Jag tror nog att även SEB, Handelsbanken etc. räknade med en marginal när du frågade efter lånevillkoren. Skillnaden kanske var att de inte nämnde det? Sedan om de räknar på 6, 7 eller 8%.....läste du det finstilta? 
Var går er smärtgräns då? Du skrev just att ni utan vidare skulle klara 6%, det tycker jag verkligen är ett minimum.MRK skrev:
Om nu Nordeas krav på 8% inte heller är något problem för er, varför då klaga på deras policy? Jag tycker den är högst rimlig, dagens räntor är historiskt låga och absolut inget man ska räkna med i ett längre perspektiv. När jag var ung hade mina föräldrar runt 11% boränta om jag minns rätt...
Det var mycket högre inflation och bättre ränteavdrag som gjorde det möjligt att klara av de räntorna.b8q skrev:
Som sagt, fler banker än Nordea räknar på att man ska klara väsentligt högre räntor. Vi hade Nordea tidigare men vid senaste fastighetsköpet tröttnade vi och bytte bank till SEB.
Vi hade "personlig bankman" på Nordea, men vi hann inte träffa samma person mer än en gång innan vi blev tilldelad en annan bankman. Ingen av dessa personliga bankmän hade minsta koll på läget när vi träffade dem.
2011 köpte vi vårt nuvarande hus och inför köpet träffade vi vår nya personliga bankman för ett lånelöfte. Vi la fram ett upplägg om att belåna vår fritidsfastighet för att slippa topplån på nya huset. Det kunde bankmannen inte besluta om utan var tvungen att rådgöra med någon nämnd nere i Malmö.
Efter att ha fått upplägget godkänt av Malmö och fått ett lånelöfte träffades vi igen för att prata vidare då det var dags att göra affär. Det talades aldrig om räntor utan han ville bara att vi skulle skriva under en låneansökan. När jag frågade vilka räntor de erbjöd svarade han först med listräntorna och kunde sedan tänka sig att sänka med 25 punker. Efter att ha räknat lite svarade jag att hans bud kostar oss cirka 900 mer i månaden än en konkurrerande bank. Nu var han tvungen att gå iväg och rådgöra med andra kollegor och chefer och kom efter en stund tillbaka med ett nytt bud som precis matchade den konkurrerande banken.
Under tiden han var iväg hade jag och sambon konfererat och bestämt oss för att han måste erbjuda 10 punkter under samt kasta in godis som slopade bankavgifter och annat. Hans bud blev en ynka punkt under och vi förklarade att vi inte kan fortsätta göra affärer med Nordea. Att Nordea har 75% som gräns för bottenlån och den andra banken 85% gjorde inte saken svårare.
Vi hade nämligen tidigare varit hos SEB, som inte har personlig bankman men likväl har vi fått en kontakt som sköter allt åt oss. Hon behövde inte fråga någon nämnd i annan stad om huruvida vi kunde belåna fritidshuset för att slippa topplån och hon gav oss räntor som vi var nöjda med. Hon har alltid koll på vilka vi är och är påläst eller har gott minne. När det var dags att binda om de lån som vi lagt på ett år var det inte tal om att vi skulle bli av med vår rabatt utan hon hade lagt fram de nya räntorna med samma påslag på upplåningsräntan som vi fick när vi gick in som nya kunder i banken.
Det enda jag ångrar är att jag inte tog tag i saken tidigare och lämnade Nordea för flera år sedan. Nu slipper man dessutom fundera på om internetbanken fungerar när det är dags att betala räkningarna.
Vi hade "personlig bankman" på Nordea, men vi hann inte träffa samma person mer än en gång innan vi blev tilldelad en annan bankman. Ingen av dessa personliga bankmän hade minsta koll på läget när vi träffade dem.
2011 köpte vi vårt nuvarande hus och inför köpet träffade vi vår nya personliga bankman för ett lånelöfte. Vi la fram ett upplägg om att belåna vår fritidsfastighet för att slippa topplån på nya huset. Det kunde bankmannen inte besluta om utan var tvungen att rådgöra med någon nämnd nere i Malmö.
