43 410 läst ·
129 svar
43k läst
129 svar
Mormor försöker sälja del av fastighet...
Hon försöker ju sälja något som hon har lagt ner tid , pengar och energi på. Hon vill ju inte vara där längre eftersom det skurit sig och trivseln väl är borta.
Köp ut henne för summan hon begär för huset.
sätt dig i hennes sitauation. Du har byggt ett hus på släktens mark och får släkten emot dig av diverse anledningar. Spelar ingen roll vems fel! Hade du då inte velat få ut husets kostnader? Varför ska ni njuta av ett hus på hennes bekostnad? Oavsett de juridiska argumenten?
Köp ut henne för summan hon begär för huset.
sätt dig i hennes sitauation. Du har byggt ett hus på släktens mark och får släkten emot dig av diverse anledningar. Spelar ingen roll vems fel! Hade du då inte velat få ut husets kostnader? Varför ska ni njuta av ett hus på hennes bekostnad? Oavsett de juridiska argumenten?
Tråkigt att detta uppstår och att man i första läget har en känsla för vad som är rätt.D discokapten skrev:Hej, min styvfar står som ensam ägare till en fastighet i Mellansverige, fastigheten kommer ursprungligen ifrån min mormor som uppförde boningshuset på gården.
När min morfar insjuknade i Alzheimers så gavs fastigheten i gåva till min mor, när min mor sedermera avled för två år sen så avsade vi barn oss vår arvslott till förmån för vår styvfar.
När min mor fick fastigheten så byggde vår mormor ut det gamla härbret som stod på gården, för att kunna bruka som fritidshus, det finns inget gåvobrev, härbret är inte registrerat som separat fastighet utan är bara en komplementsbyggnad. Det är inte heller särskilt stor eller påkostat, inget avlopp eller rinnande vatten.
Efter mors död så har det uppstått slitningar och bråk mellan mormor och resten av världen, vilket har inneburit att hon inte spenderat så mycket tid alls i härbret den här sommaren, döm av vår förvåning när vi såg i den lokala annonstidningen att hon försöker sälja härbret, visserligen för bortflyttning men likaväl ligger det till försäljning.
Hur löser vi det här? Det har försökts prata med henne utan resultat, hon anser att hon har rätt att sälja härbret.
Jag tror inte hon kommer lyckas, det är inte värt kostnaden att flytta på det men vi vill inte riskera att någon faktiskt betalar pengar för det och blir lurad, för av gården ska det inte.
Vem pratar en med? Polisen? Har det begåtts ett brott redan eller blir det ett brott när hon tar emot pengar?
Tror att ni också med lite distans tycker att mormor borde få betalt för härbret. Hon är ju rent historiskt den godhjärtade i detta fall och behöver kanske lite kapital så självklart borde hon få betalt för härbret. Sen kan man tycka att hon kanske skulle frågor er direkt och ni hade givetvis direkt köpt ut henne till marknadsvärde.
Hej
Vad som är rätt juridiskt är helt klart sen kommer frågan om vad som är rätt moraliskt sett, det senare kan bara ni själva ta ställning till. Vi andra har inte alla fakta, dessutom har vi olika moraluppfattning. Gör det som känns rätt för er och som ni kan leva med!
Vad som är rätt juridiskt är helt klart sen kommer frågan om vad som är rätt moraliskt sett, det senare kan bara ni själva ta ställning till. Vi andra har inte alla fakta, dessutom har vi olika moraluppfattning. Gör det som känns rätt för er och som ni kan leva med!
Det beror helt på ... har jag råd med fler bilar än jag brukar och en släkting försöker sälja den rostiga 140 dom inte använts sedan 240 lanserades, skulle jag fråga vad personen håller på med. Eftersom jag har registreringspapper/ ägarbeviset i säkert förvar går det inte att göra någon försäljning!D discokapten skrev:
Varför spelar det någon roll för dig/ er att mormor försöker sälja härbret?
Brukar du/ ni använda det när inte mormor är där och i så fall med vilken rätt, mer än att din styvfar äger fastigheten?
Juridiskt har du/ ni sannolikt på det torra. Moraliskt hejar jag på mormor, köp ut henne för det hon vill ha för härbret, motsvarande de bud hon fått på anonnsen och sluta eskalera konflikten vad vinner du/ ni på det,?
Nu verkar du ju inte ha någon toppenrelation till din mormor, men om hennes man gav er dotter en gåva där hon gick lov att fixa ett fritidshus så är det ju inte orimligt att man ser det huset som "mormors". Såvida ni inte vill straffa mormor för något annat genom att vägra henne detta så skulle jag låta henne sälja det eller köpa ut henne om jag hade pengarna.D discokapten skrev:
Some people are unreasonable, so perhaps there is no reasoning with your MorMor. Is the building something that you want to remain on the property or it is just as well that is relocated? If the building is of value to you then offer to pay her for the costs of the extension. That would seem fair as you want the benefits of what she paid for.
