Så sant som det är sagt.M Markarbetaren skrev:
Allt handlar om hur man vill ha det. Man måste kanske inte köpa en ny sportbil vartannat år eller dyra semestrar. För egen del väljer jag att avstå en del semestrar men bilarna hade inte staten (vi) sponsrat mig med utan ett eget litet konto får ta det.
Och tittar man på inflationen efter finanskrisen så är den helt annorlunda. Jag tror aldrig vi får uppleva 50%-ig inflation som 1920 igen. Vi har helt andra reglersystem på marknaden idag.H hul skrev:
När jag först såg denna tråden tänkte jag att fasen så bra, om jag läser detta så kanske jag äntligen kan styra upp min privatekonomi och komma fram till om jag skall fortsätta amortera eller lägga pengarna i nåt sparkonto/fond/aktiebös istället. Får erkänna att så här snart 300 inlägg senare är jag bara mer förvirrad. Oerhört mer förvirrad.... 
Det stämmer inte. Finns inga sådana bidrag. Du måste blir fattigare än en kyrkråtta samt villig att ta ett jobb för att få några pengar av staten. Inte ens då är det säkert att du får.M Markarbetaren skrev:
Det stämmer inte alls.M Markarbetaren skrev:
När man lever på bidrag är man mycket mer beroende än man är som löntagare. Dansar man inte varenda steg exakt som någon liten tillförordnad vice byråkratjävel spelar på sin pipa så straffas man mycket hårt och skoningslöst. Till exempel att äga några verktyg som man behöver för att kunna få nytt arbete är ett sådant felsteg. Att skaffa sig nytt arbete och därför tvingas utebli från en sysselsättningskurs för arbetslösa är ett annat sådant felsteg. Båda är felsteg som jag själv har gjort och straffats för.
I Sverige är disjiplinen i dansen enligt uppgift inte fullt lika sträng som här i Finland men principen är den samma.
För mig är ekonomiskt oberoende att äga ett skuldfritt hus med vedeldning kombinerat med någon köpevärme och en bit skog och någon fiskerätt och en bit odlad jord och litet uthus och det lösöre man behöver och en buffert på bank och vara med i facket.
Då är man inte trälbunden till någon och kan leva med ryggen rak.
När det finns drägligt förtjänstarbete att få så arbetar man och lever snålt och lägger överskottet i bufferten och betalar till A-kassan så när chefen börjar kräva mutor eller kräver att man skall riva asbest utan skydd kan man säga "kyss mig i arslet" och vägra och bli uppsagd. Sedan lever man gott på självförsörjningen och bufferten och A-kassan och hugger ved allt vad man hinner tills det igen finns drägligt förtjänstarbete att fås. Då arbetar man på förtjänst och ökar på bufferten och eldar med veden och om den tar slut eldar man med köpevärme tills man får sparken nästa gång för att det är lågsäsong eller för att man vägrar använda rundsidan på grävmaskinsskopan som skylift.
Det är att vara oberoende...... man behöver inte slicka någon i röven och kan leva som en fullvärdig medborgare och behöver inte dö i förtid för att få pengar till uppehället.
Det är inte så konstigt. Allt handlar om risker. Där bedömer alla det olika. Mitt generella råd är att är du yngre så kan du ligga med större risker i aktier. Är du då äldre så ska man nog "försöka leva upp de pengar som går". Lite hårt sagt. Men om jag säger så här.Dalbotös skrev:
När jag först såg denna tråden tänkte jag att fasen så bra, om jag läser detta så kanske jag äntligen kan styra upp min privatekonomi och komma fram till om jag skall fortsätta amortera eller lägga pengarna i nåt sparkonto/fond/aktiebös istället. Får erkänna att så här snart 300 inlägg senare är jag bara mer förvirrad. Oerhört mer förvirrad....
En stor del av de som förra året köpte skogsmark var personer över 80 år. Skogen ska normalt växa 40 år för att du senare ska få avkastning. De är optimistiska de.
Hur svårt är det att skriva över sina tillgångar på nån annan? Gömma sina tillgångar? Jag vet mängder med människor som inte gjort ett handtag på +20 år. Det är ganska enkelt att få sitt uppehälle och boende betalt utan att behöva arbeta.L Lolight skrev:
Jo visst är det så. Det som hänt de senaste 30 åren är att förmögenheterna har klättrat upp i ålder. Dagens ungdomar är fattigare än någonsin, men 60 år + och är rikare än någonsin.E elmont skrev:
I USA är t om dagens 25 åringar fattigare än vad deras föräldrar var och man tror att de aldrig kommer att komma ifatt.
Det stämmer inte. Hur gör du då? De kommer hitta alla tillgångar du har. De kommer bestämma helt över ditt liv. Du måste vara på nivån uteliggare utan ägodelar för att du ska få något. Jag vet för jag känner människor som haft det så. Då jag är stödperson åt några.M Markarbetaren skrev:
Och jag vet ganska många som skrivit över sina tillgångar på nån annan och sedermera fått både socialbidrag och bostadsbidrag.L Lolight skrev:
En klassiker är ju att bo ihop med någon och vara skriven på en annan adress så båda får bostadsbidrag. Säg att två bidragstagare blir förälskade och dom har respektive hyresrätt med bostadsbidrag. Dom flyttar ihop men gör ingen adressändring. Bostadsbidragen kvarstår och den enes lägenhet hyrs ut i andra hand svart.
Jag vet en som gick i personlig konkurs med skattekrav på sig på flera miljoner. Han hade sedan innan skrivit över sina tillgångar på sin fru, bland annat två fastigheter som han (eller hon rättare sagt) sålde för 12 respektive 30 Msek. Och nej, staten fick inga pengar från försäljningen.