Efter att ha fått upplägget godkänt av Malmö och fått ett lånelöfte träffades vi igen för att prata vidare då det var dags att göra affär. Det talades aldrig om räntor utan han ville bara att vi skulle skriva under en låneansökan. När jag frågade vilka räntor de erbjöd svarade han först med listräntorna och kunde sedan tänka sig att sänka med 25 punker. Efter att ha räknat lite svarade jag att hans bud kostar oss cirka 900 mer i månaden än en konkurrerande bank. Nu var han tvungen att gå iväg och rådgöra med andra kollegor och chefer och kom efter en stund tillbaka med ett nytt bud som precis matchade den konkurrerande banken.
Under tiden han var iväg hade jag och sambon konfererat och bestämt oss för att han måste erbjuda 10 punkter under samt kasta in godis som slopade bankavgifter och annat. Hans bud blev en ynka punkt under och vi förklarade att vi inte kan fortsätta göra affärer med Nordea. Att Nordea har 75% som gräns för bottenlån och den andra banken 85% gjorde inte saken svårare.
Vi hade nämligen tidigare varit hos SEB, som inte har personlig bankman men likväl har vi fått en kontakt som sköter allt åt oss. Hon behövde inte fråga någon nämnd i annan stad om huruvida vi kunde belåna fritidshuset för att slippa topplån och hon gav oss räntor som vi var nöjda med. Hon har alltid koll på vilka vi är och är påläst eller har gott minne. När det var dags att binda om de lån som vi lagt på ett år var det inte tal om att vi skulle bli av med vår rabatt utan hon hade lagt fram de nya räntorna med samma påslag på upplåningsräntan som vi fick när vi gick in som nya kunder i banken.
Det enda jag ångrar är att jag inte tog tag i saken tidigare och lämnade Nordea för flera år sedan. Nu slipper man dessutom fundera på om internetbanken fungerar när det är dags att betala räkningarna.
Gjorde också resa från Nordea till SEB, nu i år. Känner igen det där med att den "personlige bankmannen" måste ta frågan högre upp så fort det gällde att besluta om ev. rabatter, löften eller liknande. Nu hade vi haft samma personlig bankman under flera år, men jag känner inte att det tillfört så oerhört mycket. Någon enstaka gång hände det kanske att man ringde för att få ett (enklare) ärende utfört lite snabbt, och hon visste vem man var.
När vi tog bolån för ca 5 år sedan så räknade bankerna på 6% vi ville att dom skulle räkna på 10%, Handelsbanken och SEB gjorde det utan klagomål men två Swedbanker frågade flera ggr vadför vi ville att dom skulle räkna på 10%, den ena gjorde det inte. Behöver jag tillägga att det inte blev någon av Swedbankerna.
Jag kan bara inte låta bli.
MKB skriver ett inlägg och påtalar att Nordea ger helt andra vilkor än övriga banker, och i konsekvens med den iaktagelsen ifågesätter MKB hur Nordea tänkt reda ut det handikappet visavi konkurrenterna.
Som svar utbryter en kakafoni av präktiga beskrivningar över, dels den egna soliditeten, och dels över att bankerna inte borde ge bostadslån till människor med lägre soliditet. Suck!!
Tre saker vill jag tillföra:
/Mats
MKB skriver ett inlägg och påtalar att Nordea ger helt andra vilkor än övriga banker, och i konsekvens med den iaktagelsen ifågesätter MKB hur Nordea tänkt reda ut det handikappet visavi konkurrenterna.
Som svar utbryter en kakafoni av präktiga beskrivningar över, dels den egna soliditeten, och dels över att bankerna inte borde ge bostadslån till människor med lägre soliditet. Suck!!
Tre saker vill jag tillföra:
- Ingen av oss kan lämna några garantier över den egna betalningsförmågan. Arbetslöshet (bl a) kan drabba oss alla.