At the very least, think about how much money she is asking for the building. Is it worth the financial cost of stopping her from selling it? If so, then you should talk with a property attorney to see where you stand and what actions are available to you.
There a a few other things to consider:
Did she get permission from the authorities (myndigheter) for building an extension to the existing stugga/house? If it is less than 10-years-old and she has no building permission then you can report the construction to the authorities and she may be forced to remove the extension.
Also check the size of the roof she added. There are limits to how much roof a property is allowed to have. If her extension exceeded this limit then it may need to demolished, or relocated.
The twist of this issue is that she did not build the entire building, but extended an existing building. This extension added to its value but there was original value in the “original” building. By trying to sell the entire building, and claiming ownership of the entire building, then this may be seen as Fraud. The specific rules concerning her ownership of the entire building can be rather complex.
A 1-hour conversation with a property lawyer will cost you a couple thousand kronor (maybe as little as one thousand) and will benefit you greatly with what your options are and what her rights are.[/QUOTE]
At the very least, think about how much money she is asking for the building. Is it worth the financial cost of stopping her from selling it? If so, then you should talk with a property attorney to see where you stand and what actions are available to you.
There a a few other things to consider:
Did she get permission from the authorities (myndigheter) for building an extension to the existing stugga/house? If it is less than 10-years-old and she has no building permission then you can report the construction to the authorities and she may be forced to remove the extension.
Also check the size of the roof she added. There are limits to how much roof a property is allowed to have. If her extension exceeded this limit then it may need to demolished, or relocated.
The twist of this issue is that she did not build the entire building, but extended an existing building. This extension added to its value but there was original value in the “original” building. By trying to sell the entire building, and claiming ownership of the entire building, then this may be seen as Fraud. The specific rules concerning her ownership of the entire building can be rather complex.
A 1-hour conversation with a property lawyer will cost you a couple thousand kronor (maybe as little as one thousand) and will benefit you greatly with what your options are and what her rights are.[/QUOTE]
Du skriver att fastigheten gavs i gåva när morfar insjuknade. Vilket praktiken innebär att även mormor måste avsagt sig äganderätten eftersom hon hade hälften vid den tidpunkten. Som någon annan skrivit tidigare kanske det finns stipulerat i det gåvobrevet hur härbret ska disposeras, vem har rätt att bruka och förfoga över härbret iavsett fastighetsägare.D discokapten skrev:Hej, min styvfar står som ensam ägare till en fastighet i Mellansverige, fastigheten kommer ursprungligen ifrån min mormor som uppförde boningshuset på gården.
När min morfar insjuknade i Alzheimers så gavs fastigheten i gåva till min mor, när min mor sedermera avled för två år sen så avsade vi barn oss vår arvslott till förmån för vår styvfar.
När min mor fick fastigheten så byggde vår mormor ut det gamla härbret som stod på gården, för att kunna bruka som fritidshus, det finns inget gåvobrev, härbret är inte registrerat som separat fastighet utan är bara en komplementsbyggnad. Det är inte heller särskilt stor eller påkostat, inget avlopp eller rinnande vatten.
Efter mors död så har det uppstått slitningar och bråk mellan mormor och resten av världen, vilket har inneburit att hon inte spenderat så mycket tid alls i härbret den här sommaren, döm av vår förvåning när vi såg i den lokala annonstidningen att hon försöker sälja härbret, visserligen för bortflyttning men likaväl ligger det till försäljning.
Hur löser vi det här? Det har försökts prata med henne utan resultat, hon anser att hon har rätt att sälja härbret.
Jag tror inte hon kommer lyckas, det är inte värt kostnaden att flytta på det men vi vill inte riskera att någon faktiskt betalar pengar för det och blir lurad, för av gården ska det inte.
Vem pratar en med? Polisen? Har det begåtts ett brott redan eller blir det ett brott när hon tar emot pengar?
Fundersam på om nån arvslott är avsagd eller om det helt enkelt är så att styvfadern sitter i ”orubbat bo”?M MetteKson skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Man ska dock inte alltid lita på att TS (inte bara denne, utan trådstartare generellt) alltid använder precis rätt terminologi. Det kan nästan lika gärna vara så att TS m.fl. bara låter styvfadern förvalta mammans kvarlåtenskap och har kvar rätten till efterarv.
Känns det inte rimligt att anse att mormor har tillåtits nyttja härbret som tillhör fastigheten och att hon av eget intresse håller det i skick? Om hon sedan dessutom bekostar utbyggnad utan fastighetsägarens medgivande etc så är det inget som automatiskt ger henne förfoganderätt, utan sker "på egen risk". Om denna utbyggnad är byggnadslovspliktig så kan ju fastighetsägaren dessutom hamna i en prekär situation.
