarna har blivit längre med allt vad det innebär. Växter vi gillar överlever men också de vi ogillar får fäste.
Samspelet mellan allt levande i naturen och dess fysiska miljö, vårt ekosystem klarar inte av att hantera snabba förändringar, naturen är såå långsam. Då får en del oönskat liv fotfäste och övertag därför att deras fiender inte finns eller är tillräckligt kraftfulla för att skydda vår inhemska miljö.
I Japan där parksliden växer på vulkansidorna finns insekter som håller den i schack och den blir inte ett bekymmer, ett fungerande ekosystem alltså. Dessa insekter finns inte här, det misstaget har gjorts i bl..a. Australien när man trodde det var så enkelt att bara importera insekter och andra djur för att upprätthålla balansen. Det importerade materialet blev nya fiender.
Parksliden hämtades till England av s.k. planthunters som gav sig ut i världen på jakt efter exotiska växter. De grandiosa buskarna var perfekta för engelska slott och herrgårdar med tillhörande parker. Idag önskar man förstås att det hela aldrig inträffat.
Det kostar pengar om samhället vill ta ansvar och det verkar dom inte vara intresserade av. I Finland där man har en annan tradition av att hjälpas åt och inte förväntar sig att samhället skall ta ansvar över allt oönskat har man t.ex. gjort stor insatser vid kusterna där vresrosen invaderat sandstränderna och förstört möjlighet till bad och friluftsliv i vackra miljöer.
Det kunde vi göra här också, jättebalsamin är inte svår att få bort. Det gäller bara att inte låta den blomma, den växer och täcker stora ytor runt vattendrag och där kan man inte använda kemikalier.
Annars var invasiva växter sällan på tapeten annat än de som vi betraktar som marktäckare, jag har aldrig gillat marktäckare öht av den anledningen att jag vill att varje växt skall vara en "prima primadonna" och synas i all sin glans. Jag vill se jord mellan alla växter och inte en plåttrig orolig plantering och växter som håller sig fina och attraktiva hela säsongen och inte enbart bjuder på en grandios blomning under två veckor.
Detta synsätt har iaf räddat mig från "såå fina växter". Under de år jag intresserat mig för trädgård har det hänt mycket, den internationella handeln med växter har ökar enormt och därmed spridning av både växter som aldrig borde ha importerats samt insekter/skadedjur som följer med och numera överlever i vårt land.
Vårt kalla klimat har varit ett bra skydd mot oönskade växter och djur men det har blivit varmare och somrarna har blivit längre med allt vad det innebär. Växter vi gillar överlever men också de vi ogillar får fäste.
Samspelet mellan allt levande i naturen och dess fysiska miljö, vårt ekosystem klarar inte av att hantera snabba förändringar, naturen är såå långsam. Då får en del oönskat liv fotfäste och övertag därför att deras fiender inte finns eller är tillräckligt kraftfulla för att skydda vår inhemska miljö.
I Japan där parksliden växer på vulkansidorna finns insekter som håller den i schack och den blir inte ett bekymmer, ett fungerande ekosystem alltså. Dessa insekter finns inte här, det misstaget har gjorts i bl..a. Australien när man trodde det var så enkelt att bara importera insekter och andra djur för att upprätthålla balansen. Det importerade materialet blev nya fiender.
Parksliden hämtades till England av s.k. planthunters som gav sig ut i världen på jakt efter exotiska växter. De grandiosa buskarna var perfekta för engelska slott och herrgårdar med tillhörande parker. Idag önskar man förstås att det hela aldrig inträffat.
Det kostar pengar om samhället vill ta ansvar och det verkar dom inte vara intresserade av. I Finland där man har en annan tradition av att hjälpas åt och inte förväntar sig att samhället skall ta ansvar över allt oönskat har man t.ex. gjort stor insatser vid kusterna där vresrosen invaderat sandstränderna och förstört möjlighet till bad och friluftsliv i vackra miljöer.
Det kunde vi göra här också, jättebalsamin är inte svår att få bort. Det gäller bara att inte låta den blomma, den växer och täcker stora ytor runt vattendrag och där kan man inte använda kemikalier.
Redigerat:
Samtidigt är ju den skadan parkslide gör nästan helt ett hjärnspöke. Vi har en parkslidehysteri i vår kultur just nu. Till stor del handlar det om osaklig rädsla och en rädsla för att ens fastighet ska förlora värde vid en försäljning. D v s det handlar i grunden om starka känslor som t ex äckel/avsky och girighet som har tagit över och tryckt tillbaka förnuftet.
Och lagom till detta utvecklas så förbjuder vår politiska ledning glyfosatpreparat, d v s det enkla sättet att bli av med parkslide. Ett annat beslut drivet av starka känslor av äckel/avsky inför bekämpningsmedel.
Och lagom till detta utvecklas så förbjuder vår politiska ledning glyfosatpreparat, d v s det enkla sättet att bli av med parkslide. Ett annat beslut drivet av starka känslor av äckel/avsky inför bekämpningsmedel.