- När tusan hade Sverige senast en realränta på 8 % över en längre tidsperiod? Mina föräldrar gjorde sin bostadskarriär på 70- och 80-talet, då räntan var negativ (skattereduktion och inflation inräknat).
- MKB (och ni andra som svarat på sakfrågan): Det är viktigare än någonsin att vi inte står med mössan i handen i förhandlingar med banken. Inte bara för vår egen ekonomi, utan även för nästa generation bostadsköpare som kanske vill kunna ta ett jobb i Stockholm, även om deras föräldrar inte kan lämna 8 års präktiga borgengarantier.
/Mats
Medlem
· södermanlands län
· 30 inlägg
Historiska uppgifter om räntenivåer går att finna på nätet. Det är av yttersta vikt att inte människor drar på sig för stora lån eftersom mycket kan hända som ställer ekonomin på ända som arbetslöshet, sjukdomsfall eller skilsmässa.
Före 1990 existerade inte begreppet "inkomst av kapital" utan det fanns bara ett inkomstslag för privatpersoner där man beskattade ränteinkomster och löneinkomster på samma sätt. Före 1990 var också marginalskatten avsevärt högre än efter "årshundradets skattereform" då man hade som mål att ingen svensk någonsin skulle behöva betala mer än 50% i skatt oavsett hur mycket man tjänade (det löftet hölls tills finansministern Göran Persson införde den tillfälliga värnskatten som var tänkt att värna statens finanser och den är kvar ännu).
Skattereglerna på 70- och 80-talet gjorde att räntan faktiskt var negativ, alltså om man hade en hygglig löneinkomst så skule man enligt skatteskalan betala 70-80% i skatt. Om man då drog på sig stora lån så fick man kvitta ränteutgiften direkt mot sin lön och många deklarerade 0:- i årsinkomst. Som broms i det ekonomiska systemet hade man regler för bankerna som begränsade deras utlåning, denna broms togs bort under andra halvan av åttiotalet vilket skapade en hysterisk spekulationsekonomi. Börsen rusade när människor med lånade pengar köpte aktier av någon och sålde dem vidare med vinst till nästa låntagare. Fastighetspriserna skenade också iväg.... Det var egentligen uppenbart att det inte skulle fungera i längden eftersom vanliga hyresfastigheter inte "gick runt" ekonomiskt. Alltså hyresintäkterna räckte inte på långa vägar till att betala räntorna på lånen när husen var så dyra. Det var ju socialdemokratisk på den tiden och deras patentlösning är bidrag, så det var staten som betalade ut räntebidrag till fastighetsägarna. När nu fastighetsägarna betalade högre och högre priser för fastigheterna så ökade statens utgifter för ränteutgifter lavinartat.... och kring 1989-1990 började verkligheten komma ikapp. Man avskaffade räntebidragen vilket fullståndigt drog ur proppen på fastighetsmarknaden. Sverige hade fått en överhettning av ekonomin som inte bara ledde till en baksmälla under de första åren på 90-talet utan snarare en härdsmälta.
Ovanstående var tänkt som en historisk tillbakablick för att förstå att på 1980-talet hade jag en inlåningsränta på sparkontot på 10%. Bostadslånen kostade i perioder 15% men inflationen var ju också hög, kanske 8%.
När Sverige gick med i EU 1995 var de låga räntorna i Europa en av de saker man pratade om. Många företag hade sedan flera år tillbaka haft lån i utländska banker och åtnjutit behagligare räntor. Några av dem hade också fått känna på vad som då händer när Sverige devalverar, då när den fasta växelkursen övergavs så tappade ju den svenska kronan sitt värde med 20% på en dag. Det innebär att de utländska lånen stiger med 25%. Många konkurser berodde på det.
Jag har kvar mina kontoutdrag från 1996 som visar att den 1 januari hade jag 8% inlåningsränta på sparkontot och efter flera sänkningar under året hade jag bara 4% på nyårsafton 1996. Bolåneräntorna låg 1996 på 11-12%.
Sedan gick det neråt......bolåneräntorna stod som högst kring 2003 då de var uppe och snuddade vid 7% så det som TS skriver om, 8% är inte så avlägset som man kan tro.
Just nu befinner vi oss ju i en extrem situation, det är fortfarande en finanskris i Europa. Riksbankerna har sänkt räntorna till nära 0% för att försöka stimulera ekonomin. Nu har det höjts tillbaka lite men räntan är fortfarande extremt låg. Vi har en inflation på 2-2,5% och sparräntorna på bankkontot ligger på som högst 3%. Med 30% skatt så får en vanlig sparare inte ens ihop till inflationen! Detta kommer inte kunna fortsätta hur länge som helst. Ett problem i sammanhanget är att vanliga människor har utnyttjat den tillfälligt låga räntan och dragit på sig stora lån. Bostäderna kostar nu både 2 och 3 miljoner kronor. Riksbanken har liksom hamnat i en rävsax, man vet att man kommer behöva höja räntorna men man vill inte orsaka en krasch på bostadsmarknaden. Politikerna införde ett utlåningstak för bankerna, de FÅR inte låna ut mer än 85% av bostadens värde. De MÅSTE räkna så att låntagaren klarar 8%.
Men många banker går runt problemet genom att antingen begära borgensåtagande av tex låntagarens föräldrar eller det vanligaste: Man lånar 85% på bostaden och sedan beviljar man ett blancolån alltså ett separat lån utan säkerhet på resten. Låntagaren fattar ingenting, han tror att han har ett bolån på hela beloppet men tekniskt sett så har han inte det ifall Finansinspektionen frågar banken.
Före 1990 existerade inte begreppet "inkomst av kapital" utan det fanns bara ett inkomstslag för privatpersoner där man beskattade ränteinkomster och löneinkomster på samma sätt. Före 1990 var också marginalskatten avsevärt högre än efter "årshundradets skattereform" då man hade som mål att ingen svensk någonsin skulle behöva betala mer än 50% i skatt oavsett hur mycket man tjänade (det löftet hölls tills finansministern Göran Persson införde den tillfälliga värnskatten som var tänkt att värna statens finanser och den är kvar ännu).
Skattereglerna på 70- och 80-talet gjorde att räntan faktiskt var negativ, alltså om man hade en hygglig löneinkomst så skule man enligt skatteskalan betala 70-80% i skatt. Om man då drog på sig stora lån så fick man kvitta ränteutgiften direkt mot sin lön och många deklarerade 0:- i årsinkomst. Som broms i det ekonomiska systemet hade man regler för bankerna som begränsade deras utlåning, denna broms togs bort under andra halvan av åttiotalet vilket skapade en hysterisk spekulationsekonomi. Börsen rusade när människor med lånade pengar köpte aktier av någon och sålde dem vidare med vinst till nästa låntagare. Fastighetspriserna skenade också iväg.... Det var egentligen uppenbart att det inte skulle fungera i längden eftersom vanliga hyresfastigheter inte "gick runt" ekonomiskt. Alltså hyresintäkterna räckte inte på långa vägar till att betala räntorna på lånen när husen var så dyra. Det var ju socialdemokratisk på den tiden och deras patentlösning är bidrag, så det var staten som betalade ut räntebidrag till fastighetsägarna. När nu fastighetsägarna betalade högre och högre priser för fastigheterna så ökade statens utgifter för ränteutgifter lavinartat.... och kring 1989-1990 började verkligheten komma ikapp. Man avskaffade räntebidragen vilket fullståndigt drog ur proppen på fastighetsmarknaden. Sverige hade fått en överhettning av ekonomin som inte bara ledde till en baksmälla under de första åren på 90-talet utan snarare en härdsmälta.
Ovanstående var tänkt som en historisk tillbakablick för att förstå att på 1980-talet hade jag en inlåningsränta på sparkontot på 10%. Bostadslånen kostade i perioder 15% men inflationen var ju också hög, kanske 8%.
