nä man får nog göra skillnad på om hon byggt ut och renoverad ett bef härbre eller om hon hade byggt nåt helt nytt på annans tomt. Om det sistnämnda så skulle ju personen ha rätt att sälja det men inte om det handlar om det första. Då har hon ju bara renoverat någon annans egendom och ersättningen för det får nog diskuteras på sidan om.
 
F
Om ni vänder på frågan. Mormor vill uppenbarligen inte vara kvar och har tydligen bekostat en del. Tycker ni att hon bara skall gå iväg från det? Se till att fastighetsägaren löser henne med en rimlig slant.
 
  • Gilla
Festlund och 2 till
  • Laddar…
P PTZic skrev:
Att mormodern lagt egen tid och pengar på härbret kan i juridisk mening helt sakna betydelse, utifrån vad nyttjandet av ett ställe hon ej själv äger kan betraktas som.

Som jämförelse kan exempel tas från i närheten där jag har mitt fritidshus. Där löste försvaret in en massa mark för 55-60 år sedan, som sedan förvaltades av Fortifikationsverket. På inlösta marken fanns ett antal hus och torp, som arrenderades ut till privatpersoner. En del familjer hade arrenderat sina ställen 40-50 år, och givetvis under tiden lagt både tid och pengar på värdeskapande åtgärder. När sedan försvaret bestämde sig för att sälja av och dra in lite pengar i kassan, så såldes ställena till marknadspris. De som bodde permanent i sina hus hade hembud och förtursrätt att köpa fastigheten, dock till ett marknadspris efter en oberoende värdering. De åtgärder och pengar de lagt ut för att höja värdet på stället, fick de alltså betala för en andra gång för att behålla det. De som nyttjade husen som fritidshus hade ingen förtur, utan de fick delta i sluten budgivning för att försöka behålla sina ställen som de lagt tid och pengar på i 40-50 år.

Så om mormodern kan betraktas som "arrendator" har hon ingen juridisk rätt att få ersättning för arbete och pengar hon lagt ner på ett ställe hon inte själv äger. Det är den krassa verkligheten, och en påminnelse om att "tänka efter före" så att man har alla papper i ordning ifall det blir osämja.
I det här fallet är det inte juridiken som styr.
Mormor ägde fastigheten och man kan säga att hon gav bort sin fastighet till sin dotter och mormor kunde bo kvar i sitt härbre och Hon hade förtroende för sin dotter. Tragiskt nog avlider dottern och därefter blir någon utanför släkten ägare till hennes fastighet.
I det läget borde naturligtvis barnbarnen bevakat mormoderns intressen och hjälpt henne att få till en bra lösning.
Positivt är att det ff finns tid för barnbarnen att hjälpa mormodern, ofta är det försent när man väl förstår.
(Kan bara tänka mig att jag ger bort min fastighet till min dotter o hon går tragiskt nog bort och därefter hamnar fastigheten utanför min släkt, mitt förtroende och jag kan inte bo kvar)
 
  • Gilla
Anna_H och 5 till
  • Laddar…
F fsn skrev:
Om ni vänder på frågan. Mormor vill uppenbarligen inte vara kvar och har tydligen bekostat en del. Tycker ni att hon bara skall gå iväg från det? Se till att fastighetsägaren löser henne med en rimlig slant.
Jag tror att det kan gå djupare än så. Mormor måste som sagt ha givit sin del av ägandet till dottern( TS mor) när morfadern blev sjuk. Är inte helt övertygad om att det var helt frivilligt, hon kanske velat behålla sin andel särskilt om hela fastigheten kom som arv från hennes förfäder ... men ville inte bråka med den sjuka maken, så moraliskt sett kanske TS mor/ styvfar borde ersatt mormor för den halva hon gav bort ( en tänkt guldkant som pensionär) hade mormor suttit med sin andel hade TS( med syskon& styvfar/ mor) fått lösa ut mormor för att få 100% äganderätt.
 
Jag har inte sett nåt från TS som utesluter att Mormor behöll härbret/Stugan vid det ursprungliga gåvotillfället.

Det hela verkar vara dåligt dokumenterat från början...

Jag är övertygad att Mormor fick muntliga försäkringar om att hon skulle få "behålla" sin stuga som också förstärks av att hon fick bygga ut utan att stoppas.

Att nu komma med "juridiken" och hävda att det inte är hennes stuga är för mig djupt provocerande.

Fy fan

/ATW
 
  • Gilla
MONTREAL och 8 till
  • Laddar…
Vilken tragisk situation för mormodern, skänka bort fastigheten till dottern och sedan bygga en sommarstuga där med tron att hon kommer att kunna bo där som tidigare. Och sedan förlora dottern och därefter skänker barnbarnen bort fastigheten utanför släkten.

Det är svårt att analysera situationen med så lite information ur annat än sitt eget perspektiv, men vi har gjort en liknande rokad i vår släkt, men att skänka vidare fastigheten utan mormors medgivande är uteslutet.
 
  • Gilla
MONTREAL och 5 till
  • Laddar…
M murjek skrev:
I det här fallet är det inte juridiken som styr.
Mormor ägde fastigheten och man kan säga att hon gav bort sin fastighet till sin dotter och mormor kunde bo kvar i sitt härbre och Hon hade förtroende för sin dotter. Tragiskt nog avlider dottern och därefter blir någon utanför släkten ägare till hennes fastighet.
I det läget borde naturligtvis barnbarnen bevakat mormoderns intressen och hjälpt henne att få till en bra lösning.
Positivt är att det ff finns tid för barnbarnen att hjälpa mormodern, ofta är det försent när man väl förstår.
(Kan bara tänka mig att jag ger bort min fastighet till min dotter o hon går tragiskt nog bort och därefter hamnar fastigheten utanför min släkt, mitt förtroende och jag kan inte bo kvar)
I samtliga fall är det juridiken som styr, om man inte kommer överens om annat. Att tro något annat är bara naivt och dumt. Just därför ska man försäkra sig om vid såna här uppgörelser att de också ska hålla juridiskt, inte bara moraliskt. Den här typen av misstag upprepar sig tyvärr gång på gång. Ta bara alla exempel med såna som är sambo och tror att sambolagen reglerar deras ekonomiska mellanhavanden på samma sätt som att vara gifta. Finns många tragiska exempel där
 
  • Gilla
Dr Jumping Jack och 2 till
  • Laddar…
P PTZic skrev:
I samtliga fall är det juridiken som styr, om man inte kommer överens om annat. Att tro något annat är bara naivt och dumt. Just därför ska man försäkra sig om vid såna här uppgörelser att de också ska hålla juridiskt, inte bara moraliskt. Den här typen av misstag upprepar sig tyvärr gång på gång. Ta bara alla exempel med såna som är sambo och tror att sambolagen reglerar deras ekonomiska mellanhavanden på samma sätt som att vara gifta. Finns många tragiska exempel där
För vissa är det juridiken som styr och dem tycker jag synd om...

Andra styrs av vad som är rätt...

Jag ser fram mot att TS kommer tillbaks och är upprörd när det visar sig att Styvfadern ändrat sitt testamente och TS blir utan.

Många skriver som det är uppenbart att Mormodern inte äger stugan, jag har inte sett nåt som säger så.
Det finns många som äger hus/stugor på ofri grund som inte är registrarat någonstans men de äger sin stuga ändå.

/ATW
 
  • Gilla
Karlia och 1 till
  • Laddar…
A ArneTW skrev:
För vissa är det juridiken som styr och dem tycker jag synd om...

Andra styrs av vad som är rätt...

Jag ser fram mot att TS kommer tillbaks och är upprörd när det visar sig att Styvfadern ändrat sitt testamente och TS blir utan.

Många skriver som det är uppenbart att Mormodern inte äger stugan, jag har inte sett nåt som säger så.
Det finns många som äger hus/stugor på ofri grund som inte är registrarat någonstans men de äger sin stuga ändå.

/ATW
Det är väl mer synd om de som tror att det styrs av det som är "rätt", för de kommer alltid vara förlorare i slutänden. "Rätt" när en tvist hamnar i domstol för avgörande, handlar ENBART om juridik. Där handlar det aldrig om tyckande, eller tycka synd om.
 
Tycks som om många här förblindas i sin objektivitet för att det står ordet "mormor", då ska tydligen andra regler gälla. Fakta i det hela som det går att läsa sig till är att fastigheten gavs i gåva till den som kallas "mor". När hon avled så avsade sig hennes barn sin arvslott till deras styvfar, vilken uppenbarligen av barnen uppfattades som en reko person och värd att själv få förvalta det som han och deras mor haft tillsammans. Mormodern har låtits disponera ett härbre på gården (som stod där sedan långt tidigare) som fritidshus, och har låtit bygga ut det. Det finns inget som framgår att hon skulle förvägras fortsätta använda det så, men hon har själv hamnat i slitningar och bråk med omvärlden och självmant valt att inte vara där så mycket. Sedan har hon kommit på att hon ska sälja delar av den fastighet som sedan länge skänkts bort som gåva (härbret tillhörde fastigheten när den skänktes). Något som givetvis inte är tillåtet, och det kan heller aldrig kallas att hon äger ett hus på ofri grund när huset fanns där vid gåvotillfället. Hon har vad jag förstår tillåtits att disponera ett hus utan förbehåll eller kostnad på en fastighet hon inte själv äger. En rimlig uppgörelse med en äldre person att kunna göra så, så länge hon lever. Men det ger henne inte rätten att sälja det huset.
 
