Nja, åtminstone i den äldsta detaljplanen framgår det ju tydligt att de privata bostadsfastigheterna slutar i strandkant, och att det utanför är ett kommunalt vattenområde.harry73 skrev:
Det som nu hänt är att de privata fastighetsägarna ”utökat” sin tomt ut på detta vattenområde. Det ändrar ju inte detaljplanen, så det finns ingen ”remsa mellan bostadsfastigheter och vatten som är kvartersmark avsedd för bostadsändamål”. Det är fortfarande en remsa avsedd för vatten, enligt detaljplanen, men den är numera mark.
Men det måste vara vanligt att sjötomter, speciellt mindre på 1000-1500 m2 fylls ut för att bla förstärka strandlinjen, speciellt om den är en sank. Om detta görs efter tomtköp tror jag att få bekostar nya mätpunkter, inmätning och köper vatten av kommunen. Du kanske har bättre insikt i detta?
I fallet som nämns i #172 har tomten troligtvis fyllts ut med närmare 500 m2 och är en betydande del av tomten.
Jag tror att Täby kommun inte velat lägga arbete på att justera mindre avvikelser.
Det gäller ju en gammal byggnadsplan i dåvarande Täby landskommun. En byggnadsplan genomförs historiskt genom att fastighetsägarna själva bekostar relevanta åtgärder för att ställa i ordning t ex allmänna platser och annat som samhället behöver. Sedan början av 70-talet sker det ju genom att inrätta gemensamhetsanläggningar via beslut enligt anläggningslagen men förr var det betydligt mindre reglerat. Grannarna pratade och utförde vad de var överens om på sina fastigheter. Med största sannolikhet är nog den gamla utfyllnaden av marken in i vattenområden gjord i den andan. Oklart för mig när ens nuvarande Täby kommun (dåvarande Täby landskommun) blev ägare av fastigheten som är vattenområde.B b8q skrev:
Där fastighetsgränsen är säker har ju Täby kommun rådighet över marken.
Muddring är jag obekant med. De projekt jag varit inblandade i har handlat om konstruktionsarbeten, bryggor, broar, kaj och en del inledning av vattendrag. Men som sagt, varje länsstyrelse är en fristående myndighet och har sin egen praxis. Oftast är flytbryggor undantagna helt medan målade bryggor som inte flyter brukar omfattas av kraven. I ett projekt skulle sådana bryggor anläggas i en av Sveriges älvar, typ 15 st. Där gick länstyreösen med.på att se varje brygga som en enskild del och därmed kom man aldrig upp i kraven på tillstånd. I Västra Götaland hade det blivit en tillståndsansökan utan tvivel. Det hela verkar bero på hur stora problem man har med att vattenområde exploateras. Jag gissar att länsstyrelsen i det här fallet är tämligen benhård.Pergoteborg skrev:
Det är heller inte helt otroligt att Täby kommun inte vill stöta sig med fastighetsägarna.arneri68 skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 101 inlägg
Är det verkligen ett problem? Om kommunens fastighet (eller den aktuella delen av den om man ska vara petig) förr bara var vatten och nu är utfylld av ägarna till grannfastigheterna, vilken mark har då tagits i anspråk som tidigare var allmänt tillgänglig?
Jag delar din uppfattning att det är ett otyg att de expanderat sina tomter in på kommunens fastighet utan att göra rätt för sig, men jag tror att inställningen att marken borde vara allmänt tillgänglig är ett villospår.
Alla fastighetsägare som har fastigheter med liksom tvivelaktiga förhållanden kan undersöka möjligheterna att ordna dessa. En av fastighetsägarna verkar ha insett detta och köpt ett stycke mark så man äger ner till en strandlinje, denna fastighetsägare kan man nog anse ha gjort vad som är rimligt för att tillskansa sig laglig rätt till marken.
De andra, klart välbeställda som antagligen redan har en jurist knuten till sig är klart slarviga och får nog stå ut med att människor spatserar på mark de anser hör till dom. En enķel åtgärd är att be kommunen sälja marken, visst förrättning plus kvadratmeterpris är säkert mer än en hel villatomt i Junsele, men fortfarande mindre pengar än vad deras tredjebil är värd. Rent slarv från deras sida. Köp marken eller skaffa servitut eller nytjanderättsavtal så är saken ur världen. Egentligen är det ju rätt givet att marken bör tillhöra dessa fastigheter, eller så bör de tillgängĺggöras, som det är nu blir det bara en källa till bråk och konflikt.
För övrigt är nog huset med helikopterplattan ett av de fulaste hus jag sett. Tragedi att få ett så fult och smaklöst hus till granne. Men ja, längs den gatan finns det kanske gott om tragedier ändå.
Det här med hemfridszon verkar så oklart. Finns det nån praxis att luta sig tillbaka mot? Några tidigare fall?B Bror9 skrev:
Du menar alltså att de som tex bor i huset där det ligger en båt vid bryggan inte kan hävda hemfridszon på stranden nedanför huset? Typ 2m från husknuten.
Som jag förstått det är inte hemfridszonen direkt kopplat till ens tomt utan handlar snarare om det område runt ens hus där man kan förvänta sig att få vara ifred. Det är iaf så jag tolkar naturvåtdsverkets text.
https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/allemansratten/platser/hemfridzon/
Nja, det står redan i inledningen att: "Inom hemfridszonen har fastighetsägaren eller hyresgästen full rådighet över marken..."
Så i alla fall jag tolkar det som att en förutsättning är att det är mark du själv disponerar, dvs kan inte vara på grannens eller kommunens mark.
Så i alla fall jag tolkar det som att en förutsättning är att det är mark du själv disponerar, dvs kan inte vara på grannens eller kommunens mark.
Hemfridszonen kan aldrig sträcka sig utanför egen fastighet. Praxis är 30-50 m från bostadshus beroende på terräng, vegetation etcSewen skrev:
Jo, det kan den.
Under vilka omständigheter då?D Daniel 109 skrev:
M maria01 skrev:
Såna bor väl i Frankrike...