När Sverige gick med i EU 1995 var de låga räntorna i Europa en av de saker man pratade om. Många företag hade sedan flera år tillbaka haft lån i utländska banker och åtnjutit behagligare räntor. Några av dem hade också fått känna på vad som då händer när Sverige devalverar, då när den fasta växelkursen övergavs så tappade ju den svenska kronan sitt värde med 20% på en dag. Det innebär att de utländska lånen stiger med 25%. Många konkurser berodde på det.
Jag har kvar mina kontoutdrag från 1996 som visar att den 1 januari hade jag 8% inlåningsränta på sparkontot och efter flera sänkningar under året hade jag bara 4% på nyårsafton 1996. Bolåneräntorna låg 1996 på 11-12%.
Sedan gick det neråt......bolåneräntorna stod som högst kring 2003 då de var uppe och snuddade vid 7% så det som TS skriver om, 8% är inte så avlägset som man kan tro.
Just nu befinner vi oss ju i en extrem situation, det är fortfarande en finanskris i Europa. Riksbankerna har sänkt räntorna till nära 0% för att försöka stimulera ekonomin. Nu har det höjts tillbaka lite men räntan är fortfarande extremt låg. Vi har en inflation på 2-2,5% och sparräntorna på bankkontot ligger på som högst 3%. Med 30% skatt så får en vanlig sparare inte ens ihop till inflationen! Detta kommer inte kunna fortsätta hur länge som helst. Ett problem i sammanhanget är att vanliga människor har utnyttjat den tillfälligt låga räntan och dragit på sig stora lån. Bostäderna kostar nu både 2 och 3 miljoner kronor. Riksbanken har liksom hamnat i en rävsax, man vet att man kommer behöva höja räntorna men man vill inte orsaka en krasch på bostadsmarknaden. Politikerna införde ett utlåningstak för bankerna, de FÅR inte låna ut mer än 85% av bostadens värde. De MÅSTE räkna så att låntagaren klarar 8%.
Men många banker går runt problemet genom att antingen begära borgensåtagande av tex låntagarens föräldrar eller det vanligaste: Man lånar 85% på bostaden och sedan beviljar man ett blancolån alltså ett separat lån utan säkerhet på resten. Låntagaren fattar ingenting, han tror att han har ett bolån på hela beloppet men tekniskt sett så har han inte det ifall Finansinspektionen frågar banken.
Denna debatt osar svenskhet
Det skribenten ville framföra vara bara att det var en stor skillnad mellan Nordea och övriga banker.
Från detta sker ett moraliserande utan like där man är oansvarig om man inte klarar en ränta på 8%. Det var inte poängen!!!! :|
I övrigt anser jag att räntan i Sverige är för hög då riksbankens inflationsmål understiger 2% sedan lång tid tillbaka, det går bra för sverige men det skulle faktiskt kunna gå ännu bättre. Mina vänner i Danmark har 0,5% ränta på sitt hus, det skulle jag också vilja ha
Det skribenten ville framföra vara bara att det var en stor skillnad mellan Nordea och övriga banker.
Från detta sker ett moraliserande utan like där man är oansvarig om man inte klarar en ränta på 8%. Det var inte poängen!!!! :|
I övrigt anser jag att räntan i Sverige är för hög då riksbankens inflationsmål understiger 2% sedan lång tid tillbaka, det går bra för sverige men det skulle faktiskt kunna gå ännu bättre
. Mina vänner i Danmark har 0,5% ränta på sitt hus, det skulle jag också vilja ha Alltså, banken tänker framför allt på sig själv. Om man är en kund som är mer riskabel än andra kunder så ska banken avstå från affär. Det är ingen mänsklig rättighet med lån. Speciellt inte lån till extremt låg artificiell riksbanksränta som driver fram extrema prisökningar utan grund. Att det finns konkurrenter som tar högre risk är inte konstigt. Men det är mer riskabelt för dig och för samhället.
Jag tycker 8% låter seriöst av banken. Att man klarar 6% "med marginal" men tycker att 8% känns befängt av banken måste innebära att man ska låna X antal miljoner, eller?
Själv blev jag "erbjuden" 6,45% för 10-talet år sedan och tyckte att det var fantastiskt bra, idag är vi sjukt bortskämda med 3-4% och varenda svenne ska ha ny V70 på garageuppfarten som tas på bolånet, farlig utveckling.
Beträffande Nordea vs SEB så har jag upplevt en helt omvänd resa. Har sedan barnsben haft PK-banken, Nordbanken som idag heter Nordea, men samtidigt haft SEB sedan 80-talet då jag körde lite fondsparande där. Köpte huset med Nordea-lånade pengar, körde ALLT genom nätet, pratade endast IRL med en enda person, och det är tydligen standard att dom ska ringa när dom sitter med låneansökan i handen för att prata villkor. Men det fungerade klockrent, har även senare utökat lånet i omgångar för olika renoveringsjobb och det har aldrig varit ett enda problem. Köpte en lägenhet för 10 år sedan, med SEB-lånade pengar, samtidigt som jag ägde huset med Nordea-lån. Hos SEB var det ett jädrans krågel, fick fel räntebindningstider, fruktansvärt jobb och många telefonsamtal innan jag fick rättvisa på det. Med andra ord så upplevde jag ett fruktansvärt strul med SEB vilket fick mig att inse att jag aldrig kommer att köra någon lånehistoria med dom igen.
Idag har jag fortfarande bägge bankerna. Har aktiedepå hos bägge, pension i SEB, lånen i Nordea, räkningarna körs i Nordea. Visst upplever jag en frustration över Nordeas internetbank alltid har en förmåga att krascha vid månadsskiftena då alla ska in och skriva sina räkningar. Och det har hänt mer än en gång att VISA-kortet inte fungerar när man storhandlat en Söndagsmorgon på ica eftersom dom genomfört sitt "underhåll" på natten och det har dragit ut på tiden på morgonen. Numera har jag löst det på egen hand, annat kort för matinköpen, kör mina räkningar på andra tider än efter den 25'e varje månad osv.
Så det är som med politiken, hade varit önskvärt att plocka russinen ur kakan hos alla banker för att få till en perfekt lösning. Nu har man ju möjligheten att välja fler än en bank för olika ärenden, man behöver inte (som i politiken) välja en aktör, en lösning som fungerar för mig och gjort så i 10-talet år.
Själv blev jag "erbjuden" 6,45% för 10-talet år sedan och tyckte att det var fantastiskt bra, idag är vi sjukt bortskämda med 3-4% och varenda svenne ska ha ny V70 på garageuppfarten som tas på bolånet, farlig utveckling.
Beträffande Nordea vs SEB så har jag upplevt en helt omvänd resa. Har sedan barnsben haft PK-banken, Nordbanken som idag heter Nordea, men samtidigt haft SEB sedan 80-talet då jag körde lite fondsparande där. Köpte huset med Nordea-lånade pengar, körde ALLT genom nätet, pratade endast IRL med en enda person, och det är tydligen standard att dom ska ringa när dom sitter med låneansökan i handen för att prata villkor. Men det fungerade klockrent, har även senare utökat lånet i omgångar för olika renoveringsjobb och det har aldrig varit ett enda problem. Köpte en lägenhet för 10 år sedan, med SEB-lånade pengar, samtidigt som jag ägde huset med Nordea-lån. Hos SEB var det ett jädrans krågel, fick fel räntebindningstider, fruktansvärt jobb och många telefonsamtal innan jag fick rättvisa på det. Med andra ord så upplevde jag ett fruktansvärt strul med SEB vilket fick mig att inse att jag aldrig kommer att köra någon lånehistoria med dom igen.
Idag har jag fortfarande bägge bankerna. Har aktiedepå hos bägge, pension i SEB, lånen i Nordea, räkningarna körs i Nordea. Visst upplever jag en frustration över Nordeas internetbank alltid har en förmåga att krascha vid månadsskiftena då alla ska in och skriva sina räkningar. Och det har hänt mer än en gång att VISA-kortet inte fungerar när man storhandlat en Söndagsmorgon på ica eftersom dom genomfört sitt "underhåll" på natten och det har dragit ut på tiden på morgonen. Numera har jag löst det på egen hand, annat kort för matinköpen, kör mina räkningar på andra tider än efter den 25'e varje månad osv.
Så det är som med politiken, hade varit önskvärt att plocka russinen ur kakan hos alla banker för att få till en perfekt lösning. Nu har man ju möjligheten att välja fler än en bank för olika ärenden, man behöver inte (som i politiken) välja en aktör, en lösning som fungerar för mig och gjort så i 10-talet år.
Jag och hustrun har också denna marginal eftersom man aldrig vet vad som händer. Nu tror jag att regeringen kommer att lägga rätt mycket krut på att hålla nere räntorna under lång tid eftersom väljarna inte skulle uppskatta höga räntor men å andra sidan är det ju inte säkert att regeringen lyckas med detta. Sedan vet man aldrig vad som händer. Man kan bli sjuk, arbetslös, trafikskadad, tvingas leva på en inkomst, bli änka/änkling, skilsmässa, få trillingar etc.Kattvovven skrev:
Jag ser ekonomi med goda marginaler som en trivselfaktor hos boendet. Jag hade inte trivts lika bra i huset om jag visste att vi måste flytta om någon av oss blir långtidsarbetslös. Det här innebär dock att vi fått offra andra trivselfaktorer, vi kunde ha köpt ett betydligt större och dyrare hus med större tomt, fler rum, garage, nyrenoverade badrum osv och ändå lätt fått ihop vardagsekonomin.
Medlem
· södermanlands län
· 30 inlägg
Sverige ligger på jorden. Sverige är en del av Europa och världen, kapitalet som du lånar av banken lånar de av någon annan. Alltihop är en marknad som påverkar hela det finansiella systemet. Jag skulle aldrig låna ut mina pengar till 0,5%, då kan jag ju lika gärna köpa något kul till mig själv. Särskilt inte om jag tar en risk när jag lånar ut dem, då vill jag ha högre ränta. Det är just detta som är problemet med finanssektorn, bankerna tänker på sig själva och vill gärna låna ut och privatpersonerna förstår inte sitt eget bästa.Framkant skrev:Denna debatt osar svenskhet
Det skribenten ville framföra vara bara att det var en stor skillnad mellan Nordea och övriga banker.
Från detta sker ett moraliserande utan like där man är oansvarig om man inte klarar en ränta på 8%. Det var inte poängen!!!! :|
I övrigt anser jag att räntan i Sverige är för hög då riksbankens inflationsmål understiger 2% sedan lång tid tillbaka, det går bra för sverige men det skulle faktiskt kunna gå ännu bättre
Det finns en parallell till reglerna kring billån. Där har det i åratal varit så att bilhandlarna har avtal med ett finansbolag. Finansbolaget får inte låna ut mer än 80% av kapitalvarans värde (bilen). Om kunden då vill köpa en bil för 100 000kr så måste han ha 20 000kr i kontantinsats. Ofta har han inte en krona själv, men han har en inbytesbil som är värd 5000kr. Lösningen blir att bilhandlaren och konsumenten höjer priset på den nya bilen till 120 000kr. Då kan man också värdera inbytesbilen till 25000kr. Och då har ju plötsligt konsumenten en kontantinsats på 25000kr av 120 000kr och det blir ju 20,83% så då kan finansbolaget glatt bevilja ansökan. De vet ju att det egentligen är ett överpris men billån är väldigt lönsamma, de får ju ofta 7-8% ränta plus regelbunden amortering. Dessutom förekommer det att försäljningsstället skjuter till räntan de första månaderna.... det är då de gör reklam om "1% ränta i tre månader" etc.