  • Gilla
arkTecko och 5 till
  • Laddar…
P PTZic skrev:
Tycks som om många här förblindas i sin objektivitet för att det står ordet "mormor", då ska tydligen andra regler gälla. Fakta i det hela som det går att läsa sig till är att fastigheten gavs i gåva till den som kallas "mor". När hon avled så avsade sig hennes barn sin arvslott till deras styvfar, vilken uppenbarligen av barnen uppfattades som en reko person och värd att själv få förvalta det som han och deras mor haft tillsammans. Mormodern har låtits disponera ett härbre på gården (som stod där sedan långt tidigare) som fritidshus, och har låtit bygga ut det. Det finns inget som framgår att hon skulle förvägras fortsätta använda det så, men hon har själv hamnat i slitningar och bråk med omvärlden och självmant valt att inte vara där så mycket. Sedan har hon kommit på att hon ska sälja delar av den fastighet som sedan länge skänkts bort som gåva (härbret tillhörde fastigheten när den skänktes). Något som givetvis inte är tillåtet, och det kan heller aldrig kallas att hon äger ett hus på ofri grund när huset fanns där vid gåvotillfället. Hon har vad jag förstår tillåtits att disponera ett hus utan förbehåll eller kostnad på en fastighet hon inte själv äger. En rimlig uppgörelse med en äldre person att kunna göra så, så länge hon lever. Men det ger henne inte rätten att sälja det huset.
Vad yrar du om?

självklart kan en befintlig stuga på en fastighet ges bort/säljas som en stuga på ofri grund.

är Det inte klart dokumenterat så kan det bli som vid detta tillfälle när man försöker lura någon en gång till.

/ATW
 
Karlia
Om det går till domstol och det inte finns några gåvohandlingar. Kan mormor hävda att hon gav bort med tillägg att hon fortfarande ägde härbret?

Det känns sorgligt att ens behöva tänka domstol när det rör familjen. Jag tänker också att varför inte betala mormor för härbret, trots allt kommer ju hela fastigheten från henne.
 
  • Gilla
linneac och 1 till
  • Laddar…
P PTZic skrev:
Det är väl mer synd om de som tror att det styrs av det som är "rätt", för de kommer alltid vara förlorare i slutänden. "Rätt" när en tvist hamnar i domstol för avgörande, handlar ENBART om juridik. Där handlar det aldrig om tyckande, eller tycka synd om.
Domstolar handlar väl enbart om tyckande...
Du tror väl ekonomi är en vetenskap också.

Den 1% av mänskligheten som går omkring med "juridiken" under armen för att få "rätt" är det synd om.
De kanske tror att de har "rätt" och får "rätt" men i verkligheten är det bara synd om dem.
Det mest tragiska är att de inte ens vet om det.

/ATW
 
D discokapten skrev:
Hej, min styvfar står som ensam ägare till en fastighet i Mellansverige, fastigheten kommer ursprungligen ifrån min mormor som uppförde boningshuset på gården.
Jag har en liknande erfarenhet. Gårdens ägare gav en stuga till ett barn men gåvobrevet kom bort och vissa syskon hävdade lagen, inte rätten. Resultatet blev att samtliga förlorade mycket pengar pga onödigt kivande. Gör det rätta, följ inte lagens bokstav utan gör det rätta för din egen skull.
 
  • Gilla
ylven
  • Laddar…
P PTZic skrev:
Tycks som om många här förblindas i sin objektivitet för att det står ordet "mormor", då ska tydligen andra regler gälla. Fakta i det hela som det går att läsa sig till är att fastigheten gavs i gåva till den som kallas "mor". När hon avled så avsade sig hennes barn sin arvslott till deras styvfar, vilken uppenbarligen av barnen uppfattades som en reko person och värd att själv få förvalta det som han och deras mor haft tillsammans. Mormodern har låtits disponera ett härbre på gården (som stod där sedan långt tidigare) som fritidshus, och har låtit bygga ut det. Det finns inget som framgår att hon skulle förvägras fortsätta använda det så, men hon har själv hamnat i slitningar och bråk med omvärlden och självmant valt att inte vara där så mycket. Sedan har hon kommit på att hon ska sälja delar av den fastighet som sedan länge skänkts bort som gåva (härbret tillhörde fastigheten när den skänktes). Något som givetvis inte är tillåtet, och det kan heller aldrig kallas att hon äger ett hus på ofri grund när huset fanns där vid gåvotillfället.
Det är ingen del av " fastighet" som ska säljas utan en byggnad på tomten. Sannolikt har mormor uppfört härbret då det i första inlägget står att mormor uppfört boningshuset på fastigheten hon ägde, att morfar insjuknade och fick för sig att dottern skulle få fastigheten som gåva innebar att mormor förlorade kontrollen över sitt ägande då hon inte ville bråka med den sjuka maken. Att sedan barnbarnen överlät allt till styvfadern när modern( dottern) dog innebar än en gång att mormor fick se andra fatta beslut om hennes arv bortom hennes kontroll och nu är fastigheten utanför hennes släkt. Jag hade oxå blivit grinig i det läget
 
  • Gilla
a.o.f och 1 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.