Fastighetsägaren kan ju i ett brev till mormor påtala den juridiska situationen, att det kommit till fastighetsägarens kännedom att hon försöker sälja en byggnad hon inte har förfoganderätt över. Då hamnar rimligtvis bevisbördan hos mormor, att hon måste bevisa att hon har förfoganderätt. Detta sker t.ex. genom att uppvisa ett dokument som styrker förfoganderätten..
Fastighetsägaren kan ju i ett brev till mormor påtala den juridiska situationen, att det kommit till fastighetsägarens kännedom att hon försöker sälja en byggnad hon inte har förfoganderätt över. Då hamnar rimligtvis bevisbördan hos mormor, att hon måste bevisa att hon har förfoganderätt. Detta sker t.ex. genom att uppvisa ett dokument som styrker förfoganderätten..
Redigerat:
Nog ska en vara skeptisk till brukandet av viss terminologi på diverse forum, men i detta fall så har jag hyfsad koll.
Fastigheten (med härbre) gavs som enskild gåva till mor, hon omvandlade det till ett gemensamt ägande med min styvfar.
Innan sin död bad hon oss att avstå vår avsrätt till förmån för vår styvfar, mot att vi vart inskrivna i vår styvfars testamente.
Han äger hela fastigheten till 100% och förvaltar den som han finner bäst, finns det inget kvar den dagen han dör, då är det så.
Fastigheten (med härbre) gavs som enskild gåva till mor, hon omvandlade det till ett gemensamt ägande med min styvfar.
Innan sin död bad hon oss att avstå vår avsrätt till förmån för vår styvfar, mot att vi vart inskrivna i vår styvfars testamente.
Han äger hela fastigheten till 100% och förvaltar den som han finner bäst, finns det inget kvar den dagen han dör, då är det så.
Att mormodern lagt egen tid och pengar på härbret kan i juridisk mening helt sakna betydelse, utifrån vad nyttjandet av ett ställe hon ej själv äger kan betraktas som.
Som jämförelse kan exempel tas från i närheten där jag har mitt fritidshus. Där löste försvaret in en massa mark för 55-60 år sedan, som sedan förvaltades av Fortifikationsverket. På inlösta marken fanns ett antal hus och torp, som arrenderades ut till privatpersoner. En del familjer hade arrenderat sina ställen 40-50 år, och givetvis under tiden lagt både tid och pengar på värdeskapande åtgärder. När sedan försvaret bestämde sig för att sälja av och dra in lite pengar i kassan, så såldes ställena till marknadspris. De som bodde permanent i sina hus hade hembud och förtursrätt att köpa fastigheten, dock till ett marknadspris efter en oberoende värdering. De åtgärder och pengar de lagt ut för att höja värdet på stället, fick de alltså betala för en andra gång för att behålla det. De som nyttjade husen som fritidshus hade ingen förtur, utan de fick delta i sluten budgivning för att försöka behålla sina ställen som de lagt tid och pengar på i 40-50 år.
Så om mormodern kan betraktas som "arrendator" har hon ingen juridisk rätt att få ersättning för arbete och pengar hon lagt ner på ett ställe hon inte själv äger. Det är den krassa verkligheten, och en påminnelse om att "tänka efter före" så att man har alla papper i ordning ifall det blir osämja.
Som jämförelse kan exempel tas från i närheten där jag har mitt fritidshus. Där löste försvaret in en massa mark för 55-60 år sedan, som sedan förvaltades av Fortifikationsverket. På inlösta marken fanns ett antal hus och torp, som arrenderades ut till privatpersoner. En del familjer hade arrenderat sina ställen 40-50 år, och givetvis under tiden lagt både tid och pengar på värdeskapande åtgärder. När sedan försvaret bestämde sig för att sälja av och dra in lite pengar i kassan, så såldes ställena till marknadspris. De som bodde permanent i sina hus hade hembud och förtursrätt att köpa fastigheten, dock till ett marknadspris efter en oberoende värdering. De åtgärder och pengar de lagt ut för att höja värdet på stället, fick de alltså betala för en andra gång för att behålla det. De som nyttjade husen som fritidshus hade ingen förtur, utan de fick delta i sluten budgivning för att försöka behålla sina ställen som de lagt tid och pengar på i 40-50 år.
Så om mormodern kan betraktas som "arrendator" har hon ingen juridisk rätt att få ersättning för arbete och pengar hon lagt ner på ett ställe hon inte själv äger. Det är den krassa verkligheten, och en påminnelse om att "tänka efter före" så att man har alla papper i ordning ifall det blir osämja.
Läs Nötegårdsgubbens svar.JonasZent skrev:
jag vet vad det står. Jag tycker bara det rimliga borde ha varit att styvfadern sitter orubbad och att TS har använt fel term. Nu var det inte så men skillnaden om det varit så blir antagligen minimal.
Slösa inte tid med polisen, det har nog inte begåtts något brott (i vart fall ännu) och de har inte ens tid att utreda sexualbrott mot barn, eller bedrägerier där gärningsmannen är känd.D discokapten skrev: